Släktplaceringar i fosterbarnsvården

Motion 1996/97:So611 av Birgitta Hambraeus m.fl. (c)

Familjens och släktens betydelse för barnet måste få ett
större utrymme i det sociala arbetet med barn som far illa.
Idag sker en diskriminering mot de far- och morföräldrar och
andra närstående som känner det naturligt och självklart att
ta hand om sina kära barnbarn eller anhöriga, om föräldrarna
av någon anledning inte kan det.

Valet av familjehem skall, när barn far illa, alltid göras utifrån bedöm-
ningen av vad som är barnets bästa. Vid den bedömningen är det viktigt att
far- och morföräldrar och andra för barnet viktiga personer engageras på ett
mycket tidigt stadium av utredningsarbetet.

Kärleken till barnbarnen är mycket stark. För de flesta är det en stor
upplevelse att bli far- eller morförälder. Den intensiva känslan är inte heller
belastad med den oro och osäkerhet som många känner när de egna barnen
föds. Hos sociala myndigheter har det emellertid utvecklats en praxis att inte
lita till mor-, farföräldrar eller andra nära släktingar, när barnen behöver
komma från föräldrarna eller när föräldrarna dör. Det vanligaste är att barnen
placeras i fosterhem.

Samtidigt står det klart att barnens identitet har lättare att stärkas om de
placeras hos släktingar än hos främmande människor. Barnens kontakt med
föräldrarna underlättas också. I vissa kommuner tar man fasta på detta och
arbetar i nätverk med släkten som en resurs, men detta är undantag.

Det finns inte någon forskning som motiverar de negativa förväntningar på
släktingplaceringar som är vanliga bland svenska socialarbetare. Tvärtom
visar en studie av 107 barn i fosterhem att efter 5 år inte mindre än 21 % av
icke släktingplacerade barn har lämnat eller stötts ut från familjehemmet och
19 % hotats med detta. Vid släktingplaceringar är motsvarande siffror bara 2
respektive 4 %.

Vi anser att det i många fall är bäst för barnen att få bli placerade hos
släkten och att den sociala myndigheten i första hand bör utreda placering hos
närstående. Särskilt självklart bör detta vara när föräldrarna omkommit.
Samråd med de närmaste släktingarna bör alltid ske.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om ändring i
socialtjänstlagen, så att samråd med släkten alltid sker vid behov av
fosterhemsplacering av barn och så att placering hos släktingar prioriteras.

Stockholm den 1 oktober 1996

Birgitta Hambraeus (c)

Ingbritt Irhammar (c)

Görel Thurdin (c)

Gotab, Stockholm 1996