Unga och hemlösa

Motion 2015/16:623 av Roza Güclü Hedin m.fl. (S)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skapa en nollvision för antalet unga hemlösa och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Det finns många utsatta människor i vårt samhälle och bland dem många som saknar bostad och eget hem. Hemlöshet drabbar barn och unga särskilt hårt. Många av dem har svårt att fullfölja sina studier, upprätthålla kontakter med vänner och är utsatta för ökad risk för våld och missbruk.

Än mer uppseendeväckande är det att problemet inte syns, vare sig i statistik eller i utredningar och rapporter.

Flera organisationer som arbetar med sociala frågor vittnar om att barn och ungdomar utgör en växande grupp hemlösa. Orsakerna kan vara flera men för många uppstår hemlöshet i samband med vräkningar, familjesplittring, osämja, föräldrars missbruk eller kriminalitet.

Det är (för) många barn och ungdomar som befinner sig i en mycket svår livssituation. Vissa barn och ungdomar – som övergetts av sina föräldrar och lever i hemlöshet – försöker ändå genomföra sina studier utan att deras hemlöshet är känd. Barn och ungdomar som tvingas bo hos kompisar och byta adress två till tre gånger per vecka. Situationen är ohållbar och kan skapa en grogrund för både missbruk och kriminalitet.

Socialtjänstens agerande är oerhört viktigt i de här sammanhangen. Vikten av att visa empati och respekt för de familjer som exempelvis ska avhysas är stor. Avhysning är den mest kännbara civilrättsliga påföljd som kan hota en privatperson och självklart oerhört ångestladdad.

När barnfamiljer blir avhysta är det barnen som lider den största skadan. Trots att det i socialtjänstlagen står att ”när åtgärder rör barn ska särskilt beaktas vad hänsynen till barnens bästa kräver”, finns det exempel på när ensamstående kvinnor med barn får rådet av socialtjänsten att söka bostad på vandrarhem. Detta är upprörande och förödande för dem som det drabbar.

I Sverige har vi riklig tillgång till statistik inom många samhällsområden, jämfört med många andra länder. Men trots detta är kunskapsluckorna kring de beskrivna problemen stora. Sverige var ett av de första länder som ratificerade FN:s barnkonvention. Det skedde 1990 och därmed har information om barn kommit att stå alltmer i fokus. I dag finns en hel del statistik som rör barns villkor inom andra samhällsverksamheter, men kring boendesituationen är det fortsatt begränsat. Dessutom är det mycket sparsamt med barns egen rapportering om sina villkor.

Sveriges regering har nu fattat beslut om att nämnda konvention även ska bli svensk lag. I linje med den höjda ambitionen gällande barn och ungas rättigheter i samhället bör omfattningen av hemlösa barn och unga kartläggas och därefter bör en åtgärdsplan med en tydlig nollvision arbetas fram.

Roza Güclü Hedin (S)
Hans Unander (S)	Maria Strömkvist (S)
Patrik Engström (S)