SNI-koden och företagen

Motion 1994/95:Sk656 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, c, m, kds)

1992 antogs nya regler för energibeskattning som bl.a.
innebär att industriell verksamhet inte belastas med någon
allmän energiskatt samtidigt som belastningen av
koldioxidskatten sänkts till en fjärdedel av annars gällande
skatt. SNI-koden används som allmän vägledning när det
gäller att avgöra vad som skall räknas till begreppet
industriell verksamhet.

Utgångspunkten är att det är den faktiska verksamheten
som bedrivs i ett företag som avgör företagets inplacering i
SNI-koder vilket i sin tur avgör hur företaget skall behandlas
ur energiskattesynpunkt.

När gällande SNI-standard infördes konstaterades att det
förelåg svårigheter att fastställa gränsen mellan industriell
verksamhet och annan näringsverksamhet.

Ett exempel på detta är inplaceringen i SNI-koden av
svensk tvättindustri, som i detta avseende räknas till
servicenäringarna och därmed betalar energiskatt. När det
gäller tvätteriernas verksamhet finns det många skäl som
talar för att denna verksamhet är industriell:Delar av
tvätteriernas produktion hänförs redan idag till industriell
verksamhet, nämligen ''Blekning, färgning och annan
textilberedning'' som återfinns under SNI 17.3.
Tvättindustrins produktion kan direkt jämställas med
processindustrins.Tvättverksamheten bedrivs i
industrifastigheter.Tvätteriernas personal är ansluten till
industrifacket.Tvättindustrin konkurrerar med tillverkare
som producerar engångsmaterial som används för att ersätta
textilier. Denna typ av produktion betraktas som industriell
och är befriad från energiskatt.

Tvättindustrin är mycket energikrävande. I tvätterierna
produceras ren tvätt, varav en stor del utgörs av rena
arbetskläder och textiltjänster till anställda inom svensk
industri. Dessutom produceras tvätt och textiltjänster till
försvar och vård samt till servicenäringar som hotell och
restauranger. S.k. hushållstvätt, d.v.s. tvätt till enskilda
konsumenter förekommer över huvud taget inte vid de
industriella tvätterierna.

I betänkande SOU 1991:90 om konkurrensneutral
energibeskattning framhölls att tidigare energibeskattning
kunde förväntas leda till gradvis utflyttning från Sverige av
såväl delar av den tunga industrin som kostnadskänsliga
företag inom andra branscher. Man pekade också på att en
ökande internationalisering underlättar omlokalisering av
produktion mellan länder. Det framhölls att svensk
exportindustri konkurrerar på marknader med hög
priskänslighet och man betonade att det är viktigt att inte
svenska producenter missgynnas i jämförelse med sina
utländska konkurrenter.

Svensk tvättindustri, som huvudsakligen sysselsätter
kvinnlig arbetskraft, missgynnas för närvarande på just detta
sätt. Företagen är mycket priskänsliga och den konkurrens
som nu etableras från bl.a. Danmark, Polen och de baltiska
staterna håller på att bli ett allvarligt hot. En naturlig
utveckling av Sveriges inträde i EU är också att
konkurrensen över gränserna ökar. En konkurrensneutral
energibeskattning skulle på ett märkbart sätt förbättra de
svenska tvättföretagens situation.

Så vitt vi känner till är det i Europa endast Danmark och
Sverige som beskattar energin. I Danmark får dock alla
företag lyfta av denna skatt. Ur miljösynpunkt ligger svenska
tvätterier långt före de i Baltikum och Polen så enbart av det
skälet borde vi se till att vi tar hand om tvätten inom vårt eget
land.

Detta exempel visar att inplaceringen av företag i SNI-
koden måste vara övervägda och konsekventa för att skapa
konkurrensneutrala förutsättningar nationellt och
internationellt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att den ser över
tillämpningen av företags och branschers inplacering i SNI-
koden.

Stockholm den 24 januari 1995

Kenth Skårvik (fp)

Inga Berggren (m)

Marianne Andersson (c)

Bengt Harding Olson (fp)

Michael Stjernström (kds)

Sten Svensson (m)

Rune Backlund (c)