Samhalls utveckling

Motion 2002/03:A306 av Sofia Larsen och Claes Västerteg (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av Samhalls verksamhetsmål så att kravet på lönsamhet ej går före ansvaret för de arbetshandikappade.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förslag till regelverk för decentraliserade åtgärder för arbetshandikappade.

Förändra Samhalls verksamhetsidé

Samhalls verksamhetsidé är att skapa meningsfullt och utvecklande arbete för personer med arbetshandikapp, där behoven finns. Idén är mycket god och har fungerat i stort sett bra, men det finns en fara att Samhalls förändringsprocess går åt fel håll.

Samhall är en del av den svenska arbetsmarknadspolitiken. Det går också att läsa på Samhalls hemsida att ”Samhalls uppgift är att producera efterfrågade varor och tjänster. På detta sätt skapar vi meningsfullt och utvecklande arbete åt personer med funktionshinder, där behoven finns. Därför finns Samhall i hela landet och verkar i en rad olika branscher”. Grunden är oerhört viktig, men Samhalls verksamhet verkar inte riktigt följa idén eftersom stora förändringar har gjort att bl a lönsamhetskraven har höjts. Kravet om ökad lönsamhet har lett till att Samhall flyttat vissa delar av sin tillverkning till låglöneländer, vilket är anmärkningsvärt utifrån grunden i verksamhetsidén. Samhalls prioritering måste vara att ge meningsfulla arbeten åt de arbetshandikappade i Sverige, inte att konkurrera med tillverkningsindustrin över lag. Regeringen bör göra en översyn av Samhalls verksamhetsmål så att kravet på lönsamhet ej går före ansvaret för de arbetshandikappade. Detta bör ges regeringen till känna.

Samhall har genomgått stora förändringar, både organisatoriskt och geografiskt. I Örebro län har det t ex inneburit förändringar för Samhall Alea i Lindesberg. Verksamheten koncentreras och centraliseras i allt större utsträckning, vilket försvårar möjligheten till meningsfulla arbeten för många arbetshandikappade som har svårt att pendla större sträckor.

Samhall har också höjt kraven för anställning. Arbetskapacitet, produktionskapacitet och hög social kompetens har varit några faktorer. Visst är det bra att Samhall följer utvecklingen och kraven i samhället, men för många arbetshandikappade som har ett gravt funktionshinder eller för dem som har psykiska besvär fungerar inte de högre kraven.

Nytt regelverk för en decentraliserad politik

Arbetshandikappades ställning på den reguljära arbetsmarknaden är svag. Arbetslösheten är högre för människor med funktionshinder än hos befolkningen i övrigt. Det krävs därför stora insatser för att dessa människor ska få möjlighet till en meningsfull sysselsättning.

För att underlätta detta är det angeläget att försöka skapa lokala arbetsmarknader för arbetshandikappade, helst i nära anslutning till reguljära arbeten för att öka förutsättningarna för en än större övergång till den reguljära arbetsmarknaden. Detta borde kunna underlättas genom att beslutet om stöd till arbetshandikappade kopplas direkt till individen istället för att vara en subvention i statsbudgeten för Samhalls merkostnader. På så sätt skulle lokala arbetsförmedlingar och länsarbetsnämnder kunna sluta avtal med fler enskilda och offentliga arbetsgivare om placering och introduktion av arbetshandikappade. Genom denna kontakt kan man också anta att fler av dessa kommer att ”fastna” i den reguljära arbetsmarknaden. Vad som ovan anförts om ett regelverk för decentraliserade åtgärder för arbetshandikappade bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 20 oktober 2002
Sofia Larsen (c)	Claes Västerteg (c)