Världsmusik, världsdans och kulturell jämlikhet

Motion 2003/04:Kr292 av Peter Pedersen m.fl. (v)

av Peter Pedersen m.fl. (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att planering, genomförande och uppföljning av Mångkulturens år 2006 skall ske i nära samverkan med konstnärer, organisationer, arrangörer och institutioner.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att planeringen av mångkulturåret skall påbörjas under 2004.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den aviserade översynen av jazz och nutida konstmusik som genrer skall kompletteras med en motsvarande översyn av folk- och världsmusiken som genre.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den långsiktiga utvecklingen av danslivet som pågår skall inkludera folk- och världsdans.

2 Bakgrund

Musik kan fungera som modell och medel i en vision om det framtida samhället. Ett samhälle som är flerstämmigt, där alla kan göra sin röst hörd som olika stämmor i en kör och olika instrument i en orkester.

I ett sådant samhälle växer gammalt och nytt, det invandrade och det svenska, tradition och förnyelse till en integrerad helhet, till en kultur. I ett sådant samhälle erbjuds alla medborgare verkliga verktyg för att erövra och utöva sina rättigheter på jämlik basis. Oavsett skillnader i tro, färg och kulturell bakgrund. Ett sådant samhälle strävar ständig efter att demokratisera sina grundvalar, eftersom det är oerhört odemokratiskt att en del av befolkningen lider av ett oönskat utanförskap på grund av etnisk tillhörighet, arbetslöshet och andra orsaker.

Begreppet världsmusik betecknar i första hand en dröm om en musik som inte enbart är baserade på de västerländska normerna. Det gör den i samma anda som Goethe när denne formulerade visionen om en världslitteratur. Den undviker att sätta etniska etiketter på musiken. Musiken väljer själv sina villkor; den är till sitt väsen gränsöverskridande.

Det finns ingen anledning att dela in musik i etniska fack. Man behöver inte vara svensk för att spela svensk folkmusik eller dansa polska. Inte heller behöver man vara iranier för att spela iransk musik. Musiker blandar musik samtidigt som de söker det autentiska. För kreativitet gror i en tradition, men slår igenom i möte med andra traditioner. Genom text och musik blandas det musikaliska med det politiska och går bortom politiska och etniska gränsdragningar, bortom det lokala och blir global. Den tenderar mot kosmopolitism.

Världsmusik är ingen enhetlig rörelse. Den är en syntetisk musik som friskt blandar klassisk, religiös, österländsk, västerländsk, det lokala och det globala. Den ifrågasätter gamla uppfattningar om genrer, gränser, identiteter och kategoriseringar av människor och musik. Den är en del av en påbörjad global förändring och utvecklingsprocess. Man försöker gestalta samtiden och ge uttryck åt sina upplevelser så de är överförbara till andra och kan ligga till grund för kommunikation mellan olika traditioner.

(Ur en artikel av Rasoul Nejadmehr vilken publiceras i tidskriften Invandrare och Minoriteter i oktober 2003. Rasoul är kulturproducent och doktorand i filosofi. Han arbetar på en avhandling som kopplar ihop kultur, pedagogik och filosofi.)

Trots att riksdagen gång på gång uttryckt god vilja och satt upp mål för sin strävan att utveckla ett mångkulturellt musikliv återstår mycket att göra. Det handlar om bristande resurser, men det handlar också om något mer. Musiklivet domineras av den västerländska konstmusiken, dess eurocentriska perspektiv och anspråk på universalitet. Även många som tror och säger sig vara öppna för andra kulturer och ett annat perspektiv tillämpar estetiska kriterier som är hämtade från Västerlandets musik, säger Rasoul Nejadmehr. På så vis handlar man kontraproduktivt och sviker kravet på flerstämmighet. Det paradoxala är att en estetik baserad på de klassiska västerländska värderingarna leder till segregation, diskriminering och ojämlikhet samtidigt som den gör anspråk på att representera universella principer.

3 Ett mångkulturens år 2006

Regeringen har aviserat att 2006 skall vara ett mångkulturens år. Erfarenheterna från Folkmusik- och dansåret 1990 och andra liknande satsningar visar att för en långvarig effekt behöver ett antal kritierier vara uppfyllda. Hit hör en bred involvering av de berörda i planeringen och genomförandet av året. Ett mångkulturår får inte först och främst bli en angelägenhet för stora kulturinstitutioner och ge tillfälliga extraresurser till dessa. Planeringen måste inledas under 2004. Redan vid starten av planeringen av ett mångkulturår bör det klargöras vilka extra resurser som finns tillgängliga för planering och genomförande av året. Det får inte bli ett tillfällig fyrverkeri under ett år. Det måste finnas garantier om att resurser kommer att avsättas till en uppföljning. Lyckade nya initiativ måste ges möjlighet att leva vidare och berika det svenska kulturlivet.

Invandrare betraktas ofta som en intressant grupp när det gäller integrationsprojekt, men inte som genomförare av projekten utan som objekt för dem, säger invandraren Rasoul Nejadmehr. Just därför att ”invandraren” och ”svensken” kanske inte alltid lyckas kommunicera och förstå varandra, menar han, att just därför kan det finnas ett växande gap dem emellan, är det absolut nödvändigt att engagera båda grupperna i integrationsprocessen. På så sätt kan det integrerade samhället bli en gemensam vision i stället för ett projekt inriktat på en viss grupps anpassning. Genom denna vision kan människorna känna samhörighet, komma närmare varandra och växa i solidaritet och ömsesidig förståelse. Då kan segregationen betraktas som ett problem som berör oss alla och inte som ett ”invandrarproblem”.

I Sverige finns i dag enorma resurser när det gäller musik, konst, kunskap och kompetens – resurser som till stor del går till spillo därför att vi saknar en förändringsstrategi för ett framtida samhälle som kan ta till vara alla dessa kompetenser.

På det musikaliska området är kulturella skillnader konstruktiva. Världsmusik är möten, kontakter, samspel mellan olika traditioner. Musikens nyfikenhet och lust att engagera sig i andras kulturer kan överbrygga bostadssegregation, diskriminering och olyckliga sociala mönster som annars reproducerar sig själva. Men det går inte av sig självt. Det handlar också om arbetstillfällen för musiker, om arrangörsstöd, spelställen, beställningsverk, möjligheter att bilda orkestrar.

4 Involvera de resurser och de aktörer vi har

Det är alltså oerhört viktigt att vi ger människor med annan kulturell och etnisk bakgrund än den svenska verkliga möjligheter att påverka utformningen av det mångkulturella året – och därmed också den utveckling som måste bli följden av en sådan satsning. Aktörer med lång erfarenhet av arbete på området ska ges möjlighet att delta både i själva mångkulturårets utformning, i genomförandet och i en planerad uppföljning. Detta tillkännages för regeringen liksom att planeringen av mångkulturåret skall börja 2004.

5 Genrebredd inom såväl musik som dans

Det går inte att blunda för att det finns en obalans som gynnar vissa genrer och missgynnar andra. I stället för att man ser bredden av genrer som en tillgång för hela samhället blir genrebredden ett hot mot rådande struktur, när man slåss om samma resurser. Denna konkurrens får inte tillåtas motverka en utveckling som den ovan beskrivna. Därför måste den aviserade översynen av jazz och nutida konstmusik som genrer vilka har svårt att hävda sin ställning i musiklivet under 2004 kompletteras med en motsvarande utredning med inriktning på folk- och världsmusik. Detta tillkännages för regeringen.

Mångkultur innefattar givetvis en rad olika konstarter. I ett mångkulturens år måste alla olika aspekter av kulturell jämlikhet tas till vara. Det har under året påbörjats ett långsiktigt arbete för att utveckla danslivet i landet. Detta är en utveckling som Vänsterpartiet efterfrågat och drivit på. Men inte heller inom dansens område får ett snävt genretänkande hindra möjligheterna att inlemma dansen i en utveckling mot kulturell jämlikhet. Även folk- och världsdans måste inkluderas i den pågående utvecklingen av dansen som konstform. Detta tillkännages för regeringen.

Stockholm den 3 oktober 2003

Peter Pedersen (v)

Rossana Dinamarca (v)

Mats Einarsson (v)

Siv Holma (v)

Rolf Olsson (v)

Tasso Stafilidis (v)

Alice Åström (v)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Kulturutskottet

Händelser

Inlämning: 2003-10-07 Hänvisning: 2003-10-15 Bordläggning: 2003-10-15

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (4)