Utvecklingen i Gävleborg

Motion 1992/93:A478 av Karin Starrin (c)

av Karin Starrin (c)
Gävleborgs län är ett län som alltför ofta kommer på
mellanhand. Vi är ett av de sju Norrlandslänen som är
mycket beroende av skogen som råvara. Samtidigt som vi
ligger för nära Stockholm för att våra problem riktigt ska tas
på allvar. När förutsättningarna för norra Sverige diskuteras
så räknas inte Gävleborg in där. Tyvärr blir denna negativa
beskrivning av det geografiska läget ännu mer felaktigt när
det råder lågkonjunktur.
Istället ska detta mellanläge beskrivas och användas
tvärtom. Det är en styrka att ligga nära Stockholm och det
är samtidigt bra att vara början av Norrland. Länet utgör
en inkörsport både till övre Norrland och till Mellansverige.
Länet har resurser och goda förutsättningar att möta
framtiden. Naturtillgångarna i framförallt skogen och
malmen har präglat industrins inriktning och den kunskap
som ligger här måste tas tillvara och utvecklas vidare.
Människors kreativitet och vilja till ansvar och samverkan
ger möjligheter till detta. Natursköna boendemiljöer som
det finns rikligt av inte bara längs dalgångarna utan även i
välplanerade tätare områden börjar alltmer uppfattas som
attraktiva dragplåster.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Sysselsättningsläget i Gävleborgs län är nu ytterst
allvarligt. Lågkonjunkturen och de strukturförändringar
som måste göras både inom privat och offentlig sektor gör
att antal uppsägningar och varsel fortsätter att öka även om
ökningstakten har avtagit. Med en arbetslöshet på 7,0 %
eller drygt 12 500 personer och ungefär lika många i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder behövs mycket tydliga
ansträngningar.
En tredjedel av länets ungdomar är antingen utan arbete
eller i arbetsmarknadsåtgärd. I Ovanåker och i Bollnäs är
över 40 % av ungdomarna utan fasta arbeten. Totalt har ca
3 500 ungdomar sysselsättning genom
ungdomspraktikplatser.
Gävleborgs län har prioriterats när
arbetsmarknadsdepartementet har gjort fördelningar av
arbetsmarknadspolitiska resurser. Under innevarande
budgetår finns ca 1,3 miljarder för olika åtgärder. Aldrig
tidigare har så många människor i vårt län erhålllit stöd från
staten. Detta räcker emellertid inte utan ytterligare
ansträngningar måste göras ifrån statens sida för att
''arbetslinjen'' ska gälla så många som det överhuvudtaget
är möjligt.
En ökad flexibilitet och handlingsberedskap är en
förutsättning för att maximala effekter ska kunna fås av
insatta medel. Tyvärr är det nuvarande regelsystemet så
omfattande med olika detaljkrav att det blir onödigt.
Genom att införa en enda bidragsform riktad till
arbetsgivare skulle mycket administration förenklas.
Ett anställningsstöd som omfattar rekryteringsstöd,
allmänna beredskapsarbeten, starta eget, arbetsutveckling
och arbetsprövning bör införas. Undantag måste göras för
ungdomspraktikstödet eftersom anställningsformen bygger
på tillfälliga insatser utan krav på anställning.
Regionalpolitiska insatser
Ett förfaringssätt som medger ett flexiblare sätt att
arbeta på måste eftersträvas. Det finns behov av att
förändra reglerna för t ex lokaliseringsstödet och
glesbygdsstödet så att de får effekter som ökar tillväxt och
sysselsättning. Med friare former kommer man även åt de
svårigheter som speciellt kvinnorna nu råkar in i med t ex
ökad andel halvtidsanställningar. Beslut om fördelning bör
tas så nära de berörda som möjligt för att få de bästa
effekterna. Därför bör Gävleborgs län få bli ett frilän med
friare möjligheter att samordna både de regionalpolitiska
och arbetsmarknadspolitiska anslagen.
Den tillfälliga inplaceringen av Ovanåkers, Bollnäs,
Söderhamns och Nordanstigs kommuner i stödområdet
upphör att gälla från och med halvårsskiftet 1993. Denna
inplacering måste förlängas att gälla ytterligae tre år.
Dessutom bör även Delsbo och Bjuråker tas med i
stödområdesplaceringen.
Kommunikationer
Ett omfattande investeringsprogram för att förbättra den
eftersatta svenska infrastrukturen har gjorts under
mandatperioden. Satsningarna ligger redan nu på en nivå
som är ca tre gånger så stor som under 1980-talet. För
Gävleborgs del är det projekten snabbtåg på Ostkustbanan,
ny E 4 mellan Söderhamn och Enånger samt möjlighet till
snabbare tåg på norra stambanan som måste prioriteras i
anslagen.
Restiden mellan Stockholm och Östersund går att
minska till under 4 timmar, något som är oerhört angeläget
för att skapa förutsättningar för utveckling i de inre delarna
av Norrland. Ansträngningar måste nu göras för att få fram
ett detaljerat projekt med klara anvisningar om finansiering
och tidsprojektering.
En finansieringsplan som innehåller en total syn på hur
Ostkustbanan och nya sträckningen E 4 ska genomföras
måste nu presenteras. Flera delar är klara men det återstår
fortfarande finansiering av sträckan Söderhamn--Enånger
till Banverket. Det får inte ske några förseningar genom att
Arlandabanan norrut inte kan samfinansieras med privata
intressen. Dessa tre projekt är oerhört viktiga inte bara i
infrastruktursyfte utan ger också många viktiga
arbetstillfällen.
Gävleborgs län måste knytas ihop med hela landet och
inom länet genom att vägnätet effektiviseras. Fortfarande
finns många länsvägar som behöver förbättras och beläggas.
T ex hela 301:an behöver ordentliga åtgärder för att
undvika kraftiga stopp under tjällossning och även öka den
ordinarie framkomligheten.
Genom nedläggning av I 14 har arbetet nu påbörjats
med att hitta andra användningar för hela I 14-området.
Korsningen E 4 och riksväg 80 vid västra infarten till Gävle
måste byggas om för att inte utgöra en flaskhals. Detta bör
räknas som avvecklingskostnader.
Riksdagen fattade redan 1981 ett beslut om att bygga en
bro över Dalälven vid Sundet--Hasselön. Fortfarande har
detta beslut ej genomförts och nu är det hög tid att en
projektering görs som visar hur detta projekt går att
fullfölja.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av ett anställningsstöd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att göra Gävleborgs län till ett
frilän,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Ovanåkers, Bollnäs,
Söderhamns och Nordanstigs fortsatta inplacering i
stödområdet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att delar av Hudiksvall bör
placeras i stödområdet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om snabbare tåg på norra
stambanan,2
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om snabbtåg på
ostkustbanan,2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om E 4, sträckan Söderhamn--
Hudiksvall,2
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anslag för förbättringar av väg
301,2
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder vid avveckling av I
14,2
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bro över Dalälven.2

Stockholm den 26 januari 1993

Karin Starrin (c)

1 Yrkande 2 hänvisat till BoU.
2 Yrkandena 5--10 hänvisade till TU.
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Arbetsmarknadsutskottet

Händelser

Inlämning: 1993-01-26 Bordläggning: 1993-02-09 Hänvisning: 1993-02-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (20)