Trygghet och gemenskap bland ungdom

Motion till riksdagen
1988/89:So259

av Eva Johansson m.fl. (s)

Trygghet och gemenskap bland ungdom

Man kan inte stoppa våldet genom att vara emot det. Det är genom att vara
för de positiva alternativen man kan göra något. Vänskap, gemenskap och
trygghet går att bidra till på olika sätt. Ett sätt kan vara att föreslå insatser
från samhällets sida i en riksdagsmotion.

Den senaste tiden har det kommit flera rapporter som tyder på att brottsligheten
inte har ökat i nämndvärd grad det senaste året. Detsamma tycks
gälla ungdomsbrottsligheten, både vad avser omfattningen och arten. Rapporterna
har sina kritiker och sina anhängare. Vi anser att det är glädjande
och värt att notera. Rapporterna får dock inte tas till intäkt för att insatserna
nu kan minskas för att stävja våld och brott bland unga. Tvärtom bör situationen
utnyttjas för att utveckla verksamheter och samarbete för att bättre
förebygga brott och främja trivsel och gemenskap.

Vi tror inte, att unga människor som tas på allvar och som känner sig
delaktiga löper så stora risker att fastna i kriminalitet och våldsbeteende.

De flesta unga har det bra. De går i en skola som ger kunskaper och som
hjälper till att utveckla dem till ansvarsmedvetna vuxna. De har ett rikt
fritidsliv med engagemang i föreningsliv och kulturliv. De kan välja mellan
aktiviteter som kommunen, föreningslivet och privata arrangerar. Och de
lever i trygga och harmoniska hem.

Men den här ljusa bilden gäller inte alla. Därför behövs många olika slags
insatser som motverkar bristerna. Vi vill peka på några sådana insatser som
kan medverka till förbättringar.

Det är av stor vikt att de vuxna runt ungdomarna samarbetar och har så
stor samsyn som möjligt när det gäller sådant som våld, skadegörelse och
annan kriminalitet. Det är viktigt att samhället uppträder konsekvent och
enigt och att reaktionerna på lagöverträdelser är tydliga och kommer
snabbt.

Unga lagöverträdare ska normalt tas om hand inom socialtjänsten. Det
får inte ske i sådana former att den unge anser att reaktionen uteblir. Det
kan uppfattas som om de kriminella handlingarna accepteras av samhället.
Vi anser att det behöver bedrivas bred försöksverksamhet, med olika former
av samhällsreaktioner inom socialtjänsten, för att vinna erfarenheter.
Åtgärderna måste alltid anpassas till varje enskild ungdom. Det är handlingarna,
som tillsammans med den unges situation i övrigt som ska avgöra
vilka åtgärder som ska vidtas. Det är vidare angeläget att den unges föräldrar
deltar i arbetet, om inte mycket speciella förhållanden gör detta olämpligt.

En förutsättning för detta är att kommunen (skolan, sociala myndighe

terna och t.ex. fritidsverksamheten), polis och i förekommande fall åklagare
samverkar. Det kräver samsyn och enigt uppträdande och konsekvens. I
det sammanhanget vill vi ifrågasätta möjligheterna att ungdomar, p.g.a. att
de anses för störiga, vägras intagning på de s.k. § 12-hemmen och i stället
skrivs ut för vård i hemmet. Vård i hemmet kräver, om den skall ge ett
positivt resultat, enligt vår mening, att det finns seriösa vårdalternativ.
Exempelvis kan ett vårdkontrakt upprättas med en mycket stabil vuxenkontakt
då också en kontinuerlig och tät uppföljning bör ske. Detta bör
uppmärksammas i utredningsarbetet angående ändringr i LVU.

Ett sätt att minska våld, skadegörelse och annan kriminalitet är att se till
att det finns andra, positiva och attraktiva alternativ. Både föreningslivet,
kommunerna och enskilda kan erbjuda sådana aktiviteter.

Det är viktigt att sådana positiva fritidsaktiviteter hålls öppna och tillgängliga
på tider när de unga är lediga och söker sig ut bland kamrater:
under helger, längre lov och under sommaren.

Vi är medvetna om konflikten med föreningsledares och olika personalgruppers
önskemål om att vara lediga.

När det gäller föreningslivet bygger det i stor utsträckning på frivilliga
insatser. Självfallet kan inga krav om mer ”helgöppet” ställas från samhällets
sida.

Däremot kan samhället erbjuda extra stöd till verksamhet under helger
och skollov. En del av ett sådant stöd borde kunna utformas som en utvecklingsresurs
för hela verksamheten med sikte på att utveckla de demokratiska
arbetsformerna. Detta skulle sannolikt leda fram till verksamhetsformer
där de unga själva i högre grad ställer sig i spetsen för sina föreningsaktiviteter.
Det ökar ansvarsmedvetandet både för den egna fritiden och för samhället
i stort.

Att problemen med vilsna och störda ungdomar är större på orter med
många unga och där många dessutom är relativt nyinflyttade är ”naturligt”.
När människor inte känner varandra och varandras kultur och livsmönster
ökar rädslan och därmed risken för aggressivitet och anonymitet. Det blir
lätt för den som vill att inte synas, samtidigt som det är svårt att bli sedd. För
många unga är den här kontaktlösheten förödande. Man får dålig eller
ingen hjälp att tillägna sig de normer som gäller, både formellt och informellt.

På sådana orter är det extra viktigt att samhällets och föreningslivets
verksamheter fungerar bra. Därför bör stödet till föreningar, som erbjuder
positiva alternativ till våld och skadegörelse och som arbetar för ökad gemenskap
mellan människor i ”nya” samhällen, öka. Vi tror att staten också
här kan medverka genom speciella stimulanser för utvecklingsarbete som
tar sikte på verksamhetsformer, demokrati och delaktighet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvecklade kontakter mellan polis, åklagare
och kommun för åtgärder mot våld och kriminalitet bland unga,

Mot. 1988/89

So259

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det fortsatta utredningsarbetet angående
ändringar i LVU inriktas på att alla ungdomar garanteras behandling
i de s.k. § 12-hemmen eller garanteras seriösa vårdalternativ med
adekvat uppföljning,

[3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om särskilt statligt stöd för utvecklingsarbete och
föreningsverksamhet som vänder sig till ungdomen under t.ex. helger
och sommarledigheter,1]

[4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om särskilt stöd till föreningsaktiviteter i nybyggda
områden med många unga.1]

Stockholm den 24 januari 1989
Eva Johansson (s)

Marianne Carlström (s) Anneli Hulthén (s)

Anna-Greta Leijon (s) Inez Uusman (s)

Mot. 1988/89

So259

1 1988/89 :Kr409