Polisen i medborgarnas tjänst

Motion 2003/04:Ju417 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd)

av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd)

Sammanfattning

Polisens organisation har problem. Nedrustningen av rättsväsendet har lett till en utveckling som kräver politiska åtgärder. Både på landsbygd och i storstäder saknas resurser. Kommuner anlitar vaktbolag för att kunna skydda sina medborgare.

Antalet poliser i Sverige är för få. I slutet av år 2002 fanns 16 149 poliser. Enligt beräkningar som Rikspolisstyrelsen, RPS, gjort behövs 19 000 poliser för att klara de mål som statsmakterna ställt upp. Kristdemokraterna vill intensifiera polisutbildningen så att man senast år 2008 uppnår antalet 19 000 poliser.

Kristdemokraterna anser att polisorganisationen måste ses över så att tilltron till rättsväsendet förbättras. Regeringen hänvisar till pågående utredningar. Kristdemokraterna menar att en utvärdering i första hand bör avse frågan om polisstyrelsernas möjligheter att i praktiken utföra respektive polismyndighets verksamhetsplan med nuvarande resurstillskott. Inga nya organisationsförändringar bör göras inom polisen innan en sådan utvärdering är färdig.

Polisen har under sommaren 2003 tvingats hålla sommarstängt på över 50 stationer i landet. Dessutom har flera stationer haft begränsade öppettider på grund av personalbrist. Detta har lett till att man på sina håll anställt vaktbolag att sköta de uppgifter som egentligen borde ligga på polisen. Samtidigt gör polisen saker som mer effektivt kunde skötas av andra. Till exempel sköter poliserna själva om polisbilarna, man städar själv sina lokaler och sköter administrativa uppgifter.

Kristdemokraterna anser att arbetsmiljön inom polisen måste ses över. De problem som uppstår i samband med upplopp, kravaller och demonstrationer där polis hamnar i svåra situationer och snabba bedömningar ska göras, handlar i hög grad om ett ledningsansvar.

Det finns olika synpunkter på varför bristen på ledarskap blev så tydlig i Göteborgshändelserna. Vi menar att bristen på gott ledarskap framför allt beror på att det under flera år inte har funnits central utbildning för chefer på olika nivåer inom polisorganisationen. Kunskapsöverföring mellan chefer på olika nivåer i myndigheterna är nödvändigt för att kunna möta framtidens behov. Samordning och fungerande kommunikationssystem saknades också under Göteborgsupploppet, vilket ledde till flera onödiga misstag.

Kristdemokraterna anser också att polisen behöver bättre utrustning, vapen som inte skadar så som en pistol gör men som ändå är mer effektiva än batonger.

Kristdemokraternas mål är att det ska finnas en närpolis per tusen invånare. Närpoliserna är viktiga inte minst i det brottsförebyggande arbetet.

I rationaliseringsivern har man dragit in på arrestantvakter, arrestlokaler och häktesplatser. Detta leder till att poliser kan få köra långa sträckor för att lämna av en frihetsberövad, vilket gör att man inte kan delta i eventuella utryckningar under den tiden.

Polisen bör få möjlighet till buggning för att komma åt den avancerade kriminaliteten. Ett beslut om buggning måste dock föregås av ytterst omsorgsfulla överväganden. Bland annat ska klargöras hur man bäst ska förfara för att undvika kränkning av oskyldigas integritet och hur man ska handskas med inhämtat material som inte är av intresse för undersökningen.

Av de 150 miljoner kronor som Kristdemokraterna avsätter till polisverksamheten är 50 miljoner kronor reserverade för 100 nya polistjänster med specialuppgift att bekämpa narkotikabrott för att på så sätt stoppa narkotikamissbruket bland ungdomar.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Innehållsförteckning 3

Förslag till riksdagsbeslut 4

Inledning 5

Privatiseringen av polisens uppdrag 6

Polisens arbetssituation 7

Polisen och allmänheten 10

Utbildningsbehov och målsättningar 11

Långsiktighet och lyhördhet i den ekonomiska politiken 12

Säkerhetspolisen 13

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av anmälningarna mot ordningsvakter.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av ordningsvakternas arbetsuppgifter, befogenheter och utbildning.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fler civilanställda för att avlasta polisen från administrativt arbete.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utöka antalet arrestantvakter, arrestlokaler och häktesplatser.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förstärka resurserna för att utveckla närpolisarbetet.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta 100 nya polistjänster som är specialinriktade på att bekämpa narkotikabrott.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utarbetandet av en strategi för hur arbetsfördelningen skall se ut så att polismän över 55 år inte skall behöva arbeta skift.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att upprätta ett samarbete mellan de olika länspolismyndigheterna för att åtgärda arbetsmiljöproblemen inom polisen.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillgång för polisen till arbetsmiljöhandledning och professionell hjälp för att rehabilitera och förebygga stressrelaterade arbetsskador.

  10. Riksdagen begär att regeringen omgående utvärderar det nya styrsystemet inom polisen samt ser över länspolisstyrelsernas reella möjligheter att genomföra verksamhetsplanen.

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tydligare riktlinjer för hantering av upplopp, demonstrationer och störningar i den allmänna ordningen.

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillgång till alternativa vapen för polisen.

  13. Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett lagförslag med innebörden att tillåta buggning för att komma åt den avancerade kriminaliteten.

  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla polisbilar skall vara utrustade med videokamera.

  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om analys och utvärdering av de senaste årens ökade antal avskrivningar inom polisen.

  16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka utbildningstakten av poliser för att uppnå 19 000 poliser år 2008.

  17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att nationella händelser liknande EU-toppmötet i Göteborg inte får belasta en enskild polismyndighet utan skall finansieras med öronmärkta pengar av staten.

  18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över direktiven för säkerhetspolisens arbetssätt.

Inledning

Polisens uppgift är att förebygga brott, upprätthålla ordningen samt att utreda och beivra brott. Polisens uppgift är att garantera människors trygghet och säkerhet. Bevakningsföretag, grannsamverkan med mera kan komplettera polisen, men aldrig ersätta den. Polisväsendet är en av hörnpelarna i rättssamhället. Det kan därför inte nog understrykas hur allvarligt vi ser på den rådande poliskrisen; här åsyftas såväl orsaker som konsekvenser.

Regeringens nedrustning av polisväsendet har lett till att det i dag saknas åtminstone 3 000 poliser för att verksamhetsmålen ska uppnås. Det kommer att ta lång tid att reparera den skadan. Att det offentliga härmed inte kan garantera medborgarnas trygghet är mycket allvarligt av flera skäl. Det skapar en grogrund för kriminalitet. Det urholkar allmänhetens förtroende för rättsväsendet och skapar klyftor mellan dem som kan betala privat för sin säkerhet och dem som inte kan det.

Kristdemokraterna anser att regeringen ska hållas ansvarig för sin politik. Den nuvarande polissituationen har inte främst orsakats av omständigheter utanför politikernas kontroll, utan är mer än något annat ett resultat av Socialdemokraternas medvetna val.

De gångna årens nedskärningar försvarar regeringen med att besparingar krävts inom hela den offentliga sektorn. Sanningen är att det finns andra partier, däribland Kristdemokraterna, som förmått prioritera rättsväsendet inklusive polisorganisationen i sina budgetalternativ. Under större delen av tiden har regeringen dessutom förnekat att dessa satsningar skulle behövas.

Den hårda kritiken mot regeringens politik har inte passerat Justitiedepartementet obemärkt. Sedan budgetpropositionen 2000 talar regeringen regelbundet om att det framöver ska bli större satsningar på polisen. I realiteten har de höjda anslagen inte inneburit någon nysatsning på polisväsendet utan de har gått åt till att täcka underskotten. I föreliggande budgetproposition anslår regeringen 225 miljoner mer än tidigare till polisväsendet. Av polisens budget går 72 procent till lönekostnader. Då besparingar ska göras måste dessa ske inom ramen för de återstående 28 procenten. Polisväsendet måste göra de generella besparingar som alla statliga verk är ålagda. När regeringen nu avsätter ytterligare 225 miljoner kronor ska dessa räcka till mycket. Antalet poliser ska öka med 1 000 per år. Dessutom måste rehabiliteringsinsatser göras för att få de cirka 1 000 poliser som är sjukskrivna i arbete igen. Den samlade bilden ger tydliga besked om att de 225 miljoner kronor som regeringen nu utökar sin budget för polisväsendet med inte kommer att räcka. Kristdemokraterna beräknar att polisens behov motiverar större anslag; sålunda anslår vi även fortsättningsvis mer pengar än regeringen till polisväsendet.

Privatiseringen av polisens uppdrag

Regeringens politik har tvingat fram en situation där polisen inte räcker till för sina uppgifter. Detta har lett till att betydande delar av polisens uppdrag privatiserats. Säkerhetsbranschen (bevakning, konsulttjänster och säkerhetsutrustning) omsätter i dag ungefär 13 miljarder kronor per år, vilket är lika mycket som hela polisorganisationen. För 35 år sedan fanns det dubbelt så många poliser som väktare och ordningsvakter i Sverige. I dag har vi drygt 16 000 poliser, drygt 18 000 väktare och drygt 9 000 ordningsvakter. Vaktbolag som tillfrågats är eniga om att det är situationen inom polisväsendet som gör att marknaden för de privata bevakningsföretagen ökar. Vi går mot en privatiserad ordningsmakt. Väktare och ordningsvakter har en given roll som komplement till polisen, men det är inte bara den som kan betala ett vaktbolag som har rätt till trygghet och säkerhet. Ett sådant system drabbar många butiksägare och andra småföretagare hårt. Kristdemokraterna menar att det är förkastligt att plånboken får avgöra om människor kan känna sig trygga och säkra. Därför delar vi inte den nonchalanta syn på polisbristen som regeringen ibland ger uttryck för. Nedrustningen av polisväsendet är ett hot mot rättssäkerheten.

Alla människor ska kunna känna sig säkra och trygga oavsett var i landet man bor. Kristdemokraterna vill ha en polis som verkar över hela den geografiska ytan. Dessutom ska polisiära uppgifter skötas av poliser med fullgod utbildning. Detta måste gälla såväl i storstad som glesbygd. Kristdemokraterna vill till skillnad från regeringen slå vakt om polisyrket. Därför kräver vi att regeringen vidtar kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med polisbristen.

En annan varningssignal om att rättssäkerheten är i fara är de senaste årens incidenter med ordningsvakter. En enskild person som anmäler en ordningsvakt för misshandel har små möjligheter att hävda sin rätt. I dag leder de flesta anmälningar till att förundersökningen läggs ner eller att vakten gör en motanmälan. Eftersom våld mot tjänsteman anses som allvarligt i lagen får vakterna ett övertag i rättsprocessen. Det behövs en samlad bild av anmälningarna mot ordningsvakter. Samtidigt måste man förstå att vakter har ett farligt jobb och att många blir hotade och utsätts för svåra situationer. Därför behövs en översyn av ordningsvakternas arbetsuppgifter, befogenheter och utbildning. Kristdemokraterna menar att dessa aspekter måste ingå i den översyn beträffande ordningsvakter och väktare som pågår inom Justitiedepartementet. Det är också angeläget att översynen slutförs så snart som möjligt.

Det faktum att polisiära uppgifter gradvis övertagits av andra aktörer är inte en utveckling som oroar justitieministern. Tvärtom har allvarliga diskussioner förts inom Regeringskansliet om att kompensera polisbristen genom att ge ordningsvakter en mer betydande roll inte minst i glest befolkade trakter. Regeringen har vidare resonerat om att bygga upp en organisation av reservpoliser bestående av exempelvis jakt- och fisketillsynsmän. Kristdemokraterna vill till skillnad från regeringen slå vakt om polisyrket. Vi hävdar att polisiära uppgifter ska skötas av poliser med fullgod utbildning. Detta måste gälla i såväl storstad som glesbygd.

Ytterligare en effekt av att polisen inte hinner med sina arbetsuppgifter är att det bildas medborgargarden av olika slag. Brottslighet måste givetvis bekämpas på alla plan och det är positivt att medborgare tar samhällsansvar. Men det är farligt om människor upplever sig tvungna att ta lagen i egna händer. Privatpersoner ska inte behöva utföra polisiära uppgifter. Ändå finns i dag medborgargarden eller liknande i var tredje kommun i landet, enligt en undersökning genomförd av Polisförbundet.

I regeringens brottsförebyggande program Allas vårt ansvar får vi det slutgiltiga beskedet om att Socialdemokraterna gett upp tanken på att det offentliga ska garantera medborgarnas rättstrygghet. Så här tecknar man framtiden:

”Eftersom det nu blivit alltmer tydligt att rättsväsendet inte ensamt kan bekämpa brottsligheten, och då för övrigt resurserna även i fortsättningen aldrig kommer att vara tillräckliga, blir det nu en ny utmaning för kommuner och myndigheter på lokal nivå, att i ett mer organiserat samarbete och till allas nytta ta tillvara den resurs som består i det medborgerliga initiativets kraft, engagemang och möjligheter.”

I Socialdemokraternas Sverige får medborgarna sålunda klara sig själva när de kommer i knipa och kan inte räkna med att poliser finns till hands. Mot bakgrund av bland annat skrivningarna i regeringens eget brottsförebyggande program ställer sig Kristdemokraterna frågande till seriositeten i regeringens förespeglingar om en satsning på polisväsendet.

Polisens arbetssituation

Polisen har under de senaste tio åren fått fler arbetsuppgifter i takt med att den civilanställda personalen ”sparats bort”. Ett av de stora problemen inom polisens organisation är att poliser numera får utföra fel uppgifter. Poliserna sköter själva om polisbilarna, städar sina lokaler, skriver ut bandförhör, sköter sekreteraruppgifter, distribuerar post etc. Det är sålunda nödvändigt att öka antalet civilanställda. Bristen på arrestlokaler, häktesplatser och arrestantvakter får allvarliga konsekvenser för polisens dagliga arbete i och med att frihetsberövade måste transporteras långa sträckor, varpå utredarna måste resa långt för att förhöra samma personer. Fler arrestantvakter krävs liksom ytterligare arrestlokaler och häktesplatser.

Eftersom det finns för få poliser behövs närpoliserna i utryckningsverksamheten. Dessa hinner med andra ord inte arbeta brottsförebyggande. Detta är oerhört allvarligt, då det innebär att långsiktigheten i polisarbetet går förlorad. Poängen med närpolisreformen är att öka tryggheten genom en ökad närhet mellan polis och medborgare. Resursbristen har nu gjort att närpolisen kommit att arbeta alltmer händelsestyrt. Det problemorienterade arbetssättet har inte fått genomslag. Kristdemokraterna vill slå vakt om närpolisreformen. Denna verksamhet kostar i inledningsfasen mycket pengar; vinsterna kommer senare. Kristdemokraternas mål är en närpolis per tusen invånare.

Antalet anmälda narkotikabrott ökade under år 2002. Enligt budgetpropositionen anger flera polismyndigheter att arbetet inom narkotikaområdet har fått stå tillbaka för annan verksamhet. Av de 150 miljoner kronor som Kristdemokraterna avsätter till polisverksamheten är 50 miljoner kronor reserverade för 100 nya polistjänster med specialuppgift att bekämpa narkotikabrott för att på så sätt stoppa narkotikamissbruket bland ungdomar. Det är inte heller rimligt att orter som har färjetrafik till utlandet får samma resurstilldelning som övriga. Detta får till konsekvens att närpolis kan komma att användas som passkontrollanter istället för att vara ute på gator och torg.

Att polisen inte hinner med alla arbetsuppgifter leder till övertidsarbete och stress. Långtidssjukskrivningarna inom poliskåren ökar oroväckande. Idag är cirka 1 000 poliser sjukskrivna. Det höga antalet sjukskrivningar orsakas av hög medelålder, stress, övertid, strukturförändringar och besparingar. I gruppen 60–64 år har kategorin polismän dubbelt så stor andel sjukpensionärer som män i övrigt. Samtidigt som det enligt det nya arbetstidsavtalet ska vara fler poliser i tjänst vid sådana tider då flertalet brott begås. Detta är gott och väl. Frågan är bara hur detta avtal ska kunna tillämpas då många poliser har läkarintyg på att de inte kan arbeta skift eller att de inte klarar av yttre tjänst överhuvudtaget. Regeringen bör ge Rikspolisstyrelsen i uppdrag att utarbeta en strategi för hur arbetsfördelningen ska se ut för att poliser över 55 år inte ska behöva arbeta skift. En enkät från våren 2001 visar att den psykosociala miljön enligt poliserna själva kraftigt försämrats de senaste tio åren. Vi anser att det psykosociala omhändertagandet inom polisen behöver utvecklas.

Det måste tas ett samlat grepp om arbetsmiljöfrågorna inom polisen. Regeringen bör initiera ett samarbete mellan länspolismyndigheterna i landet för att åtgärda arbetsmiljöproblemen. Alla polismyndigheter bör få tillgång till arbetsmiljöhandledning samt professionell hjälp för att förebygga stressrelaterade arbetsskador och rehabilitera dem som blivit sjuka till följd av arbetssituationen.

Även ledningsfrågorna inom polisen måste beaktas. Polisen är i grunden till för invånarna men med dagens system fattas besluten långt bort från invånarnas vardag. Detta är inte enbart ett organisationsproblem utan ett finansiellt problem. Kristdemokraterna förespråkar en stark regional polisverksamhet med större politiskt inflytande. Det krävs en bättre balans mellan den operativa, administrativa och ekonomiska verksamheten. Regeringen måste omedelbart tillsätta en utredning som utvärderar dagens styrsystem och ser över länspolisstyrelsernas reella möjligheter att genomföra verksamhetsplanen. Innan en sådan utvärdering är klar bör inga nya organisationsförändringar göras.

De problem som uppstått i samband med upplopp, kravaller och demonstrationer är i hög grad kopplade till ledningsfrågor. En orsak till bristen i ledarskap kan vara att det under flera år inte funnits någon central utbildning för chefer på olika nivåer. Kunskapsöverföring mellan chefer på olika myndigheter är utvecklande och nödvändigt för att möta framtidens behov. Likaså krävs tydliga riktlinjer från Rikspolisstyrelsen om hur upplopp, demonstrationer och störningar i den allmänna ordningen ska hanteras.

Det finns olika synpunkter på varför bristen på ledarskap blev så tydlig i Göteborgshändelserna. Vi menar att bristen på gott ledarskap framför allt beror på att det under flera år inte har funnits central utbildning för chefer på olika nivåer inom polisorganisationen. Kunskapsöverföring mellan chefer på olika nivåer i myndigheterna är nödvändigt för att vi ska kunna möta framtidens behov. Samordning och fungerande kommunikationssystem saknades också under Göteborgsupploppet, vilket ledde till flera onödiga misstag.

Bristen på modern utrustning är ytterligare en fråga som behöver lösas om polisens arbete ska kunna effektiviseras. Polisen behöver alternativa vapen som elpistol och pepparsprej samt tillgång till vattenkanon vid demonstrationer och större folksamlingar. Polisen måste också få tillgång till skyddade fordon för att kunna upplösa våldsamma folkmassor med så liten risk för skador som möjligt för både demonstranter och poliser.

Polisen bör också få möjlighet till buggning för att komma åt den avancerade kriminaliteten. Ett beslut om buggning måste dock föregås av ytterst omsorgsfulla överväganden. Bland annat ska klargöras hur man bäst ska förfara för att undvika kränkning av oskyldigas integritet och hur man ska handskas med inhämtat material som inte är av intresse för undersökningen.

Det är häpnadsväckande att inte frågan om hanteringen av överskottsinformation är lagreglerad. Lagrådet, som för flera år sedan hade anledning att titta på detta, gjorde bedömningen att man kan godta buggning eller hemlig avlyssning som ett straffprocessuellt tvångsmedel om behovet var starkt och om tvångsmedelsanvändningen var förenad med tillräckliga rättssäkerhetsgarantier. Bristen, vilken bidrog till att göra Lagrådet tveksamt, var att förfarandet inte var lagreglerat. Lagrådet framhöll också särskilt att den här frågan måste lösas. Idag är det oklart om buggning får användas eller inte. Buggning används i Stockholm, men man säger nej till förfarandet i Malmö. Det är en mycket stor och angelägen uppgift att se till att möjligheterna att få bukt med den grövre brottsligheten stärks och att det sker genom en stark lagreglering.

Alla polisbilar ska vara utrustade med videokamera för att dokumentera de skador som uppkommer vid misshandel och övergrepp. Finns ett videoinspelat förhör som gjorts direkt på brottsplatsen där brottsoffret har redogjort för händelseförloppet kan polisen, även om brottsoffret dragit tillbaka anmälan, arbeta vidare med fallet.

Viktigast av allt är dock att polisen får ett modernt och effektivt radiokommunikationssystem. Ett sådant nationellt system för radiokommunikation ska kunna användas av bl.a. polis, försvar, räddningstjänst och ambulanssjukvård. Den nuvarande ordningen är att varje myndighet eller organisation har ett eget system, vilket skapar svårigheter i situationer där samarbete krävs. Enligt rapporten Ett nät för trygghet som presenterades i mars 2002 kan ett gemensamt radiokommunikationsnät baserat på s.k. TETRA-standard inte inrättas utan en ekonomisk garanti från statens sida. I inledningsskedet skulle två miljarder kronor krävas; fullt utbyggt beräknas systemet kosta cirka åtta miljarder kronor. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte gjort mer i frågan för att se till att polisen ges ett modernt och fungerande radiokommunikationssystem. Det måste vara en självklarhet att polisen skall kunna kommunicera även under svåra förhållanden. Som framgår av Göteborgskommitténs betänkande fungerade polisens kommunikationssystem dåligt – vid ett tillfälle var det i praktiken helt utslaget – under Göteborgshändelserna. Det förslag som nu har lagts är ett lågbudgetalternativ som inte, inom överskådlig tid, kommer att täcka glesbygdskommunerna. Detta är inte acceptabelt. Polisen behöver snarast ett modernt och ändamålsenligt radiokommunikationssystem, med täckning i hela Sverige. I 2003 års vårbudget avsätter regeringen 7 350 000 kronor för att upphandlingsförfarandet skall kunna inledas under 2003 för ett gemensamt radiokommunikationssystem. Vi utgår från att denna satsning ska leda till att det snarast upprättas ett nytt radiokommunikationssystem i enlighet med vad vi har anfört.

Polisen och allmänheten

I dag är det svårt för allmänheten att komma fram per telefon till polisen, och det tar ofta lång tid innan polisen kommer fram till brottsplatsen. Det kan ta över en timme innan polis är på plats vid grov misshandel och tre till fyra timmar vid inbrottslarm. I vissa delar av landet är det 20 mil till närmaste polisstation, som ofta är stängd på helger och kvällar. Polisen har under sommaren 2003 tvingats hålla stängt på 50 stationer. Andra stationer har haft reducerat öppethållande. De kriminella har stor kunskap om var och när det finns bemanning. Kristdemokraterna vill understryka vikten av att det finns poliser i hela landet och att poliskontoren är bemannade, även i glesbygden där avstånden är långa. Likaså måste polisen vara tillgänglig utanför kontorstid och på sommaren. Detta är särskilt viktigt eftersom brottsligheten ökar på sommaren. Det är en ohållbar situation att hålla stängt då de kriminella är som mest aktiva.

Till polisbristen tillkommer fler oroande problem. Enligt de senaste dagarnas rapporter breder de kriminella mc-gängen ut sig alltmer i Sverige. Ett 20-tal supportklubbar till Hells Angels och Bandidos har etablerat sig på landsorten. Flera platser i Dalarna har blivit verksamhetsmål för dessa gäng. Men Dalarna är bara ett exempel på hur etablerade gäng är på väg att inta den svenska landsorten. Dalarna har länge ropat på hjälp om fler poliser. Befolkningen har hållit stora manifestationer och rädslan växer för att de kriminella ska inta de områden där polisbristen är total. Det grundläggande problemet är resursbrist och i Dalarna har man beslutat stänga 8 av 17 polisstationer och fler är hotade. Det ger Dalarna en besparing på 4–5 miljoner men deras underskott är 40 miljoner. Vad ska de mer göra? I Västra Götaland stängde sex stationer i juni och man har ett underskott på cirka 170–180 miljoner. I vissa delar av landet är det 20 mil till närmaste polisstation som dessutom är stängd på kvällar och helger. Närpolis har blivit fjärrpolis.

Det häpnadsväckande är att det verkar vara en mycket medveten politik från Socialdemokraterna som skapat denna dystra verklighet.

Även brottsuppklaringen lämnar mycket övrigt att önska. I början av 80-talet klarades ca 40 procent av alla anmälda brott upp. I dag klaras endast 27 procent upp. När ett brott klaras upp innebär det inte nödvändigtvis att en person döms som skyldig. Det som räknas är antalet brott där polis och åklagare har fattat ett beslut. Ärenden avskrivs för att hålla nere ärendebalansen, även när det finns misstänkta.

Att brott inte reds upp urholkar den enskildes förtroende för rättsväsendet och naggar polisens självkänsla och yrkesstolthet i kanten. Till detta ska läggas att brottsoffrens trauma förvärras. Kristdemokraterna har tidigare i motion yrkat om att de senaste årens avskrivningar inom polisen bör analyseras och utvärderas, yrkanden som inte stötts av något av de övriga partierna. Vi framför nu åter kravet att utredningsprocessen ses över vad beträffar utredningsrutiner, organisation och kompetensförsörjning.

På kristdemokratiskt initiativ lämnade Justitieutskottet ett uppdrag till Riksdagens revisorer att se över polisens avskrivningar. De skriver att förklaringar till problemen har bland annat varit brister i polisens förundersökningskompetens och i samverkan mellan polis och åklagare. Riksdagens revisorer anser vidare att det är motiverat att närmare granska hur och på vilka grunder polis och åklagare använder sig av möjligheten att skriva av brott. Huvudmotivet är, skriver man, att det saknas samlade kunskaper om hur brottsavskrivningarna förhåller sig till centrala mål och de mått som används för att bedöma måluppfyllelsen. Det saknas också närmare analyser av avskrivningsfrekvenser för olika brottstyper, skriver Riksdagens revisorer.

Utbildningsbehov och målsättningar

I dag finns drygt 16 000 poliser. Det skulle behövas minst 19 000 för att klara verksamhetsmålen, enligt Rikspolisstyrelsen. Fram till 2010 kommer minst 5 500 poliser att pensioneras (de som kanske kommer att pensioneras vid 61 års ålder är ej inräknade). Hög medelålder och pensionsavgångar innebär att behovet av nyrekrytering är mycket större än vad den politiska majoriteten vill medge. Kristdemokraterna vill intensifiera polisutbildningen med syfte att antalet poliser år 2008 ska uppgå till 19 000. Vi anser att det behövs en närpolis per 1 000 invånare.

Vilken regeringens egentliga målsättning är förefaller alltmer höljt i dunkel. För ett par år sedan gick dess förslag ut på att det ska finnas 18 500 poliser år 2010. I 2002 års valrörelse utlovade Socialdemokraterna 20 000 poliser senast 2010. Under 2002 tillkom ett netto på 29 poliser. Inte mer. Med en sådan ökningstakt är vi långt ifrån det som Socialdemokraterna utlovat.

För närvarande bedrivs polisutbildning i Solna, Umeå och Växjö. Regeringen har för avsikt att starta en fjärde polishögskola. Att i första hand starta ytterligare en polishögskola skulle innebära stora kostnader och är en kortsiktig lösning eftersom utbildningsbehovet kommer att minska igen efter några år. Därför menar vi att det är bättre att använda outnyttjade utbildningsplatser vid andra högskolor. Vi menar även att många av de poliser som inte längre kan arbeta ute i fält i stället kan fungera utmärkt som lärare vid polisutbildningen.

Långsiktighet och lyhördhet i den ekonomiska politiken

Om polisväsendet ska kunna byggas upp igen krävs långsiktighet i den ekonomiska planeringen och lyhördhet för de verkliga behoven. Av polisens budget avgår 73 procent till lönekostnader. Då besparingar ska göras måste dessa ske inom ramen för de återstående 27 procenten. För att klara bland annat en stor utbildningssatsning anslår Kristdemokraterna utöver regeringens förslag 150 miljoner kronor för 2004 till polisväsendet. Vi satsar totalt, på hela rättsväsendet, 500 miljoner kronor mer än regeringen för år 2004.

I lagom tid före valet började regeringen tala om en stor satsning på polisen. Vid en närmare granskning visar det sig att de pengar regeringen anslagit som en resursförstärkning behövts för att sanera polismyndighetens skulder. Någon verklig nysatsning kan man därför inte tala om. Även om antalet poliser sakta kan börja stiga återstår ett stort bekymmer. På många håll i landet har polismyndigheterna nämligen så dålig ekonomi att man inte kommer att ha råd att anställa de poliser som behövs. Enligt Rikspolisstyrelsens beräkningar hade polisen 2002 ett underskott på 171 miljoner kronor och man har ett beräknat underskott för 2003 på 634 miljoner kronor.

Nedskärningar, omorganisationer, svagt ledarskap och allt färre poliser i tjänst har gjort att arbetssituationen inom poliskåren inte har varit den bästa. Polisen har fått alltfler arbetsuppgifter i takt med att den civilanställda personalen har sparats bort. Den psykosociala miljön har kraftigt försämrats och arbetsmiljöfrågorna prioriterats ned i ett läge där dessutom resurserna inte räcker till.

Genom att regeringen inte budgeterar mer i enlighet med polisens behov måste efterjusteringar göras genom tilldelning av extramedel. Denna politik gör det svårt för polisen att planera verksamheten på lång sikt. Rikspolisstyrelsen kommenterar detta i förordet till polisväsendets budgetunderlag för 2003–2005: ”…lever regeringen själv inte upp till anspråken på långsiktighet. Givna förutsättningar för förvaltningens verksamhet ändras ofta och med kort varsel.” Den extra tilldelningen 2001 kan för övrigt inte uppfattas som något annat än ett sätt att avvärja svidande kritik. Polisens underskott hotade nämligen att uppgå till 700 miljoner kronor, en nivå som man nu alltså närmar sig igen.

Slutligen vill vi beröra att den svenska poliskåren 2001 sattes på prov genom flera exceptionella händelser. Vid EU-toppmötet i Göteborg genomfördes den största polisinsatsen någonsin i Sverige, då poliser från hela landet medverkade. Kostnaderna för bevakningen av EU-toppmötet hade beräknats till 46 miljoner kronor. Slutnotan blev ca 145 miljoner kronor, en summa som ökar med ungefär 7 miljoner kronor per år på grund av räntekostnader och som i slutet av 2003 beräknas uppgå till närmare 160 miljoner kronor. Polisen i Västra Götaland har fått stå för mellanskillnaden genom neddragningar i årets verksamhet. I propositionen finns ingen extra tilldelning till polismyndigheten för detta. Vi anser att händelser av det här slaget inte kan betraktas som lokala angelägenheter. Därför måste regeringen i efterhand skjuta till medel för att ersätta polisen i Västra Götaland. Den nu lagda budgeten innehåller löften om detta, dock utan att beloppet preciseras. För att polisorganisationen i framtiden ska klara nationella händelser liknande EU-toppmötet, måste staten öronmärka pengar för ändamålet. En enskild polismyndighet får inte drabbas.

Diskrepansen mellan Socialdemokraternas vallöften och anslagen i föreliggande budgetproposition gör att det ekonomiska läget för polisväsendet enligt vår bedömning är fortsatt mycket bekymmersamt.

Säkerhetspolisen

Säkerhetspolisen spelar en viktig roll då det gäller kartläggning och bekämpning av extremiströrelser. Terroristbekämpningen har också ökat i betydelse sedan terroristattentatet i USA den 11 september år 2001. Utvecklingen i omvärlden har tvingat säpo att satsa mer på antiterrorverksamhet och internationellt samarbete. Men fortfarande är dock säkerhetsskyddet det verksamhetsområde som kräver mest resurser.

Den 11 september år 2003 aktualiserades säkerhetspolisens uppgifter i samband med mordet på utrikesminister Anna Lindh. Frågan om bevakning av ministrar i Sverige har diskuterats av och till efter mordet på statsminister Olof Palme i februari 1986. Trots den tragiska erfarenheten och många diskussioner fick utrikesminister Anna Lindh mitt under en känsloladdad valrörelse gå ensam i Stockholms city. Historiskt är det alltid dramatiska händelser och de pågående utredningarna efteråt som tvingar fram omdaningar. Vi menar att säkerhetspolisens agerande i samband med mordet på Anna Lindh måste granskas.

Det är en angelägen uppgift att skydda demokratin och viktiga samhällsfunktioner, därför bör skyddsnivån för statsråd ses över. Det är även angeläget att justera styrmekanismerna, definitionerna av hotbilder och deras konsekvenser för skyddsinsatser.

Säpo anger att man inte kunde se att det fanns någon hotbild och därför behövdes ingen livvakt. Kristdemokraterna ställer sig frågande till vilka kriterier säpo har som underlag för sina säkerhetsbedömningar. Hotbildssanalysgruppens arbete lämnar mycket i övrigt att önska. Vi menar att det är nödvändigt att se över direktiven för säkerhetspolisen. Det är viktigt att säpos personskydd utvärderas.

Stockholm den 6 oktober 2003

Ragnwi Marcelind (kd)

Peter Althin (kd)

Ingvar Svensson (kd)

Tuve Skånberg (kd)

Yvonne Andersson (kd)

Ingemar Vänerlöv (kd)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Justitieutskottet

Händelser

Inlämning: 2003-10-07 Hänvisning: 2003-10-15 Bordläggning: 2003-10-15

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (18)