Pressutredning

Motion 2003/04:K251 av Mats Einarsson m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om direktiven till den pressutredning som omnämns i budgetpropositionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den pressutredning som regeringen ämnar tillsätta bör vara parlamentariskt sammansatt.

Bakgrund

I motion K268 från hösten 2002 påpekade Vänsterpartiet behovet av en utredning av presstödet alternativt att frågan tas upp inom en bredare massmedieutredning. Det är med tillfredsställelse vi nu konstaterar att det av budgetpropositionen för 2004 framgår att regeringen inom kort kommer att tillsätta en pressutredning. Där anförs att strukturförändringarna i tidningsbranschen gör att många tidningar har svårt att överleva och det har också lett till en rad samarbeten mellan första- och andratidningar på konkurrensorter.

Såväl konsekvenserna av dessa nya samarbetsformer som förutsättningarna för att etablera nya tidningar ska enligt propositionen undersökas. I texten nämns också att Presstödsnämnden gjort en sammanställning av utbudet av invandrar- och minoritetstidningar och att det finns anledning att vidare studera detta område.

Det är en för demokratin grundläggande fråga att vi lyckas anpassa den statliga mediepolitiken till dagens och morgondagens verklighet.

Storstädernas medieskugga

Från Vänsterpartiets sida vill vi även föra fram problemen med storstadsområdenas medieskugga. Som vi framhöll i förra årets motion har i det övriga landet städer av Botkyrkas eller Upplands Väsbys storlek inte sällan både en och två dagliga nyhetstidningar, medan invånarna i nästan samtliga kommuner i Storstockholm får nöja sig med en annonsfinansierad veckotidning med rudimentära redaktionella resurser. Vi citerade också medieforskarna Lars Nord och Gunnar Nygren som bl.a. framhåller (Medieskugga, Atlas 2002) att det i miljonprogrammets förortsområden är en minoritet som läser de prenumererade morgontidningarna och som tar del av nyheter i SVT och Sveriges Radio.

Istället är det för deras del gratistidningar och kommersiella TV-kanaler som dominerar medieutbudet. I resurssvaga områden som norra Botkyrka och Fisksätra i Nacka är det bara 38 % som dagligen läser Dagens Nyheter (DN) eller Svenska Dagbladet (SvD), medan det i resursstarka områden som delar av Kungsholmen och villaförorter som Saltsjöbaden i Nacka är 72 % som läser DN eller SvD dagligen. Människorna som bor i de förra områdena har lågt förtroende för medierna, medan motsatsen gäller för dem som bor i de senare, resursstarka områdena. Föga förvånande följer valdeltagande, politiskt intresse, kunskap och förtroende för politiker exakt samma mönster.

En lång rad problemområden

Nord och Nygren föreslår att presstödet ändras så att ett särskilt stöd kan ges till tidningar som etableras i lokaltidningslösa områden och till utveckling av de större tidningarnas lokala bevakning. Till skillnad från Nord och Nygren menar vi att en sådan reformering måste göras utan att det hittillsvarande presstödet försvagas i resten av landet.

Vi vill samtidigt peka på ytterligare ett antal problem som uppmärksammats i samhällsdebatten och som bör beaktas när direktiven skrivs till den aviserade pressutredningen:

Presstödet är inriktat på stöd till andratidningar definierade i upplagetermer. Det är dock i regel inte prenumerations‑ och lösnummerintäkterna som är de viktigaste inkomstkällorna, utan annonsintäkterna. Dessa är i regel lägre för andratidningen, men behöver inte vara det. Särskilt borgerliga tidningar kan i vissa lägen behålla en större annonsvolym än konkurrenten, trots att upplagan är lägre. Presstödsreglerna kan behöva anpassas till detta.

• Presstödet är primärt kvantitativt inriktat. Enkelt uttryckt ges samma ekonomiska stöd till ledar- och kultursidor som till horoskop och roliga historier. Det bör prövas om presstödet kan inriktas på att stödja en kvalitativ utveckling av journalistiken.

• Kravet på att tidningar som uppbär presstöd skall vara heltäckande kan behöva omprövas. Vissa typer av material – börsnoteringar, serietabeller och annat allmängods – nås många gånger enklare och snabbare via text‑TV eller Internet. Innebär presstödsreglerna att tidningar tvingas till ett innehåll som inte helt svarar mot läsarnas önskemål och behov?

• Svårigheterna för tidningar på invandrar- och minoritetsspråken nämns i propositionen, men däremot inte tidningar ”på lätt svenska” som särskilt vänder sig till invandrargrupperna. Också dessa har visat sig ha svårt att överleva med dagens presstöd. Presstödsreglerna behöver anpassas för att motverka en sådan utarmning.

• Minoritets- och invandrargrupperna har precis som andra grupper behov av att kunna läsa de lokala tidningarna och att där återfinna redaktionellt material på det egna språket. Presstödsreglerna bör även utformas så att de uppmuntrar att dessa tidningar har spalter eller sidor med sådant material. Detsamma bör gälla för material på lätt svenska – något som också torde underlätta för den grupp svensktalande som lider av dyslexi.

• Kvinnor i socialt utsatta områden blir oftare än männen isolerade i hemmet och nås idag inte av information om det omgivande samhället. Detta gäller ofta utlandsfödda men även svenskfödda personer. Även denna målgrupp bör utredningen ha i åtanke.

• En minskande annonsvolym har, trots presstödet, gjort situationen svår för många andratidningar. En lösning har ibland varit att den ledande tidningen köpt upp konkurrenten och samordnat det redaktionella materialet, men fortsatt utgivningen med en särskild ledarredaktion för den mindre tidningen. Det bör övervägas om presstödet skall stödja sådana lösningar för att rädda tidningar som annars inte skulle överleva, samtidigt som den uppenbara risken att staten därmed själv driver på ägarkoncentrationen måste hanteras.

Förslaget

De ovan nämnda problemen bör beaktas när direktiven skrivs till den nya pressutredningen. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen. Tillkännages bör också att utredningen skall vara parlamentariskt sammansatt.

Stockholm den 30 september 2003
Mats Einarsson (v)
Rossana Dinamarca (v)	Siv Holma (v)
Rolf Olsson (v)	Peter Pedersen (v)
Tasso Stafilidis (v)	Alice Åström (v)