Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

Motion 1998/99:Bo237 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)

av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)
Målsättning och visioner
Samhällets utveckling bygger på en god samhällsplanering.
Bostäder, arbetsplatser, kommunikationer och anläggningar
för fritidsaktiviteter är viktiga förutsättningar för människors
livskvalité och tar i anspråk stora delar av samhällets
resurser. Utformningen måste ge möjligheter till ett
långvarigt och ansvarigt förvaltande. Samhällsplaneringen
skall bygga på en ekologisk helhetssyn och säkerställa
tillgång till frisk luft och ostörd natur. Åkermark för
livsmedelsproduktion måste garanteras. Hushållningen med
naturresurser skall bygga på långsiktighet och ge skydd för
natur- och kulturlandskapet. Samhällsplaneringen måste ske
på ett demokratiskt sätt, där enskilda medborgare kan känna
delaktighet. Planeringen skall ske med respekt för det
enskilda ägandet.
Bostaden spelar en central roll i människors liv. En boendemiljö med hög
kvalité är viktig för människors livsvillkor. Alla måste få uppleva
tillfredsställelsen över att ha ett hem. Boendepolitiken är en viktig del i
kristdemokratisk familjepolitik. För barnen är den närmaste utemiljön också
en viktig fritidsmiljö. Boendemiljön skall stimulera till gemenskap och ett
aktivt vardagsliv. Boendemiljön skall vara trygg och estetiskt tilltalande.
Segregation skall motverkas redan i planeringsstadiet.
Valfrihet i boendet är en viktig välfärdsfråga. Människors skiftande
önskemål och behov av bostäder i olika skeden under livet måste tillgodoses
till rimliga kostnader. Äldre personer och personer med funktionshinder
vistas huvuddelen av sin tid i bostaden. Tillgängligheten för personer med
funktionshinder är viktig såväl för själva boendemiljön som den yttre miljön.
Målsättningen är att bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden för
alla människor. En god uppväxtmiljö för barn och ungdomar skall främjas
genom samhälls- och bostadsplanering.
Rätten till ett hem -
kristdemokratisk boende-
och familjepolitik
De politiska strömningar som under senare tid påverkat
utformningen av boende- och familjepolitiken i vårt land har
i stor utsträckning byggt antingen på ett socialistiskt,
kollektivistiskt synsätt eller på ett liberalt, individualistiskt
synsätt.  Båda dessa strömningar tonar ned familjens och den
lilla gemenskapens betydelse. Familjen uppfattas som ett hot
mot den kollektiva solidariteten, inte som en tillgång. I
bostadspolitik för hållbar utveckling (1997/98:119) sägs att
"boendemiljön skall bidra till jämlika och värdiga
levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för
barn och ungdomar". Om detta skall kunna fullföljas måste
familjens roll och betydelse uppvärderas.
Den kristdemokratiska bostadspolitiken har som utgångspunkt att
människor skall känna trygghet i sitt boende. Trygghet och valfrihet i
boendet är en del i Kristdemokraternas familjepolitik. Om möjlighet finns
väljer huvuddelen av barnfamiljerna att bo i eget boende. Kristdemokratisk
boendepolitik grundar sig på medvetenheten om att familjer som har frihet
att välja den boendeform som passar dem bäst, också bäst skapar en
boendemiljö som främjar en harmonisk uppväxt för barn och ungdomar. Som
Hem- och familjeutredningen fastslog redan 1947, är de små och nära
gemenskaperna i familjekretsen avgörande för hela människans utveckling. I
familjekretsen, i en trygg och kärleksfull atmosfär, finns de bästa
förutsättningarna för formandet av solidariska och demokratiska människor.
Konsekvensbeskrivningar av barnens situation skall alltid göras i samband
med utveckling av bostadsområden.
Det är ovärdigt att i ett välfärdsland acceptera att en stor grupp människor
är bostadslösa, varav ett stort flertal är hemlösa. Uteliggare börjar bli en
allt
vanligare syn, även utanför storstäderna. En ökande grupp av dessa är
kvinnor med psykiska funktionshinder. De stimulansmedel regeringen satsar
till kommunerna om 10 miljoner per år är inte tillräckligt för att lösa detta
problem. Dessutom är det frivilligt för kommuner eller ideella organisationer
att söka dessa medel. En snabb uppföljning måste ske för att garantera den
enskilda personens rättighet till ett hem. De siffror som redovisas för
hemlösa i kommunerna är dessutom lägre än det verkliga antalet. Den
bostadssociala utredningen måste snabbt komma med direkta förslag på detta
område.
Boendesegregationen
Segregationen har sin upprinnelse i den snabba
moderniseringen av Sverige. När flyktingvågen kom
övergick den inhemska segregationen till en etnisk
segregation. Under perioden 1965-1975 byggdes 100 000
lägenheter per år, det s k miljonprogrammet. Detta var från
början ett svar på den bostadsbrist som uppstod i samband
med inflyttningen till storstäderna. Få och stora aktörer stod
för en mycket rationaliserad produktion på bekostnad av
estetiska, sociala och kulturella världen. Detta har lett till en
historielöshet för människor där de sociala banden klippts av
och delaktigheten undergrävts. En omfattande anonymitet
har blivit följden i flertalet bostadsområden.
Under slutet av perioden byggdes också stora mängder småhus som blev
tillgängliga för en bred allmänhet. Inflation, skattesubventioner och
räntebidrag gjorde att det under några år var mycket förmånligt att köpa sin
bostad. Valfriheten mellan olika boendeformer ledde till att segregationen
blev mera tydlig för familjer med små ekonomiska möjligheter och
invandrarfamiljer i hyreslägenheter utan insats. Trenden har varit svår att
bryta och bostadssegregationen kulminerade på åttiotalet och har sedan mer
eller mindre permanentats. Stagnationen på bostadsmarknaden har gjort det
svårare att lämna de områden som råkat ut för segregering. I segregationens
spår följer en omfattande social utslagning och drogproblem, genom
anonymitet och brist på delaktighet i den lokala utvecklingen.
De negativa följderna av denna bostadspolitik måste leda till eftertanke.
Storstadskommittén konstaterar att stat och kommun har satsat mycket stora
belopp för att motverka segregationen under de senaste tre decennierna.
Kommittén konstaterar samtidigt att resultaten inte står i proportion till
insatserna. I framtiden handlar det om att bygga mera estetiskt och genom-
tänkt. Behovet av statushöjande insatser är påfallande. Incitament måste
skapas för att företag, institutioner och myndigheter skall etablera sig i dessa
områden. Satsningar på inflytande från de boende måste kombineras med
riktade åtgärder för företagsetableringar och sysselsättning. Positiva skol-
och fritidsmiljöer måste garanteras. Kvinnors kunskaper och erfarenheter
måste tas tillvara liksom forskning om bostadsmiljöer av såväl kvinnor som
män. Regeringens förslag om stöd till ekologisk omställning och utveckling
är mycket angeläget. Lokala investeringsprogram för miljonprograms-
områdena och andra utsatta områden måste prioriteras.
Kulturmiljöer, arkitektur
och samhällsgemenskap
Ombyggnad och förtätningsverksamhet berör ofta miljöer
som många vill bevara. Värdefulla kulturmiljöer och
byggnader som utgör prov på olika tiders arkitektur skall
bevaras för kommande generationer. Arkitektoniska värden
vid om- och nybyggnad måste stimuleras och ingå i en
levande miljö. Arkitekturen är ett uttryck för skiftande tiders
livsstil och förhållanden. Den utgör en viktig del av vårt
kulturarv och ger oss själva och vårt samhälle en identitet.
Goda estetiska värden bidrar till vårt mentala välbefinnande.
Den konstnärliga utsmyckningen kan leda till att minska
förstörelse, klotter och vandalisering. Fler kvinnor måste
engageras inom arkitekturen. Tekniker måste arbeta
tillsammans med läkare, beteendevetare och miljöexperter.
I USA har man kommit längre i att förbättra tillgängligheten för
funktionshindrade. Det gäller byggnader, hissar, gator och andra platser.
Sverige har kommit efter genom att USA och Australien har en kraftfullare
lagstiftning. I vissa kommuner finns handikappguider som visar tillgänglig-
heten. Detta är eftersträvansvärt.
Den nya plan- och bygglagen har försvårat för funktionshindrade genom
att ansvaret för handikappanpassningen ligger på byggherren. De olika
handikapporganisationerna har specifika kunskaper som borde komma bygg-
herrarna till del. Stimulansåtgärder bör sättas in så att organisationerna kan
göra specifika guider med krav på tillgänglighet för olika områden beroende
på typ av funktionshinder.
Satsning på utbildning av arkitekter i handikappkunskap måste göras.
Ändringar i PBL har lett till försvårande omständigheter för personer med
funktionshinder. Arkitektutbildning vid KTH:s arkitekturskola har mindre
utbildning i handikappkunskap än före mitten av 1990-talet. Högskoleverket
har i uppdrag att utreda bl a arkitektutbildningarna inom högskolan. Handi-
kappombudsmannens förslag måste beaktas. Kristdemokraterna föreslår att
25 miljoner förs över från anslaget för stöd till ekologisk omställning och
utveckling till ett särskilt anslag för att tillgodose  utbildningen i
handikapp-
kunskap bland arkitekter, byggherrar, byggingenjörer, beslutsfattare m fl.
Den bostadspolitiska utredningen "Bostadspolitik 2000 - från produktions-
till boendepolitik" (SOU 1996:56) påpekar att det finns brister i bostäders
tillgänglighet för personer med funktionshinder. Kommittén anser också att
kunskapen är otillräcklig.
Byalag och liknande sammanslutningar är värdefulla för samhällsgemen-
skapen och skall beredas goda arbetsvillkor. Lokaler för kulturella aktiviteter
skall integreras i bostadsområdena. Utrymmen bör finnas i närmiljön för de
boendes hobby och reparationsverksamhet. Gemensamhetslokaler för olika
mötesformer och festbetonade tillfällen bör finnas i närmiljön.
Miljöhänsyn i boendet
Samhällsbyggandet skall ta hänsyn till naturen. Känsliga och
betydelsefulla naturmiljöer och ekosystem skall skyddas.
Värdefulla kulturmiljöer skall bevaras. Den fysiska
planeringen skall bygga på en helhetssyn. Grundläggande
förutsättningar för produktion och välfärd måste gälla också
kommande generationer.
Kristdemokraterna stöder i stort regeringens arbete med lokala investe-
ringsprogram för ekologisk hållbarhet. Samarbetet med kommunerna ger en
dubbel effekt. Nästa alla kommuner har anmält intresse. Vatten- och natur-
vårdsprojekt i investeringsprogrammen måste få en högre prioritet.
Investeringsprogram för att främja ekologisk hållbarhet vid ny- och
ombyggnad av hyres- och bostadsrättshus i sammanhållna områden är en
viktig satsning. Boverkets roll är av utomordentlig betydelse. Kristdemokra-
terna anser dock att anslaget för stöd till lokala investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet inte tillräckligt tar hänsyn till vikten av att prioritera
förbättringar av bostäder och skolor som nu räknas under klass 1 och som
tidigare gick under beteckningen "sjuka hus". Vidare är stödet till lokala
investeringsprogram tilltaget i överkant jämfört med den i övrigt restriktiva
hållningen t ex vad gäller byggforskning.
Stora delar av vårt bostadsbestånd har nu den ålder där omfattande
ombyggnads- och renoveringsåtgärder behövs. Dessa åtgärder måste grundas
på en ekologisk inriktning och genomföras på ett sådant sätt att bebyggelsens
arkitektoniska kvaliteter och kulturhistoriska värden tas till vara. Vårt boende
har en central betydelse för vårt sätt att bruka naturresurserna. Exempelvis
går en betydande del av vår energiförbrukning åt för uppvärmning av
byggnader. Olika typer av emissioner måste elimineras. Avloppshanteringen
bör effektiviseras. Återanvändningen av byggmaterial måste öka väsentligt.
Europaharmoniseringen av byggprodukter är angelägen. Kvalitetsmärkning
måste bli en realitet för hela bostadsbeståndet. Krav måste finnas på
fullständiga innehållsdeklarationer och varningstexter av byggnadsmaterial.
Några viktiga inslag i arbetet är att:
- utarbeta en ny lagstiftning om va-system för en ekologiskt hållbar
utveckling
-
- stöd till arbetet för en förbättrad inomhusmiljö, kretsloppstänkandet i
byggfrågor samt hälsodeklaration av bostäder
-
- ställa grundläggande miljökrav och krav på effektiv resursanvändning
vid ny- och ombyggnad
-
- främja system för miljö- och hälsovärdering av byggmaterial,
byggande och byggnader, som underlag vid beskrivningar av
byggnadsobjekts konsekvenser för ekologisk hållbarhet.
-
I detta perspektiv är det anmärkningsvärt att dagens system
vid fastighetstaxeringen bestraffar fastighetsägaren, genom
ökad fastighetsskatt, då denne gör en satsning för att  vara
med och skapa ett ekologiskt samhälle. Incitament måste
skapas för att stimulera ekologiska satsningar.
Fastighetstaxeringssystemet måste ta hänsyn till de miljö-
och energisparåtgärder en fastighetsägare gör. På samma sätt
som poängen i fastighetsdeklarationen avseende energi- och
miljöåtgärder höjer marknadsvärdet på fastigheten, borde
samma poäng fastställa ett beskattningsvärde med
miljöprofil för att reducera fastighetsskatten. Regeringen
måste snarast vända inriktningen så att miljömedvetenhet
belönas.
Allergisanering
Drygt en tredjedel av befolkningen i åldern 16-84 år
rapporterar någon form av allergi eller annan överkänslighet.
Detta gör allergier till vår största folksjukdom. Allergi och
annan överkänslighet är till stor del miljöbetingade.
Förebyggande arbete har därför stor betydelse. Samtliga
kommuner i landet är engagerade i Agenda 21-arbetet. Detta
arbete har varit framgångsrikt ur ett ekologiskt perspektiv.
Arbetet med Agenda 21 och folkhälsoarbetet måste
integreras.
Sedan 1990 omfattar arbetsmiljölagen även alla elever från årskurs 1 och
uppåt. De är alltså i lagens mening jämställda med arbetstagare. Enligt lagen
skall luft-, ljud och ljusförhållanden och övriga arbetshygieniska förhållan-
den i en arbetslokal vara tillfredsställande. Den faktiska och konstaterade
ojämlikheten mellan barns och vuxnas arbetsplatser tenderar att bli en
generationsfråga. Vuxengenerationens ansvar aktualiseras i högsta grad.  Det
ekonomiskt kärva läge många kommuner befinner sig i får inte gå ut över
barns och ungdomars hälsa. Skolor med fukt, torr luft och kemiska
emissioner är idag alltför vanliga. Lokaler som kommunerna nyttjar måste
byggas, inredas och underhållas så att ingen blir sjuk eller får symptom till
följd av brister i inomhusmiljön. Val av inredning måste ske med tanke på
allergi/överkänslighet.
Ett system måste skapas för att alla bostäder skall kunna hälsodeklareras
på ett säkrare sätt. Ett flertal hushåll som önskar åtgärda sina bostäder tar
tillbaka sin ansökan på grund av att självrisken inte kan finansieras.
Byggkvalitetsutredningen (SOU 1997:177) föreslår att reglerna förbättras
under en tid av fyra år och att stödet sedan upphör. Det är en angelägen
åtgärd som bygger på långsiktighet. Regeringen konstaterar att allergi-
framkallande inomhusmiljöer inte står i överensstämmelse  med en hållbar
utveckling. Ekonomiska möjligheter till allergisanering måste införas. Det
behövs en återkommande kontroll av fukt, mögel, radon, elektromagnetiska
fält, ventilation, enerigibalans osv.
Under avsnittet Stöd till ekologisk omställning och utveckling citeras:
"Regeringen drar dock redan nu slutsatsen att stödet bör vidgas till att också
kunna omfatta sådana allergisanerande åtgärder i bebyggelsen som genom-
förs i samband med de ombyggnadsåtgärder som regelverket för närvarande
ger möjlighet att stödja." Kristdemokraterna anser att 200 miljoner av dessa
medel skall användas direkt för allergisanering, oberoende av om de är
förknippade med andra byggnadsåtgärder eller ej. 200 miljoner kronor bör
därför föras över till ett särskilt anslag att användas som stimulansmedel för
åtgärder i bostäder, daghem och skolor.
Energi
Energipolitiken har präglats av ryckighet. I många
kommuner finns stora bostadsbestånd med eluppvärmda
småhus. Hushållens marginaler har krympt av ökade skatter
och energiavgifter i kombination med minskade bidrag.
Beslutet om kärnkraftsavvecklingen leder till att elpriser och
bostadskostnader ökar. Centralt för energibeskattningen är
att de energislag som innebär miljöpåfrestningar på ett
tydligare sätt ska bära dessa kostnader. Den förnybara
energi- och elproduktionen måste få ekonomiska incitament
för att långsiktigt kunna stå för en växande andel av Sveriges
energiförsörjning. Kristdemokraterna vill  minska
elanvändningen. Vi föredrar  avdragsmodellen framför
bidragsmodellen för byte till värmeanläggning baserad på ett
vattenburet värmesystem och för installation av anordning
för värmeackumulering. I de fall avdrag ej är möjligt bör
bidragsprincipen tillämpas. Vad gäller bidrag till installation
av effektvakt behövs en noggrannare redovisning.
De pilotprojekt för fjärrvärmeutbyggnad som det nu arbetas med är ett bra
sätt att få beslutsunderlag vad gäller fortsatta överväganden avseende
fjärrvärmeutbyggnad. En metod för att minska elanvändningen är att finna ett
system som tillskapar ekonomiska incitament som stimulerar elbolag och
leverantörer att hjälpa hushåll och industrier att spara el. Ju mer man får
konsumenterna att spara, ju mer premieras de som levererar el. Regeringen
bör till riksdagen komma med förslag som kan stimulera en sådan process.
Möjligheten att installera solpaneler för att på så sätt spara elvärme skall
uppmärksammas.
Sammantaget har Kristdemokraterna föreslagit  ett tillskott för investe-
ringsbidrag till vindkraft och småskalig vattenkraft med 30 miljoner kronor
för 1998 och med 150 miljoner kronor för perioden 1998-2002. En särskild
miljökonsekvensanalys bör göras av kraftigt ökat biobränsleuttag från
skogen. Uttaget måste givetvis ske på sådant sätt att den biologiska mång-
falden fortsättningsvis garanteras. Riksdagens beslut att sänka investerings-
bidraget till vindkraft från 35 procent till 15 procent anser vi vara en
felaktig
signal när vi skall få till stånd en massiv vindkraftsutbyggnad. Investerings-
bidraget bör vara på 25 procent. Begränsningen av stödet till anläggningar på
lägst 200 kW är också en felsignal som inte är ägnat att stimulera den små-
skaliga kraftproduktionen. Denna begränsning borde upphävas.
Vi föreslår en höjning av investeringsstödet gällande vindkraft och i
konsekvens med det att investeringsstödet till småskalig vattenkraft skall
vara 25 procent.
Vi vill särskilt betona att en fortsatt framgångsrik utveckling av solceller
kan bli av betydelse för energiförsörjningen i Sverige. En kraftig sänkning av
kostnaderna för solceller i kombination med genombrott inom batteritekni-
ken kan komma att förändra delar av energitillförseln och ge nya möjligheter
till decentraliserad elproduktion.
Också värmepumpstekniken kan utvecklas så att mer av spillvärme kan tas
tillvara. Det är väsentligt att redan etablerade tekniker får möjlighet att via
vidareutveckling få starkare möjligheter att bidra till det ekologiskt uthålliga
energisystemet.
Vedeldningen skall få mera positivt gehör med informationsinsatser om
rätt eldningsmetoder, vedpannor utan föroreningar osv.
Bostadsfinansiering
Regeringen uttrycker i målen för bostadspolitik att jämlika
och värdiga levnadsförhållanden ska råda. Ett nytt system för
bostadsfinansiering trädde i kraft den 1 januari 1993.
Utvecklingen av de gamla reglerna under de sista åren av 80-
talet och framåt ledde till en ohållbar belastning på
statsfinanserna. Små incitament fanns för att hålla
produktionskostnaderna nere. De höga
produktionskostnaderna medförde att boendekostnaderna
inom delar av bostadsbeståndet steg i alltför snabb takt. En
kontrollstation för avstämning av det nya systemet lades in
under slutet av år 1995. Efter regeringsskiftet 1994
tillkallades en parlamentarisk utredning med uppdrag att ta
fram underlag för beslut om bostadspolitiken på längre sikt. I
september månad 1995 överlämnade utredningsgruppen ett
delbetänkande som i huvudsak berörde villkoren för det sent
byggda bostadsbeståndet, krisårgångarna 1988-1993. I
månadsskiftet oktober/november 1996 överlämnade
utredningen sitt slutbetänkande. En proposition om den
framtida boendepolitiken lämnades den 16 mars 1998. Här
påtalades att "bostaden är en social rättighet och
bostadspolitiken skall skapa förutsättningar för alla att leva i
goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande
och trygg miljö inom ekologiskt hållbara ramar".
När det gäller de finansiella förutsättningarna bör boendet inte vara en
skattemaskin för staten. I takt med att statens kostnader för räntebidrag
minskar bör också fastighetsskatten trappas ner. Sverige har i dag bland de
högsta kostnaderna i världen för boendet. Boendekostnaderna mätt som
andel av hushållens disponibla inkomster är ca 30 procent. Det är också
angeläget att skattereglerna för hyresgästers eget arbete ändras. Egna insatser
för att sänka boendekostnaderna bör skattebefrias.
Människor i vårt land bor i allmänhet bra med god utrymmesstandard och
hög kvalitet i boendet. Någon bostadsbrist finns egentligen inte även om
dagens låga nyproduktion kan medföra en framtida bostadsbrist framför allt i
storstadsområdena och ett antal tillväxtregioner. I övriga landet är efterfrågan
på bostäder låg. Problemen i många kommuner består snarare av ett över-
skott av bostäder med en stor andel tomma lägenheter i mindre attraktiva
områden. I flera kommuner planerar främst kommunala bostadsföretag att
riva de minst attraktiva fastigheterna.
De bostäder som byggs idag har höga produktionskostnader och byggs
huvudsakligen i attraktiva lägen i storstäderna och tillväxtregionerna. Trots
det statliga stödet med räntebidrag blir månadskostnaderna så höga att endast
välbeställda  hushåll har råd att flytta in. I praktiken subventionerar staten
idag alltså boendet för betalningsstarka hushåll i attraktiva lägen på orter
med tillväxt. Det är sannolikt att bostäder i attraktiva lägen i framtiden
kommer att byggas även utan statliga subventioner.
Ur fördelningspolitisk synvinkel är det mycket tveksamt att med generellt
produktionsstöd subventionera boendet för betalningsstarka hushåll i
storstäderna och i tillväxtregionerna. Kristdemokraterna ifrågasätter därför
det generella stödet till bostadsproduktion. Stödet skall användas till att
slutföra byggandet av äldrebostäder och att öka tillgängligheten för personer
med funktionshinder. Räntebidragssystemet bör avvecklas på sikt.
Upplåtelseform och
boendedemokrati
Samhället bör skapa förutsättningar för valfrihet mellan olika
boendeformer som hyresrätt, bostadsrätt och äganderätt.
Personer med medicinska eller sociala problem samt
personer med funktionshinder bör ha förtur i bostadskön.
Kooperativ hyresrätt, dvs en rätt att hyra  bostadslägenhet
om man innehar en andelsrätt i den ekonomiska förening
som driver fastigheten, bör bli ett likvärdigt alternativ till
övriga upplåtelseformer. Möjligheten att äga sin lägenhet bör
införas genom att riksdagen hos regeringen begär en lag om
lägenhetsrätt, s k ägarlägenheter. Varje bostadsområde bör
tillgodose olika upplåtelseformer så att
befolkningsstrukturen blir allsidig.
Kommunerna måste själva få bestämma om man vill bygga, äga eller
avyttra egna bostadsbestånd. Den kommunala självstyrelsen får inte
inskränkas av staten.
Det är rimligt att bostadsrätterna likställs med egna hem, så att bostads-
rättsinnehavaren ansvarar för sin del av hela bostadsrättsföreningens
belåning. Detta innebär att privatpersonens rätt att dra av räntekostnader i
inkomstdeklarationen tillgodoses. Förslag om sådana lösningar har utarbetats
av Bostadsrättsvärderingskommittén 1992 och Fastighetsbeskattningsutred-
ningen 1994. Den nu arbetande Fastighetsbeskattningskommittén skall enligt
sina direktiv (dir 1998:20) bl a överväga om bostadsrättsföreningar skall
medges skatteåterbäring för sina underskott. Det finns skäl att regeringen
aktualiserar frågan och återkommer till riksdagen med förslag. Vidare finns
skäl att utvärdera de tillägg och ändringar som gjordes i bostadsrättslagen
och som trädde i kraft den 1 januari 1996. Det finns behov av komplette-
ringar och förtydliganden vad gäller omfattningen av den legala panträtten.
Vidare finns behov av kompletteringar och förtydliganden vad gäller frågor
om en köpares förpliktelser vid överlåtelse av bostadsrätt. Det finns också
skäl att presentera en lösning med ett allmänt bostadsrättsregister där ägare
och gjorda pantsättningar finns noterade. Detta skulle kunna minska behovet
av en högre nivå på räntor till bostadsrätter än till egna hem.
Bostadsrätten liksom äganderätten säkerställer möjligheten för ägaren att
påverka sitt boende och kostnaderna i stor utsträckning. Också hyresgäster
kan i viss mån påverka hyressättningen genom val av underhållsnivå och
lägenhetsstandard. Hyresgästernas möjligheter att påverka sin boende-
situation måste stärkas inte minst vad gäller inflytandet vid ombyggnader.
Möjligheter till självförvaltning där hyresgästerna själva tar ansvar för visst
löpande arbete och underhåll måste skapas. Det handlar om delaktighet,
arbetsgemenskap, trivsel och ansvar för allas gemensamma trevnad. Dessa
möjligheter bör i synnerhet prioriteras i nedgångna segregerade områden.
Idag bor cirka 40 procent av landets hushåll i hyresrätt. För många är
hyresrätt en attraktiv boendeform. För en fungerande hyresmarknad krävs att
de boendes värderingar får ett större genomslag vid hyressättningen. Hyres-
gästerna måste ges möjlighet att förhandla fram egna avtal. Egna arbets-
insatser i inomhus- eller utomhusmiljö bör kunna påverka hyressättningen.
Hyresgästerna måste också kunna dra nytta av lågräntepolitiken genom
sänkta hyror. Det är viktigt att upprätthålla kostnadsneutralitet mellan olika
boendeformer.
En viktig fråga är andrahandsuthyrningen. Äldre och sjuka har normalt
beaktansvärda skäl för andrahandsuthyrning. Hyresnämnder måste vara
generösa med sådana tillstånd.
En diskussion av förvärvslagen är angelägen. Vid utlandsförvärv av
permanentbostäder för omvandling till fritidsbostäder har angränsande länder
som t ex Danmark långtgående begränsningar. Sverige saknar sådana
begränsningar.
Kommunerna tillsammans med bostadsföretag och i samråd med ung-
domarna själva försöker öka utbudet av särskilda ungdomsbostäder/genom-
gångsbostäder. Ungdomarna bör ges ökade möjligheter att aktivt kunna delta
i planering, byggande och förvaltning. Ungdomsstyrelsen och Boverket bör
få regeringens uppdrag att utveckla denna idé.
Bidragsstöd för
bostadsändamål
I samband med bostadspropositionen beslutades  att
beräkningen av bidragsunderlaget för nybyggda bostäder
förändrades så att bidragsunderlaget blev mindre för små
lägenheter och större för medelstora lägenheter. Regeringen
redovisade emellertid inte bakgrunden till förändringen utan
hänvisade till att "bidragsunderlaget för smålägenheter hade
visat sig vara allt för höga" och att "tröskeleffekten i stödet
vid 35 kvm skulle undvikas". Det framgick inte om
förändringen var avsedd att minska andelen små lägenheter
eller om den var avsedd som en besparing. Detta framgick
inte heller i  utredningens förslag. Beslutsunderlaget var
således i det närmaste obefintligt och Kristdemokraterna
avstyrkte regeringens förslag.
Statens utgifter för räntebidrag minskar medan utgifterna för
kreditgarantier har ökat dramatiskt på senare tid. Krisårgångarna kallas det
bostadsbestånd som byggdes under några år runt 1990. Då dessa fastigheter
byggdes var byggmarknaden överhettad. Byggkostnaderna blev höga och
därmed boendekostnaderna. Räntorna har ofta låsts på höga nivåer. En
kostnadspuckel uppstår när dessa bostäder går in i fastighetsskattesystemet.
Regeringen föreslog att räntebidraget för de så kallade krisårgångarna skulle
avvecklas långsammare än hittills planerat. Förändringen gällde dock bara
under det bidragsår som i det enskilda ärendet påbörjats närmast efter den 31
augusti 1998. Därefter fortsätter upptrappningen av räntesatsen och därmed
minskningen av räntebidraget varje år enligt nu gällande regler. Regeringens
förslag var ovanligt kortsiktigt. Perspektivet kan inte längre vara att skjuta
problemet för krisårgångarna framåt i tiden.
Kristdemokraterna avvisade regeringens förslag och ansåg att inriktningen
i stället måste vara att skapa långsiktiga förutsättningar för hela fastighets-
beståndet. Ett viktigt första steg var att sänka fastighetsskatten från 1,7 till
1,5 procent av taxeringsvärdet. Vidare borde inte krisårgångarna (värdeår
mellan 1989 och 1992) betala halv fastighetsskatt år 1999, utan helt befrias
från den. Därefter är inriktningen att successivt fasa ut fastighetsskatten och
på sikt ersätta den med en kommunal avgift som är kopplad till kommunens
kostnader för gatuunderhåll, VVS, brandförsvar m.m. för fastighetsbeståndet.
Ekonomiska problem i bostadsrättsföreningar har underskattats. År 1997
gick mer än 100 bostadsrättsföreningar i konkurs. Riksbyggen har kostnader
på närmare tre miljarder. Skattebetalarna får tillföra miljardbelopp. Värst är
det för enskilda familjer som förlorat sitt sparande och får en allt dyrare
bostad som inte kan säljas vidare. SBC, HSB, Riksbyggen, Villaägarnas
Riksförbund, Sveriges Fastighetsägares förbund och Hyresgästernas
Riksförbund är missnöjda med regeringens bostadspolitik. Vid en reformerad
och sänkt bostadsbeskattning kan inte villaägarna undantas.
Kristdemokraterna anser att anslaget A 2 under utgiftsområde 18 Ränte-
bidrag m m kan minskas med 490 miljoner vad gäller delen för nedtrappning
av räntebidrag och samma anslag kan minskas med 1.100 miljoner vad gäller
räntebidrag i det äldre bostadsbeståndet. Kristdemokraterna anser att dess
minskningar kompenseras av den sänkta fastighetsskatten och uppskjutandet
av inträdet för krisårgångarna.
Fastighetsskatten
Fastighetsskattens utformning och nivå spelar en stor roll för
många människor. Det är cirka 2,3 miljoner människor som
äger småhus i Sverige. Det innebär att mer än 60 procent av
befolkningen och hela 75 procent av barnfamiljerna bor i
småhus.
Under 1995 genomfördes tre förändringar angående fastighetsskatten
samtidigt. För det första höjdes taxeringsvärdena kraftigt efter att ha varit
oförändrade i fem år. Taxeringsvärdena höjdes i genomsnitt med 26 procent.
För det andra började den så kallade rullande fastighetstaxeringen att gälla
vilket innebär att taxeringsvärdena kan förändras varje år. Den tredje
förändringen var den mest oväntade. Den socialdemokratiska regeringen
drev igenom en höjd fastighetsskatt från 1,5 till 1,7 procent av taxerings-
värdet. Under de senaste fem åren har fastighetsskatten ökat med cirka 40
procent. Genomsnittligt räknat är en tredjedel av boendekostnaderna skatt.
Det är en stor del av förklaringen till att andelen av inkomsten som går till
boende ökat från 17,4 procent år 1969 till hela 31,7 procent år 1995.
Regeringen har gjort bedömningen att en allmän översyn av fastighets-
skatten bör göras. Fastighetsskatten har emellertid utretts ett flertal gånger.
Vad som behövs är inte ytterligare en utredning. Det som behövs är sänkt
fastighetsskatt. Kristdemokraterna har länge drivit detta krav. I ett första
steg
har  fastighetsskatten sänkts från 1,7 till 1,5 % av taxeringsvärdet. För att
mildra de värsta effekterna bör den vidare endast beräknas på en tredjedel av
markvärdet överstigande 150 000 kronor. På detta sätt minskar lägesfaktorns
orimliga effekter.
Höjda skatter på boende och fastigheter är inte bra för samhällsekonomin.
Det gynnar inte ambitionen att medborgare skall kunna leva på sin lön. Det
måste vara en klok och långsiktig planering att skaffa sig ett eget boende. En
sund bostadsmarknad är positiv för en sund samhällsekonomi.
I nu föreliggande budgetproposition föreslår regeringen en nivåsänkning
av fastighetsskatten från 1,5 % till 1,3 % endast för hyreshus och
bostadsrätter. Därmed ökar regeringen den redan stora snedfördelningen av
beskattning mellan boendeformerna hyreshus och småhus/egna hem.
Kristdemokraterna anser att samhället skall förhålla sig skattemässigt
neutralt till olika boendeformer. Det är medborgarna som skall välja
boendeform utan att bli styrda av att skatterna läggs högre på den ena
boendeformen än den andra.
Kristdemokraterna vill på sikt helt slopa systemet med statlig fastighets-
skatt. Istället ska kommunerna ges möjlighet att ta ut en avgift för täckande
av kostnader för gatuunderhåll, brandförsvar och annan kommunal service
kopplad till fastighetsbeståndet.
Som ett första steg föreslår Kristdemokraterna att skatten sänks från 1,5 %
till 1,4 % av taxeringsvärdet för alla boende, och avvisar därmed regeringens
förslag som leder till en ökad orättvisa mellan boendeformer.
Underlaget för statlig fastighetsskatt är såväl värdet på byggnad som på
mark. Idag utgår fastighetsskatt även på tomträttsmark som tomträtts-
innehavaren inte äger utan hyr till exempel av en kommun. Det är en orimlig
princip att betala skatt för fast egendom man inte äger. Det är inte
acceptabelt att jämföra tomträttsinstitutet med äganderätt i detta avseende.
Kristdemokraterna anser att fastighetsskatt på tomträttsmark skall avskaffas.
Bostadsbidrag
Bostadsbidragens primära uppgift är att ge möjlighet för
resurssvaga hushåll att efterfråga goda och tillräckligt
rymliga bostäder. Ur fördelningspolitisk synpunkt är
inkomstprövade bostadsbidrag det effektivaste sättet att göra
det möjligt med en rimlig bostadsstandard även för
lågavlönade, barnfamiljer, studerande och pensionärer.
Sedan 1930-talet då stödet i form av s k familjebidrag
introducerades har bidraget utvecklats för att 1986 anta
målsättningen att hushåll med barn skall kunna nyttja en
bostad där varje barn har ett eget rum. Den målsättningen
finns i princip fortfarande kvar. Ett trendbrott i stödet till
barnfamiljer skedde med de besparingar som gjordes under
1995 och 1996 från en totalkostnad på cirka 9 miljarder
kronor till 5,9 miljarder kronor 1998. Kombinerat med
övriga besparingar som drabbat barnfamiljer har dessa fått
katastrofala följder för många barnfamiljer. Totalt drabbas
vissa hushåll med upp till 2 000 kronor per månad.
Samtidigt som regeringen i målen uttalar att särskilt främja en god uppväxt
för barn och ungdomar har flerbarnsfamiljer fått det sämre. Förbättringar
aviseras inte i årets budget. Det är inte nöjaktigt att endast 60 procent av
antalet hushåll med hemmavarande barn kan ge varje barn ett eget rum.
Kristdemokraterna har med skärpa markerat att neddragningarna av bostads-
bidragen drabbat barnfamiljerna för hårt. Tidigare ståndpunkter vidhålls när
det gäller reglerna för individuella inkomstgränser och begränsningen av den
bidragsgrundande bostadsytan, som gäller sedan den 1 januari 1997. Båda
dessa besparingar drabbade barnfamiljer, ensamstående och egnahemsägare
alltför hårt. Vi återför 1.050 miljoner till anslag A 10  Bostadsbidrag. Detta
innebär också ett höjt bostadsbidrag för barn med 100 kronor per barn.
Samtidigt är vi beredda att slopa bostadsbidraget till ungdomar.
Bostadsbidraget är därmed renodlat som ett stöd till barnfamiljer. Detta är
avsett att gälla så länge föräldern är försörjningspliktig mot den unge, dvs
längst till 21-årsdagen.
När det gäller gruppen studerande ungdomar bör ett fortsatt stöd till
boendekostnaderna samordnas med studiemedelssystemet och få samma
åldersgräns som studiemedlen.
En uppföljning bör ske av effekten av  BTP (Bostadstillägg för pensionä-
rer).
Bosparande
Regeringen gjorde bedömningen att betydelsen av eget
kapital i samband med större investeringar hade ökat
avsevärt och därmed även betydelsen av ett långsiktigt
sparande. Kristdemokraterna delade denna bedömning.
Regeringen ansåg dock att några åtgärder inte behövde
vidtas för att stimulera till ett ökat sparande.
Kristdemokraterna har en annan uppfattning och menar att
frågan om hur sparande i allmänhet och bosparande i
synnerhet skall kunna öka måste undersökas ytterligare. Ett
högt sparande är av väsentlig betydelse för ett lands
långsiktiga tillväxtförutsättningar. Det är därför viktigt att
lära ungdomar att bosparande är en förutsättning för att man
senare i livet ska kunna köpa sin egen bostad eller kunna
göra andra investeringar i boendet. Därför kan det också vara
motiverat att med statliga regler uppmuntra inte minst
ungdomar att bospara.
Det nuvarande ungdomsbosparandet har begränsad betydelse för unga
familjers bostadsköp på grund av de restriktiva reglerna. Reglerna innebär att
ungdomar mellan 16 och 25 år kan påbörja ett sparande som kan fortgå till
och med det år spararen fyller 28 år. Riksgäldskontoret fastställer en
minimiränta. När kontoinnehavaren har sparat under tre år och det sparade
kapitalet uppgår till minst 5 000 kronor, är man berättigad till en årlig
bonusränta på 3 procent från den tidpunkt sparandet började. Den som sparar
har rätt att låna upp till tre gånger det sparade beloppet. Det finns inga krav
på att sparandet skall användas till att köpa bostad.
Det bör undersökas om ungdomsbosparandet kan utvecklas ytterligare för
att bli mer attraktivt och kanske övergå till ett allmänt bosparande utan den
snäva åldersgränsen. Detta bör utredas. Minskningen av antalet ungdomar i
bosparande mellan 1996 och 1997 var 6 000 och sparandet minskade med 33
miljoner kronor.
Ett intressant alternativ som bör studeras är Bofrämjandets förslag till
sparlånesystem byggt på det tyska "bausparkassesystemet", som i dag har ca
25 miljoner sparare. Genom ett kontinuerligt sparande mot låg fast ränta
bygger spararen upp en lånerätt inom ett slutet kollektivt bosparsystem. Detta
leder till rätt att låna medel till låg fast ränta som är känd när sparandet
inleds. Sparandet stimuleras av en statlig skattefri sparpremie om 10 % som
betalas ut först vid investeringstillfället. Kristdemokraterna har sedan länge
förordat någon form av statlig stimulans för bosparande utan att låsa sig för
en exakt modell.
Regeringen bör således snarast återkomma till riksdagen med ett förslag
till bosparsystem.
Studentbostäder
Regeringen avser att avveckla bidragen för studentbostäder.
Kristdemokraterna anser att det är angeläget att stimulera
utbyggnaden av studentlägenheter under den
utbyggnadsperiod som pågår för högskolor och universitet.
Anslaget  under utgiftsområde 18 A 12 Investeringsbidrag
för anordnande av bostäder för studenter tillförs 45 miljoner
kronor från anslagsområde E 1 under samma utgiftsområde.
Kristdemokraterna är inför budgeten år 2001 beredda att
pröva om det då är läge för att avveckla detta bidrag.
Skattereduktion för ROT
Förlängningen  av det nuvarande systemet med
skattereduktion för reparation, om- och tillbyggnad gäller
endast till 31 mars 1999. Kristdemokraterna har tillsammans
med Folkpartiet och Moderaterna föreslagit ett bredare
system med skattereduktion för alla hushållstjänster.
Förslaget innebär en 50-procentig skattereduktion för tjänster, inklusive
ROT-arbeten, som utförs i det egna hemmet och på tomten och som inte är
offentligt subventionerade. Ingen åtskillnad görs mellan boendeformer
hyresrätt, bostadsrätt, småhus eller fritidshus. Skattereduktionen ska utgå
med 50 procent av arbetskostnader inklusive moms upp till 50 000 kronor
per hushåll och år. Det maximala reduktionsbeloppet blir därmed 25 000
kronor. Förslaget bör också till skillnad från regeringens förslag gälla
permanent. Vad gäller fastighetsägares reparationer skall regeringens tidigare
förslag fortsätta att gälla.
De kommunala
bostadsföretagen
Regeringen har gjort  bedömningen att "det kommunala
engagemanget för bostadsförsörjningen bör utvecklas genom
att kommunerna tar en mer aktiv roll i ledningen av sina
bostadsföretag" och att "de kommunala bostadsföretagen
måste ges förutsättningar att fortsatt konsolidera sig.
Utförsäljningar i strid med detta syfte bör även framdeles
motverkas." Kortfattat innebär regeringens förslag att en
kommun, även fortsättningsvis, inte får avhända sig mer än
49 procent av inflytandet över bolaget eller stiftelsen. Inte
heller får man sälja ut mer än 25 procent av sitt
bostadsbestånd. Bryter kommunen/det kommunala
bostadsföretaget mot dessa regler, förlorar man de
räntebidrag man tidigare haft. Dessa regler inskränker även
valfriheten för de boende. De hushåll som själva önskar att
äga sin bostad genom att ett kommunalt bostadsbolag
omvandlas till bostadsrättsföreningar hindras i sina
strävanden. Kommunerna har ingen skyldighet enligt lag att
äga bostadsföretag. Varje förbud eller regel som hindrar
kommunerna att sälja bostadsföretag bör ifrågasättas.
Kristdemokraterna anser att kommunernas självbestämmande både behö-
ver värnas och vidareutvecklas. Mot den bakgrunden framstår regeringens
hållning om att fortsätta motverka kommunala önskemål om utförsäljning
som helt felaktig. Regeringens tidigare förslag för att förhindra att kommuner
säljer ut sina bostadsbolag innebär i princip att kommunen inte har möjlighet
att minska sitt bostadsinnehav. En sådan politik strider mot principen om
kommunalt självbestämmande. Den snedvrider också konkurrensen.
När det gäller kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen är det viktigt
att betona att kommunen inte själv behöver äga och förvalta ett
bostadsföretag för att till exempel kunna tillgodose sociala behov. En stor
brist med kommunala bolag är avsaknaden av demokratisk insyn.
Bostadsforskning
I budgetpropositionen föreslås en neddragning av anslaget
till byggforskningen med 100 miljoner kronor. För att
förebygga och undvika problem med hus betecknande som
klass 1 (tidigare benämning "sjuka hus") är det ett drastiskt
steg att i en sådan omfattning dra bort byggforskningsstödet.
Andra exempel är problematiken med Hallandsåsen. Mycket
av dagens byggforskning rör livslängds- och
kretsloppsfrågor för byggnader och anläggningar,
miljöfrågor kring den byggda miljön och system för
resurssnålt byggande. Ett stort antal forskare främst
doktorander riskerar att stå utan finansiering och tvingas
avbryta sin forskarutbildning.
Kristdemokraterna anser liksom regeringen att statens medverkan för
plan-, bygg- och bostadsutformning bör koncentreras till långsiktiga FoU-
insatser inom områden av samhällsintresse. Det är riktigt att byggbranschen i
större utsträckning själv skall finansiera detta. Byggforskningsrådet stöder ett
antal projekt med inriktning mot kvinnoperspektivet på översiktlig planering.
Kvinnoforskningen är också viktig för bostäders utformning. Därför kan inte
forskningsanslaget utsättas för en så stor neddragning som regeringen före-
slår. Karin Boalt, professor i byggnadsfunktionslära, var som forskare en av
de första att på 1950-talet ta upp bostäders användbarhet, städbarhet,
utrymme för hushållsarbete, förvaringsutrymmen m m. Kollektivhusdebatten
och forskningen var ett viktigt inslag på 1970-talet och 1980-talet, en fråga
som främst drivits av kvinnor.
Byggnormerna för bostadsbyggandet blev, utan förändringar under cirka
20 år, efterhand föråldrade. Exempelvis var utgångspunkten  barnfamiljer
som bodde trångt, medan de flesta barnfamiljer nu fått avsevärt större
bostadsyta. I och med avregleringen 1994 kom denna typ av handfast
bostadsforskning i skymundan. Byggforskare började ägna sig mer åt teore-
tiska studier.
För närvarande byggs det mindre och den fria marknaden är tongivande.
Man bygger efter vad man kan sälja, vad som kan betala sig, vem som
bestämmer i hushållet, vilka som kommer och tittar osv. Marknaden planerar
huvudsakligen efter vad som säljs och vad som syns, vad som ser bra ut. Stor
vikt läggs vid kök och badrum. Efter avregleringen har utformningsfrågor
haft dåligt ekonomiskt stöd. Huvudsakligen forskas på aktuella samhälls-
problem, energi, sjuka hus, inomhusklimat m m. Kunskapen om vardagslivet
har däremot blivit alltmer fragmentiserad och fördelad mellan olika
marknadsintressenter utan samarbete eller erfarenhetsutbyte sinsemellan.
Ett nytt område har blivit intressant inom boendet:  IT i boendet i
genusperspektiv. Jämställdheten kräver kvinnors inflytande vid planering,
byggande, arkitektur, boendeförutsättning med sociala lösningar osv.
Boendesektorn är hittills ett manligt dominerat område. Öronmärkta medel
bör därför avsättas till kvinnors forskning.
Kristdemokraterna föreslår att 50 miljoner kronor förs över till anslaget
A 7 Byggforskning inom utgiftsområde 18. Hälften av denna summa ska
tillföras kvinnoforskning om boendemiljöer. Överföringen sker från E 1
Lokalt stöd till ekologisk omställning och utveckling inom samma
utgiftsområde.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kristdemokratisk familje- och boendepolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de hemlösas situation,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om boendesegregationen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kulturmiljöer och arkitekturfrågor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad tillgänglighet för personer med funktionshinder,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning av arkitekter i handikappkunskap,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöhänsyn i boendet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en ökad satsning på allergisanering,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om s.k.
ägarlägenheter,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om villkoren för bostadsrätterna,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om planeringen och genomförandet av projekt för ungdomsbostäder,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om räntebidragen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fastighetsskatten,1
14. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om bostadsbidrag (SFS
1993:737) att den samlade familjeinkomsten utgör grund för bostadsbidraget,
15. att riksdagen beslutar att den bidragsgrundande bostadsytan bestäms
enligt regeringens ursprungsförslag i proposition 1996/97:186, vilket innebär
en utökning med 10 m2 per boendekategori jämfört med dagens regler,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en höjning av bostadsbidragen,
17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett nytt bosparsystem,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om studentbostäder,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ROT-program, 2
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de kommunala bostadsföretagen,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om byggforskning,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnoforskning om bostäders utformning,
23.
att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag
anvisar anslagen under utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande enligt uppställning:
Anslag
Regeringens
förslag
Anslagsförändring
A 2 Räntebidrag m.m.
7 537 000
-1 590 000
A 7 Byggforskning
64 356
+50 000
A 10 Bostadsbidrag
5 864 600
+1 050 000
A 12 Investeringbidrag för anord-
nande av bostäder för studenter
m.fl.
30 000
+45 000
E 1 Stöd till lokala investerings-
program för ekologisk hållbarhet
1 495 000
-320 000
Nytt anslag - allergisanering
+200 000
Nytt anslag - handikappkunskap
för arkitekter
+25 000
Summa för utgiftsområdet
20 463 080
-540 000

Stockholm den 28 oktober 1998
Ulla-Britt Hagström (kd)
Dan Ericsson (kd)

Ulf Björklund (kd)

Harald Bergström (kd)

Tuve Skånberg (kd)

Johnny Gylling (kd)

Magnus Jacobsson (kd)

Amanda Grönlund (kd)

Caroline Hagström (kd)

Ester Lindstedt-Staaf (kd)

Mikael Oscarsson (kd)








1 Yrkande 13 hänvisat till FiU.
2 Yrkande 19 hänvisat till SkU.
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Bostadsutskottet

Händelser

Inlämning: 1998-10-28 Hänvisning: 1998-11-03 Bordläggning: 1998-11-03

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (46)