Riksdagsledamöternas ekonomiska ersättning

Motion 1992/93:K329 av Liisa Rulander m.fl. (kds)

Sverige genomlider för närvarande en ekonomisk
nedgång som kan betecknas som den svåraste i modern tid.
Arbetslösheten når mycket höga höjder,
industriutslagningen är betydande och kraven på
besparingar i statsbudgeten är påtagliga. Många av de
besparingsåtgärder som föreslås i budgetpropositionen och
som är en följd av uppgörelsen mellan regeringen och
socialdemokraterna är för många mycket kännbara. Allt
detta har sin grund i 70- och 80-talens ekonomiska
försummelser. Detta skall inte utvecklas närmare här men
skall ses som en bakgrund till motionens krav.

Lönerna för landets riksdagsledamöter har varit ett kärt
diskussionsämne. Kritik kunde under många år riktas mot
det faktum att riksdagsledamöterna själva beslutade om
sina lönevillkor.

För att komma tillrätta med denna debatt och för att
minska dramatiken omkring ledamöternas löner stiftades
1988 lagen om ersättning till riksdagens ledamöter
(1988:589). I denna lag sägs att arvodet skall ''betalas med
ett belopp för månad som motsvarar den genomsnittliga
lönen för tjänster som rådmän, hovrättsråd och
kammarrättsråd''.

Denna lag är sedan den 1 oktober 1990 och fram till den
31 mars 1993 satt ur kraft.

Löneutvecklingen för riksdagsledamöter och
referensgrupp har därmed varit olika. Enligt riksdagens
beslut skall lönerna för riksdagsledamöterna den 1 april
1993 återställas till den nivå som gäller för
jämförelsegruppen. Detta skulle innebära ett lönelyft med
4.388 kr per månad.

Det råder ingen tvekan om att riksdagsledamöterna
generellt gör arbetsinsatser som väl motiverar denna
lönenivå. Det finns dock i rådande läge inga skäl för
riksdagens ledamöter att utmana den allmänna opinionen
genom att fullfölja det tidigare beslutet. Alla grupper i
samhället behöver på sitt sätt bidra till att ekonomin
kommer på fötter igen. Riksdagsledamöterna har ett
betydande ansvar för att fatta riktiga ekonomisk-politiska
beslut, men också ett ansvar för att de rätta signalerna
skickas till landets medborgare. I nuläget kan inte den
diskuterade lönehöjningen vara en sådan signal.

Vi anser att riksdagen bör besluta att uppskjuta den
förutsedda höjningen för att genomföra en översyn av det
nuvarande systemet för lönejusteringar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar om en översyn av reglerna för
ledamöternas arvoden,

2. att riksdagen beslutar att arvodesnivån enligt
nuvarande lag behålls oförändrad till dess en sådan översyn
lett till beslut om nya regler.

Stockholm den 26 januari 1993

Liisa Rulander (kds)

Tuve Skånberg (kds)

Stefan Attefall (kds)