Väginvesteringar i södra Sverige

Motion 1993/94:T304 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s)

Förändringar i omvärlden ställer stora krav på
planeringen inom kommunikationsområdet. I de beslut som
riksdagen har tagit om inriktningen av
infrastrukturplaneringen väger riksintressen oftast över på
bekostnad av de regionala. Detta trots att en stor majoritet i
regionen står bakom bedömningen. Även de trafikpolitiska
målen som riksdagen slagit fast innebär t.ex. att hänsyn
skall tas till regional balans.

Kristianstads län är ett av landets mest tätbefolkade län.
Arbetspendlingen är omfattande. Över kommungränserna
inom länet reser varje dag över 16 000
personer till sina arbetsplatser. Mellan Kristianstads
län och grannlänen företas dagligen uppemot 29 000
arbetsresor. Dessa resor sker till övervägande del på
vägarna, med privatbil. Länets geografiska läge innebär att
det förekommer en omfattande genomgångstrafik. För
olika verksamheter i länet är goda transport- och
resmöjligheter såväl till och från som inom Malmöhus och
Blekinge län av stor vikt.

Genomgångstrafiken tillsammans med transporterna
inom länet medför att vägnätet redan nu är
underdimensionerat i vissa delar. Till detta kommer att
nätet behöver kompletteras på grund av att vissa länkar
saknas. Bland annat mot bakgrund av att tillverkande
företag ställer allt högre krav på punktlighet i transporter är
det viktigt att flaskhalsar byggs bort.

Väg E 22
knyter samman södra och sydöstra Sverige. För en
väg med denna funktion är det olyckligt med stora
skillnader i standard på olika vägavsnitt. Av riksdagens
beslut avseende det nationella vägnätet framgår att E 22
som nationell väg skall byggas ut till
motorvägsstandard förbi tätorter och i övrigt till 13-
metersväg. Detta innebär att endast 40 km av den totalt 194 km
långa sträckan skall byggas ut under perioden. Med
hänsyn till redan utbyggda delar innebär detta att
sammanlagt 127 km
återstår efter planperioden (2003). Detta kan inte stå
i överensstämmelse med vare sig behov eller beslut.

Det är uppenbart att samhällsutvecklingen i Europa
under de närmaste årtiondena kommer att ske i östra
Europa. Redan nu utvecklas kontakten åt detta håll snabbt.
Färjeförbindelser finns redan etablerade från Karlskrona
och Åhus. Godsmängderna från alla de berörda hamnarna
Åhus, Sölvesborg, Karlshamn och Karlskrona växer
snabbt.

Många skäl talar för att en betydande del av vår
utvecklingspotential sammanhänger med utvecklingen i
Östeuropa. En motorvägsförbindelse i sydöst skulle
ytterligare stärka och förbättra denna utveckling.
Kopplingen mellan de västra och östra delarna måste
förbättras inom planperioden, inte minst med hänsyn till
behovet av en ökad rörlighet på arbetsmarknaden.

E 22
är belastad med stora trafikmängder, även i en
jämförelse med andra nationella stråk. Det är därför
motiverat, bara av detta skäl, att hela sträckan byggs ut till
motorväg under planperioden.

För utvecklingen i Sydsverige är en förbindelse av hög
kvalitet upp mot Mellansverige nödvändig. En
inlandsförbindelse i nord-sydlig riktning genom Skåne och
södra Småland skapar nya utvecklingsmöjligheter i
områden som i dag har relativt dålig vägstandard. Den
nationella tillgängligheten förbättras för det inre av och
östra Skåne, liksom för delar av Blekinge och södra
Småland. För inomregionala resor och transporter erhålls
också stora förbättringar i viktiga resrelationer. Även för
utlandstrafiken via Trelleborg, en trafik som förväntas öka
i betydelse, ger en sådan sträckning stora förbättringar.

De nya möjligheter som en fast förbindelse över
Öresund skapar för näringslivsutveckling m.m. får inte bara
stanna vid brons närområde, utan måste spridas till andra
delar av Sydsverige. En förutsättning för detta är att
vägförbindelserna från Sydsverige mot övriga delar av
landet förbättras.

Med tanke på den stora betydelse dessa åtgärder har
såväl nationellt som för utvecklingen i Sydsverige måste
åtgärderna genomföras snarast. Nationella och regionala
intressen får inte åter komma till korta mot lokala intresse.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om väginvesteringar i södra Sverige.

Stockholm den 14 januari 1994

Johnny Ahlqvist (s)

Börje Nilsson (s)

Maja Bäckström (s)

Kaj Larsson (s)