Studiemedel

Motion 2003/04:Ub396 av Ulf Nilsson m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa dagens tilläggslån till personer över 25 år med arbetslivserfarenhet och föra över de resurserna till ett tilläggslån för studerande med barn.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bryta Centrala studiestödsnämndens, CSN:s, monopol på studielånsmarknaden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införandet av en s.k. omvänd straffavgift för CSN vid sena utbetalningar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en höjning av totalbeloppet med 200 kr per månad.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om studiemedel till vuxenstuderande.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om etablerandet av principen ”peng per poäng”.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införandet av ett treterminerssystem.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall återkomma till riksdagen med en strategi för hur fribeloppsgränsen skall avskaffas.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en höjning av fribeloppsgränsen från 250 till 300 % av basbeloppet.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om mer generösa dispensregler.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den anställde själv skall få disponera behållningen på sitt kompetenskonto till de studier han eller hon vill ägna sig åt.1

1Yrkande 11 hänvisat till AU.

Högre totalbelopp

Studenternas ökade kostnader de senaste tio åren har inte lett till en motsvarande höjning av studiemedlen. Inte minst behovet av egen dator och ökade boendekostnader har kraftigt ökat de ekonomiska påfrestningarna. Det finansiella läget tillåter inte en kraftig höjning av totalbeloppet men även en liten höjning är av betydelse för de studerande. Folkpartiet föreslår därför att totalbeloppet för alla studerande höjs med 200 kronor per månad och att därefter uppräkning sker i förhållande till prisutvecklingen i Sverige. Denna förbättring medför en kostnad om cirka 200 miljoner kronor per år och täcks av Folkpartiets övriga förändringar inom systemet.

Folkpartiet strävar efter att förverkliga principen om hälften bidrag hälften lån i studiemedelssystemet. En människas satsning på högre studier ska ses som en investering inte bara för studenten själv utan också för samhället i stort. Därför är det rimligt att staten och individen delar på det ekonomiska risktagande som studier alltid innebär. Bidragsdelen bör höjas successivt, i en takt som ekonomin i övrigt medger.

Studiemedelssystemet måste göras mer rättvist

I samband med inrättandet av det nya studiestödssystemet gavs möjlighet till ett högre bidragsbelopp för vissa studerande över 25 år med kortvarig utbildningsbakgrund, ett beslut som Folkpartiet stödjer. För människor som studerar motsvarande grundskolenivå är en bidragsdel runt 80 procent av studiemedlet rimlig. Däremot anser Folkpartiet att den högsta bidragsnivån för gymnasiestuderande bör sättas till 60 procent av studiemedlet i stället för dagens 82 procent. Med tanke på de avskrivningsmöjligheter som reglerna medger vid högre studier kan en något högre lånedel accepteras. Dessutom föreslår Folkpartiet att ett års studier för lite äldre studerande ska kunna finansieras av kompetenskonton.

Regeringen har inrättat ett rekryteringsbidrag som innebär att vissa personer över 25 år ska kunna få hela studiestödet som bidrag. De som har haft högre inkomst ska dessutom kunna få ett förhöjt studiemedel också helt i form av bidrag. Enligt Folkpartiet innebär detta en orättvisa gentemot dem som väljer att studera före 25 års ålder. Bidraget kan t.o.m. tjäna som incitament för att skjuta på sina studier, och det är mycket olyckligt eftersom det är ett problem att så många i Sverige blir klara med sina studier först när de är äldre. Folkpartiet har i en särskild motion, Snabbare studievägar, skildrat detta problem och vad som kan göras för att komma till rätta med det.

Rekryteringsbidraget utgör också en olycklig sammanblandning av utbildningspolitik och arbetsmarknadspolitik. Arbetsmarknadsstöd för utbildning i bristyrken kan vara aktuellt att ge en person som accepterar en utbildning som staten föreslår. Men när individen själv har rätt att välja utbildning är det naturligt att grundprincipen för studiestödssystemet ska gälla lika för alla studerande, det vill säga en lånedel och en bidragsdel.

Studerande som har barn behöver bättre ekonomiskt stöd

Det verkar för sent ha gått upp för de ansvariga att en tredjedel av dagens studenter har barn. Dessa studerande befinner sig i en mycket utsatt ekonomisk situation.

Folkpartiet anser att studenter och övriga vuxenstuderande med barn ska ges möjlighet till tilläggslån på 3 000 kr i månaden. Resurserna till detta anvisar Folkpartiet genom att avskaffa möjligheten till ett motsvarande tilläggslån till personer över 25 år som haft hög arbetsinkomst de senaste åren.

Det är ett stort problem att trygghetssystemen inte alls harmoniserar med studerandes situation. T ex kan vård av sjukt barn medföra indraget studiemedel om studierna blir lidande. En annan fråga som bör ses över är situationen för föräldrar till funktionshindrade barn. De riskerar att inte få något studiemedel, eftersom bidraget för vården av det funktionshindrade barnet räknas som inkomst. Folkpartiet har länge drivit att de studiesociala frågorna ska ses över och anser att det är positivt att en utredning nu kommer till stånd. Det är viktigt att den studiesociala utredningen snarast lämnar förslag till förbättringar för studerande med barn.

Bryt CSN:s monopol

Riksdagens revisorer kritiserar i sin senaste rapport att handläggningen på CSN i många fall tar så lång tid att studenterna inte får pengar till sina studier i tid. Trots att förbättringar har genomförts handlägger myndigheten fortfarande ansökningar om studiemedel långsammare än den gjorde 1997, när problemen började. Tidigare hade CSN som mål att 80 procent av alla studiemedelsansökningar skulle handläggas inom tre veckor. Trots att detta måste anses vara ett lågt satt mål, har CSN inte lyckats nå det sedan 1996. År 2001 handlades bara 60 procent av alla ansökningar inom tre veckor.

Det är ingen överdrift att påstå att det nuvarande studiemedelssystemet lider av en legitimitetskris. Samtidigt tar Centrala studiestödsnämnden ut mycket höga administrativa avgifter av studenterna. Kombinationen av stigande avgifter och försämrad service är stötande. De ekonomiska tillskott som regeringen har fördelat till CSN har uppenbarligen inte hjälpt. Effektivitetsproblemen kvarstår.

Om alla, inte enbart de med välbärgade föräldrar och intresse och fallenhet för högre studier, ska ges reell möjlighet att studera vid universitet och högskolor är det viktigt att det finns ett tämligen frikostigt offentligt studiestöd. Systemet måste dessutom fungera i praktiken. Inte minst studerande från studieovana miljöer kan bli avskräckta av den osäkerhet och otrygghet som människor upplever i dagens studiemedelssystem. Folkpartiets slutsats är att det inte längre duger med desperata brandkårsutryckningar och smärre justeringar. Systemet måste genomgå kraftiga och genomgripande reformer.

Studiemedelssystemet måste förändras både i det korta och det långa perspektivet. På något längre sikt är det angeläget att Centrala studiestödsnämndens de facto-monopol på att erbjuda studielån bryts. studielånsmarknaden måste öppnas för verklig konkurrens. Genom att släppa in banker och andra finansiella institut kan tillgängligheten och effektiviteten i administrerandet av studielånen öka. På en fri marknad slipper studenterna stå med mössan i hand för att få sin rättmätiga service; istället tävlar långivarna om ett erbjuda så goda villkor som möjligt.

Ett framtida moderniserat studiestödssystem ska, precis som det nuvarande, bygga på principen att staten garanterar att alla studenter, oberoende av inkomst- eller förmögenhetsförhållanden eller vilken högskoleutbildning som de vill läsa, erbjuds en generös offentlig studiefinansiering. Det sker genom att staten går i borgen för studielånen. Vem som slutligen tillhandahåller studielånen avgör studenten själv efter att ha valt mellan de alternativ som existerar på marknaden. Staten måste också i ett framtida system tillhandahålla ett finansiellt stöd utan återbetalningskrav för att garantera en bidragsdel.

I ett system med en friare studielånsmarknad, präglad av konkurrens och valfrihet, kommer det att finnas behov av en statlig myndighet som fattar beslut om vilka människor som har rätt att omfattas av den offentliga studiefinansieringen, i praktiken det statliga borgensåtagandet. Traditionella myndighetsbeslut – tolkning och tillämpning av lagar – kan aldrig överlåtas till andra än just myndigheter. Poängen med ett reformerat system är konkurrensen och möjligheterna till förbättrad effektivitet och service när det gäller själva långivningen.

Tvinga CSN att betala straffavgifter

Dagens studenter kan inte vänta på att ett nytt reformerat studiemedelssystem kan sättas i sjön. Effektiviteten i administrationen av studielånen måste skärpas omedelbart. Folkpartiet föreslår därför att det ska införas en skyldighet för CSN att betala en omvänd straffavgift till studenter som inte får sina studiemedel i tid, exempelvis på grund av långa handläggningstider eller annat byråkratiskt krångel. En sådan straffavgift ska också utbetalas om studenten inte får information eller svar på ansökan inom en viss tid.

Att införa en omvänd straffavgift vore ett rimligt sätt att sätta press på studiestödsmyndigheten att skärpa sina rutiner så att effektiviteten förbättras. Men åtgärden kan också motiveras från rättvisesynpunkt. Varför ska CSN ha rätt att kräva in höga påminnelseavgifter för studielån som betalas in för sent om myndigheten själv inte ersätter studenter som inte får sina pengar i tid? Riksdagens revisorer presenterade i mars 2000 en kritisk granskning av CSN:s förehavanden. En slutsats i revisorernas rapport var att varken de långa handläggningstiderna eller den bristfälliga kommunikationen i återkravsärenden var förenliga med de mål som har satts upp. Förbättringarna som skett sedan år 2000 är inte tillräckliga.

”Peng per poäng”

Studiemedelssystemet måste bli mer flexibelt och följsamt i förhållande till den enskilde studenten. Studiemedel ska utbetalas med utgångspunkt i hur många högskolepoäng som en studerande tar under en termin, men systemet måste vara mycket mer differentierat jämfört med hur det fungerar enligt dagens regler. Principen ”peng per poäng” bör därför genomföras. Fler avklarade poäng leder till en successiv upptrappning av studiestödet. Modellen uppmuntrar flit men gör det också möjligt för studenter med en tillfällig svacka i sina studier att fortsätta sin utbildning på lägre fart utan att helt bli utan ekonomiskt stöd.

Inför ett treterminerssystem

Idag tvingas många studenter att skaffa sig extrajobb för att klara sin försörjning under sommaren. Det bör vara möjligt att ägna sig åt seriösa heltidsstudier med stöd av studiemedel även under denna del av året. Därför föreslår Folkpartiet att ett tre-terminerssystem ska införas. På så sätt kan den student som så önskar snabbare än idag avsluta sina studier och ta examen. För åtskilliga studenter skulle en sådan reform även innebära ökad ekonomisk trygghet, i och med att en del av studieåret som nu inte är studiemedelsberättigad kan bli det. För att en reform av detta slag ska kunna genomföras, krävs en förändring av de nuvarande studiemedelsreglerna.

Avskaffa fribeloppsgränsen

Det ska löna sig att arbeta även för studenter. Den så kallade fribeloppsgränsen ska avskaffas. Fribeloppet är den gräns som staten har satt upp för hur mycket pengar studenten får tjäna innan det sker en nedtrappning av studiemedlen. Denna princip leder i många fall till att arbete bestraffas så att studenter drabbas av väldiga marginaleffekter. Studenten fastnar i en fälla där det är mycket svårt att påverka sin egen ekonomiska situation. Folkpartiet anser att fribeloppet ska höjas för att undan för undan tas bort helt. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till strategi för hur fribeloppsgränsen ska avskaffas.

I ett första steg föreslår Folkpartiet att gränsen för vad en student får tjäna innan studiemedlen skärs ner ska höjas från 250 procent till 300 procent av basbeloppet.

Ja till generösa dispensregler

Enligt det studiestödssystem som nu gäller har studenter rätt att uppbära studiemedel i tolv terminer. Begränsningar måste finnas, inte minst av ekonomiska skäl. Samtidigt är det viktigt att CSN kan vara relativt generös och ge dispenser till studenter som har någon eller några terminer kvar av sin utbildning men har kommit upp i det maximala antalet studiemedelsberättigade terminer. Det kan exempelvis gälla studenter som efter en eller par terminers studier påbörjar en längre högskoleutbildning (exempelvis till läkare). Många av dessa studenter tvingas läsa utan studiemedel, vilket kan leda till att studierna inte avslutas. Resultatet kan bli personliga tragedier. Dessutom leder en alltför rigid hållning vad gäller antalet terminer till en negativ kunskapssyn, som inte värderar kunskaper inom skilda ämnesområden.

Folkpartiet föreslår att regeringen återkommer med förslag om utvidgade dispensmöjligheter när det gäller tolvterminersregeln. Utvidgad dispensmöjlighet ska kombineras med krav om ökade återbetalningsbelopp.

Möjligheterna att studera vid forskarutbildningen med hjälp av studiemedel har kraftigt reducerats. Åtskilliga forskarbegåvningar, med stort intresse och fallenhet för forskning, har inte kunnat antas på grund av de rigida bestämmelserna. Det är ett slöseri med mänskliga intellektuella resurser och en avsaknad av respekt för enskilda människors kunskapssökande. Det måste bli möjligt att, åtminstone till viss del, finansiera forskarstudier med studiemedel, och dispensmöjligheterna för landets doktorander måste göras mer generösa.

Individuella kompetenskonton för ett livslångt lärande

Människor måste få större frihet att bestämma själva om och när de ska vidareutbilda sig under sin yrkesverksamma tid. Yrkesarbetande måste ha möjlighet att förbereda sig på kommande yrkesavbrott för att inte då vara helt beroende av arbetsgivarens eller statens välvilja. En anställd måste få möjlighet även till utbildning som arbetsgivaren inte är beredd att räkna som personalutbildning.

Ett helt nytt system med individuella utbildningskonton behövs för att människor ska få bättre möjlighet att klara sin försörjning vid vuxenstudier. Det är därför mycket beklagligt att regeringen ännu inte har kommit med förslag till lagändring inom detta område. Man har bara angett riktlinjerna, och de är en halvmesyr som inte ger individen tillräckligt stor frihet. Folkpartiet föreslår att den anställde själv ska få disponera behållningen på sitt kompetenskonto till de studier han eller hon vill ägna sig åt. Även egenföretagare ska ges möjlighet att kompetensspara. Avkastningen på sparandet ska beskattas på samma förmånliga sätt som när det gäller individuellt pensionssparande. Vi avvisar också regeringens förslag om att sparandet måste ske hos en statlig myndighet. Framför allt måste regeringen snarast återkomma med en fullständig proposition om kompetenskonton.

Folkpartiet vill att människor, förutom att kunna spara själva till sin utbildning, också förmånligt ska få låna pengar för att vidareutbilda sig. Därför menar Folkpartiet att det ska bli möjligt för människor mellan 30 och 55 år att upp till en viss gräns låna av det allmänna pensionssystemet för att finansiera utbildning. Om de fackliga organisationerna vill bredda avtalspensionerna på samma sätt ska det möjliggöras genom regeländringar. Förslagsvis skulle man få ta ut 60 procent av sin årslön. I gengäld reduceras individens ålderspension med motsvarande belopp. Den som tagit ut ett pensionsår i förväg kan återvinna denna pensionsrätt genom sparande, exempelvis i en privat pensionsförsäkring, annat privat sparande eller genom att gå i pension något senare.

Stockholm den 6 oktober 2003
Ulf Nilsson (fp)
Ana Maria Narti (fp)	Axel Darvik (fp)
Marita Aronson (fp)	Liselott Hagberg (fp)
Anita Brodén (fp)