Studentbostäder

Motion 2002/03:Bo216 av Annelie Enochson (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skattebefrielse för uthyrning till studenter i privatvilla eller lägenhet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommunerna skall ta sitt ansvar för att tillhandahålla billig mark för studentbostäder.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att möjliggöra för mobila studentbostäder.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillgången till bostäder är ett konkurrensmedel om högskoleplatser.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att sänka momsen på nyproduktion.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa fastighetsskatten.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbättra konkurrensbevakningen av byggsektorn.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att reformera planprocessen.

Bakgrund

Många ungdomar arbetar målmedvetet under gymnasietiden för att komma in på högskola/universitet och nå fram till sina drömyrken. De satsar hur mycket tid och ork som helst för att nå de betyg som behövs i konkurrensen om högskoleplatserna. När antagningsbeskedet dimper ned i postlådan kan de andas ut.

Tyvärr kommer också problemen som ett brev på posten. Bostadskön är oändligt lång, och någon studentbostad kan inte förväntas inom ett eller två år på studieorten. Annonser med rubriken ”Student i behov av bostad” lämnas obesvarade, och oron ökar. Släktingar, vänner, bekanta och bekantas bekanta efterlyses för en tillfällig bostad. Studenter tvingas på många håll tacka nej till sina utbildningsplatser eftersom de inte kan få tag i en bostad. För dem som ändå väljer att studera påverkar ofta bostadssituationen studierna mycket negativt. Många tvingas flytta runt mellan kontrakt på kort tid. Stressen som kommer av att bo i tredje eller fjärde hand försämrar möjligheten att genomföra utbildningen. Enligt undersökningar från Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) känner mer än var fjärde av de ensamstående studenterna utan barn oro för boendet. ( SFS bostadsrapport sommaren 2002.)

Bristen på studentbostäder ökar också den sociala snedrekryteringen till den högre utbildningen. Personer från studieovana miljöer påverkas särskilt av risker som är kopplade till studierna. Dessutom försvåras den geografiska rörligheten och ambitionen att skapa ett decentraliserat och konkurrensutsatt högskolesystem.

Rörligheten är framför allt satt ur spel på de större studieorterna, vilket är allvarligt eftersom vissa utbildningar bara finns där. I Stockholm, där det finns 7 500 studentbostäder till 75 000 studenter, bor 37 % av alla ensamstående studenter utan barn kvar hemma hos föräldrarna.

Under de senaste tio åren har antalet studenter inom den högre utbildningen ökat från 200 000 till 330 000. Antalet studentbostäder i landet är ca 65 000. Det finns alltså fem gånger så många studenter som studentbostäder i landet.

Bostadsvillkoren för landets studenter är inte bara beroende av situationen på studentbostadsmarknaden. Åtgärder riktade mot den generella bostadsbristen är lika angelägna. Det krävs en ny bostadspolitik som bygger fler bostäder, bygger billigare och bygger för människors behov och plånbok.

Bostadsbristen i siffror

Sveriges Förenade Studentkårer redovisar inför varje termin bostadssituationen för landets studenter. I vårens undersökning konstaterar man att situationen är mycket besvärlig på de större studieorterna. Från hösten 2000 till hösten 2001 steg antalet registreringar i studentbostadsköerna med 27 %, från 39 000 till 50 000.

Allvarligast är situationen i Stockholm, där drygt 29 000 studenter köar till de 7 500 studentbostäderna. Köerna i huvudstaden har sedan 1998 växt med 120 %.

Tabell 1. De stora studieorternas bostadsköer våren 2002

Studieort	Antal registreringar i bostadskön	Kötid/Kösituation	Planerad nybyggnation
Göteborg	8 765	8 månaders kö, kötiden har mer än fördubblats och antalet studenter i kö har ökat med 33 %	554 studentbostäder byggs och ska bli färdiga under 2002
Linköping	Ca 30	Ingen förändring	Ca 400 studentbostäder är under byggnation
Lund	3 834 (nytt kösystem)	4 till 6 månaders kö för studentrum, upp till 2 års kö för lägenheter, situationen har försämrats
Stockholm	24 812 för studentrum 4 528 för lägenhet	18 månaders kö för studentrum, 20 månaders kö för lägenhet, situationen har försämrats	510 studentbostäder färdiga i mars–april, 384 färdiga till hösten 2002
Umeå	Kösystem saknas	Mer än 200 studenter har anmält att de behöver akutbostad till terminsstart	120 små lägenheter under 2002, 45 studentrum klara till höstterminen 2002
Uppsala	Ca 9 000 (nytt kösystem)	12 månaders kö för studentrum, 36 månader för lägenhet, situationen har försämrats	25 studentbostäder färdiga december 2002

Källa: SFS rapporter 2001/02:6

Studenternas boendekostnader

Hyrorna i Sverige höjdes realt med ca 40 % under 1990-talet, främst på grund av den socialdemokratiska regeringens skattereform 1991 och den därefter allt hårdare fastighetsbeskattningen. Studenterna är en av de grupper som drabbats hårdast.

Studiemedlet utbetalas 10 månader per år och är idag knappt 6 700 kr per månad. Av den summan är 34,5 % bidrag och 65,5 % lån. I en rapport från Högskoleverket framgår det att 20 % av alla studenter betalar mer än 3 600 kr i månaden för sitt boende, det vill säga ca 55 % av studiemedlet. En femtedel av studenterna, varav merparten bor hemma hos sina föräldrar, betalar mellan 0 till 1 600 kronor i månaden för sitt boende. Övriga 60 % betalar mellan 1 600 och 3 600 kr i månaden.

Av nedanstående tabell framgår det att det på många orter kostar mer än en tredjedel av studiemedlet för att hyra en studentbostad. Siffror från SCB visar att priset för en dubbelt så stor lägenhet i det vanliga fastighetsbeståndet inte kostar särskilt mycket mer.

Tabell 2. Genomsnittlig hyra per studentlägenhet på åtta studieorter

Lund	1 rop 26 kvm	2 409 kr/månad Internet ingår
Stockholm	1 rop 18 kvm	2 027 kr/månad Internet ingår
Uppsala	1 rop 20 kvm	2 100 kr/månad Internet ingår
Göteborg	1 rop 20 kvm	1 989 kr/månad möblerat
Luleå	1 roks 25 kvm	2 128 kr/månad Internet ingår
Kalmar	1 rokv 22 kvm	2 691 kr/månad
Gävle	1 rokv 27 kvm	2 183 kr/månad kabeltv-bredband och el ingår
Halmstad	1 rokv 22 kvm	2 323 kr/månad Internet ingår

1 rop = ett rum och pentry, 1 roks = ett rum och kokskåp, 1 rokv = ett rum och kokvrå.

Källa: SFS, januari 2002

Tabell 3. Genomsnittlig hyra per lägenhet 1 rok

Hela riket	40 kvm	2 693 kr/mån
Storstockholm	41 kvm	2 974 kr/mån
Storgöteborg	41 kvm	2 953 kr/mån

Källa: SCB januari 2001

Det är orimligt att halva studieekonomin (bidrag+lån) går till hyra när genomsnittet för befolkningen i stort är ca 30 % av den disponibla inkomsten. Det bör vara en målsättning att hyran inte överstiger en tredjedel av studentens disponibla inkomst.

Bakom de mycket höga boendekostnader som vissa studenter har ligger den generella bostadsbristen i landets tillväxtorter. Om denna byggdes bort genom generella bostadspolitiska åtgärder skulle målsättningen om studenternas hyreskostnader kunna realiseras.

Ökade kostnader att bygga och äga fastigheter

Det senaste årtiondets skattehöjningar och subventionsneddragningar på bostadsområdet har varit dramatiska. Fastighetsskatten har höjts från ca 6 till ca 23 miljarder kronor. Räntebidragen har sänkts från som mest 34 miljarder kronor till cirka 2 miljarder kronor. De sammanlagda subventionerna (räntebidrag + bostadstillägg + bostadsbidrag) har sjunkit från som mest ca 55 miljarder kronor till ca 15 miljarder kronor. Boendet har gått från att vara ett välfärdsområde som subventioneras till att vara en inkomstkälla för staten.

Genom att Sverige har såväl byggmoms som fastighetsskatt beskattas bostäder både som konsumtion och kapital, vilket inte sker för någon annan vara eller tjänst och vilket strider helt mot principerna bakom skattesystemets uppbyggnad. Effekterna av detta är att över 60 % av kostnaderna för en ny bostad är skatter när full fastighetsskatt börjar betalas.

Kostnaderna späs ytterligare på av otillfredsställande förhållanden inom byggbranschen. Den statliga Byggkostnadsdelegationen pekar i sitt betänkande från 2000 på strukturer, kulturer och traditioner inom byggsektorn som gör att byggkostnaderna är högre än vad som hade varit fallet med bättre konkurrens.

Resultatet är att antalet påbörjade bostäder sjönk från 70 000 lägenheter 1990 till bara 11 000 tre år senare. Efter att i flera år legat kring den nivån var påbörjandet år 2001 uppe i 21 000 lägenheter. 2002 förväntas endast 3 000 vanliga hyresrätter påbörjas. Genomsnittligt inom EU byggs knappt 6 000 bostäder per miljon innevånare. Sverige bygger endast drygt 1 500 bostäder per miljon invånare.

Regeringens kortsiktiga bidragssystem

2000 infördes ett nytt investeringsbidrag för anordnande av studentbostäder. Bidraget kan ges med högst 40 000 kr per studentrum i Stockholm, Uppsala, Västra Götaland och Malmö. I övriga landet är bidraget 30 000 kr per rum.

Ett år senare infördes ett investeringsbidrag för nybyggnad av hyresbostäder. Bidraget är högst 150 000 kr i Stockholm, 120 000 kr i Göteborg och 90 000 kr i övriga landet. Detta är beräknat på ca 60 kvadratmeter. Bostäderna får inte vara avsedda för en viss kategori av boende, till exempel studentbostäder. Resultatet av de olika bidragssystemens införande är att byggandet av studentbostäder missgynnas.

Den bidragsgrundande ytan för en studentlägenhet på 25 kvadratmeter är 33 kvadratmeter, genom att förråd, korridoren m.m. räknas med. Om ett fastighetsbolag väljer att bygga studentbostäder får bolaget 40 000 eller 30 000 kr i bidrag. Om man istället väljer att bygga en vanlig hyreslägenhet i motsvarande storlek blir investeringsbidraget i Stockholm 90 750 kr och i Göteborg 72 600 kr. Alltså får man 50 750 kronor mindre i bidrag genom att bygga studentbostäder jämfört med vanliga hyresrätter i Stockholm.

Regeringen har därefter ändrat villkoren för investeringsbidrag till studentbostäder och samordnar dem i statsbudgeten för 2002 med bidrag till investeringar som främjar ekologisk hållbarhet. Detta är inte en god lösning. Ryckigheten i bidragssystemet är förödande. Hösten 2001 avslog riksdagen ett förslag från Kristdemokraterna om att förlänga stödet till 2004. Istället var beskedet att bidraget skulle upphöra 2002. I vårpropositionen 2002 kom dock besked om att bidraget förlängs till och med 2003. All form av långsiktighet och förutsägbarhet saknas i den socialdemokratiska regeringens politik.

I statsbudgeten för 2001 avsattes 274 miljoner kronor till investeringsbidrag för anordnande av studentbostäder. I september 2001 hade ambitionen sjunkit och prognosen var att 150 miljoner kronor skulle utbetalas totalt under året. Vid årets slut stod det dock klart att utfallet blev 43 miljoner kronor, dvs. endast 15 % av det budgeterade bidragspengarna till studentbostäderna användes under förra året.

Osäkerheterna i detta system, liksom i regeringens hela bostadspolitik, måste ersättas av långsiktiga förutsägbara och mer gynnsamma spelregler som skapar förutsättningar för ett ökat studentbostadsbyggande och för alternativa bostadslösningar.

Skattebefrielse för uthyrning till studenter

Många studenter skulle kunna hyra in sig hos villaägare och hos dem med stora lägenheter som har gott om utrymme. Många villor och lägenheter skulle dessutom med begränsade ombyggnader kunna få ytterligare en mindre lägenhet. Men skattereglerna gör sådan uthyrning ganska ointressant.

Idag fungerar reglerna för uthyrning av privatbostad så här: Den uppburna hyran tas i sin helhet upp som intäkt. Från denna intäkt får avdrag generellt göras med 4 000 kr per år, dock maximalt hyresintäkten. Inkomsten tas upp som inkomst av kapital – underskott är inte avdragsgillt. Genom en skattebefrielse på inkomster från uthyrning av en del av sin bostad skulle det i ett slag för många bli ekonomiskt intressant att hyra ut till studerande som är i behov av ett rum eller en mindre lägenhet i en privatfastighet. Inte minst i Stockholmsregionen skulle en sådan enkel åtgärd kunna underlätta den akuta bostadssituationen.

Motsvarande krav på studieprestationer som ställs vid fördelning och förlängning av kontrakt för studentbostäder bör kunna ställas vid skattebefriad uthyrning av del av privatbostad.

Kommunalt ansvar för billigare mark

Mark- och anslutningsavgifter har fått en väsentligt ökad betydelse under det senaste decenniet. I början av 1990-talet motsvarade markkostnaderna mindre än 10 % av de totala produktionskostnaderna. Nu utgör de 15 %, och i vissa extrema fall upp till 30–35 % av produktionskostnaderna. Markkostnaderna har stigit snabbare än andra priser och byggkostnader. Denna utveckling är särskilt märkbar i storstadsområden där marken är en bristvara och ny bebyggelse måste ske genom överdäckning av trafikleder eller på före detta industrimark som ofta är starkt förorenad.

Det måste ligga i kommunernas intresse att arbeta för en bättre framförhållning med mark till låga kostnader. Risken är annars att till exempel Stockholm, som stad, mister sin ställning som kunskapscentrum när rekryteringen av studenter utifrån alltmer försvåras.

Mobila studentbostäder

Mot bakgrund av hur situationen ser ut på många studieorter finns behov av akutlösningar. Inkvartering av studenter i gymnastiksalar och olika former av samlingslokaler genom studentkårernas försorg kan dock knappast ses som en rimlig lösning. Istället bör insatser på kort och medellång sikt kunna ske genom att mobila bostadsenheter placeras i anslutning till högskolor och universitet där trycket på bostäder är stort.

Former bör kunna utvecklas där kommuner ger tillstånd till byggbranschen att placera mobila lägenheter på kommunal mark som inte ska bebyggas under överskådlig tid.

Bostäder som konkurrensmedel om högskoleplatser

Regeringen måste i högre grad ta hänsyn till kommunernas framförhållning med bostäder när högskoleplatser delas ut. Varje form av korrelation mellan planering av nya studentbostäder och högskolans expansion tycks hittills ha saknats. Annars riskerar såväl utbildningsplatser som studentbostäder att stå tomma.

Samtidigt är det inte på lång sikt rimligt att högskoleorter ska konkurrera också med bostäder förutom utbildningskvalitet. För att alla studenter ska ha möjlighet att söka sig till alla typer av utbildningar med bästa möjliga studiesituation behöver bostadsköerna på de stora studieorterna minska dramatiskt.

Öka byggnationen

Den långsiktigt viktigaste förändringen som behövs för att studenter ska kunna skaffa egna bostäder är ett ökat byggande totalt sett. Det är bristen på bostäder i samhället i stort som försämrat studenters boendesituation. Istället för regeringens mål att bygga 25 000 lägenheter per år krävs det en bostadspolitik som möjliggör ett byggande av 40 000–50 000 lägenheter per år. Detta är nödvändigt för att råda bot på bostadsbristen och för att underhålla det bostadsbestånd vi har.

För att det ska byggas mer krävs att det blir enklare och mer lönsamt att bygga och äga bostäder, särskilt hyresbostäder. Krångliga och kortsiktiga bidragssystem är inte en bra lösning. Långsiktigt lönsamt kan det bli om beskattningen av byggande och boende lindras, konkurrensen förbättras i byggsektorn och planprocessen förenklas.

Sänkt moms på nyproduktion

Att Sverige har världens lägsta bostadsbyggande beror i betydande grad på det faktum att vi har ett högt skattetryck i Sverige och dessutom lägger extra hård beskattning på nyproduktion av bostäder.

Eftersom gällande EU-regler innebär svårigheter att hålla en lägre moms på byggande och statsfinansiella skäl talar för att koncentrera skattenedsättningen till just nyproduktion av bostäder kan en momsåterföring i form av ett generellt investeringsbidrag på 10 procentenheter av byggkostnaderna vid nyproduktion vara en effektiv åtgärd. Samtidigt kan det av regeringen införda investeringsbidraget avskaffas eftersom det är tidsbegränsat, krångligt och svårförutsägbart. Ingen byggherre, särskilt inte de mindre, vågar dra igång ett byggprojekt om dess lönsamhet står och faller med om det nuvarande investeringsbidraget utbetalas.

Avskaffad fastighetsskatt

Boendekostnaderna som andel av inkomsten har nästan fördubblats de senaste 25 åren. Sverige har världens högsta skatter på boende, där fastighetsskatten är en av de bidragande delarna.

Kristdemokraterna föreslår att den statliga fastighetsskatten avskaffas helt från den 1 januari 2003. Detta finansieras bland annat genom att kommunerna få rätt att ta ut en avgift på maximalt 2 600 kr per år och småhus samt 800 kr per år och lägenhet. Minskningen av boendekostnaderna genom detta förslag blir tydligast i tillväxtorterna, där huvuddelen av landets studenter finns.

Förbättrad konkurrensbevakning av byggsektorn

Efter byggkrisen i början på 1990-talet har alla medelstora byggföretag försvunnit från marknaden. Kvar finns tre rikstäckande företag (Skanska, NCC och PEAB), ett stort bostadsföretag (JM) och därutöver främst små lokala företag. För framför allt större arbeten skulle det vara en fördel med fler konkurrerande företag.

Förutom problemen med brister i näringslivsklimat som tenderar att slå ut medelstora företag i alla branscher är svårigheterna för utländska byggföretag att konkurrera i Sverige ett problem. Det finns inslag i de svenska kollektivavtalen som är diskriminerande gentemot utländsk arbetskraft och utländska företag. Detta bör ändras.

Ett stort problem i byggbranschen är förekomsten av otillåtet prissamarbete på många områden. I samband med de nyligen avslöjade kartellerna inom asfaltområdet blev detta än mer uppenbart.

Även vad gäller byggmaterial är den svaga konkurrensen ett problem. Införande av en gemensam europeisk standardisering för byggprodukter och skärpt konkurrenslag för att upptäcka och beivra kartellbildningar är exempel på åtgärder som är nödvändiga för att motverka höga byggmaterialkostnader.

Konkurrensbevakningen måste därför stärkas. Den byggkommission som den socialdemokratiska regeringen tillsatt med generaldirektörer och landshövdingar saknar styrka och har en alltför politisk prägel. Det måste till en kommission där alla inblandade parter är med, byggmaterialleverantörer, byggherrar, kommuner, förvaltare osv. Dessutom behöver Byggkostnadsforumet flyttas från Boverket till Konkurrensverket, där kompetensen i konkurrensbevakning finns.

Reformerad planprocess

Plan- och byggprocessen måste effektiviseras och en översyn bör göras vad gäller antalet instanser för överklaganden. Överklagandeskedet svarar i genomsnitt för 20 % av tidsåtgången i planprocessen. Framför allt är det regeringens prövning som tenderar att dra ut på tiden. Att ändra på detta så att överklagandetiden minskar är en viktig åtgärd. Kristdemokraterna har föreslagit en instansordning med länsstyrelsen som första instans och en kammarrätt som slutinstans. Genom denna ordning tillvaratas länsstyrelsens kompetens och deras relativt korta handläggningstid. En överföring av prövningen från regeringen till kammarrätten bör förkorta överklagandetiden. Genom att en kammarätt utses som slutinstans möjliggörs en enhetlig rättstillämpning.

Även om regelverket bör förenklas är det, särskilt i samband med mer kontroversiella byggprojekt, viktigt att kommunerna utvecklar och genomför ambitiösa samrådsprocesser. Delaktighet och lyhördhet är viktiga komponenter i planprocessen.

Stockholm den 17 oktober 2002

Annelie Enochson (kd)