Utveckling för små och medelstora företags förmåga att bedriva näringsverksamhet efter rån och överfall

Motion 2003/04:Ju218 av Jörgen Johansson (c)

av Jörgen Johansson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av säkerheten för vittnen i samband med, och till följd av, rättegångar.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om översyn av påföljderna för väpnat rån.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vidga reglerna i 30 kap. inkomstskattelagen, 1999:1229.1

1 Yrkande 3 hänvisat till SkU.

Motivering

Stölder och våldsbrott i Sverige blir allt grövre. Konsekvenserna för de drabbade har, trots detta, inte förbättrats. Oviljan att vittna har dessutom ökat då vittnet ofta känner sig hotat av den anklagade och samhället inte förmår att ge det skydd som vittnet har rätt att begära. Utvecklingen framstår därför som ett direkt hot mot rättsstaten. Företeelsen har dessutom inneburit förändrade attityder i samhället innebärande att allt fler avstår från att bry sig. Den attityden förstärker hotet mot rättsstaten. Vittnets möjlighet till skydd är en förutsättning för rättsstatens bevarande. En översyn är därför nödvändig av vittnesskydd i samband med och till följd av rättegångar, vilket bör ges regeringen till känna.

Många företagare, främst inom ur- och juvelerarsektorn, har drabbats extra hårt av den ökande och allt grövre kriminaliteten. Väpnade rån och drive-in-kupper har blivit en allt vanligare företeelse. Följden blir att anställda blir psykiskt knäckta och kanske slutar sin anställning.

Försäkringsbolagen ställer allt hårdare krav på företagaren och när inte fler krav kan ställas och brotten, trots detta, fortsätter säger försäkringsbolaget upp försäkringstagaren. Följden blir att banken inte ger företagaren erforderliga krediter då verksamheten inte är försäkrad. En form av moment 22 inträder. Till dessa händelser är polisen åskådare.

De brottslingar som döms för dessa inbrott förefaller få en lindrig rättslig behandling trots att rån anses vara ett mycket allvarligt brott. Redan innehavet av olagliga och utifrån kriminell synvinkel intressanta vapen som pistol, revolver och automatvapen borde innebära en hög straffsats och betraktas som uppsåt. Dessutom bör alla väpnade rån, inkluderat rån med attrapper, klassas som grovt rån. En översyn av påföljden för väpnat rån bör genomföras, vilket bör ges regeringen till känna.

De små och medelstora företag som drabbas av dessa rån riskerar att få lägga ned. Den orimliga situationen uppstår då att olagliga element i samhället getts rätten att ge enskilda företagare näringsförbud, något som måste ses som helt oacceptabelt. Det innebär dessutom, i många fall, att såväl service som arbetstillfällen försvinner från främst mindre och medelstora orter. Samhällets uppgift att garantera rättsstaten och erbjuda alla bygder en trygg livsmiljö har därmed försvunnit. Samhället bör därför ha en skyldighet att så långt som möjligt stötta drabbade näringsidkare. Om samhället inte klarar sin primära uppgift då det är rimligt att erbjuda näringsidkaren möjligheten att hjälpa sig själv inom lagens gränser. De vägar som kan prövas är dels kontraheringsplikt för försäkringsbolagen, dels möjlighet för företagaren att skapa en egen fond för eventuella övergrepp. Beträffande kontraheringsplikten så blir förmodligen effekten den att branschföreningarna sektoreras, vilket innebär att den drabbade gruppen utelämnas med en oacceptabelt hög premie som följd så att företaget inte kan drivas p.g.a. detta. Möjligheten till fondering av medel finns redan idag i gällande skatteregler, inkomstskattelagen (1999:1229) 30 kap. Dessa regler innebär dock sex års löptid för fonden samt att avsättningen till fonden får vara maximalt 30 procent av avkastningen före skatt. Följden av detta blir att fonden inte får den långsiktighet som krävs, samtidigt som de nivåer som erfordras är svåra att uppnå då lönsamheten knappast är den bästa i dessa företag. En förändring krävs därför så att reglerna vidgas för att passa den här typen av behövande näringsidkare. Resultatet av en sådan förändring blir att näringsidkaren själv ges möjligheten att avsätta obeskattade medel, som ekonomisk säkerhet för rån, överfall och skada. Näringsidkaren ges alltså möjlighet att skapa sitt ”eget” försäkringsbolag. Översynen av gällande inkomstskattelagstiftning ger den möjligheten, vilket bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 17 september 2003

Jörgen Johansson (c)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Justitieutskottet

Händelser

Inlämning: 2003-10-07 Hänvisning: 2003-10-15 Bordläggning: 2003-10-15

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (3)