Villkoren för hemsjukvårdsbidrag

Motion till riksdagen
1988/89 :So283

av Bo Nilsson (s)

Villkoren för hemsjukvårdsbidrag

Anhöriga som vårdar svårt sjuka närstående eller handikappade familjemedlemmar
i hemmet kommer att kunna få viss ersättning av staten. Under 1988
beslutade nämligen riksdagen att per den 1.7 1989 införa en möjlighet till
ersättning vid vård av svårt sjuk närstående i hemmet under högst 30 dagar.
Rätt till ersättning från sjukförsäkringen föreligger vid ledighet från anställning
under denna tid. Utöver det kan ersättning till sådan vårdare utgå från
landstinget, s.k. hemsjukvårdsbidrag. Att ge anhöriga möjlighet att i vissa
situationer, om de själva vill, stanna hemma för att vårda en familjemedlem i
hemmet får inte ses som ett försök att minska på kommunernas och
landstingens vårdansvar. För en familj kan det däremot kännas som en
lättnad att få möjlighet att vårda en nära anhörig i hemmet kontinuerligt eller
under viss tid. Om den anhörige inte gör vårdarbetet måste kommun eller
landsting ställa upp med insatser, som många gånger är förenade med
betydligt större kostnader.

Den som nu bestämmer sig för att avstå från annat förvärvsarbete för att
vårda en anhörig gör naturligtvis i de flesta fall en stor ekonomisk förlust.

Medverkan av och stöd till närstående/anhöriga

Det angelägna i att underlätta för de närstående som vill engagera sig i
vårdarbetet i hemmet har framhållits i olika sammanhang. Följande faktorer
brukar vara av betydelse för de närståendes situation:

frivillighet

- delat ansvar

- trygghet - sluten vård när så behövs, hjälp på annat sätt vid behov

- avlösning
psykologiskt stöd
inskolning

- ekonomisk ersättning
tekniska hjälpmedel

Stödet till anhöriga har förbättrats på många sätt och har många andra
aspekter än de rent ekonomiska. Det är dock formerna för den ekonomiska
ersättningen som tas upp i denna min motion. Den kan dels utgå i form av ett
kontant bidrag som i regel utbetalas till den vårdbehövande själv, dels från
den 1.7 1989 för 30 dagar enligt sjukförsäkringen och dels regleras i form av
ett anställningsförhållande. Det anställningsförhållande som uppstår om en
kommun eller ett landsting anställer en anhörig som vårdare ger rätt till

sjukpenning, tilläggspension och semesterlön. Bidrag som betalas till den
vårdbehövande är inte skattepliktigt och ej heller pensions- eller sjukpenninggrundande.
I Ledighet för anhörigvård, betänkande av anhörigvårdskommittén
(SOU 1983:64), redovisas en del uppgifter om hur de olika
landstingen behandlar dessa frågor. Detta gäller såväl bidragskonstruktionen
som bidragets storlek. Det finns i betänkandet uppfattningar som tyder
på att huvudmännen strävar efter att så långt som möjligt avveckla
sjukvårdsbidraget som ersättningsform och i stället övergå till att i ökad
omfattning anställa anhörigvårdare. Detta visar bara ett sätt på vilket man
kan lösa detta problem, som kan vara stort för dem som drabbas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av villkoren för
hemsjukvårdsbidrag som syftar till att detta bidrag berättigar till
sjukpenning, tilläggspension och semesterlön,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att hemsjukvårdsbidragen bör ersättas med ett
anställningsförhållande som därmed ger rätt till sociala förmåner,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att ersättningen till vårdarna bör utformas så att
den blir lika över hela landet.

Stockholm den 25 januari 1989

Ro Nilsson (s)

Mot. 1988/89
So283

4