Sextimmarsdag

Motion 1988/89:A746 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:A746

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Sextimmarsdag

Det krävs beslut om sex timmars arbetsdag nu. Motiven är många. Det
handlar om jämställdhet mellan kvinnor och män. Det handlar om tid för att
fördjupa demokratin, men också om bättre tid till gemenskap och omvårdnad
om våra barn och äldre. Det handlar om att förändra ett samhälle där
vissa har full arbetsdag och andra ställs utanför arbetslivet, men också om tid
för aktivt samhällsarbete, kulturella aktiviteter och en meningsfull fritidsverksamhet.
Det handlar om en rättvis fördelning av landets produktionsresultat,
men också om att skapa ett samhälle som inte accepterar utslagning
och drogmissbruk som lösning och flykt från problemen. I grunden handlar
en arbetstidsförkortning till sex timmars arbetsdag om en samhällsutveckling
för jämlikhet och rättvisa.

Arbetstidsförkortning med förhinder

I över tio års tid har kvinnor och män i sina fackliga och politiska
organisationer aktivt drivit kravet om en förkortning av arbetstiden till sex
timmars arbetsdag. De har mötts med allmän välvilja, men också av
varierande förklaringar till varför det just nu inte är möjligt att besluta om en
arbetstidsförkortning.

De socialdemokratiska och fackliga ledningarna är välvilliga till avlägsna
mål om sex timmars arbetsdag, men avvisar varje konkret förslag till
förkortning av arbetstiden. Samtidigt för de i debatten fram längre semester,
föräldraledighet och studieledighet samt lägre pensionsålder som alternativ
till en daglig arbetstidsförkortning.

Flexibla arbetstidsformer genomförs nu

Under storfinansens ledning genomförs nuen rad olika arbetstidsformer som
innebär ökad flexibilitet, dvs arbetstiden skall anpassas till individens
kortsiktiga intressen och till företagets behov av en hög produktivitet och
effektivitet.

Denna utveckling kan ske genom att regeringens ståndpunkt i arbetstidsfrågan
passar som hand i handske med SAF:s strategi. Arbetsmarknadsministern
har tidigare uttalat sin välvillighet till flexibla arbetstider: ”Vi måste
vara öppna för en diskussion om nyskapande lösningar som bryter mot
invanda föreställningar. På så sätt är jag övertygad om att vi kan finna
arbetstidsformer som i hög grad kan tillgodose individens krav samtidigt som
det blir möjligt att effektivare än idag utnyttja maskiner och utrustning och

att få till stånd bättre service åt konsumenterna.” Mot. 1988/89

Inom DELFA diskuterades i huvudsak om särlösningar och flexibla ar- A746
betstider. Gösta Rehn lade en förledande rapport om valfrihet genom en
arbetstidsbank. I den skall alla ha dragningsrätt och avgöra hur de under
livstiden vill öka sin fritid. Det är lätt att se bockfoten: konjunkturanpassning!

Metallindustriarbetarförbundet har uttalat sig för en arbetstidsbank.
Verkstadsföreningen och Metall har tecknat ett avtal som helt ersätter
arbetstidslagen. Vad Metall och Verkstadsföreningen kommer överens om
påverkar mycket utvecklingen i arbetslivet. Det understryker hur viktigt det
är att föra kampen för generell arbetstidsförkortning till en direkt fackligpolitisk
aktionsfråga.

DELFA lade sextimmarskravet på hyllan

Delegationen för arbetstidsfrågor - DELFA - har lagts ned av regeringen.

DELFA tillkom 1974. Efter 1983 fick DELFA nya direktiv. De sammanföll i
tiden med att flera tunga debattörer inom arbetarrörelsen förde fram sex
timmars arbetsdag som ett verkligt alternativ. DELFA:s uppdrag var att
samordna och leda debatten. Och nog leddes debatten på avvägar. De flesta
av DELFA:s rapporter handlar om flexibilitet eller konjunkturanpassning i
någon form. Rapporterna från Ylva Eriksson och Rita Liljeström har fått
utgöra alibi för den s k objektiviteten.

DELFA har gjort sitt. SAF:s arbetstidsinriktning är på väg att införas fullt
ut i arbetslivet och ordföranden i DELFA Berit Rollén uttryckte hela
DELFA:s inriktning, när hon avgick som ordförande: ”Lägg sextimmarsdagen
på hyllan.”

En ny arbetsgrupp har tillsatts under hösten 1987 ”Arbetstidskommittén”
med uppgift att fördjupa och bredda debatten i arbetstidsfrågorna och ta
fram material som visar konsekvenserna vid olika typer av arbetstidsförkortningar.

Två större undersökningar har, på arbetstidskommitténs uppdrag, genomförts
av SCB, dels om arbetstidens längd, förläggning, restider och barnomsorg,
dels en attitydundersökning till arbetstiderna. Dessa undersökningar
visar i stora drag att vi i Sverige har en arbetsmarknad där en förskjutning
mot allt mer oregelbundna arbetstider har skett sedan 1982 och fortfarande
sker inom alla näringsgrenar även om arbetstidens förläggning varierar
kraftigt mellan de olika näringsgrenarna.

Vad gäller attityderna till arbetstiden ville de flesta (79%) ha en generell
arbetstidsförkortning. Hur förkortningen skulle tas ut fanns det delade
meningar om, med en klar tendens att välja det alternativ som var bäst för
den aktuella livssituation man befann sig i.

Då de olika alternativen skulle vara ekonomiskt likvärdiga fanns en daglig
förkortning till sex timmar inte med bland alternativen, utan den dagliga
förkortningen inskränkte sig till 21 minuter.

12

Nej till flexibilitet - ja till kortare arbetsdag

Vänsterpartiet kommunisterna avvisar alla försök att leda in arbetstidsfrågan
i en återvändsgränd. Vad som behövs är en förkortning av arbetstiden till sex
timmars arbetsdag. Arbetarrörelsen måste samlas till ett gemensamt agerande.
Sex timmars arbetsdag får inte fuskas bort genom att kortsiktiga
profitintressen får avgöra arbetstidsformerna i framtiden. Sex timmars
arbetsdag handlar om vilken samhällsutveckling arbetarrörelsen vill befrämja.
Jämlikhets- och rättviseideologin borde segra i hela arbetarrörelsen. Det
avgörande är att stoppa flexibla och konjunkturanpassade arbetsformer och
börja en snabb utveckling mot sex timmars arbetsdag.

Kortare arbetsdag - för barnens skull

Mångå barn far illa i dagens stressade samhälle. Barnens ”arbetsdag” är
längre än de vuxnas. Lösningen är dock inte att småbarnsföräldrar ges
vårdnadsbidrag så att en av dem - i regel mamman - kan stanna hemma för
att vårda barnen. De som pläderar för den lösningen väljer att helt glömma
bort de litet äldre barnen. Lösningen är att alla föräldrar får en kortare
arbetsdag, vilket ger samma möjlighet att umgås med barnen för både
kvinnor och män. Barn behöver båda sina föräldrar och barn behöver
stimulans utanför hemmet - på daghem, i skolan och på fritidshem - både
under småbarnsåren och i tonåren.

Kortare arbetsdag - för kvinnornas skull

Mer än hälften av de yrkesverksamma kvinnorna arbetar någon form av
deltid. De har på eget initiativ och egen bekostnad redan genomfört en
arbetstidsförkortning. En förkortning av arbetstiden till sex timmars arbetsdag
skulle ge många lågavlönade deltidsarbetande kvinnor ett välbehövligt
lönelyft. Sex timmars arbetsdag skulle också ge kvinnorna möjligheter att
delta i arbetslivet på lika villkor med männen. I dag är heltidsarbetande med
egen försörjning oftast omöjligt att kombinera med ansvar för hem och
familj.

Kortare arbetsdag - för fler jobb

En förkortning av arbetstiden skapar utan tvekan fler arbetstillfällen. Det är
inte fråga om att dela på jobben, som många motståndare till en arbetstidsförkortning
vill göra gällande. Arbetslösheten avskaffas inte enbart av att
dela på den tillgängliga mängden arbete. Arbetslösheten skapas av de
motsättningar som präglar den kapitalistiska produktionsprocessen. Minskningen
av mängden mänskligt arbete fortsätter, oavsett arbetstidens längd.
Därför kan inte full sysselsättning i klassisk mening uppnås vid oförändrad
längd på arbetsdagen.

Kortare arbetsdag - för jämlikhet och rättvisa

Förkortningen av arbetsdagen till sex timmar skall ske med full lönekompensation
till låg- och mellanlönegrupperna. Därmed blir arbetstidsförkort

Mot.

A746

ningen även ett viktigt fördelningspolitiskt instrument. En omfördelning av Mot. 1988/89
landets resurser, som en arbetstidsförkortning kan innebära, bör bl a ske A746
genom en produktionsbeskattning.

En förkortning av arbetstiden skall givetvis kombineras med en kraftig
begränsning av övertiden. Övertidsuttaget motsvarar hela den öppna arbetslösheten.
Redan nu bör övertiden begränsas till högst 50 timmar per år,
framför allt för att skapa fler jobb, men också för att begränsa flexibla och
konjunkturanpassade arbetstider.

Kortare arbetsdag för högre livskvalitet

I en tid av stora strukturförändringar och införande av ny omvälvande teknik
på bred front i produktionen såväl som i tjänstesektorn ställs stora krav på de
arbetande. Behoven av omskolning och fortbildning ökar. Förslitning och
utbrändhet breder ut sig bland de arbetande och känslor av otillräcklighet,
otrygghet och ångest förmörkar många människors vardag. En övergång till
sex timmars arbetsdag skulle ge utrymme och möjligheter för de arbetande
att dels förkovra sig för att kunna möta den nya tidens och utvecklingens
krav, dels till avkoppling och rekreation för att kunna möta vardagens
ökande psykiska press. Detta skulle långsiktigt leda till minskad sjuklighet
och därmed minskande sjukledighet och vårdbehov och skulle ge stora om än
svårberäknade samhällsekonomiska vinster och människorna en högre
livskvalitet.

En förkortning av arbetstiden kräver hela arbetarrörelsens aktiva medverkan
för en meningsfull fritid som motverkar samhällets passivisering och
isolering av människors samhällsengagemang och att bekämpa de kommersiella
krafternas styrning av fritiden.

Kortare arbetsdag för alla - kräver beslut nu

Samhällsdebatten angående framtidens arbetstider rör sig för tillfället mest
om två saker. För det första hänvisar man till arbetskraftsbrist. Där sådan
upplevs beror den till en del på strukturomvandlingen i arbetslivet med därtill
hörande utbildningsbehov och eftersläpning. Ytterligare resurser av mänsklig
arbetskraft finns - förutom hos de förr eller senare färdigutbildade - bland
invandrare och flyktingar, bland de handikappade, hos de hemarbetande
som önskar komma ut i förvärvslivet, hos de öppet arbetslösa och de som
omfattas av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Den andra frågan i samhällsdebatten om kommande arbetstider gäller
argumenteringen för flexibilitet och aktuella individuella behov, som kan
vara nog så förledande till exempel för hårt pressade småbarnsföräldrar.

Men i verkligheten är det så att produktionsprocesser och servicebehov på
många håll kräver dygnet-runt-verksamhet, vilket i sin tur inte ger utrymme
för individualitet utan arbetsschemaläggning i samverkan med arbetskamrater.

Så länge de arbetande inte i kraft av sitt ägande av produktionsmedlen eller
på annat sätt har inflytande över sitt arbete är man också beroende av ägarnas
och de beslutandes vilja.

Valet i arbetstidsfrågan står mellan att gynna individuella lösningar som

gynnar den starke eller att välja generella lösningar som värnar om Mot. 1988/89

svaga. Skall en daglig arbetstidsförkortning genomföras krävs beslut NU. I A746

annat fall kommer SAF och storfinansen att helt genomföra sina arbetstidsformer,
flexibilitet och konjunkturanpassade arbetstider.

Jämlikhet mellan man och kvinna, sysselsättning, fördjupad demokrati,
tid för barn och äldre, tid för kultur och fritidsaktiviteter, en rättvis
fördelning, stopp för utslagning m m kräver en förkortad arbetsdag till sex
timmar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda föreslås

1. att riksdagen hos regeringen begär en plan för minskning av
arbetsdagen till sex timmar,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till begränsning av
flexibla och konjunkturanpassade arbetstider,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till begränsning av
övertiden till högst 50 timmar per år.

Stockholm den 25 januari 1989
Lars Wemer (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)
Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)
Karl-Erik Persson (vpk)

Berith Eriksson (vpk)
Bo Hammar (vpk)
Hans Petersson (vpk)
Annika Ahnberg (vpk)

15