Psykologlag m.m.

Motion 1997/98:So291 av Stig Sandström m.fl. (v)

1 Auktorisering av specialistbeteckning för psykologer

Psykologins uppgift är att beskriva och förklara personligheten i dess bildande, i dess funktion och felfunktion. Den sysslar också med delaspekter av personligheten och människolivet: inlärning, gruppnormer, sexualitet etc. Psykologin har sina rötter bl a i filosofin och sedermera hos Freud som under 1800-talet utvecklade teorierna om människans själsliv. Sedan 1950-talet har det i Sverige utbildats psykologer. Yrkesutbildningen omfattade redan då fem år. 1982 sjösattes den sammanhållna psykologutbildningen (5 år plus ett påbyggnadsår, PTP) som fortfarande är giltig i sin form. Under de senaste 20 åren har bl a Psykologförbundet i Sverige försökt, hittills utan framgång, att driva fram en auktoriserad specialistutbildning (psykoterapeut) för psykologerna. Vänsterpartiet menar att ett sådan auktorisation är en naturlig utveckling av psykologutbildningen.

2 Psykologisk kompetens som resurs inom primärvården

Behovet av psykologer har vuxit sedan upptäckten av att människan inte bara är en biologisk varelse. Den psykologiska kompetensen väger tungt om en helhetssyn av människan ska vara möjlig. Undersökningar visar att människor som uppsöker läkare i själva verket ofta har psykiska besvär. Systematiserad samverkan mellan läkare och psykologer är ur samhällets och patientens perspektiv det mest effektiva behandlingssättet. Inom primärvården fungerar inte detta synsätt fullt ut. Vänsterpartiet menar att det är nödvändigt att tillskapa resurser för att psykologisk kompetens ska kunna bli en obligatorisk resurs och självklar tillgång inom primärvården.

3 Förbättrat skydd för personer som anlitar psykolog

Rättssäkerheten är av yttersta vikt för den som uppsöker psykolog. Det finns till viss del fungerande skydd för den person som uppsöker och genomgår vård, behandling eller undersökning av legitimerad psykolog. Rättsläget tolkas av regeringen så att legitimerade psykologer alltid räknas som hälso- och sjukvårdspersonal och att de står under samhällets tillsyn enligt lagen (1994:953) om åliggande för personal inom hälso- och sjukvården och disciplinpåföljdlagen.

Vänsterpartiet menar att denna rättssäkerhet inte är tillräcklig. Exempelvis kan psykologiska metoder och test användas av personer utan psykologutbildning inom arbetslivets områden (utbildning, utveckling, personlighetstest m m). Inom skolan kan speciallärare i vissa fall erbjudas för ”lekarbete” i stället för att legitimerad psykolog anlitas. Kvacksalverilagen innehåller inget hinder mot psykologiskt kvacksalveri inom hälso- och sjukvården, bortsett från att den som inte är legitimerad inom området är förbjuden att undersöka eller behandla barn under åtta år.

Vänsterpartiet menar att en samlad lagstiftning – en psykologlag – avseende all psykologverksamhet skulle skapa förutsättningar för en väsentlig förbättring av skyddet för allmänheten.

4 Ersättning från samhället för privat psykologisk hjälp

Psykiska störningar och psykisk ohälsa utgör en stor del av befolkningens totala hälsoproblem. I dag efterfrågas psykologisk behandling av såväl enskilda individer som av grupper. Kravet på att samhället ska finansiera psykologisk behandling växer. Psykofarmaka löser inte de bakomliggande problem som finns i psykisk ohälsa. Psykologiska behandlingsmetoder har fått allt större betydelse.

Dagens psykiatri har inte tillräckliga resurser att ge hjälp och stöd åt alla patienter. Långvarig psykisk ohälsa leder i många fall till kostsamma och svåra problem för såväl individ som samhälle. Redan inom primärvården måste patienten träffa på rätt kompetens. Det finns inte tillräckligt med resurser i den offentliga psykiatrin. Det borde vara en självklarhet att primärvården tecknar samverkansavtal med de privat verksamma psykologerna.

Generellt sett ersätts i dag psykologisk behandling endast om den utförs av privatpraktiserande läkare som är ansluten till försäkringskassan. De ersättningsmöjligheter som finns i dag kan sägas ha mer eller mindre undantagskaraktär.

Ett större grepp om ersättningssystemet och en samlad syn på insatserna är önskvärd enligt Vänsterpartiets mening. Målet är att var och en som med utgångspunkt från hälso- och sjukvårdslagen behöver det ska ha tillgång till psykologisk utredning och behandling.

5 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en auktorisation av psykologer med specialistutbildning,

2. att riksdagen som sin mening ger till känna vad i motionen anförts om behovet av att tillskapa nödvändiga resurser för att psykologisk kompetens skall kunna bli en obligatorisk resurs – och en självklar tillgång för patienten – i primärvården,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en samlad tillsynslagstiftning avseende allt psykologarbete enligt vad i motionen anförts om en psykologlag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av ersättningssystemet och patientavgifterna inom psykologområdet.

Stockholm den 5 oktober 1997
Stig Sandström (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)	Britt-Marie Danestig (v)
Marie Engström (v)	Ulla Hoffmann (v)
Tanja Linderborg (v)	Per Sundgren (v)
Alice Åström (v)