Skattepolitiken

Motion 1993/94:Sk353 av Lars Hedfors m.fl. (s)

av Lars Hedfors m.fl. (s)
Innehållsförteckning

Sammanfattning2 1 1991 
års skattereform2 2
De 
borgerliga åren3 3
Våra 
skattepolitiska utgångspunkter4 3.1
Skatterna 
grunden för det goda samhället 4 3.2
Förtroendet 
för skattesystemet 4 3.3
Likformighet 
och rättvisa 4 3.4
Skatteväxling 
för miljö och resurshushållning 5 4
Våra 
förslag 5 4.1
Förenklingskommission 
5 4.2
Uppbörd 
och skattekontroll 6 4.3
Inkomstskatten 
7 4.4
Sociala 
avgifter på vinstandelar 7 4.5
En 
enhetlig kapitalbeskattning 8 4.6
Förmögenhets-, 
arvs- och gåvoskatten 9 4.7
Kvittningsrätten 
9 4.8
Bolagsskatten 
10 4.9
Skatt 
på TV- och radioreklam 11 4.10
Mervärdesskattebefriade 
medlemstidningar 11 4.11
Likabehandling 
av arbetsgivare/arbetstagare 12 5
En 
skattepolitisk beredning 12 6
Statsfinansiella 
effekter av våra förslag 13
Hemställan13

Sammanfattning 1991 
års skattereform syftade till att skapa en
samhällsekonomiskt effektiv beskattning som samtidigt
uppfyllde fördelningspolitiska mål. Reformen byggde på en
likformig och neutral beskattning av arbete och kapital, och
av olika inkomster. Med en socialdemokratisk regering
hade reformen fullföljts. Men den borgerliga regeringen har
helt övergivit tanken på en likformig beskattning.
Vår skattepolitik utgår från att skatterna behövs för att
ge de skatteintäkter som ett gott och väl fungerande
samhälle behöver. En rättvis fördelning av skatteuttaget och
effektiva hinder och åtgärder mot skattefusk och
skatteplanering är nödvändiga för förtroendet för
skattesystemet. Det måste därför bygga på likformighet,
enkelhet och rättvisa.
Vi föreslår att en förenklingskommission tillkallas.
Skattemyndigheterna bör få 50 miljoner för skattekontroll
utöver vad regeringen föreslagit. Skatteflyktslagen bör
återinföras och de regler som ersatt betalningslagen
skärpas.
Vi föreslår att grundavdraget vid inkomstbeskattningen
skall vara 32 procent av basbeloppet även under 1994.
Grundavdrag skall få göras även vid statlig beskattning,
men samtidigt skall statsskatten höjas till 25 procent.
Vi föreslår att socialavgifter åter skall tas ut på
vinstandelar.
Vi föreslår att den enhetliga 30-procentiga
kapitalbeskattningen återställs. Det innebär bl.a. en
återgång till 30 procents skatt på realisationsvinster och
aktieutdelningar. Skatten på bundet pensionssparande bör
höjas till 15 procent.
Vi föreslår att förmögenhetsskatten skall vara kvar, men
läggas om enligt de principer som låg till grund för 1991 års
skattereform.
Vi föreslår att rätten att kvitta näringsförluster mot
inkomst av tjänst åter avskaffas.
Vi föreslår en omläggning av bolagsbeskattningen som
innebär att bolagen får göra avdrag för utdelning på
nyemissioner, och att företagen får en tidsbegränsad
möjlighet till direktavskrivning av maskininvesteringar. Vi
vill riva upp beslutet att dela ut 8 miljarder kronor till
bolagen och beskatta hela återföringen av SURV-medel.
Vi föreslår att reklamskatten skall utvidgas till att
omfatta radio- och TV-reklam, att innebörden i
medlemstidningarnas momsbefrielse förtydligas samt att
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer skall behandlas
på ett likvärdigt sätt.
1 1991 års skattereform 1991 
års skattereform syftade till att skapa ett modernt
och robust skattesystem.
Det övergripande målet var att åstadkomma en
samhällsekonomiskt effektiv beskattning som samtidigt
uppfyllde fördelningspolitiska mål. Behandlingen av
arbetsinkomster och kapitalinkomster skulle bli mer
likformig. Arbete och sparande skulle ges en bättre
skattemässig behandling, medan villkoren för lånebaserad
konsumtion och förmögenhetsuppbyggnad skulle
försämras. Skatteplanering och skatteflykt skulle
motverkas. De genomgående dragen i de olika
reformförslagen var en mer likformig behandling av skilda
slag av inkomster.
Det var denna likformiga behandling av olika inkomster
som utgjorde kärnan i skattereformen. Den bredare basen
för både indirekt och direkt beskattning gjorde det möjligt
att kraftigt sänka inkomstskatterna. Övergången till en
separat enhetlig kapitalbeskattning eliminerade i stort sett
alla förekommande varianter av skatteplanering och
skatteflykt.
I breddningen av basen för den indirekta beskattningen
låg också ett ökat uttag av miljöavgifter. Med
skattereformen inledde socialdemokraterna således en
skatteväxling. Sammanlagt omfördelades 7 miljarder
kronor från skatter på arbete till skatter på
resursförbrukning och miljöförstöring.
Med ett fortsatt socialdemokratiskt regeringsinnehav
hade denna skattereform fullföljts. De delar av
skattesystemet som återstod hade reformerats enligt samma
principer som de delar som klarats av. Utfallet hade snabbt
följts upp och också åtgärdats, om så bedömts nödvändigt.
Nu blev det inte så.
2 De borgerliga åren
Den borgerliga regering som tillträdde den 4 oktober
1991 redovisade omedelbart en rad förslag som innebar
avsteg från 1991 års skattereform. Så gott som alla handlade
om att sänka kapitalbeskattningen. Bakom dessa förslag
fanns ingen motsvarighet till den socialdemokratiska
skattereformens helhetssyn och långsiktighet.
Vi kan redan nu summera saldot för de tre borgerliga
regeringsåren. Stora ofinansierade skattesänkningar och
utgiftsökningar har åter bidragit till att underminera
statsfinanserna. Utgiftskvoten har stigit till över 70 procent
samtidigt som skattekvoten sjunkit till under 50 procent.
Staten måste låna över 270 miljarder kronor varje år.
Ett bokslut för regeringen Bildt visar också att skatten
på arbete höjts med 29 miljarder kronor och skatten på
konsumtion med 14 miljarder kronor. Samtidigt har
skatterna på kapitalinkomster, förmögenheter och
företagsinkomster sänkts med 45 miljarder kronor.
Under den borgerliga regeringen har alla löntagare och
pensionärer fått höjd skatt, medan alla som äger aktier och
som har förmögenhet har fått sänkt skatt. De förändringar
av kapital- och företagsbeskattningen som drevs igenom
strax före nyåret innebar också skattesänkningar för
aktieägarna som finansierades genom skattehöjningar för
företagen.
Den borgerliga regeringens politik drivs av
föreställningen att skattesänkningar för passiva
kapitalinkomster skall leda till ökad ekonomisk aktivitet.
Det finns ingen trovärdig teoretisk grund för en sådan
uppfattning. Samtidigt talar alla erfarenheter från andra
länder emot den, särskilt som skattesänkningen delvis
finansierats genom en skärpt beskattning av arbete och
företagande.
Den borgerliga regeringen har fullständigt övergivit vad
som var kärnan i 1991 års skattereform; den likformiga
behandlingen av olika inkomster. Medan arbetsinkomster
fortfarande beskattas med minst 30 procent så har skatten
sänkts för kapitalinkomster och förmögenheter. I stället för
en enhetlig kapitalskatt så har vi nu en kapitalbeskattning
som varierar mellan 0 och 30 procent beroende på
inkomstslag. Därmed har regeringen åter skapat ett
utrymme för skatteplanering. Detta kan vi
socialdemokrater inte godta.
3 Våra skattepolitiska utgångspunkter 3.1 
Skatterna grunden för det goda samhället
Skattesystemets grundläggande funktion är att
finansiera de offentliga utgifterna.
Ett modernt och dynamiskt samhälle förutsätter ett
gemensamt ansvarstagande, inte bara för gemensamma
nyttigheter och funktioner utan också för samhället som
sådant och för samhällsutvecklingen. Det behövs en
offentlig sektor som svarar för väsentliga
samhällsfunktioner, för investeringar i den gemensamma
infrastrukturen, och för generella trygghetssystem.
Kostnaderna för denna offentliga sektor måste betalas av
medborgarna gemensamt, efter förmåga.
Denna grundsyn delas av en stor del av det svenska
folket. Olika undersökningar visar också entydigt att en klar
majoritet av skattebetalarna t.o.m. föredrar ökade skatter
framför ett raserande av sådant som vård, omsorg,
utbildning och trygghetssystem.
Vi avvisar därför den moderata synen på skatterna som
något entydigt negativt. Tvärtom är tillräckliga
skatteintäkter en nödvändig förutsättning i ett väl
fungerande samhälle. Skattepolitiken ska syfta till ett
skattesystem som ger de nödvändiga skatteintäkterna med
ett minimum av bieffekter.
3.2 Förtroendet för skattesystemet
En förutsättning för det starka stödet för den offentliga
verksamheten är naturligtvis att skatterna används på ett
ansvarsfullt och förnuftigt sätt. En annan förutsättning är
att skatteuttaget fördelas rättvist.
Principen om skatt efter betalningsförmåga är starkt
rotad i det svenska rättsmedvetandet. Detta
rättsmedvetande får även höginkomsttagare att acceptera
en progressiv beskattning. Om skattesystemet har brister
försvagas emellertid förtroendet. Om det är möjligt att
undgå skatt genom smarta manövrar eller ohederligt
uppträdande, eller om samhället ursäktar eller stillatigande
accepterar skattefusk, så försvagas rättsmedvetandet och
respekten för skattesystemet.
Vi avvisar därför den moderata uppfattningen att det är
skatteuttagets storlek som orsakar skattefusk. Det är istället
brister i skattesystemet och i tillsynen över skattesystemet
som leder därhän. De borgerliga försöken att ursäkta
skattefusk och andra diskutabla förfaranden med de höga
skatterna förvärrar endast problemen.
3.3 Likformighet och rättvisa
Ett högt skatteuttag ställer stora krav på skattesystemets
utformning. Det handlar om stabilitet och förutsägbarhet,
om likformighet och fördelningspolitisk rättvisa, och om
enkelhet. Likformigheten har en dubbel betydelse.
Skillnader i den skattemässiga behandlingen av olika
inkomster och tillgångar medför att det går att tjäna pengar
på att föra över inkomster och tillgångar från högbeskattade
till lågbeskattade områden. Samtidigt som detta medför ett
direkt bortfall av skatteintäkter så leder det också till en
mindre effektiv användning av olika resurser, och till
välfärdsförluster. Det är framför allt skillnader i skatteuttag
mellan olika alternativ som medför negativa
samhällsekonomiska effekter.
Skillnader i den skattemässiga behandlingen av olika
inkomster och tillgångar innebär samtidigt en bristande
rättvisa. Det går inte att försvara att en medborgare lämnar
ett mindre bidrag till de gemensamma åtaganden bara för
att han har större möjligheter till skatteplanering eller
sämre rättskänsla. För oss socialdemokrater är det ett minst
lika viktigt motiv för största möjliga likformighet som de
tidigare redovisade ekonomiska motiven.
3.4 Skatteväxling för miljö och resurshushållning
Vi socialdemokrater anser att skattesystemet ska
medverka till en långsiktigt hållbar utveckling. Det finns
stora fördelar med en miljöanpassad beskattning. I detta
ligger att användningen av ekonomiska styrmedel måste
breddas.
Ett av syftena med 1991 års skattereform var som
tidigare nämnts att ge skattereformen en skarpare
miljöprofil. Sammanlagt omfördelades 7 miljarder kronor
från skatter på arbete till beskattning av energi och
miljöpåverkan. Därmed blev Sverige ett föregångsland på
detta område.
Vi socialdemokrater förde fram ytterligare förslag i
motionen 1991/92:Jo612 (En god livsmiljö för en hållbar
utveckling). Den senaste tidens breddade intresse för dessa
frågor borde innebära att det nu åter skulle finnas en
majoritet för en sådan politik som socialdemokraterna velat
anvisa.
En fortsatt omfördelning av skatteuttaget från arbete till
resursförbrukning och miljöpåverkan är angelägen ur
miljösynpunkt. Samtidigt medför en omfördelning att
relativa faktorkostnader förändras, och därmed förändras
också förutsättningarna för företagens investerings- och
produktionsbeslut. Omfördelningen bör ske i en sådan takt
att hushållen och företagen har goda möjligheter att klara
en omställning.
Det innebär att det inte går att uppnå stora resultat
genom isolerade engångsåtgärder och med tillfälliga
majoriteter. Om en skatteväxling ska få en sådan
omfattning att den får betydelse, så måste den istället ske
gradvis under en längre period. Omläggningen måste vara
konsekvent, förutsägbar och uthållig. Den måste vara
kostnadseffektiv och kunna förenas med andra
välfärdspolitiska mål. Den måste också vara
fördelningspolitiskt rättvis. Det ställer stora krav på
långsiktighet, stabilitet och politiskt ansvarstagande.
4 Våra förslag 4.1 
Förenklingskommission
Möjligheterna till en tillfredsställande tillämpning och
tillsyn är beroende av skattesystemets utformning. Ett
alltför komplext och detaljerat skattesystem försvårar
skatteförvaltningens arbete och försvagar både
rättssäkerhet och effektivitet. En överdriven
detaljgranskning ökar också riskerna för kollisioner mellan
skattereglerna och den enskilde individens integritet.
Genom 1991 års skattereform togs viktiga steg mot ett
mer förenklat och lätthanterligt skattesystem. Flera av de
förändringar som den borgerliga regeringen sedan dess
drivit igenom har i stället gjort skattesystemet mer
svårhanterligt. Antalet möjliga avdrag har åter ökat. Den
enhetliga kapitalbeskattningen har ersatts med en flora av
olika lättnadsregler och skattesatser. Inom
företagsbeskattningen har nya förslag och regler följt så tätt
på varandra att det i dag är fråga om någon kunnat hänga
med i turerna. Administrationen har blivit mer tidsödande,
och skattekontrollen mindre effektiv. Man har åsidosatt
företagens berättigade krav på fasta spelregler.
Det arbete som inleddes med 1991 års skattereform
behöver fullföljas genom en systematisk genomgång och
uppföljning av skattesystemet. Vi anser därför att en
särskild förenklingskommission bör tillsättas. Denna bör få
till uppgift att successivt redovisa förslag till enklare och
mer lätthanterliga regler. Arbetet bör omfatta såväl
förfaringsregler som materiella regler. En viktig uppgift är
att fortlöpande verka för att så många som möjligt kan
använda den förenklade självdeklaration som blev möjlig
tack vare 1991 års skattereform.
4.2 Uppbörd och skattekontroll
En effektiv och likformig tillämpning av skattereglerna
är en nödvändig förutsättning både för att säkerställa de
nödvändiga skatteintäkterna och för att uppnå en
tillfredsställande rättssäkerhet.
I rättssäkerheten ligger att medborgarna skall kunna lita
på att lagen tillämpas lika för alla. Detta har särskild
betydelse för de små och medelstora företagen som är
mycket beroende av konkurrens på lika villkor. Den som
följer lagen skall inte kunna konkurreras ut av andra som
struntar i den. Åtgärder mot skatteundandragande och
andra former av ekonomisk brottslighet är därför en viktig
del av en aktiv näringspolitik.
Socialdemokraterna redovisar i en särskild motion
förslag till åtgärder mot ekonomisk brottslighet. Bland
dessa ingår förslag till en utökad skattekontroll. Vi
socialdemokrater föreslår således att skattemyndigheterna
får 50 miljoner kronor utöver regeringens förslag för
budgetåret 1994/95. Medlen bör användas på de områden
där de enligt RSVs bedömning ger det bästa utbytet.
Riksdagens borgerliga majoritet har beslutat att slopa
den s.k. betalningslagen och ersätta den med andra regler.
Enligt vår mening medför dessa ändringar en försämrad
effektivitet i skattekontrollen, och ökade möjligheter till
skatteundandragande. Det bör enligt vår mening vara
möjligt att inom ramen för vad Sveriges internationella
överenskommelser tillåter utforma bättre och mer effektiva
regler. Vi anser att regeringen skyndsamt bör lägga fram
sådana förslag.
Riksdagens borgerliga majoritet har också avskaffat den
s.k. skatteflyktslagen. Det fanns inga negativa erfarenheter
av lagen. Beslutet var därför utmanande och kan inte
uppfattas som annat än en signal om ointresse för att
bekämpa skatteflykt. Vi anser att skatteflyktslagen bör
återinföras.
Rättssäkerhetskommitténs betänkande Rättssäkerheten
vid beskattningen är nu föremål för beredning i
regeringskansliet. I remissbehandlingen har många tungt
vägande invändningar framkommit mot vissa av kommitténs
förslag. Det är utomordentligt viktigt att
revisionsverksamhet och annan fördjupad skattekontroll
kan utövas på ett effektivt sätt. Vi anser därför att det inte
är rimligt att genomföra lagändringar som försvårar arbetet
med skatterevision, bevissäkring eller betalningssäkring,
utan att det krävs fortsatta överväganden inom dessa
områden.
4.3 Inkomstskatten
Riksdagen har sänkt grundavdraget från 32 till 25
procent av basbeloppet. Sänkningen medför en åtstramning
av den redan alltför låga inhemska efterfrågan. Vi föreslår
därför att grundavdraget skall vara 32 procent av
basbeloppet även under 1994.
Den borgerliga riksdagsmajoriteten har beslutat att
grundavdrag inte skall få göras vid den statliga
beskattningen. Detta medför att fler skattebetalare
kommer att få ca 50 procents marginalskatt än vad som var
avsikten med 1991 års skattereform. Alla som betalar
statsskatt får vidare en lika stor skattehöjning i kronor
räknat oavsett inkomst. Vi anser detta vara
fördelningspolitiskt oacceptabelt.
Vi socialdemokrater föreslår att grundavdrag åter skall
få göras vid den statliga beskattningen fr.o.m. 1995, på
samma villkor som tidigare. Vi föreslår i stället att
statsskatten fr.o.m. 1995 skall vara 25 procent av
inkomstdelen över brytpunkten. Höjningen bör ses som ett
bidrag till återställandet av balansen i de offentliga
utgifterna. Budgetförbättringen bör användas för att
finansiera kostnaderna för arbetslösheten. Den nya
skattesatsen bör behållas till dess att
arbetsmarknadsfondens inkomster och utgifter är i balans.
4.4 Sociala avgifter på vinstandelar
Den borgerliga riksdagsmajoriteten har beslutat att
avskaffa uttaget av socialavgifter på vinstandelsmedel m.m.
En huvudprincip i ett väl utformat skattesystem är att
olika inkomster skall beskattas på ett likvärdigt sätt.
Oavsett hur arbetsersättningen bestäms -- tidlön,
prestationslön eller vinstandel -- bör skatte- och
avgiftsuttaget vara detsamma. Den enda skillnaden bör
vara att uttaget av socialavgifter är lägre på ersättningar
som inte är förmånsgrundande.
Någon anledning att särbehandla vinstandelar finns inte.
Arbetsmarknadens parter bör kunna välja den form av
arbetsersättning som är mest rationell, utan sneglande på
skattevillkor.
Den tidigare ordningen bör återställas. Vi föreslår
därför att socialavgifter skall tas ut på vinstandelsmedel
fr.o.m. den 1 juli 1994. Dessutom föreslår vi att avsättningar
till vinstandelsstiftelser blir förmånsgrundande. Eftersom
avgiftsuttaget motsvaras av intjänade förmåner räknar vi
inte med någon budgeteffekt.
4.5 En enhetlig kapitalbeskattning
Övergången till en likformig proportionell
kapitalbeskattning var en central del i 1991 års
skattereform. De olika aktörerna skall uppleva att olika
handlingsalternativ är neutrala i förhållande till den
debiterade skatten. Deras val skall inte påverkas av
överväganden om skatteeffekter (skatteplanering). Det
skall inte heller vara möjligt att minska sin skatt genom
omdisponeringar utan reell innebörd.
Genom de beslut om förändringar av
kapitalbeskattningen som fattats under den borgerliga
regeringsperioden har denna likformighet rivits upp.
Besluten innebär att beroende på inkomstslag och
inkomstkälla varierar skatteuttaget f.n. mellan 0 och 30
procent. Därmed finns åter starka incitament för
skatteplanering. Den borgerliga regeringen menar att
denna kan förhindras genom olika typer av spärregler.
Erfarenheterna från tiden före 1991 visar emellertid
entydigt att spärregler är ineffektiva, har negativa
bieffekter, och försvårar taxerings- och
kontrollverksamheten.
Besluten har också motiverats med önskemål om att
gynna sparandet. I ett mer principellt och långsiktigt
alternativ är det angeläget med en tillräckligt hög sparkvot.
Ett av syftena med 1991 års skattereform var också att
komma bort från den omfattande lånefinansierade
konsumtionen och spekulationen.
Den kraftiga uppgången i sparkvoten under de senaste
åren har emellertid bidragit till fallet i inhemsk efterfrågan
och därmed också i sysselsättning och ekonomisk aktivitet.
Det finns enligt vår mening mot denna bakgrund anledning
till förnyade överväganden om utformningen av eventuella
sparstimulanser.
Vi socialdemokrater vill återställa den likformiga och
enhetliga kapitalbeskattning som var en av hörnstenarna i
1991 års skattereform.
Riksdagens borgerliga majoritet har sänkt den allmänna
skatten på kapitalinkomster till 25 procent från 1995.
Därmed sjunker också skattereduktionen för utgiftsräntor
till 25 procent. Vi föreslår att riksdagen beslutar att skatten
skall vara 30 procent även efter den 1 januari 1995. Genom
att ränteavdragen behåller sitt 30-procentiga värde
undviker man att sätta ytterligare press på
bostadsmarknaderna.
Riksdagens borgerliga majoritet har vidare sänkt skatten
på reavinster på aktier och andra finansiella instrument som
beskattas enligt aktievinstreglerna till 25 procent. Vi anser
att skatten bör höjas till 30 procent. Avkastningsskatten på
bundet pensionssparande har sänkts till 9 procent. Vi anser
att den bör höjas till 15 procent. Avkastningsskatten på
kapitalförsäkringar och värdepappersfonder har sänkts till
20 procent. Vi anser att den liksom tidigare bör vara 30
procent. Dessa ändringar bör gälla fr.o.m. den 1 april 1994.
Riksdagens borgerliga majoritet har avskaffat skatten på
mottagen utdelning. Reglerna för beskattning av
aktieutdelningar bör emellertid ansluta till den generella,
likformiga kapitalbeskattningen. Vi anser därför att
mottagna utdelningar åter skall tas upp som inkomst av
kapital och därmed beskattas med 30 procent. I samband
med avskaffandet av skatten på utdelningsinkomster
halverades underlaget för beräkning av reavinster på aktier
och vissa aktieliknande papper. Vidare beslöts att reavinst
på aktie som ingick i underlaget för avkastningsskatt skulle
reduceras till 80 (P-försäkring) respektive 65 procent (K-
försäkring m.m.). När skatteplikten för mottagen utdelning
återinförs så bör även dessa lättnadsregler avskaffas, liksom
motsvarande lättnader för investmentbolag och
fåmansföretag. Även dessa ändringar bör gälla fr.o.m. den
1 april 1994.
4.6 Förmögenhets-, arvs- och gåvoskatten
Den borgerliga riksdagsmajoriteten har beslutat att
avskaffa förmögenhetsskatten.
Förmögenhetsskatten fungerar som ett komplement till
den löpande beskattningen av kapitalinkomster. Behovet av
ett sådant komplement var stort före 1991 års skattereform
på grund av de stora olikheterna i beskattningen av olika
kapitalinkomster. Den sammanlagda effekten av riksdagens
olika beslut om kapitalbeskattningen är att sådana
skillnader åter uppkommit, men ändå avser den borgerliga
majoriteten att stå fast vid att förmögenhetsbeskattningen
skall avskaffas.
Vi anser att det även inom ramen för 1991 års
skattesystem finns ett behov av en kompletterande
förmögenhetsbeskattning. Ett flertal OECD- och EG-
länder har också en sådan beskattning. Vi anser därför att
beslutet om avskaffande av förmögenhetsskatten fr.o.m.
1995 skall återtas.
Förmögenhetsskatten bör utformas efter samma
principer som det övriga skattesystemet, d.v.s. ökad
likformighet, bredare skattebas och lägre skattesatser. I dag
används i stort sett gemensamma principer för att beräkna
skatteunderlaget för såväl förmögenhetsskatt som arvs- och
gåvoskatt. Vi anser att denna koppling skall behållas.
Den socialdemokratiska regeringen redovisade ett
förslag i departementspromemorian Reformerad
förmögenhetsbeskattning. Detta bör kunna tjäna som
grund för en reformering av förmögenhets-, arvs- och
gåvobeskattningen. Vi anser att riksdagen bör begära att
regeringen lägger fram ett sådant förslag.
4.7 Kvittningsrätten
Den borgerliga riksdagsmajoriteten har återinfört den
rätt till kvittning mot inkomst av tjänst som avskaffades i
och med 1991 års skattereform.
Erfarenheterna från tiden före 1991 års skattereform
visar att kvittningsrätten användes för skatteplanering.
Kvittningsrätten medförde också ett mer komplicerat
skattesystem och ökade kontrollproblem. Däremot hade
den en mycket marginell betydelse för nyföretagandet och
för företagens vilja att expandera och ta risker. Den som gör
en seriös satsning på en näringsverksamhet gör det för att
han förväntar sig att det skall gå bra.
Frågorna om beskattningen av egenföretagare fick ingen
slutlig lösning i 1991 års skattereform. Vår principiella
inställning har varit att små och medelstora företag så långt
möjligt skall få likvärdiga skattevillkor oavsett
företagsform. Riksdagens beslut i december 1993 om
räntefördelning och om expansionsmedel för
egenföretagare bör ha medfört väsentliga förbättringar.
Kvittningsrätten bör därför åter avskaffas.
4.8 Bolagsskatten
Bolagsbeskattningen blev föremål för en noggrann och
ingående prövning i samband med 1991 års skattereform. I
detta arbete deltog också ledande företrädare för
näringslivet. Resultatet blev ett skattesystem som allmänt
ansågs vara ett av världens bästa, och som gav svenska
företag betydande konkurrensfördelar på
världsmarknaderna.
Resultatet av den borgerliga majoritetens olika beslut
om bolagsbeskattningen är förödande.
Bolagsbeskattningen har skärpts. Olika ändringar har
kommit slag i slag. Regeringsförslagen har ofta varit dåligt
beredda och förankrade, och viktiga delar har saknats och
tillkommit i efterhand. Riksdagen fattade beslut om 1994
års bolagsskatt så sent som i mitten av december 1993, men
redan innan året var slut anmälde regeringen att detta
beslut skulle ändras på ett antal punkter. Idag vet ingen --
inte bolagen, inte skatteförvaltningen och inte regeringen --
vilka skatteregler som man ska följa från den 1 januari 1994.
Det är för oss socialdemokrater ofattbart att riksdagens
borgerliga majoritet accepterar denna planlöshet.
Vi socialdemokrater utformar vår näringspolitik för att
ge företagen fasta och tillförlitliga spelregler.
Företagsamhet bygger inte på dag-till-dag-beslut. Om
viktiga regler ändras med korta mellanrum är
konsekvenserna förödande för företagens utvecklings- och
konkurrensförmåga. Samtidigt kan vi inte acceptera den
oreda som regeringen nu skapat.
Vi vill därför återgå till det skattesystem som formades i
1991 års skattereform. Vi kan inte göra det fullt ut, i vart
fall inte omedelbart, eftersom den borgerliga oredan skapat
en komplex situation där förutsättningar och konsekvenser
för företagen måste analyseras noga. De ändringar vi nu
förordar tar sikte på att begränsa oredan och att åter minska
bolagens skattebelastning. Vi vill också återgå till en
enhetlig och likformig kapitalbeskattning.
Vi kan inte acceptera att den borgerliga majoriteten
avskriver hälften av den skattekredit som ligger i
skatteutjämningsreserven. I praktiken är detta en
förmögenhetsöverföring på sammanlagt nästan 8 miljarder
kronor under en femårsperiod. Vi föreslår att hela det
belopp som återförs från skatteutjämningsreserven skall
inkomstbeskattas.
De svenska aktiebolagen har under 1993 kunnat
genomföra en rad nyemissioner utan problem. När
riksdagens borgerliga majoritet avskaffade bolagens rätt till
avdrag för lämnad utdelning på nyemissioner så rev de upp
den likformighet som 1991 års skattereform syftade till. Det
finns inte något som talar för att de nya reglerna skulle
underlätta nyemissioner. Tvärtom kan ändringen istället
leda till att företagets kostnader för nyemissioner ökar. Nu
kan ett bolag som överväger en nyemission inte få något
avdrag för kostnaden, samtidigt som det får göra avdrag för
kostnaden för en lånefinansiering.
Vi föreslår därför att aktiebolag skall få göra avdrag för
utdelning på nyemissioner som görs efter den 1 april 1994
på samma villkor som tidigare (s.k. Annellavdrag). Den
borgerliga majoriteten har också sänkt bolagsskattesatsen
från 30 till 28 procent. Vi föreslår att den återställs till 30
procent fr.o.m. 1995.
Vi socialdemokrater har i vår ekonomisk-politiska
partimotion redovisat ett förslag till tillfälliga
direktavskrivningar i syfte att stimulera ökade och
tidigarelagda industriinvesteringar. Vi föreslår att företagen
under perioden 1 maj 1994 till 31 juni 1995 direkt skall få
skriva av 70 procent av företagens maskininvesteringar.
Sammantaget innebär de av oss förordade ändringarna
att bolagens skattebelastning minskar i förhållande till det
borgerliga alternativet, men att den fortfarande ligger över
den nivå som lades fast i bred enighet i 1991 års
skattereform. Därmed behövs fortsatta överväganden om
hur man lämpligast på längre sikt skall åstadkomma den
önskade intäktsneutraliteten.
Vi anser att bolagsbeskattningen bör bli föremål för
fortsatta överväganden. Det är angeläget att dessa bedrivs
i samma anda som arbetet med 1991 års reformering av
bolagsskatten. Därvid bör också det s.k. Annellavdragets
utformning och effekt noga övervägas.
4.9 Reklamskatt på TV- och radioreklam
Genom den nya marksända TV-kanalen och
utbyggnaden av kabelnäten för TV-sändningar har den till
svensk publik riktade TV-reklamen redan fått en betydande
omfattning. Inom kort startar också radiostationer som
finansieras genom reklaminslag.
Reklaminslag i radio och TV är f.n. undantagna från
reklamskatt, medan reklam i tidningar och tidskifter samt
på biografer beskattas. Denna bristande likformighet
kommer att bli allt mer besvärande i takt med att TV- och
radioreklamen växer i omfattning. Enligt vår mening bör
reklamskatt därför också tas ut för radio- och TV-sänd
reklam.
Att TV-reklam hittills inte beskattats har bl.a.
motiverats med svårigheterna att beskatta utländska
satellitsändningar. Motsvarande problem finns emellertid
även när det gäller tidningar och tidskrifter. Enligt vår
mening bör detta problem kunna lösas genom att rätten till
inkoppling till kabelnät villkoras till att det
programansvariga företaget redovisar och inbetalar
reklamskatt för sändningar som är särskilt riktade till svensk
publik.
Den undre gränsen för skattskyldighet bör sättas så att
ideellt bedriven föreningsradio/TV med begränsade
reklamintäkter inte berörs av beskattningen.
4.10 Momsbefriade medlemstidningar
Den borgerliga majoriteten har drivit igenom en
bolagisering av postverket. Så som mervärdesskattelagen är
utformad innebär detta att postens porto blir momsbelagt.
Periodiskt utkommande medlemstidningar är i likhet
med allmänna nyhetstidningar undantagna från
mervärdesskatt. Eftersom de inte säljer sin upplaga har de
ingen utgående mervärdesskatt att göra avdrag emot, utan
skattefriheten har tekniskt sett lagts på tryckeriet.
Framställning av medlemstidning är således undantagen
från skatteplikt, liksom tjänst som framställaren
tillhandahåller.
Syftet med lagregeln är att befria medlemstidningar från
mervärdesskatt. Det har ifrågasatts om framställarens
undantag också omfattar tillhandahållande av
distributionstjänst. Om riksdagen avslår det
socialdemokratiska förslaget att riva upp beslutet att
omvandla postverket till bolag bör riksdagen uttala att
undantaget även omfattar fall då den som framställer en
sådan publikation som avses i ML 8
§ punkt 10 ombesörjer eller upphandlar distributionen
av publikationen till mottagarna.
4.11 Likabehandling av arbetsgivare/arbetstagare
Den borgerliga riksdagsmajoriteten har avskaffat
arbetstagarnas rätt till avdrag för medlemsavgift i facklig
organisation. Den har också genomfört inskränkningar i
arbetsgivarnas rätt till avdrag för medlemskap i
intresseorganisationer.
Fortfarande finns emellertid en betydande asymmetri
som går tillbaka dels på att arbetsgivarna som regel bedriver
en mervärdesskattepliktig näringsverksamhet, dels på att
arbetsgivarorganisationerna har en kommersiell karaktär,
medan arbetstagarorganisationerna är demokratiska
föreningar. Genom att utforma sin intressebevakning som
avgiftsbelagda tjänster som tillhandahålls av särskilda
servicebolag kan arbetsgivarna fortfarande erhålla avdrag
mot såväl bolagsskatt som mervärdesskatt.
Vi socialdemokrater lägger stor vikt vid en likformig
skattemässig behandling av arbetsgivare och arbetstagare.
Vi föreslår därför att regeringen lägger fram förslag på hur
de nuvarande skillnaderna skall korrigeras.
Den borgerliga riksdagsmajoriteten har också avskaffat
skattefriheten för utbildningsstipendier som delas ut av
fackliga organisationer. Vi socialdemokrater är beredda att
överväga ändringar i stipendiebeskattningen. Det nu
aktuella beslutet är emellertid stötande eftersom det
innebär ett avsteg från principerna om likformighet och
likabehandling av olika skattebetalare. Vi föreslår att
regeringen lägger fram förslag som medför en likformig
beskattning av stipendier och en likabehandling av olika
stipendiegivare.
5 En skattepolitisk beredning
De motiv som låg bakom 1991 års skattereform har
fortfarande stor tyngd. Genom den borgerliga skattepolitik
som förts sedan 1991 har emellertid väsentliga delar av
skattereformen rivits upp. Vi socialdemokrater vill
återupprätta skattereformen, och fortsätta arbetet för ett
rättvist och modernt skattesystem.
Vi föreslår därför att riksdagen begär att regeringen
tillsätter en parlamentarisk skatteberedning med uppgift att
utforma förslag till förändringar som medför att
skattesystemet åter bygger på de principer som kom till
uttryck i 1991 års skattereform.
I samband med 1991 års skattereform gjordes många
studier av skattereformens fördelningseffekter. Dessa
visade att skattereformen motsvarade högt ställda krav på
fördelningspolitisk rättvisa. Den djupa lågkonjunkturen
har emellertid medfört att vissa typer av inkomster
utvecklats mycket svagt sedan skattereformen
genomfördes. Bland annat har hushållens sparande ökat
mycket kraftigt. Detta har tillsammans med
lågkonjunkturen och senare beslut om ändringar i
skattesystemet medfört ett betydande bortfall av
skatteintäkter, och detta har i sin tur påverkat den
fördelningspolitiska profilen.
Det finns idag inte någon säker kartläggning av
skattereformens faktiska effekter. Den kommitté som den
socialdemokratiska regeringen tillsatte för utvärdering av
skattereformen har ännu inte redovisat något resultat. Vi
föreslår att kommitténs arbete påskyndas så att den av oss
föreslagna skatteberedningen får tillgång till en utvärdering
av skattereformens effekter.
6 Statsfinansiella konsekvenser av våra förslag
Den sammanlagda effekten av vårt politiska alternativ
redovisar vi socialdemokrater i vår ekonomisk-politiska
motion. I tabellen nedan redovisas budgeteffekten av de
föreslagna skatteförändringarna.

Budgeteffekt
1994/95
Miljoner kr
u1Föreslagna budgetförstärkningaru:
Ändrad statsskatt
1 000
Aktieskatt hushåll
3 900
Aktieskatt företag
1 600
Avkastningsskatt
600
Bevarad förmögenhetsskatt
--
Skatt på alla SURV-återföringar
1 100
Höjd bolagsskatt
--
Breddad reklamskatt
100

u1,2,3,28 300u u1Föreslagna 
budgetförsvagningaru:
Höjt anslag till RSV
50
Höjt grundavdrag
3 200
Enhetlig kapitalskatt
1 000
Återinfört utdelningsavdrag
--
Direktavskrivningar
5 000

u1,2,3,29 250u
För hushållen innebär våra förslag i förhållande till det
borgerliga alternativet sammanlagda skattelättnader på 4,2
miljarder kronor och sammanlagda skattehöjningar på 4,9
miljarder kronor. Vi sänker skatterna på inkomster från
arbete och på pensioner, och vi höjer skatterna på kapital
och förmögenheter. Genom att lägga skattelättnaderna på
grundavdragen och istället höja statsskatten så gynnar det
löntagare med låga och normala inkomster.
När det gäller bolagsbeskattningen innebär våra förslag
i förhållande till det borgerliga alternativet en skattelättnad
på 5,0 miljarder kronor på kort sikt på grund av de tillfälliga
direktavskrivningarna. Det är i första hand de bolag som
utnyttjar tillfället för att förnya och bygga ut sin produktion
som får del av dessa skattelättnader. Vi bevarar också en
mer likformig beskattning av lånefinansiering och
nyemissioner. På längre sikt ger vårt förslag samma
skatteeffekt som det borgerliga alternativet.

Hemställan

Med hänvisning till den anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skattesystemets utformning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillsättande av en
förenklingskommission,
3. att riksdagen för budgetåret 1994/95 utöver vad
regeringen föreslagit (prop. 1993/94 bil. 8 anslag A
2) anvisar 50
000
000 kr till skattemyndigheterna för utökning av antalet
tjänster samt utbildning av revisorer, jurister m.fl.,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
skärpning av de kontrollregler som ersatt den s.k.
betalningslagen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
återinförande av skatteflyktslagen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rättssäkerheten vid
beskattningen och om lagreglerna om skatterevision,
bevissäkring och betalningssäkring,
7. att riksdagen beslutar att grundavdraget skall vara 32
% av basbeloppet vid 1995 års taxering,
8. att riksdagen beslutar att grundavdrag skall få göras
vid taxeringen till statlig inkomstskatt fr.o.m. 1996 års
taxering,
9. att riksdagen beslutar att den statliga inkomstskatten
fr.o.m. den 1 januari 1995 höjs till 25
% på inkomster över den s.k. brytpunkten,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att höjningen av statsskatten skall användas för att
finansiera kostnaderna för arbetslösheten, och att den skall
kvarstå till dess att Arbetsmarknadsfondens inkomster och
utgifter är i balans,
11. att riksdagen beslutar att socialavgifter skall utgå på
vinstandelsmedel fr.o.m. den 1 juli 1994,1
12. att riksdagen beslutar att arbetsgivares bidrag till
vinstandelsstiftelser skall vara pensionsgrundande för
arbetstagaren fr.o.m. den 1 juli 1994,1
13. att riksdagen beslutar att skatten på fysiska personers
och dödsbons kapitalinkomster skall vara 30
% även efter den 1 januari 1995,
14. att riksdagen beslutar att skatten på
realisationsvinster på aktier och andra finansiella
instrument som beskattas enligt aktievinstreglerna skall
vara 30
% fr.o.m. den 1 april 1994,
15. att riksdagen beslutar att avkastningsskatten skall
vara 15
% för pensionssparande och 30
% för kapitalförsäkringar och värdepappersfonder
fr.o.m. den 1 april 1994,
16. att riksdagen beslutar att mottagen utdelning på
aktier eller aktieliknande papper skall beskattas som
kapitalinkomst fr.o.m. den 1 april 1994,
17. att riksdagen beslutar att de olika
reduceringsreglerna vid beräkning av skattepliktig reavinst
på aktier och andra finansiella instrument som beskattas
enligt aktievinstreglerna skall avskaffas fr.o.m. den 1 april
1994,
18. att riksdagen beslutar att nuvarande lagregler om
förmögenhetsskatt skall fortsätta att gälla även efter den 1
januari 1995,
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny
lag om förmögenhets-, arvs- och gåvoskatt i enlighet med
vad som anförts i motionen,
20. att riksdagen beslutar att möjligheten att kvitta
underskott av näringsverksamhet mot inkomst av tjänst
skall avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1995,
21. att riksdagen beslutar att återförda SURV-medel
skall beskattas i sin helhet fr.o.m. 1995 års taxering,
22. att riksdagen beslutar att aktiebolag har rätt till
avdrag enligt tidigare regler för utdelning på nyemissioner
som görs efter den 1 april 1994,
23. att riksdagen beslutar att bolagsskatten skall vara 30
% fr.o.m. den 1 januari 1995,
24. att riksdagen beslutar att företag inom industrin och
övrigt näringsliv under tiden den 1 maj 1994 till den 31 juni
1995 skattemässigt får utnyttja ett värdeminskningsavdrag
som motsvarar 70
% av anskaffningskostnaden för inköp av maskiner och
inventarier,
25. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
reklamskatt på TV- och radiosänd reklam,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medlemstidningars undantag
från mervärdesskatt,
27. att riksdagen hos regeringen begär förslag som
innebär att skillnaderna i de skattemässiga
förutsättningarna för arbetsgivarnas och arbetstagarnas
intressebevakning korrigeras,
28. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
stipendiebeskattningen i syfte att åstadkomma likformighet
och likabehandling,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillkallande av en parlamentarisk
skatteberedning,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetet i Kommittén för
utvärdering av skattereformen (KUSK).

nStockholm den 25 januari 1994

Lars Hedfors (s)

Bo Forslund (s)

Jan Fransson (s)

Anita Johansson (s)

Bruno Poromaa (s)

Gunnar Nilsson (s)

Sverre Palm (s)

Karl Hagström (s)

Lisbeth Staaf-Igelström (s)

Roland Sundgren (s)

Sten-Ove Sundström (s)

Kaj Larsson (s)

Inger Lundberg (s)

Martin Nilsson (s)

1 Yrkandena 11 och 12 hänvisade till SfU
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Skatteutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-01-25 Bordläggning: 1994-02-08 Hänvisning: 1994-02-09

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (60)