Personvalssystem utan spärrar

Motion 2004/05:K313 av Ulrika Karlsson (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om renodlat personvalssystem utan spärrar.

Motivering

Vid Europaparlamentsvalet 1995 ersattes det gamla systemet med strykningar av personröstning. Genom att sätta ett kryss framför en kandidat var tanken att väljaren skulle få ett inflytande över vilka som skulle bli invalda till Europaparlamentet, riksdagen, kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige.

Enligt vallagen måste det antal personröster en riksdagskandidat erhållit minst motsvara åtta procent av partiets röster i valkretsen för att personen i fråga skall kunna bli personvald till riksdagen. En kandidat måste i landstingsvalet erhålla minst fem procent (lägst 100 personröster) och i kommunvalet minst fem procent (lägst 50 personröster) för att en denne skall kunna bli personvald. I valet till Europaparlamentet gäller fem procent av partiets röster i hela landet. Av de kandidater som erhållit tillräckligt många kryss, som den aktuella spärren kräver, får den kandidat som fått flest personröster den första platsen, den som fått näst flest den andra osv. Om ingen eller inte tillräckligt många kandidater kan väljas med personröster för ett parti tillsätts platserna i den ordning som kandidaterna står på partiets valsedel.

Tanken med personvalsinstitutet var att antalet personröster skulle kunna avgöra vilka kandidater som skulle ta plats för ett parti, med andra ord att väljaren skulle ha ett inflytande över tillsättningen av ett organs förtroendevalda. Verkligheten har sedermera visat att inflytandet är tämligen marginellt i realiteten. Endast 86 personer av riksdagens 349 ledamöter är personvalda, hela 263 personer erhöll således mindre än åtta procent av sitt partis röster i valkretsen vid 2002 års val.

För många upplevs kryssningsinstrumentet som verkningslöst. Förmodligen har detta påverkat att endast ca 26 procent av väljarna utnyttjade möjligheten att personrösta i senaste riksdagsval, vilket var en minskning med ca fyra procentenheter jämfört med valet 1998.

Den nedåtgående trenden är densamma vid val till kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige. Vid valet 2002 avlades i riket 31,4 procent personröster i kommunfullmäktigevalen, till skillnad från 35,2 procent vid 1998 års val. Vid landstingsfullmäktigevalen valde 25,3 procent att personrösta, jämfört med 29,0 procent vid 1998 års val.

I dag röstar väljaren i första hand på ett parti, men genom att utnyttja möjligheten att kryssa markerar väljaren den som han/hon helst vill se vald. För den röst där väljaren valt att inte personrösta räknas denna som en röst på partiet. Denna valfrihet att inte personrösta bör kvarståäven i ett system utan spärrar.

I en representativ demokrati är det viktigt att vi medborgare får det fulla inflytandet och ansvaret över vilken eller vilka som skall representera oss. Det blir orimligt när uppsatta spärrar mer ger en konserverande effekt av ett förtroendevalt organ än att lägga makten i väljarnas händer. Ett renodlat personvalssystem utan spärrar bör snarast möjligt införas för val till riksdag, landsting, kommun och Europaparlament.

Stockholm den 30 september 2004

Ulrika Karlsson (m)