Placering av Yrkeshögskolan i Göteborg

Motion 2008/09:Ub536 av Cecilia Wigström i Göteborg (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förlägga Yrkeshögskolan till Göteborg.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en regional utvecklingspolitik kräver åtgärder för att skapa en arbetsmarknad för samhällsvetare.1

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att fler huvudkontor för statliga verk och myndigheter bör lokaliseras till Göteborg.1

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att frågor om lokalisering av statlig verksamhet som är av större vikt eller på annat sätt av principiellt intresse bör underställas riksdagen.1

1 Yrkandena 2–4 hänvisade till NU.

Yrkeshögskolan till Göteborg

Regeringen har tagit beslut om att skapa en ny myndighet, Yrkeshögskolan. Syftet är att säkerställa kvalitet och rättssäkerhet för de som studerar på eftergymnasial yrkesutbildning. Ytterligare syfte är effektivare resursanvändning, tydligare prioriteringar med utgångspunkt i arbetslivets behov samt mer likvärdiga ekonomiska villkor för anordnare och studenter. Beslutet innebär att den kvalificerade yrkesutbildningen (KY), påbyggnadsutbildningen (PU) inom kommunal vuxenutbildning, de kompletterande utbildningarna samt lärlingsutbildningen för vuxna till vissa hantverksyrken upphör som separata utbildningsformer. Den nya myndigheten övertar uppgifter från KY-myndigheten, (som läggs ner) och Skolverket och Myndigheten för skolutveckling.

Den nya myndigheten kommer att pröva ansökningar från utbildningsanordnare, och när en utbildning förlorar sin arbetsmarknadsrelevans eller inte lever upp till kvalitetskraven ska myndigheten besluta att den ska fasas ut.

Myndigheten ska bygga upp en fullgod uppföljning av verksamhetens resultat. Den beslutar hur ramarna till ekonomiskt stöd till eftergymnasial yrkesutbildning ska fördelas. Kompetens behöver därför byggas upp för att värdera kvaliteten i enskilda utbildningar, utbildningsanordnares förmåga att anordna utbildningar samt utbildningsbehov inom olika yrkesområden eller regioner.

Myndigheten föreslås av särskilde utredaren Anders Franzén starta fr.o.m den 1 juli 2009 med 55 personer anställda. Vad gäller lokaliseringsort har Franzén framfört att orten som väljs bör ha nära till ett universitet så att personal – inklusive forskarutbildade – med goda insikter om yrkesutbildning och arbetsmarknad kan rekryteras. Vidare krävs goda kommunikationer till stora delar av landet för inspektionsresor och kontakter med centrala och regionala arbetslivsorganisationer. Det är anmärkningsvärt att Franzén – i strid med riksdagens principer (se nedan) – valde att utesluta Göteborg och Malmö, utan ägnade enbart kraft åt att utvärdera Västerås, Eskilstuna och Norrköping för att de har en industriell tradition och kultur. Närheten till Linköpings universitet gör att han slutligen förordar Norrköping.

Göteborg har goda kommunikationer, få statliga myndigheter, en stark industriell tradition och Göteborgs universitet vars utbildningsfakultet forskar inom området.

Den utbildningsvetenskapliga fakulteten ligger mitt i centrala Göteborg med cirka 4 000 studenter och runt 450 anställda. Där utvecklas kompletta akademiska miljöer så att forskning och utbildning knyts samman. Forskning om lärande är en av de starka miljöerna. Fakulteten engagerar sig internationellt, nationellt, regionalt och lokalt. Samverkan med omvärlden innebär ett aktivt utbyte av idéer, vilket stärker och förnyar den disciplinära miljön. Där ingår även studier om lärande i arbetslivet. Utbildnings- och forskningsfrågor om lärande i arbetslivet och om pedagogik i professionsutbildningar ingår som en naturlig del i det kontinuerliga arbetet med yrkeslärarutbildning och som sker i nära samarbete med Göteborgsregionens kommunalförbund (GR) och branscherna. Göteborg bör därför väljas som lokaliseringsort för Yrkeshögskolan.

Omlokalisera statliga myndigheter till Göteborg

Göteborg har idag endast sex huvudkontor för statliga myndigheter och verk: Andra AP-fonden, Fiskeriverket, Göteborgs universitet, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Sjätte AP-fonden och Statens museer för världskultur. Detta i jämförelse med Stockholm som har runt 128 huvudkontor, Uppsala 11, Solna 10, Norrköping 5 och Karlskrona 6.

Göteborg är Sveriges andra största stad. För utvecklingen i Västra Götalandsregionen är Göteborg en viktig ekonomisk motor. Göteborg har ett rikt näringsliv med starka sektorer såsom bilindustri, bioteknik, IT, handel och transporter. Något som däremot saknas är ett bra utbud av arbetsplatser för samhällsvetare. Detta gör att samhällsvetare tvingas flytta från Göteborg.

Av egen erfarenhet vet jag att många som studerat vid den statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet numera återfinns i Stockholm. Många lämnar Göteborg, inte för att de längtar till Stockholm, utan på grund av att det är där arbetsmarknaden för samhällsvetare är störst. Bristen på statliga huvudkontor och myndigheter innebär att Göteborg inte har ett så brett utbud av arbetsplatser som skulle kunna vara fallet. Det innebär att Göteborg blir mindre attraktivt för samhällsvetare. Detta inverkar också negativt på övriga branscher när det gäller rekrytering av personal. För att en hel familj skall kunna bo i Göteborg krävs ju att båda makarna får jobb, även om den ena av dem är samhällsvetare.

Göteborg behöver fler arbetsplatser för samhällsvetare. Som andra stad har Göteborg en brist i denna sektor. Statliga myndigheter bör därför omlokaliseras från Stockholm till Göteborg. Nya verk bör också lokaliseras dit.

Lokaliseringsprinciper

I arbetsmarknadsutskottets betänkande 1996/97:AU2, från hösten 1996, preciseras principerna för lokalisering av statliga verk och myndigheter. Bland annat uttalade arbetsmarknadsutskottet att alternativ lokalisering kan vara orter eller regioner där statlig verksamhet läggs ned eller som i övrigt är mindre väl försörjda med sådan verksamhet. I vart fall bör en annan lokaliseringsort än Stockholm övervägas. En utgångspunkt skall dock vara att myndigheterna även efter en sådan lokalisering skall kunna utföra sina arbetsuppgifter effektivt. Denna lokaliseringsprincip innebär alltså att Göteborg som har få statliga arbetsplatser i förhållande till sin storlek uppfyller kriterierna för att komma ifråga som lokaliseringsort. Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning bör frågor om lokalisering av statlig verksamhet som är av större vikt eller på annat sätt av principiellt intresse underställas riksdagen. På arbetsmarknadsutskottets förslag riktade riksdagen ett tillkännagivande till regeringen av denna innebörd. Näringsutskottet har sedan dess tagit över ansvaret för dessa frågor och har både 1999 och 2000 ställt sig bakom dessa principer.

Den förra socialdemokratiska regeringen struntade dock i riksdagens krav att man skulle återkomma till riksdagen i viktigare lokaliseringsfrågor. Så har inte skett en enda gång. Det är istället när enskilda riksdagsledamöter väckt frågor och interpellationer som regeringen återkommit till riksdagen för att diskutera ämnet. Ännu allvarligare för Göteborgs del är att regeringen struntade även i riksdagens principbeslut om var verksamheter skall förläggas utanför Stockholm. I ett brevsvar till Norrlandsförbundet våren 2002 (dnr N2002/2070/ RUT) skrev den förra regeringen: ”Huvudregeln är att varken Stockholm eller andra storstäder ska väljas för nya verksamheter.” Plötsligt uteslöts Göteborg från att få myndigheter. I betänkande 2002/03:NU8 hänvisar näringsutskottet till det gamla principbeslutet, men följande mening har plötsligt smugit sig med:

Utskottet anser – i likhet med vad regeringen anför i ovan citerat brev – att lokaliseringen av statliga myndigheter är en viktig framtidsfråga och att fler statliga arbeten bör placeras utanför Stockholm och de andra storstadsregionerna. Möjligheterna att öka andelen statliga arbeten utanför dessa regioner bör tas till vara, inte minst för att motverka den ojämna regionala utvecklingen i Sverige.

Riksdagens ansåg alltså ett tag att Göteborg inte är en lämplig lokaliseringsort för statliga myndigheter. Denna förskjutning av principen kan jag inte acceptera. Den tidigare gällande principen, alla orter utanför Stockholm som inte är välförsörjda med statlig verksamhet är lämpliga orter för lokalisering, bör återställas.

Det är oerhört glädjande att riksdagen sedan dess, i betänkande 2007/08:NU2, återgått till att stå bakom principerna från betänkande 1996/97:AU2.

Stockholm den 7 oktober 2008

Cecilia Wigström i Göteborg (fp)