Skydd För miljön i Västerhavet

Motion 1988/89:Jo748 av Margareta Fogelberg m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: Jo748

av Margareta Fogelberg m. fl. (fp)
Skydd För miljön i Västerhavet

Äldre tiders människor betraktade havet med respekt och ödmjukhet. Så
har knappast varit fallet under det gångna halvseklet. Om den tragedi som
drabbade våra västra kustvatten sommaren 1988 kan ha haft något positivt
inslag skulle det vara att det i dag finns en utbredd insikt om att
naturen straffar människors tanklöshet och girighet mycket hårt och på ett
sätt som knappast någon kan förutse. Havet låter sig inte längre nyttjas om
vi skadar det.

Med luft och vatten sprids föroreningar till havet. Vägtrafiken genererar
en avsevärd del av de föroreningar som till slut hamnar i havet. Visserligen
”importerar” vi två tredjedelar av de luftburna föroreningarna men till
den återstående tredjedelen bidrar vår inhemska trafik med sjuttio procent.
Som det moderna samhället är uppbyggt förutsätts flexibla och väl
fungerande transporter av människor och varor. Bilen i sig utgör ingenting
ont, det är i stället ofärdiga och skadliga motorer och deras drivmedel som
måste förändras. Riksdagen har beslutat om en minskning av kväveutsläppen
med trettio procent till 1995. Folkpartiet anser att reduktionen bör
vara ännu större. Trots att den katalytiska avgasreningen till en del minskar
förorenande utsläpp är det nödvändigt att utveckla nya metoder så att
förorenande ämnen kan elimineras redan vid källan. Det behövs också
rejäla stimulansåtgärder för utveckling av nya motorer och drivmedel.

Sjöfart

För fartyg liksom för oljeeldade anläggningar på land bör en minskning av
svavelhalten i bunkeroljor och bättre avgasrening åstadkommas. Detta är
en uppgift för naturvårdsverket som också bör få uppdraget att undersöka
vilka substitut som är tänkbara för att båtmotorers kylvatten skall kunna
renas från bl. a. musselyngel utan tillsats av miljögifter.

Kommunala avloppsreningsverk

1 de kommunala reningsverken har fosforreduktionen med vissa undantag
nått så långt att fosforhalten i det utgående avloppsvattnet är densamma
som naturligt förekommer i havsvattnet. Majoriteten av marinbiologer
som studerat störningar i havets fauna och flora är överens om att det stora
problemet är kväveöverskottet. Till detta kan läggas de stötar av bakterieinfekterat
vatten vid kraftig nederbörd när verken inte klarar reningen på

grund av det starka flödet eller för att verken helt enkelt bräddar över. Den Mot. I
hittillsvarande filosofin har varit att reningsverk skall projekteras för en Jo748
beräknad normalsituation med viss marginal. Merkostnaden för att klara
extremfall har inte ansetts motsvara miljövinsten. Enligt folkpartiets mening
måste man snarast tänka om och se till att ledningsnäten får duplikatsystem
som hindrar att dagvatten och spillvatten blandas och att verken
därtill kompletteras med utjämningsbassänger så att inte orenat avloppsvatten
bräddar. Dessa krav bör gälla oavsett om recipienten är havet eller
ett mindre vattendrag. De många badförbuden i somras blev för många
människor en chockartad upplevelse. Allmänheten kommer säkerligen
inte att acceptera en upprepning.

Industriutsläpp, läckage från jordbruket och deras påverkan på havsmiljön
behandlas i andra folkpartimotioner liksom våra krav med anledning
av grannländernas bristande miljöhänsyn.

Skydd av känsliga marina miljöer

Grunda havsvikar med mjuka och till synes livlösa bottnar har ofta tagits i
anspråk för muddring och byggande av småbåtshamnar. Efterfrågan på
förtöjningsplatser för fritidsbåtar är ännu stor och dessa speciella
havsvikar är långt ifrån skyddade trots tillkomsten av en ny plan- och
bygglag och naturresurslag. Tvärtemot vad somliga tror: ”Man måste vara
strandskata för att bli lycklig över sådana gyttjepölar”, utgör de grunda
mjukbottenområdena såväl barnkammare som skafferi åt våra bästa matfiskar.
Vid sidan av miljögifterna är människans ingrepp det främsta hotet
mot de grunda mjukbottenområdena. Det finns därför anledning att täppa
till de luckor som olika lagar ännu erbjuder. I den mån kustkommunerna
inte genomfört inventeringar av sina grundområden, är det nödvändigt att
detta blir utfört så att särskilt värdefulla reproduktionsområden skyddas
genom reservat. Under alla förhållanden anser folkpartiet att fiskenämndernas
synpunkter skall inhämtas och beaktas så snart någon åtgärd planeras
i sådana områden.

Långsiktig forskning — bättre kunskap

Under lång tid har det varit känt att våra kusthav undergått en ogynnsam
förändring. Biologer, oceanografer och politiker har sänt ut varningssignaler.
Östersjöns sälar är kraftigt decimerade på grund av miljögifter, och
många av dem som ännu lever bär tydliga tecken på allvarliga och för
djuren mycket plågsamma skador, utan att dessa förhållanden någonsin
givit upphov till något liknande den gångna sommarens massmediala
dramatik. Först med riktigt spektakulära händelser föddes den kraftiga
opinion, genererad av massmedias hämningslösa fokusering på sälkadaver
och massdöd av fisk, som fick samtliga politiska partier att ställa sig på
miljövännernas sida. Men sommarens sorger och bedrövelser hade ändå
det goda med sig att allmänheten har större förståelse för situationens
allvar och en villighet att acceptera såväl inskränkningar som förändringar
i sedan länge pågående verksamheter och att det också har ett pris. Folk

partiet är inte tillfreds med de resurser regeringen har tänkt ställa till
förfogande för att ge svar på de frågor som ännu kvarstår. Havsforskarna
har givits uppdraget men inte några pengar till de verktyg som behövs för
att kunna lösa uppgiften. Det kan ännu bara spekuleras i om föroreningar
och förgiftning av havsmiljön haft betydelse för sälepidemin i Västerhavet,
något samband är inte påvisat. De faktiska sambanden måste undersökas
bättre innan några slutsatser kan dras.

Fiskenäringen

I början av detta decennium rapporterades om en oroväckande syrebrist i
Lahomsbukten och södra Kattegatt. Bottenlevande djur slogs ut. 1 dag är
situationen ännu allvarligare. Fisk som torsk och rödspotta är beroende av
syre vid botten och har lämnat området. Havskräftan som inte har någon
flyktmöjlighet har sannolikt dött ut och biologerna talar om en ekologisk
katastrof. De som emellertid drabbats direkt och hårdats är hallandsfiskarena.
Det kan inte vara rimligt att dessa ensamma skall bära den ekonomiska
bördan av ständigt återkommande syrebrist. Miljöbetingelser kan
fiskarena påverka lika litet som jordbrukarna råder över väder och vind.
Folkpartiet anser att regeringen noga måste pröva vilka möjligheter som
finns till stöd för fiskare som behöver kompletterande utrustning för att
kunna byta fiskevatten och gå över till annat fiske eller en kombination
med det nuvarande.

Fisk, en naturresurs

Fisk utgör ett näringsmässigt högvärdigt och omtyckt inslag i svenska
kosthåll. Inte endast miljöstörningar utan också överfiske har en del i
skulden till att tillgången på fisk minskat kraftigt. Därtill har västkustfiskarena
trängts tillbaka från tidigare fångstplatser. Det är sannolikt att en
ökad produktion av odlad fisk i framtiden måste ersätta bortfallet av den
vilt levande. Förutsättningen för ett framgångsrikt vattenbruk är en ökad
forskning om produktionssystem som är väl anpassade till miljö och
ekosystem.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av åtgärder till skydd för den marina
miljön,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en skärpning av gränsen för utsläpp av
kväveoxider,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stimulanser för utveckling av nya motorer och
drivmedel,

Mot. 1988/89

Jo748

6

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skärpta miljökrav för fartyg,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett naturvårdsverkets uppdrag att finna ersättning
för hyperklorit och andra miljögifter för rening av kylvatten,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kommunernas beredskap för extrema vattenflöden
genom avloppsreningsverk,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av minskning av kväveutsläppen från
kommunala reningsverk,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om brister i lagstiftningen och att ansvaret för
NRL överförs till naturvårdsverket så att värdefulla vattenområden
får ett starkare skydd,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om marina reservat,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd till hallandsfiskarena,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om långsiktig forskning om havets miljöpåverkan
liksom behovet av forskning för framtida vattenbruk.

Stockholm den 20 januari 1989
Margareta Fogelberg (fp)

Leif Olsson (fp)
Erling Bager (fp)
Christer Eirefelt (fp)

Kerstin Ekman (fp)
Kenth Skårvik (fp)
Ingela Mårtensson (fp)

Mot. 1988/89

Jo748

7