Skydd av kulturarvet

Motion 2001/02:Kr246 av Carl Erik Hedlund och Elisabeth Fleetwood (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbättra kulturarvets säkerhet.

Motivering

När slottet Tre Kronor brann våren 1697 försvann större delen av dokumentationen om svensk medeltid i lågorna. Kan något liknande hända i dag? Svaret är ja, det kan hända när som helst. Brandsäkerheten är nämligen mycket eftersatt.

Motionärerna har själva kunnat konstatera risknivån i några museer i Stockholm. I lokalerna finns verkstäder och ateljéer, som i kombination med en stor trångboddhet skapar en miljö, där en liten oförsiktighet snabbt kan utvecklas till en förödande brand.

Risken är mycket påtaglig för en totalskada i t.ex. Nordiska museet om brand uppstår i någon verkstad på nedre plan. Byggnadskonstruktionen är sådan att det finns genomgångar för brand och rök från botten till vind. Att museets samlingar som förvaras i utställningshallar och magasin skulle skatta åt förgängelsen är tyvärr alltför sannolikt. Ett kulturarv som inte går att ersätta.

På samma sätt är det på Naturhistoriska riksmuseet, där världsunika samlingar till stor del förvaras i pappkartonger högt staplade på trähyllor i en byggnad som är oskyddad för brand. De äldsta herbarierna är från 1600-talet, och här finns också Linnés samlingar. Nationalmuseum har liknande problem. Ateljéer med brandfarliga vätskor finns i direkt anslutning till samlingarna.

Gripsholms slott med statens unika porträttsamling har också hög risk. Strängnäs brandkår har en insatstid på 20 minuter. Hela slottet kan brinna kraftigt vid brandkårens ankomst. Men inte ens en snabb insats kan förhindra totalskada. Katarina kyrka i Stockholm förstördes helt trots att brandkåren var på plats inom fem minuter.

Situationen är totalt oacceptabel. Riskerna för att stora delar av vårt oersättliga kulturarv kan försvinna är mycket stora. Var och en borde inse att om man koncentrerar en nations oersättliga klenoder på ett fåtal ställen, måste man också garantera optimalt skydd. I annat fall vore det bättre att samlingarna var spridda på många ställen. Det krävs omedelbara och kraftiga åtgärder för att åstadkomma ett ordentligt brandskydd.

Det kan vara allt från sektioneringar/brandceller, automatiska brandlarm, sprinklersystem till beredskaps- och utbildningsplaner för personalen. En radikal lösning för att snabbt förbättra såväl brandskyddet som övrigt skydd av kulturskatterna vore att flytta ut verkstäder, ateljéer etc. från museerna, samt bygga ändamålsenliga magasin. Det går att åstadkomma ett brandskydd värt namnet, men det är inte gratis och pengar saknas.

Vi uppmärksammade våren 2001 kulturminstern om detta dels i en skriftlig fråga, dels i en interpellation. Det fanns efter kulturminsterns yttranden i debatten en förväntan om att det i årets budgetproposition skulle finnas en ordentlig markering. Men så är inte fallet.

Detta är oacceptabelt. Riksdagen bör därför uppmana regeringen att skyndsammast återkomma till riksdagen med en aktionsplan om hur vårt gemensamma kulturarv skall skyddas.

Stockholm den 2 oktober 2001
Carl Erik Hedlund (m)	Elisabeth Fleetwood (m)