Upphandling

Motion 2000/01:Fi801 av Eva Arvidsson och Carina Moberg (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av förstärkt kompetens vid upphandling i stat,
kommun och landsting.
Motivering

Konkurrensutsättning och upphandling av verksamhet blir allt vanligare
även inom de kommunala verksamhetsområdena. Det har blivit mer
krävande att upphandla sedan den nya lagen om upphandling kom 1994.
Det finns betydligt fler regler som måste följas. Trots ett bra regelverk
görs det idag många dåliga upphandlingar. Detta beror på att det saknas
rätt kompetens för upphandling då man numera även upphandlar tjänster
som är svåra att köpa.

Ur ett medborgarperspektiv är det oacceptabelt med dåliga upphandlingar
av verksamheter som ska ge service åt medborgarna. Tydliga exempel är
skandaler inom äldreomsorgen och Stockholms Lokaltrafiks upphandling av
pendeltågstrafiken i Stockholms län. Det är ingen lätt uppgift att upphandla
tjänster och följa upp avtal. Kompetensen saknas på många håll inom den
offentliga verksamheten. Upphandling kräver en mycket noga analys av de
faktorer som är avgörande för att man ska nå de verksamhetsmål som är
uppsatta och det kräver en bra uppföljning.

Upphandlare måste ha mycket god kompetens både när det gäller teknik
och kvalitet på den service som skall ges till medborgarna/vårdtagarna/
resenärerna. Kompetens måste också finnas för att se hur personalplanering
och personalvård sköts av entreprenören.

Det kan gälla arbetstider, arbetsscheman och bemanning. Det kan vara att
se till att lönsamheten i verksamheten inte baseras på olagligt utnyttjande av
personalen.

Det kan också vara att försäkra sig om att det företag/den operatör som får
uppdraget verkligen uppfattar vad uppdraget de facto innebär och har
möjligheter att kunna klara av uppgiften.

Om vi tar kollektivtrafiken i Stockholms län som exempel så är det ett
mycket stort och komplicerat system där allt måste stämma och där planering
är oerhört viktig. Som upphandlare måste man följa upp avtalet och försäkra
sig om att företaget/operatören har förutsättningar att genomföra det man har
åtagit sig. Det gäller materiel, personal, företagsledning och organisation. Det
måste till exempel vara säkert att det finns avtal som accepteras av parterna så
att vi inte får den typ av avhopp som skett hos Citypendeln.

Den som upphandlar måste följa hela processen från det att avtalet ingås
fram till att verksamheten startar för att försäkra sig om att avtalet
fullföljs.
Verksamheten måste därefter fortlöpande följas av beställaren som måste vara
uppmärksam på störningar.

Om det ändå går snett trots all analys och uppföljning måste det finnas
beredskap. Det måste finnas reservplan att följa för att klara det uppdrag man
åtagit sig/fått av väljarna. En upphandling får inte misslyckas så kapitalt som
när SL bytte entreprenör till Citypendeln.

Upphandling får inte vara ett självändamål. Man kan dra många lärdomar
av de misslyckade upphandlingar som skett under senare tid. Tyvärr är
förklaringen många gånger att konkurrensutsättningen genomförs av
ideologiska skäl. Då riskerar verkligen medborgarna att komma i kläm, om
upphandlingen inte sker utifrån verksamheten och behov utan efter ideologisk
övertygelse. Politiker, fackliga företrädare liksom tjänstemän måste skaffa sig
god beställarkompetens så att man får den verksamhet man behöver. Det
absolut viktigaste är att upphandling av verksamhet som ger service och
omsorg åt medborgarna hanteras på ett sådant sätt att utfallet blir
tillfredsställande för de människor som är berörda.

Stockholm den 29 september 2000

Eva Arvidsson (s)

Carina Moberg (s)