Straff för barnmisshandel

Motion 2011/12:Ju330 av Carina Ohlsson m.fl. (S)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om straffvärdet och olika straff för barnmisshandel samt praxis när det gäller barns möjlighet att medverka i rättsprocessen.

Motivering

All form av barnmisshandel innebär en allvarlig kränkning av barnet och medför att barnets hälsa och utveckling på både lång och kort sikt riskeras. Det är viktigt att samhällets olika skyddsnät fungerar var för sig och i samverkan med varandra. På de barnahus som har etablerat sig på flera platser i landet har det utvecklats ett nära samarbete mellan polis, åklagare, socialtjänst, barnmedicin och BUP. Det har lett till att de snabbt kunnat uppmärksamma familjer där det förekommer barnmisshandel av olika grad och snabbt kunnat inleda ett utredningsarbete med familjerna ur olika ansvarsområden. Viktigt är att barnen sätts i centrum och att tillvarata deras rättigheter på bästa sätt. Det är viktigt att samhället snabbt agerar vid misstanke om barnmisshandel både polisiärt för att fastställa eventuellt brott och genom socialtjänsten som snabbt ska kunna bedöma barnets skyddsbehov och behov av adekvat stöd. Det finns dock olika grader av barnmisshandel och olika förklaringar till hur det uppstått. I de fall där det finns behov av skydd eller där bristerna hos föräldrarna är så stora att barnen ska placeras tillfälligt eller på längre sikt finns det väl upparbetade rutiner. I de fall där det inte finns skäl att placera barnen utanför hemmet är det idag svårare att hitta effektiva insatser. Omhändertagande av barn som har utsatts för någon form av våld i hemmet är nödvändigt i vissa fall men inte i alla. Dessa barn är dock i behov av att våldet inte upprepas och att familjen får stöd och hjälp. Det som saknas är möjlighet att utdöma domar med skyddstillsyn och kontraktsvård. Kontraktsvården skall kunna styras utifrån aktuellt problem. Detta för att optimera rättsprocessen sett ur barnperspektiv.

I många av dessa fall, där någon förälder är förövare, tilldöms dagsböter. När brottet ligger på bötesnivå finns inga andra påföljder att tillgå, men denna påföljd straffar indirekt barnet självt. Om en familj som lever under hård press och ofta under arma ekonomiska förhållanden får 8 000 kr i dagsböter som måste tas från hushållskassan kan detta leda till att situationen ytterligare förvärras. Givetvis är det viktigt att samhället markerar och utkräver ansvar av den som begått ett brott, men vi skulle kunna göra det mycket bättre ur ett barnperspektiv.

När brottet är grövre kan fängelsestraff bytas ut mot skyddstillsyn och kontraktsvård. Denna flexibilitet måste finnas även i de lindrigare fallen. Dagsboten borde kunna användas som ett påtryckningsmedel för att göra en mer stadigvarande förändring. Vid en dom skulle den dömde alltså ha valmöjligheten att få kontraktsvård istället för böter. Det finns i dag flera olika föräldraträningsprogram som är effektiva och riktar sig till föräldrar som behöver ändra sitt sätt att sätta gränser. Det finns också fler program för människor med impuls- och/eller missbruksproblem. Kontraktsvård är en dom som påtagligt skulle kunna förbättra barnets situation genom att den direkt riktar sig mot det som är ett problem för barnet. Vi tror också att man i vissa fall skulle kunna byta ut hela eller delar av ett fängelsestraff mot att delta i ett program. Syftet med denna förändring är att minska tröskeln till att få gärningsmän att erkänna. Det skulle troligtvis gå lättare med erbjudande om vård. Tar gärningsmännen på sig ansvaret lättar man i samma stund på barnets skuldkänslor, vilket främjar deras helande. Barn som utsätts vill ofta att vi ska hjälpa dem med att bryta gärningsmannens beteende så att de får det bättre. Det finns idag ärenden som läggs ner för att man vet att det bara kommer att bli fråga om böter. Detta är en faktisk, men icke officiell, sanning.

Vi anser att det skulle vara av stor vikt att utreda om detta är möjligt och på vilket sätt det skulle kunna verkställas. Vi vet att man i en del andra länder har mer vårdinriktade påföljder.

Det här skulle kunna vara en början till ett helhetskoncept där rättsväsende och samhällets sociala ansvar binds samman i ett, ur samhällsekonomiskt perspektiv, både effektivare och billigare sätt. Samtidigt måste rättsväsendet i större utsträckning våga använda frihetsberövande i barnutredningar. Ur detta perspektiv är detta en del av samma problematik.

För att utredningarna ska bli effektivare är det också viktigt att det finns praxis när det gäller medverkan för barn i rättsprocessen. Ibland sätts tilltro till barns medverkan och ibland inte, detta beror mer på juristers inställning än barnets möjligheter. Det är viktigt att barnet har möjlighet att lämna sin berättelse om vad som har hänt.

Stockholm den 30 september 2011
Carina Ohlsson (S)
Carina Adolfsson Elgestam (S)	Carina Hägg (S)
Eva-Lena Jansson (S)	Hillevi Larsson (S)
Monica Green (S)	Åsa Lindestam (S)