Sex timmars arbetsdag

Motion 1988/89:A750 av Rune Thorén (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:A750

av Rune Thorén (c)
Sex timmars arbetsdag

Frågan om arbetstidsförkortning diskuteras från och tilt. Just nu menar
många, att vi kommer att få brist på arbetskraft vid sekelskiftet och att en
förkortning av arbetsdagen därför skulle vara otänkbar. Några kommuner
liksom landsting har diskuterat övergång till 6 timmars arbetsdag bl.a. för
vårdpersonal. Enligt min mening föreligger många fördelar att på sikt gå in
för en 6-timmars arbetsdag. I en debattartikel i Aftonbladet den 15 januari
1989 har statstjänstemannaförbundets ordförande Olle Söderman tagit fram
en del argument och han gör det så bra, att jag tar mig friheten att citera
honom enligt följande. "På 1950-talet förvärvsarbetade männen 48 timmar
per vecka. Kvinnorna förvärvsarbetade då i en mycket begränsad omfattning.
Nu arbetar däremot de flesta kvinnor. Totalt sett har arbetstiden ökat
kraftigt under de senaste decennierna. Den genomsnittliga arbetstiden per
hushåll är idag avsevärt högre än på 1950-talet.Den kommer dessutom att
fortsätta att öka in på 90-talet, främst beroende på att kvinnornas genomsnittliga
arbetstid fortsätter att öka. Till detta kommer att ”kring-tiden” före
och efter arbetet ökat i takt med det moderna samhällets uppbyggnad. Tiden
för arbetsresor har ökat genom att bostäder och arbetsplatser separerats.
Närservicen har försämrats. Småbutiker, postkontor och andra serviceinrättningar
har lagts ner och ersatts av köpcentra och stormarknader. Daghem,
fritidshem och skolor ligger ofta fel i förhållande till vägen till föräldrarnas
arbetsplatser. Oregelbundna arbetstider har ytterligare bidragit till att
minska familjemedlemmarnas möjligheter till gemensam samvaro.

Idag borde det vara självklart att män och kvinnor skall ha lika villkor både
i familjen och i arbetslivet. Men våra långa och krävande arbetsdagar har
tvingat fram en segregerad arbetsmarknad där många kvinnor arbetar deltid
och i mångt och mycket är förlorarna.

Allt detta har medfört att behovet av en generell förkortning av arbetstiden
är större än på mycket länge. Detta gäller inte bara småbarnsföräldrar.
Med nuvarande arbetstider och brister i den samhälleliga omsorgen och
servicen tvingas stora grupper äldre barn och ungdomar klara sig på egen
hand under lång tid i bostadsområden som är tömda på vuxna under
eftermiddagarna. Kontakten mellan tonårsbarn och föräldrar är mycket
viktig. Skolbarn behöver stöd när de skall göra sina läxor o.s.v. Även andra
gruppers sociala kontakter drabbas av långa arbetstider. I ett längre
perspektiv är detta mycket kostsamt för samhället. Kostnader i form av
social- och hälsovård samt polisiära insatser. En generell arbetstidsförkortning
skulle vara en investering i kommande generationer.

Förslitningsskador som följd av monotona, ensidiga arbeten i hårt tempo Mot. 1988/89
drabbar människor i alla åldrar och på senare år i allt högre grad unga A750
människor".

Så långt vad statstjänstemannaförbundets ordförande anförde i sin artikel
och som jag kan instämma i. Utöver själva 6-timmarsdagen erfordras
naturligtvis att vi även åtgärdar de brister som Söderman pekar på i sin
artikel, nämligen att vi fått ett samhälle där bostaden ligger långt från såväl
arbete som kulturell, social och kommersiell service. Inom centerpartiet har
vi hävdat att vi måste få närmare mellan dessa funktioner och i stället få
någon form av s.k. lokalsamhälle.

Sjukfrånvaron är ett stort problem på många arbetsplatser. Säkerligen
skulle densamma minska kraftigt, om den dagliga arbetstiden förkortades till
6 timmar. Erfarenheterna från ett företag i landet, som för några år sedan
genomförde 6-timmars arbetsdag i tvåskift, var just att sjukfrånvaron
minskade och att personalen både blev friskare och trivdes bättre. Den
kortare arbetstiden kommer säkerligen att innebära att många serviceföretag,
industrier och även olika slag av samhällsservice kommer att införa
tvåskift. Detta kan ej vara till nackdel utan tvärtom till fördel på så sätt, att
många då kan få den service man önskar utan att behöva ta ledigt från sitt
arbete. Såväl den enskilde som arbetsgivaren och samhället i sin helhet torde
tjäna på detta.

Genom en övergång till 6-timmars arbetsdag skulle många som idag
arbetar deltid kunna arbeta full tid och därmed få bättre pensionsvillkor än
nu. Risken att vi framåt sekelskiftet skulle få ont om arbetskraft är troligen
överdriven. Samtidigt pågår nämligen diskussioner om att finna former för
att äldre människor, som redan pensionerats, skulle få möjlighet att göra en
insats. Det är viktigt att vi snarast försöker finna sådana former. För väldigt
många människor är det viktigt att känna att man behövs och att man är till
"någon nytta". I sådana fall är det kanske inte alls tal om 6 timmars arbetsdag
utan om betydligt mindre. Men det ingår i själva livskvalitetsbegreppet och
kan sammantaget också få stor betydelse för den samlade arbetsinsatsen i
vårt samhälle. Stelbent byråkratiskt tänkande får inte hindra oss från att
finna former för att dessa människor också skall kunna få en bättre
livskvalitet än vad man nu kanske upplever sig ha. Det handlar i sådana fall
oftast inte om pengar utan om helt andra saker.

6 timmars arbetsdag är inte en fråga där vi ökar arbetskraftsbehovet med
25 % och likaså lönekostnaden utan i stället innehåller den så många andra
faktorer som är viktiga såväl för den enskilda människan som samhället i
stort. Därför är det av största vikt att vi så snart som möjligt tar ställning i
denna fråga.

Självklart kan man inte genom ett enda beslut genomföra 6 timmars
arbetsdag. Men det är viktigt att vi nu tar ställning för målet att senast år 2010
ha genomfört 6-timmarsdagen för alla.

5

Hemställan Mot. 1988/89

Mot bakgrund av det anförda hemställs A750

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om målet att en sex timmars arbetsdag skall vara
genomförd för alla senast år 2010.

Stockholm den 25 januari 1989

Rune Thorén (c)

6