Regionalpolitiska insatser i Västernorrland

Motion 1994/95:A424 av Sigge Godin (fp)

Västernorrlands län med målområden har under en längre
tid uppvisat en negativ befolkningsutveckling. Under
perioden 1970--1993 minskade befolkningen i länet med
2,8 % medan målområdena 6 och 2 hade en
befolkningsminskning med 16,5 respektive 3,2 %, vilket kan
ställas mot rikets befolkningsökning på 8,1 % för samma
period. I både absoluta och relativa termer har
Västernorrland uppvisat den i särklass sämsta
befolkningsutvecklingen av alla län såväl för perioden
1970--1993 som 1980--1993.

I förhållande till riksgenomsnittet har Västernorrland en
lägre andel unga personer (0--19 år) och en betydligt högre
andel äldre personer (65 år och däröver) vilket även gäller för
målområdena 2 och 6. Andelen pensionärer i målområdena 6
och 2 uppgår till 24,8 respektive 20,2 % medan motsvarande
andelar i länet är 19,6 % och i riket 17,6 %.

Sysselsättningsutveckling

Det västernorrländska näringslivet har de senaste åren
ansatts mycket hårt av den djupa lågkonjunktur som först
1993 nådde sin kulmen samt av den strukturkris som
genomgåtts. Enbart under perioden 1990--1992 förlorades
närmare 14 000 arbetstillfällen eller 10,5 % av den totala
sysselsättningen i Västernorrland, vilket var den tredje
sämsta utvecklingen av Sveriges län. Preliminärt har länets
förlust av arbetstillfällen sedan toppåret 1989 fram t o m
1993 varit 21 000 eller omkring 16 %.

Näringslivsstruktur

Det som är framträdande i målområde 6 i förhållande till
rikets näringslivsstruktur är den stora andelen av sysselsatta
i jord- och skogsbruk, 6,8 % mot rikets 2,5 %. Även låga
andelar sysselsatta inom tillverkningsindustrin är
utmärkande för målområdet, 16,6 % i jämförelse med rikets
och länets andelar av 19,7 respektive 19,8 %.

För målområde 2 är det däremot den höga andelen
sysselsatta inom tillverkningsindustrin som är
kännetecknande med hela 23,1 % av de sysselsatta. I övrigt
har Västernorrland och målområdena (exklusive målområde
0) en något högre andel sysselsatta inom offentlig
förvaltning och tjänster än i rikets genomsnitt.

Arbetslöshet

Vid årets början 1995 var omkring 11 300 personer i åldern
16--64 år öppet arbetslösa i Västernorrlands län vilket
motsvarar ett arbetslöshetstal på 7,1 %. För ungdomar 18--24
år är siffran närmare det dubbla. Utöver de öppet arbetslösa i
länet befinner sig närmare 7 000 personer i olika former av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Differentiera länets näringsliv

Västernorrland och dess lokala arbetsmarknader har ett
otillräckligt differentierat näringsliv med större brist på
tillväxtföretag och tillväxtbranscher än flertalet län. Statens
ordinarie regionalpolitik och (om-)lokalisering av statliga
funktioner har genom successiva sektorsrelaterade beslut
systematiskt missgynnat Västernorrland i jämförelse med
alla andra skogslän. För Västernorrland och många andra
områden i Norrland kan resultatet lätt uppfattas som en
omvänd regionalpolitik. För länets exportinriktade,
nationalekonomiskt betydelsefulla lokala arbetsmarknader
innebär detta en fortgående försvagning och klart begränsade
tillväxtförutsättningar.

Med hänsyn till Västernorrlands prekära situation bör en
Västernorrlandsdelegation tillsättas. Den bör ges betydande
medel till sitt förfogande utöver sedvanlig regionalpolitik.
En huvudinriktning för delegationen bör vara att via dessa
medel och ordinarie lokaliseringssamråd stimulera till
etablering av ett kvalificerat tjänsteföretagande, med stark
koppling till befintlig struktur, och bredda förutsättningarna
genom kompetensutveckling och medveten
lokaliseringspolitik.

EUs stödområden

Regeringen beslutade att inte inlemma
Sundsvall/Timråregionen i EUs stödområden. All tillgänglig
statistik samt de senaste årens tillbakagång och utflyttning
från Västernorrland visar att detta var fel. Med hänvisning
till vad som redovisas om Västernorrlands mångåriga
tillbakagång såväl befolkningsmässigt som strukturmässigt
och sysselsättningsmässigt krävs att
Sundsvall/Timråregionen inlemmas i EUs stödområden. En
strategi med ett sammanhållet stödområde för delar av
Norrlandskusten från Nordmaling i norr till Söderhamn i
söder hade varit logiskt och rimligt. Riksdagen bör därför
som sin mening ge regeringen tillkänna behovet av
omprövning av stödområdesindelningen utefter
Norrlandskusten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Västernorrlands läns
utomordentligt svåra läge,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Västernorrlands behov av insatser
för ett mer differentierat näringsliv,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en Västernorrlandsdelegation
bör tillsättas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en omprövning av
EU:s stödområdesindelning utefter Norrlandskusten.

Stockholm den 24 januari 1995

Sigge Godin (fp)