Översyn av social- och bidragssystemen

Motion 1999/2000:Sf230 av Marianne Andersson m.fl. (c, kd, m, fp)

av Marianne Andersson m.fl. (c, kd, m, fp)
Privatekonomiska såväl som samhälls- och
företagsekonomiska skäl talar för behovet av att utreda
övergripande reformer av socialförsäkringarna och
bidragssystemen.
Statsbudgeten är i dag alltför konjunkturberoende. En rad utgifter ökar
automatiskt i sämre tider, samtidigt som skatteintäkterna minskar.
Konjunkturella upp- och nedgångar späds på. Detta förklaras av att er-
sättningar och bidrag utgör en mycket stor del av det svenska folkets
försörjning. Marginaleffekter har låst in särskilt de s.k. svaga grupperna i ett
ekonomiskt beroende av välfärdssystemen. Detta är ett sedan flera år välkänt
faktum och redogörs bl.a. för i ESO-rapporten "Lönar sig arbete?",
Ds 1997:73.
På grund av systemberoendet blir dessa gruppers ekonomiska välfärd
starkt avhängig de offentliga skatteintäkterna. De drabbas därmed väldigt
hårt av lågkonjunkturer med påföljande sparkrav, vilket lågkonjunkturen
under 90-talet tydligt exemplifierar. Strukturella åtgärder måste sikta mot att
minska individens bidragsberoende och istället öka hennes förmåga att
försörja sig själv. Strukturella åtgärder måste också förbättra incitamenten
för att vilja försörja sig själv. Nya lösningar bör syfta till att öka
försäkringsmässighet i välfärdssystemen. Att reducera de konjunktur-
beroende utgifterna bidrar till en mer stabil offentlig budget, men framför allt
torde reformerade system bidra till en ökad frihet och högre livsinkomst för
individen.
Sjukförsäkringsavgiften är nu omvandlad till pensionsavgift, men
resulterade då den fortfarande betalades in till sjukförsäkringen under början
av 90-talet i stora överskott. Trots att avgifter är avsedda att finansiera ett
bestämt ändamål frångicks den principen och överskottet användes istället
till andra offentliga utgifter, däribland bidrag till arbetslöshetsförsäkringen.
Denna överskottstrend vände dock oförutsett, då sjukförsäkringsutgifterna
steg kraftigt under 1998 och slog i utgiftstaket långt före årets slut.
Om sjukförsäkringen i stället var en sluten, fullständigt avgiftsfinansierad
försäkring skulle liknande problem i framtiden undvikas genom att avgiften
sätts auktuariskt riktigt, d.v.s. så att ersättningar motsvarar inbetalade
avgifter och så att systemet blir finansiellt stabilt på lång sikt. Eventuella
överskott fonderas för att brukas under sämre tider. Detta skulle bidra till
långsiktighet och motverka konjunkturiella svajningar i statsbudgeten. Även
Riksförsäkringsverket ser fördelar med en sådan lösning och diskuterar
denna i Socialförsäkringsboken 1999. Avkastningen på de fonderade medlen
skulle bidra till en effektivare finansiering och på sikt också lägre avgifter.
Undersökningar visar dessutom att allmänheten upplever en skattetrötthet
som i längden kan slå över till en bristande betalningsmoral. Undandragande
av skattemedel förekommer redan i stor skala, och utan åtgärder riskerar den
svarta sektorn att svälla ytterligare. Att tydligt koppla inbetalda avgifter
till
förmåner har visat sig vara effektivt för att höja betalningsmoralen bl.a. i
östeuropeiska länder som saknar skattetraditioner. Allmänhetens förtroende
för socialförsäkringarna och betalningsmoralen skulle högst sannolikt stärkas
om avgifterna garanterat gick till avsedda försäkringar och förvaltades väl.
En omfattande reform av pensionssystemet har redan breddat vägen för
nya lösningar även inom andra delar av välfärdssystemen. Fem partier
enades 1994 om grundläggande principer för en pensionsreform, där två av
de viktigaste ingredienserna var att helt avskilja pensionssystemet från
statsbudgeten samt att delvis finansiera pensionerna genom individuellt
fonderade premieavsättningar. Under 1998 beslutade riksdagen att anta och
sjösätta de regler som utarbetats för pensionsreformen, med undantag för
några teknikaliteter som bearbetas för närvarande.
Detta var principiellt mycket viktiga beslut. Dels innebär reformen en stor
och ovanligt övergripande förändring av en socialförsäkring, vilka vanligen
präglas av justeringar och ändrade detaljregler inom den befintliga ramen,
dels introduceras en ny finansieringsform som hittills inte prövats i de
svenska offentliga välfärdssystemen.
Av ovan nämnda skäl bör socialförsäkringarna och bidragssystemen
utredas. Utredningen bör bl.a. undersöka om principerna om fonderad
finansiering och avskiljande från statsbudgeten kan tillämpas på social-
försäkringssystemen i sin helhet. Utredningen bör även på ett mer över-
gripande plan undersöka socialförsäkringarna och bidragssystemen vad
gäller bl.a. effekterna av ersättningsnivåer, kvalifikationsregler och krav på
motprestationer. Uppdraget bör medge ett förutsättningslöst angreppssätt och
sakna hämmande restriktioner i utredningsuppdraget. Syftet med utredningen
bör vara att bereda väg för långsiktigt stabila välfärdssystem som under-
stöder snarare än stävjar högre tillväxt, högre välfärd och ökad individuell
självständighet.
Ett nödvändigt komplement till reformer för mindre beroende av välfärds-
systemen är naturligtvis att skapa bästa möjliga förutsättningar för individen
att försörja sig själv. Det är därför hög tid att också åtgärda arbets-
marknadens funktionssätt vad gäller bl.a. lönebildning och arbetsrätt. Detta
torde vara nödvändigt för att åstadkomma full sysselsättning under de
förutsättningar som råder i Sverige och världen idag. Endast genom ökad
sysselsättning kan välfärdssystemen renodlas mot att stödja dem som inte
kan försörja sig på egen hand.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översyn av social- och bidragssystemen.

Stockholm den 30 september 1999
Kenth Skårvik (fp)
Inga Berggren (m)
Holger Gustafsson (kd)
Marianne Andersson (c)
Kerstin Heinemann (fp)
Ola Karlsson (m)
Inger Strömbom (kd)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialförsäkringsutskottet

Händelser

Inlämning: 1999-10-05 Hänvisning: 1999-10-12 Bordläggning: 1999-10-12

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (2)