Vindkraft

Motion 2004/05:N390 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de olika energislagen skall konkurrera på lika villkor.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa subventioner för vindkraften, oavsett om de finansieras av konsument eller stat.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att närboende och näringsidkare inte skall behöva påverkas negativt av vindkraftsutbyggnaden.1

4. Riksdagen beslutar om dispositiva regler för etablering av vindkraftverk så att närboende skall godkänna att minimiavstånd underskrids.1

5. Riksdagen beslutar om gränsvärdesnorm för buller från vindkraftverk.1

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att statligt stöd för forskning och utveckling av vindkraft inte får utgå som drifts- och etableringsbidrag.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att varje energislag skall bära sina egna kostnader.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ansvaret för nedmontering och bortforsling av uttjänta vindkraftverk bör utredas.1

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vindkraften inte främjas genom att man hävdar att vissa områden är riksintressen.1

1 Yrkandena 3-5, 8 och 9 hänvisade till BoU.

Konkurrens på lika villkor

Krisen på bostadsmarknaden, det dåliga näringslivsklimatet och problemen inom hälso- och sjukvården har inte lösts genom subventioner och särregleringar. Vi tror inte heller att en uppsjö av särregleringar och illa genomtänkta subventioner skapar en god miljö. En bra och ekonomiskt sund energiförsörjning för Sverige bygger på att de olika energislagen får konkurrera på lika villkor och stå för sina egna kostnader samt att marknaden är diversifierad och utan monopol. Energihandeln med våra grannländer gör att vi i regel kan importera vid underproduktion och exportera vid överproduktion. Sammantaget innebär detta att dyr reservkapacitet numera kan vara mindre utan större risk för energibrist. Priserna kan därmed hållas på en lägre nivå för konsumenterna.

Även el från förnybara energikällor bör produceras utan omfattande subventioner och särregleringar. Inte heller bör några särskilda nationella planeringsmål sättas för sådan produktion. Däremot har staten ansvar för grundläggande forskning och stöd till utveckling av miljövänlig teknik, med reservation för att forskningsanslag inte får användas till driftskostnader.

Dagens subventioner

Vindkraftsutbyggnaden subventioneras i dag på ett flertal sätt. Vindkraften erhåller investeringsbidrag, så kallad miljöbonus och statligt tillägg för småskalig elproduktion.

Sammanlagt motsvarar dagens understöd av vindkraften 33,1 öre per kWh. Eftersom försäljningspriset på elmarknaden ligger på omkring 45 öre per kWh innebär det att tre fjärdedelar för närvarande är inkomster från de olika subventionerna. Indirekta subventioner utgår även i form av att de lokala näten belastas med anslutningskostnaden, en kostnad som driver upp nätavgiften för konsumenterna lokalt.

Regeringens mål är 10 TWh årlig vindkraftsproduktion år 2015, det är en 20-dubbling från dagens nivå på 0,5 TWh per år. Sveriges nuvarande elförbrukning är cirka 150 TWh per år. Vattenkraften producerade 78,5 TWh och kärnkraften 69,2 TWh år 2001. Det innebär att vattenkraften stod för 54 procent och kärnkraften för 39 procent. Vindkraftens andel är på det hela taget försumbar. För att nå regeringens målsättning skulle det krävas omkring 10 000 vindkraftverk av den storlek vi nu har ungefär 550 av i Sverige. När regeringen talar om att eventuellt nå 15 TWh per år som alternativt mål till 2012 innebär det en 30-dubbling på tio år. Skulle vindkraften tjugo- eller trettiodubblas, samtidigt som dagens subventionssystem bibehålls, skulle kostnaden för subventionerna ocksåöka tjugo till trettio gånger. Regeringens nivå för vindkraftsutbyggnaden till 10 TWh innebär en årlig kostnad för subventionerna med 3,3 miljarder kronor. Detta är troligtvis en av anledningarna till att regeringen lagt fram ett förslag om kvotsystem som skall ersätta dagens subventioner över statsbudgeten. Vindkraften producerar endast el när det blåser lagom mycket, vilket det gör en relativt liten del av årets timmar. Vid så stor andel vindkraft krävs därför omfattande reservanläggningar, något som i dag inte är helt nödvändigt

Gröna certifikat

Det nya systemet skall tvinga oss att köpa så kallad grön el. Regeringen kallar det "gröna certifikat". Konsumenterna skall tvingas köpa en viss del av denna dyrare, så kallade gröna el, som berättigar till certifikaten. Detta gör att subventionerna inte enbart tas ur statsbudgeten utan av alla elkonsumenter.

Så kallade gröna certifikat började gälla från januari 2003, andelen grön el som konsumenterna skall tvingas köpa trappas successivt upp till 10 TWh år 2010, med möjlighet till 15 TWh till 2012. De skall motsvara sju procent av konsumenternas förbrukning.

Först i slutet av perioden när möjliga omställningar i kraftvärmeverken är gjorda, börjar vindkraften bli lönsam i kvotsystemet. Detta har lösts med att vindkraften tills vidare får den gamla miljöbonusen på 18 öre. Stödet trappas ned under en sjuårsperiod med två procentenheter om året.

Målkonflikter

Det finns klara målkonflikter mellan god livsmiljö och livskvalitet å ena sidan och målen om att lokalisera och bygga vindkraftverk med de störningar dessa ger för boendemiljön och för landskapsbilden å andra sidan. Närboende till vindkraft kan störas av svoschande buller och lågfrekvent infraljud. De kan störas av blinkande skuggeffekter av en snurrande rotor. Några upplever dessa effekter så negativa, att de inte står ut att bo kvar. Det är inte acceptabelt att närboende utsätts för sådana störningar. I tysta miljöer, utanför tätorter, i skärgårdar och påövriga platser där tystnad fortfarande är en tillgång, får inte nya bullerkällor ohämmat skapas.

Till detta kommer den oro som ornitologer uttrycker för fåglarna i vissa områden som är aktuella för vindkraftslokalisering. Fiskare och marinbiologer är också oroliga för vad som händer om vindkraftsparker byggs på de havsbankar där fisken leker.

Moderna vindkraftverk är något annorlunda utformade än dagens befintliga verk och är också betydligt större än befintliga. Äldre är ofta omkring 30-40 meter höga, nya verk blir upp till 120 meter höga, vilket ökar påverkansområdet avsevärt.

Dessa olika effekter kan i varierande omfattning påverka fastighetsvärdena negativt. Vid avstånd på mellan 300 och 500 meter finns flera exempel från södra Sverige där fastigheter blivit helt osäljbara. Såär också fallet i Tyskland kring stora vindkraftsparker. Naturturismen har påverkats negativt av de stora vindkraftsparkerna i norra Tysklands kustlandskap. Fastighetsvärdena har minskat betydligt och turismen halverats. Människor, som har bekymmer med fastighetslånen redan innan en närliggande vindkraftspark uppförts, försätts i en ohållbar ekonomisk situation. Det är inte acceptabelt att närboende och näringsidkare drabbas och får stå för kostnaderna när vindkraft etableras.

Boende- och miljöhänsyn

Enligt vår uppfattning måste all lagstiftning genomsyras av stor respekt för den enskilda äganderätten. Den bör samtidigt präglas av en stor respekt för människors liv och hälsa samt skyddsintressen i natur och miljö. Därför bör vindkraftsetableringar granskas noga i den kommunala planeringen och tillståndsgivningen. Krav bör ställas på detaljplaneprövning vid varje etablering. Då ges närboende och sakägare möjlighet att hävda sina intressen oavsett var de bor i Sverige.

Vi anser vidare att nationella minimiregler för respektavstånd mellan bebyggelse och vindkraftverk bör tas fram. Den mellanliggande terrängens egenskaper skall vägas in för att närboende inte skall drabbas. Ersättningskrav för minskade fastighetsvärden skulle då inte behöva komma i fråga. Reglerna bör vara dispositiva, närboende skall kunna godkänna att minimiavstånd underskrids.

Vi vill ha en särskild gränsvärdesnorm för buller från vindkraftverk. Bullernormer för industriområden är inte lämpliga att följa, när vindkraftverk byggs nära bostadshus, rekreationsområden och dylikt. Vi vill att vindkraftsverksamhet skall miljöprövas på samma sätt som annan verksamhet prövas som har inverkan på omgivningen. Försiktighetsprincipen skall gälla. Innan stora vindkraftsparker byggs borde deras miljöpåverkan utredas grundligt.

Forskning och utveckling

Staten har ansvar för grundläggande forskning och stöd till utveckling av miljövänlig teknik. Det statliga stödet skall riktas mot forskning och utveckling av vindkraften samt annan ny teknik inom energiproduktion och alltså inte utgå som etablerings- eller driftsbidrag. Vårt ställningstagande i denna del baseras på dels den principiella ståndpunkten att offentliga utgifter skall användas till avsett ändamål, dels anser vi att vindkraften skall stå på egna ben.

Nedmontering av vindkraftverk

En långsam och varsam utfasning av de nuvarande stöden till den redan etablerade vindkraften bör ske, så att man inte tvingas till konkurs. Vi vill att ansvaret gällande kostnader, nedmontering och bortförande av vindkraftverk i samband med nedläggning av verksamheten utreds. En rimlig utgångspunkt kunde vara att det föreskrivs skyldighet för tillståndsmyndigheten att villkora uppförande av vindkraftverk med att säkerhet ställs av den sökande för kostnader för nedmontering och bortförande. Det kunde likna statens linje beträffande grustag och kärnkraftverk. Naturligtvis är det ägaren till vindkraftverket som har det fulla ansvaret och i de flesta fall kommer det säkert att fungera väl. Men om ägaren inte kan, eller vill, fullfölja sina skyldigheter? Vem skall betala då? I havet är markägarförhållanden oklara. Tillstånden ges där av Kommerskollegium och inte av någon kommun. Vem kommer att ha ansvar för uttjänta och övergivna vindkraftverk ute i havet?

Riksintressen

Utbyggnad av vindkraft skall ske på dess egna meriter. Vi anser därför att det inte behövs några nationella planeringsmål för vindkraftens utbyggnad.

Etablering av vindkraft skall inte heller främjas genom att vissa områden hävdas som riksintressen. Det är på sikt ohållbart att ha en allt större andel av energiproduktionen som är beroende av stöd eller kvoter för att leverera elström.

Stockholm den 5 oktober 2004
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Peter Danielsson (m)	Ewa Thalén Finné (m)
Carl-Erik Skårman (m)	Gunnar Axén (m)
Göran Lindblad (m)