Studenters trygghet

Motion 2002/03:Ub491 av Torsten Lindström m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tilläggsdirektiv till den studiesociala utredningen.1

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om högskolornas lokala regelverk.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillgång till studentbostäder vid fördelning av högskoleplatser.2

1 Yrkande 1 hänvisat till SfU.

2 Yrkande 3 hänvisat till BoU.

Inledning

Utan studenter – ingen högskola, inget universitet. Utan trygghet – inga studenter. Det är viktigt att den ekonomiska situationen för studenten inte avskräcker från högre utbildning. Satsningar på utbildningssystemet måste följas upp av satsningar som säkerställer den enskilde studentens trygghet. Ett övergripande problem med studiemedelssystemet är att det är dåligt integrerat med övriga delar av trygghetssystemet. De studerande i Sverige behöver ett finansieringssystem som är tryggt, rättvist och förutsägbart.

Tilläggsdirektiv till Studiesociala utredningen

Kristdemokraterna har i flera år riktat kritik mot att studiemedelssystemet kan verka diskriminerande mot olika grupper, exempelvis funktionshindrade och småbarnsföräldrar. Det är mycket välkommet att regeringen sent omsider har tillsatt två utredningar dels för att göra en översyn av studiemedelssystemet, dels för att kartlägga studenters studiesociala situation. Problemet med den senare är att direktivet (dir. 2002:120 Studiesocial utredning) endast i begränsad omfattning ger utredningen mandat att själv lägga fram förslag till förändringar. Därmed fördröjs reformarbetet som är riktat mot utsatta studenter helt i onödan. Kristdemokraterna menar att detta är orimligt och utredningen bör ges fullt mandat att inkomma med förslag till förbättringar.

Sveriges Förenade Studentkårer och andra studentkårer har bland annat pekat på att det är mycket svårt att kombinera föräldraskap och studier med rådande regel- och trygghetssystem. Vidare skapar sommaruppehållen ekonomisk osäkerhet. Studiemedlet är inte avsett att täcka sommarperioden mellan studierna, utan studenterna är då hänvisade till socialnämnderna för försörjningsstöd – och bedömningen varierar mellan kommuner. Sjukdom eller skada i samband med studier är en lika omöjlig ekvation, eftersom studenten inte har rätt till sjukpenning från försäkringskassan om han eller hon blir sjuk.

Den övre åldersgränsen för bostadsbidrag leder till märkliga effekter. Att få sin disponibla inkomst reducerad med upp till flera hundra kronor per månad, bara för att man fyllt 29 år trots att man fortfarande studerar, går stick i stäv mot visionen om det livslånga lärandet. Bostadsbidraget bör omfatta även studenter över 29 år. Inkomstprövningen av bostadsbidrag bör göras utifrån den tidsperiod som den bidragsberättigade erhållit bostadsbidrag och inte som idag utifrån hela årsinkomster. Det kan leda till att man förlorar bidrag under första perioden vid högskolan och till att man ställs inför återbetalningskrav efter examen.

Rättssäkerhet

I samband med 1993 års universitets- och högskolereform togs många av de centrala regler i högskoleförordningen som direkt berörde studenterna bort. Även ett fungerande system för att tillämpa reglerna och för att kontrollera hur de tillämpades försvann. Dessa regler och detta system hade stor betydelse för studenternas rättssäkerhet. Reformens intention var att den statliga regleringen skulle ersättas med reglering på lokal nivå. Erfarenheten är dock att bortfallet av den statliga regleringen i mycket liten utsträckning kompenserats med lokal reglering. Detta har i sin tur skapat ett rättsligt vakuum där varken studenter eller högskolans företrädare vet vilka regler som gäller.

En bred kunskap om lokala system och regelverk finns inte idag. Det är viktigt att lärosätena ökar tillgängligheten till de lokala regelsystemen för både studenter och personal och att oreglerade områden snarast regleras. Kristdemokraterna menar att institutionsprefekterna utgör en möjlighet för både informationsspridning och insamling av regleringsproblem, eftersom prefekterna har kontakter med såväl studentföreträdare, personal som högskoleledning.

1993 års högskolereform bygger på idén om den goda institutionen. En god institution skall bejaka och följa de regler som bestäms av statsmakten och av högskolan själv. Institutionen skall utreda fall av brott mot regler, i synnerhet när de drabbar högskolans svaga grupp – studenterna – och vidta åtgärder för att förebygga att samma fel uppstår igen samt göra erforderlig uppföljning. Erfarenheten visar att få institutioner uppfyller dessa kriterier. Ett vanligt scenario är att högskolan vidtar rättelse i enskilda fall, men inte rättar till det bakomliggande felet eller utreder hur felet kunnat uppkomma. Det har lett till onödigt stor arbetsbelastning på studentkårerna. Det är viktigt att detta förhållande utreds. Högskoleverket har på regeringens uppdrag inkommit med förslag till 20 åtgärder för att stärka studenternas rättssäkerhet. Kristdemokraterna ser fram emot att dessa förslag återkommer i regeringspropositioner.

Studentboende och fördelning av högskoleplatser

Kristdemokraterna har kritiserat regeringens stöd till studentbostäder i framförallt två avseenden. Dels har det varit oförutsägbart, dels har det varit alltför begränsat i tid och storlek. Regeringen har nu valt att gå på Kristdemokraternas linje och förlängt bidraget till att gälla också 2003. Osäkerheten inför framtiden finns dock kvar, vilket är bekymmersamt.

Undersökningar visar att personer från studieovana miljöer är extra känsliga för olika typer av risker som högskolestudier är förknippade med. Om studentbostadssituationen är ogynnsam och osäker riskerar de negativa rekryteringseffekterna, som blir följden av detta, att bli särskilt allvarliga i grupper som saknar akademisk tradition. Bristen på studentbostäder försvårar dessutom den geografiska rörligheten och motverkar de ambitioner att skapa ett decentraliserat och konkurrensutsatt högskolesystem som regeringen säger sig ha. Den bristande tillgången på studentbostäder riskerar alltså att öka den sociala snedrekryteringen till den högre utbildningen.

Studentbostäder är dessutom till stor del också studenternas arbetsplats. Detta gör att tillgången till och priset på studentbostäder är en viktig akademisk kvalitetsfråga. Eftersom studenter lever under en pressad ekonomisk situation föredrar de flesta studenter att bo billigt och enkelt. Det är dock viktigt att komma ihåg att bland studenter finns allt från ungdomar, som får sin första egna bostad, till par med barn eller funktionshindrade. Därför är det viktigt att studentboendet präglas av flexibilitet och mångfald. Således ska både korridor- och kollektivboende och traditionella lägenheter erbjudas, liksom boende med olika standard och olika hyresnivåer.

Utbyggnaden av studentbostäder bör därför följa en utbyggnad av högskolan och inte vara frikopplad från studieplatstilldelningen. Kristdemokraterna vill se att ett system där en antagning i sig också garanterar studenten en enklare bostad utvecklas lokalt och regionalt. Bostadssituationen på de olika högskoleorterna bör beaktas vid fördelningen av nya utbildningsplatser. Om två högskoleorter i övrigt bedöms vara lika lämpliga, anser vi att den ort som kan erbjuda studenterna de bästa boendealternativen bör prioriteras. Det är också viktigt att de orter som tilldelas nya utbildningsplatser får besked om detta så tidigt som möjligt, så att de kan beakta detta i sin bostadsplanering på bästa sätt.

Svenska högskolors och universitets utbytesprogram med utländska lärosäten är alltid bilaterala i den meningen att svenska lärosäten måste ta emot studenter från utländska lärosäten om svenska studenter skall få chansen att studera utomlands. I dessa utbytesavtal förbinder sig även den svenska högskolan att ordna boende till de utländska utbytesstudenterna. Detta leder till att studentbostadsbristen i Sverige kan bli ett hinder för svenska studenters möjligheter att studera utomlands. På flera högskoleorter har man tvingats säga nej till utbytesstudenter av den anledningen att man inte kunnat garantera dem bostad. Om denna utveckling fortgår riskerar studentbostadsbristen i Sverige att bli ett hinder för högskoleutbildningens internationalisering.

Stockholm den 21 oktober 2002
Torsten Lindström (kd)
Inger Davidson (kd)	Sven Brus (kd)
Helena Höij (kd)	Dan Kihlström (kd)
Kenneth Lantz (kd)	Ulrik Lindgren (kd)
Chatrine Pålsson (kd)	Rosita Runegrund (kd)
Olle Sandahl (kd)	Gunilla Tjernberg (kd)