Utbildningssituationen i Västmanlands län

Motion 1988/89:Ub813 av Roland Sundgren m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: Ub813

av Roland Sundgren m. fl. (s)
Utbildningssituationen i Västmanlands län

Inledning

Västmanlands län har minskat med ca 5 300 invånare mellan 1980 och
1988 och befolkningsminskningen väntas fortsätta. Samtidigt beräknas
sysselsättningen öka med 0,2% varje år under perioden fram till 1995.

En förutsättning för att klara bristen på yrkesutbildad arbetskraft är att
Västmanland inte bara kan erbjuda goda möjligheter till vidareutbildning
för de redan välutbildade, utan att vi lyckas mobilisera de lågutbildade.
För detta krävs bland annat särskilt riktade insatser med uppsökande
verksamhet och motivationsarbete såväl före som under utbildning. Även
behovet av yrkesrådgivning är stort.

Eftersom det finns en stor grupp människor i Västmanland med endast
grundskole- eller till och med folkskoleutbildning, behövs stora utbildningssatsningar
under de närmaste åren för att underlätta dessa människors
inträde eller vidareanställning på arbetsmarknaden. I åldersgruppen
35 — 44 år har ca 35% av befolkningen denna lägre utbildning. I åldersgruppen
45 — 54 år saknar drygt 50% gymnasial eller högre utbildning. I
åldersgrupperna däröver, som också är viktiga för Västmanlands arbetsmarknad
under 90-talet, är andelen som har enbart folkskoleutbildning
mellan 60 och 70%.

De stora utbildningsbehoven i länet finns i dag hos lågutbildade i åldrarna
över 35 år med sju- till nioårig skolutbildning. Speciellt gäller detta för
kvinnor som alltså är den största dolda resursen i Västmanland. En av de
mest strategiska satsningarna de närmaste tio åren är att utbilda kvinnor
för många av de viktiga arbeten som skapas under 90-talet.

Enligt flera undersökningar, bland annat av statistiska centralbyrån,
visar det sig att kvinnorna fortfarande utbildas för endast ett 30-tal yrken
medan männens yrkesval är flera gånger bredare. Västmanlands arbetsmarknad
behöver kvinnor som utbildas inom typiska mansdominerade
yrkesfält. Bristen på yrkesarbetare är för närvarande ett av de främsta
hindren för en vidareutveckling av Västmanlands arbetsmarknad.

Utbildningsforum

I Västmanland finns många olika utbildningsanordnare. För att de sammanlagda
insatserna på bästa sätt skall stödja länets utveckling behövs
emellertid en gemensam, långsiktig strategi för utbildningen i länet.

Mot.

1988/89
Ub813 —815

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Ub813-815

Därför har, på initiativ av länsskolnämnden och länsstyrelsen, ett utbildningsforum
inrättats. Dess uppgift är att utforma en för länet gemensam
grundsyn på utbildningsutbud och samverkan på utbildningsområdet.
Man skall kontinuerligt bedöma framtida utbildningsbehov och verka för
att utbudet anpassas efter behoven. Dessutom skall man ta initiativ till,
och stödja, verksamheter inom framför allt vuxenutbildningen samt verka
för jämställdhet på utbildningsområdet.

Gymnasieskolan

Bergslagsdelegationen genomförde under våren 1988 en särskild undersökning
på berörda gymnasieorter (”Gymnasieskolan och komvux inför 1990talet.
Planeringsunderlaget i Bergslagens gymnasieregioner”).

1 de mindre kommunerna inom Bergslagsdelegationens område ses gymnasieskolan
som en hörnsten i ortens liv. Ungdomarna väljer helst utbildningar
som finns på hemorten, och att ha en gymnasieskola är ett argument
för att kunna rekrytera kvalificerad arbetskraft. Gymnasieskolan
sätts in i ett regionalpolitisk! sammanhang och bygdens överlevnad kopplas
till de utbildningar som kan erbjudas.

Flertalet skolchefer i berörda kommuner uttryckte önskemål om ökad
flexibilitet i gymnasieorganisationen. De pekade på komvux och framhöll
den skolformens möjligheter att omfördela resurser mellan de olika delramarna.
En liknande frihet för kommunerna att i gymnasieskolan få flytta
årselevplatser mellan olika sektorer efterlystes (en möjlighet som infördes
1 juli 1988). Vidare önskade skolcheferna ändring av de nuvarande fasta
delningstalen genom att myndigheterna skall tillåta regionala skillnader.
Det är en avgörande faktor för att kunna klara underlaget för organisationen
på 90-talet, framför allt i de mindre kommunerna.

Utbildningsminstern skriver i årets budgetproposition om sitt intresse
för den friare resursanvändning som finns på vissa håll, och nu eftersträvas
för hela gymnasieskolan. Han tillägger: ”Den strukturöversyn som nu
pågår beträffande gymnasieskolans linjer kan komma att ge andra förutsättningar
generellt för beräkning av s. k. skolpeng osv.”

Mot denna bakgrund föreslår vi att Västmanlands län görs till försökslän
på gymnasieskolans område. Länet skulle få möjlighet att genom en friare
resursanvändning arbeta med flexiblare timplaner inom gymnasieskolan.
Den friare resursanvändningen skulle innebära t. ex. regionala skillnader i
delningstalen. I försöket skulle samarbete med komvux och AMU ingå,
där detta kan bereda större möjligheter till utbildning. Försöket skulle
ledas av länsskolnämnden i samarbete med länets gymnasiekommuner,
komvux och AMU.

Ett sådant försök skulle, mot bakgrund av det vikande elevunderlaget,
vara av stor betydelse för länets gymnasieskolor. Dessutom har det ett
visst riksintresse inför statens framtida satsningar inom gymnasieskolan.

Mot. 1988/89

Ub813

2

V uxenutbildningen

I inledningen till årets budgetproposition skriver utbildningsministern att
”den allmänna vuxenutbildningen måste engageras för att höja den svenska
arbetskraftens allmänna kompetens”. Han anger fyra skäl för detta:

— Utbildningsfrågorna får inte överlåtas helt till arbetslivets företrädare,
utan vi måste bibehålla ett samhälleligt och politiskt inflytande.

— En väl utbyggd allmän vuxenutbildning utgör ett alternativ till en
arbetsgivar- och partsstyrd personalutbildning.

— Omfattningen av personalutbildningen är beroende av den enskilde
arbetsgivarens ekonomiska förutsättningar.

— Den allmänna vuxenutbildningens ambition att åstadkomma en utjämning
av utbildningsklyftorna.

Tidningen Kommun-Aktuellt redovisade den 15 december 1988 SCB:s
undersökning av vuxenutbildningens fördelning i Sverige. Det framkom
där att det är betydligt lättare för människor i storstäderna att få tillgång
till vuxenutbildning än för människor i exempelvis Bergslagen. Västmanland
får endast 80 % av de genomsnittliga resurserna i landet, vilket är raka
motsatsen mot vad länet behöver med tanke på utbildningsbehoven.

Förhållandet i Västerås pekar i samma riktning. Under läsåret 1987/88
låg kommunen 50% under riksgenomsnittet för grundvux och 20% under
riksgenomsnittet för samtliga kurser inom komvux. I Västerås räknar man
med att det krävs en utbyggnad av den kommunala vuxenutbildningen
med 25% för att täcka behoven.

Vi ser positivt på att länsskolnämnderna nu får fördela timmarna mellan
kommunerna, men samtidigt måste naturligtvis skolöverstyrelsens fördelning
till länsskolnämnderna bygga på en bedömning av behoven i de olika
länen. Västmanlands län har släpat efter sen reformen genomfördes.

Fördelningen av vuxenstudiestöd har också en mycket stor betydelse.
Vuxenutbildningsnämnden i Västmanlands län har vid ett flertal tillfällen
framhållit behovet av en förändring av hur medlen för vuxenstudiestöd
fördelas mellan länen. VUN anser att hänsyn bör tas till ansökningsvolymen
i respektive län de närmast föregående åren. Likaså bör skillnaderna i
fråga om arbetsmarknadens möjligheter beaktas i fråga om såväl regionala
olikheter som markanta förändringar i samband med omfattande företagsnedläggningar.

I dag blir medel outnyttjade då vissa län inte förbrukat sin tilldelning,
samtidigt som andra vuxenutbildningsnämnder alltid har ”hål i kassan”.
Det vore av stor betydelse om CSN kunde skapa en form av ”pott” med
vuxenstudiestöd för en senare fördelning eller omfördelning. Detta vore en
enkel metod för en rättvisare fördelning, och för att komma tillrätta med
den av SCB redovisade ”Vuxenutbildningens orättvisa Sverigekarta”.

Folkhögskolorna

I Västmanlands län finns tre folkhögskolor. Landstinget är huvudman för
folkhögskolorna i Skinnskatteberg och Tärna. Den senare har även filial i
Västerås. I Strömsholm finns den nystartade hästsportens folkhögskola.

Mot. 1988/89

Ub813

3

■fl Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Ub813—815

Skinnskattebergs folkhögskola ligger i nordvästra Västmanland och
gränsar till idel Bergslagskommuner där den hårdhänta strukturrationaliseringen
skapat många och komplicerade problem för människorna. För
utvecklingen av Bergslagen är intensiva och breda satsningar på utbildning
absolut nödvändiga. Detta gäller på alla nivåer men för de många som
tvingas byta yrke är vuxenutbildning givetvis av livsavgörande betydelse.

Det ingår i skolans policy att satsa på människor i närmiljön, men
prioriterar också äldre och kortutbildade. Detta innebär alltid särskilda
ansträngningar. Skolan har under hela 80-talet satsat på finska arbetare
med dålig skolbakgrund samt särskilda grupper rekryterade via facket
sedan VUN gett kollektiva utbildningsbidrag. Skolan har också genomfört
speciella kurser för kvinnor. Detta är mycket betydelsefullt i en region där
möjligheterna för kvinnor att få arbete eller utbildning är mycket små.

Tärna folkhögskola har en liknande inriktning på sin verkamhet. Vid
filialen i Västerås har man i samarbete med Handelsanställdas förbund,
och senare även Kommunalarbetareförbundet, genomfört långa kurser.

Dessa folkhögskolor sysslar alltså just med det som är av så stor betydelse
för länet; de utbildar och vidareutbildar arbetskraften. Med tanke på
länets låga utbildningsnivå är dessa insatser av största vikt för länets
utveckling.

Under innevarande budgetår har samtliga folkhögskolors garanterade
bidragsveckor reducerats med 0,9% som en följd av ”cash limit”. Dessutom
fick ”de äldre folkhögskolorna”, genom ytterligare indragningar med
1 %, bidraga till uppbyggnaden av de nya folkhögskolorna. (Detta innebar
en minskning med 95 elevveckor för Skinnskattebergs folkhögskola.)

Nu säger utbildningsministern i årets budgetproposition att denna enprocentiga
omfördelning skall fortsätta även under kommande budgetår.
De nya folkhögskolorna skall komma upp i ”en rimlig omfattning” på sin
verksamhet och en sådan nivå föreslås ligga kring 4000 elevveckor. För
Skinnskattebergs del innebär det ytterligare indragningar från nuvarande
4 892 elevveckor. Snart är de NERE i miniminivån!! Detta skapar ytterligare
brist på utbildningsmöjligheter i en redan hårt drabbad region. Naturligtvis
borde även folkhögskolorna ingå i de utbildningspolitiska målen.

Den av regeringen tillsatta folkhögskolekommittén har fått direktiv att
lägga förslag om hur den framtida fördelningen av bidragsveckor skall ske.
Enligt vår mening vöre det en fördel att avvakta kommitténs förslag innan
ytterligare omfördelning sker mellan enskilda skolor.

Högskolan

Högskolan i Eskilstuna/Västerås bildades 1977 på basen av det dåvarande
förskoleseminariet i Västerås och den utbildningstradition och decentraliserade
utbildning som fanns på orten. Högskolan ligger i en industrität del
av landet med flera högteknologiska företag. Uppdragsutbildningen är
omfattande. Mot denna bakgrund kan det synas förvånande att regionen
har den lägsta andelen teknisk högskoleutbildning i landet.

Högskolan i Eskilstuna/Västerås har den mest lokala rekryteringen av
alla de regionala högskolorna (80% från hemlänen. Även ekonomlinjen

Mot. 1988/89

Ub813

4

och barnomsorgsutbildningarna har en utpräglat lokal rekrytering). Liksom
på övriga håll hämtar dock de riksunika lokala linjerna (t. ex. fordonsteknik
och dataadministrativa linjen) sina studerande utifrån. Antalet
sökande till högskolans linjer är tillräckligt högt för att platserna skall
fyllas.

Däremot har högskolan svårt att fylla det utbildningsbehov som finns i
regionen. Västmanland och Södermanland har tillsammans ca 65000 industrisysselsatta,
Stockholms län har 95000. Men detta förhållande avspeglar
sig inte i antalet årsstudieplatser vid tekniska högskoleutbildningar:
Stockholm har ca 6000, men Eskilstuna/Västerås har bara 350.

Företagen i regionen efterfrågar tekniskt utbildad arbetskraft, och ungdomarna
efterfrågar utbildningsmöjligheter. Om ingenting görs åt nuvarande
situation kan resultatet bara bli ett - ungdomarna fortsätter att
flytta från länet. De söker sig till andra utbildningsorter och får sedan
arbete där. Det är troligtvis just dessa ungdomar som skulle behövas för att
klara Bergslagen/Västmanland ur sin struktureringskris i framtiden. Lika
allvarligt för regionen är det faktum att industrin söker sig bort till andra
”bättre utbildade” områden. Bristande utbildningsmöjligheter har onekligen
stor betydelse för den rådande situationen.

Samtidigt som företagen söker arbetskraft, söker kommunerna nya invånare
som kan väga upp utflyttningen. Men de måste också klara av målsättningarna
för barnomsorgsutbyggnaden. Just nu finns det ett mycket
stort behov av utbildade förskollärare i regionen.

UHÄ har i förslag till femårig utbyggnadsplan för de ”nya” högskolorna
förespråkat en, som de kallar det, ”relativt kraftig” utbyggnad av högskolan
i Eskilstuna/Västerås. (Från 530 till 730 nybörjarplatser på linjerna,
och från 227 till 500 årsstudieplatser på de enstaka kurserna.)

Vi instämmer i att det krävs en kraftig utbyggnad men anser inte att den
föreslagna nivån räcker till för att täcka de stora behov som finns i dessa
två län! Däremot kan vi helt instämma i de tre skäl som UHÄ angett för
utbyggnaden:

— att bredda högskolans relativt smala kompetens

— att förstärka högskolans tekniska profil ytterligare

— att balansera den omfattande uppdragsverksamheten vid högskolan.
Den höga andelen uppdragsutbildning har kritiserats från flera håll, och

vi kan instämma i den kritiken. Uppdragsutbildningen har nått en oroande
hög nivå, eftersom arbetet med att utveckla och utvidga uppdragsutbildningen
tar kraft från den ordinarie verksamheten. Den höga andelen
understryker i sig behovet av ytterligare utbildning i regionen. Vi anser att
andelen uppdragsutbildning måste minska genom att den ordinarie högskoleutbildningen
ökar.

Regeringens budgetproposition

Förskollärar- och fritidspedagogutbildning

”Regeringens beslut om förskola till alla barn 1991 medför ett ökat utbildningsbehov.
Förskollärar- och fritidspedagoglinjen ökar med 24 antag

Mot. 1988/89

Ub813

5

ningsplatser, varvid det är angeläget att även fortsättningsvis satsa på
Högskolans i Eskilstuna/Västerås tvåspråksprofil”.

Så skrev högskolestyrelen i sin anslagsframställan. Riksdagen beslutade
våren 1988 att nyetablera linjen vid universitetet i Uppsala. Vi föreslår
dock att 24 av dessa platser i stället tillförs högskolan i Eskilstuna/Västerås.

Energiteknisk linje, elkraftteknisk linje samt linjen för tillämpad
datateknik

Med hänsyn till det stora behovet av teknisk utbildning som finns i
regionen vill vi föreslå en satsning på de lokala och linjerna inom teknisk
sektor Västerås. Energiteknisk linje, elkraftteknisk linje (Ludvika) samt
linjen för tillämpad datateknik bör utökas till 120 poäng. Dessa lokala
linjer bör omvandlas till allmänna och medel tilldelas under anslaget för
utbildning till tekniska yrken.

Flygteknisk linje

Sedan 1980 har högskolan i Eskilstuna/Västerås bedrivit flygteknisk utbildning.
I Västerås finns också landets enda flygtekniska gymnasieutbildning.
Ett gott skäl för lokalisering som också gav stora samordningsvinster.

Under de år som gått har flygbranschen expanderat mycket kraftigt. Den
utbildningskapacitet som finns på flygteknikernivå är helt otillräcklig både
vad gäller antalet utbildningsplatser och utbildningens innehåll.

Hösten 1987 flyttade såväl gymnasiala flygmekaniker- som högskolans
flygteknikerutbildning in i nya lokaler vid Hässiö. Där man har mycket
stora resurser och goda förutsättningar att bedriva flygteknikerutbildning
på ett framgångsrikt sätt.

Vi vill därför föreslå att nuvarande flygteknikerutbildning ersätts av en
allmän linje omfattande 60 poäng och med 36 antagningsplatser varje år.

Den framtida utvecklingen vid högskolan i
Eskilstuna/Västerås

I proposition 1987/88:166 om inrättande av högskola i Blekinge skriver
utbildningsministern bland annat: ”Spridning av högskoleutbildningen
var ett viktigt inslag i 1977 års högskolereform ... Varje högskoleenhet
förutsätts härvid svara för utbildningsutbudet i det egna länet... Därmed
kommer samtliga län att ha en egen organisation för högskoleutbildning.”

I Västmanlands och Södermanlands län har vi inte upplevt att vi fått
tillräckliga förstärkningar för att göra den gemensamma högskolan till en
stark resurs i bägge länen. Fortfarande tillhör högskolan i Eskilstuna/Västerås
en av de små och många gånger har den fått stå tillbaka för satsningar
eller förstärkningar på annat håll.

Västmanlands och Södermanlands län har ställt stora förhoppningar till
den gemensamma högskolan. Dessa förhoppningar skulle naturligtvis stärkas
ytterligare med två enheter, om även dessa län hade egna högskolor.

Mot. 1988/89

Ub813

6

I sin rapport om de ”nya” högskolornas framtida struktur skriver UHÄ
om betydelsen av samarbete mellan högskolorna i Bergslagen. Detta vill vi
gärna instämma i. Om högskolan i Eskilstuna/Västerås delas, skulle säkerligen
samarbetet fortsätta på samma sätt som i dag.

Vi ser det som mycket angeläget att regeringen överväger den framtida
utvecklingen vid högskolan i Eskilstuna/Västerås.

Forskning

Vidare- och specialistutbildning på högskolenivå förutsätter tillgång till
resurser inom forskning och utveckling. Det gäller dels att i praktisk
tillämpning överföra forskningsresultat som högskoleverksamheten resulterar
i, dels att inom högskolan bearbeta problem som är aktuella och mera
direkt angelägna verksamheter utanför högskolan.

Många foretag i regionen, t. ex. ABB, Seco Tool AB, Kanthal AB och
FFV, har byggt upp förnämliga forsknings- och utvecklingsresurser inom
speciella ämnesområden.

Utifrån den vetenskapliga kompetens och de materiella resurser som
finns inom näringsliv och offentlig verksamhet i regionen kan således
forskningsresurser snabbt byggas upp för att utnyttjas i forskarutbildningen
och civilingenjörsutbildningen.

Forskningsanknytningen vid en utbyggnad av högskolan i Eskilstuna/Västerås
med civilingenjörsutbildning inom några linjer bör uppfylla
två kriterier:

För det första:

Det måste innebära en unik profilering gentemot den totala FoU-verksamheten
vid redan existerande universitet och högskolor. Endast härigenom
kan forskningen få en adekvat resurstilldelning och därmed förmåga
att attrahera goda forskare och en möjlighet att uppfylla nödvändiga höga
kvalitetskrav.

För det andra:

Det inom högskolans närregion verksamma näringlivet skall kunna erbjuda
potentiella samarbetsmöjligheter inom de valda forskningsområdena.
Härigenom underlättas tillgången på kvalificerade adjungerade forskare
och handledare. Den för verksamhetens inriktning och innehåll viktiga
uppdragsforskningen får också en naturlig förankring.

Väges dessa synpunkter samman kan följande områden utkristalliseras:

— Industriella värmeprocesser med speciell inriktning mot elvärme.

— Tillämpad processtyrning och reglering.

— Ytors fysikaliska och kemiska egenskaper.

— Informationsteknologi. Här arbetar redan en del doktorander i Västerås.

— Järnvägsteknik. I samarbete mellan ABB Traction och KTH har inrättats
en tjänst som adjungerad professor med huvudsaklig uppgift att
utveckla forskning inom järnvägsteknik.

Mot. 1988/89

Ub813

7

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om att Västmanlands län som en form av försökslän
får möjlighet att genom en friare resursanvändning arbeta
med flexiblare timplaner inom gymnasieskolan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om att SÖ:s fördelning av timmar för kommunal
vuxenutbildning mellan länsskolnämndema bör bygga på en bedömning
av behovet i de olika länen,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om att skapa en ”pott” vid CSN för en senare
fördelning av vuxenstudiestöd,1]

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om att avvakta folkhögskolekommitténs förslag
innan ytterligare omfördelning av elevveckor sker mellan enskilda
folkhögskolor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om 24 nybörjarplatser vid förskollärarutbildningen
vid högskolan i Eskilstuna/Västerås,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om tekniska linjer vid högskolan i Eskilstuna/Västerås,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om flygteknikerutbildning i Västerås,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om den framtida utvecklingen vid högskolan i
Eskilstuna/Västerås,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om forskningsresurser till högskolan i Eskilstuna/Västerås.

Stockholm den 24 januari 1989
Roland Sundgren (s)

Berit Oscarsson (s) Göran Magnusson (s)

Yngve Wernersson (s)

Mot. 1988/89

Ub813

1 1988/89:Sf408.

8