Skatt på tobak

Motion 2007/08:Fi248 av Claes-Göran Brandin och Kenneth G Forslund (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ändrad fördelning av höjd skatt på tobak.

Motivering

I budgetpropositionen för 2007 föreslog regeringen med angivande av folkhälsoskäl en dubblering av skatten på snus samtidigt som skatten på cigaretter och röktobak bara höjdes marginellt. Med hänvisning till samma folkhälsoskäl yrkade vi i motion 2006/07:Fi204 på ändringar i förslaget och förespråkade en neutral skattehöjning mellan snus och rökprodukterna.

Skatteutskottet tillstyrkte (2006/07:SkU1y) den av regeringen föreslagna höjningen av tobaksskatten men konstaterade att ”höjningen av skatten på snus förefaller väl hög. Utskottet utgår från att regeringen följer upp effekterna av skattehöjningen på snus och återkommer till riksdagen om det skulle visa sig att konsumtionen styrs över från snus till de från hälsosynpunkt mycket skadliga röktobaksprodukterna.”

I budgetpropositionen för 2008 återkommer regeringen med ett förslag om en ny kraftig höjning av skatten på snus. Även denna gång föreslås en betydligt högre höjning av skatten på snus än av skatten på rökprodukter. Om förslaget genomförs betyder det att skatten på snus inom loppet av ett år höjts med 173 procent medan skatten på cigaretter höjts med enbart 24 procent.

Någon undersökning av effekterna av den senaste skattehöjningen, som skatteutskottet efterlyste i sitt yttrande, redovisas inte i budgetpropositionen.

Vi anser inte att regeringens nya förslag till höjning av tobaksskatt är försvarligt och acceptabelt. Genom att höja skatten på snus mer än på cigaretter riskerar man skada folkhälsan, inte stärka den. Skatten utgör ett viktigt styrmedel för konsumenternas val av produkter. Genom att än en gång chockhöja skatten på snus signalerar riksdagen och regeringen till rökarna att det är bättre att de fortsätter att röka än att de går över till snus.

Regeringen anger själv omfattningen av rökningens hälsorisker under utgiftsområde 9 i årets budgetproposition, avsnittet om Folkhälsa s. 59: ”Rökning beräknas fortfarande leda till 7 000 dödsfall årligen i Sverige och ökar risken för uppkomsten av ett 40-tal sjukdomar. Rökning dödar varannan rökare och en rökare förlorar i genomsnitt 7–8 år av sin förväntade livstid.”

Det finns däremot inte ett ord i propositionen om några motsvarande hälsorisker beträffande snus. Förklaringen till det är att det idag råder bred vetenskaplig enighet om att snus är betydligt mindre hälsofarligt än cigaretter.

Snus har dessutom visat sig vara ett mer effektivt medel för rökavvänjning än nikotinläkemedlen. Hälften av landets dryga miljon snusare har ersatt cigaretterna med snus, vilket haft positiva effekter på den svenska folkhälsan. Det har såväl Socialstyrelsen som den ansedda medicinska tidskriften The Lancet och en enig vetenskaplig kommitté inom EU konstaterat.

Det finns också en kostnadsaspekt som är viktig i budgetsammanhang och särskilt för en riksdagsmajoritet som säger sig prioritera en höjd sysselsättningsgrad i samhället. Rökningens kostnader för det svenska samhället är enorma och har av Lunds universitet beräknats till minst 26 miljarder kronor per år i produktionsbortfall, sjukskrivningar och sjukvårdskostnader. Snus åsamkar inte samhället några motsvarande mätbara kostnader.

Om snusskatten höjs måste höjningen åtminstone vara neutral i förhållande till höjningen av skatten på cigaretter och röktobak för att minimera risken för att tobakskonsumenterna på grund av skatteförändringen styrs över från snus till cigaretter. Den inkomstminskning som därigenom uppstår för staten bör i stället tas ut på cigaretterna, särskilt lågpriscigaretterna, och röktobaken.

Stockholm den 3 oktober 2007
Claes-Göran Brandin (s)	Kenneth G Forslund (s)