Översyn av abortlagen, m.m.

Motion 1988/89:So446 av Ingrid Ronne-Björkqvist m.fl. (fp, m, c)

av Ingrid Ronne-Björkqvist m.fl. (fp, m, c)
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :So446

av Ingrid Ronne-Björkqvist m.fl. (fp, m, c)
Översyn av abortlagen, m.m.

Mycket har hänt

Medicinsk forskning och behandling har utvecklats oerhört snabbt på senare
år. Vi har därmed ställts inför problem som ej förutsågs, när nuvarande
abortlag togs. Fosterdiagnostik, provrörsbefruktning och forskning på foster
är några områden, som gjort det mer nödvändigt än någonsin att klart
definiera var gränsen går för livets början. Från vilken tidpunkt har ett liv i
vardande samma rätt till skydd som ett redan fött barn? Vad innebär begreppet
”människovärde”? Hur skall avvägningen göras i situationer när
man, hur man än handlar, kränker någons människovärde?

De flesta i vårt land torde hålla med om att alla människor har ett egenvärde,
att varje individ är unik och att alla har samma värde. Det innebär att
människovärdet inte går att gradera utan är hundraprocentigt hos alla människor.

Fosterdiagnostik

Genetisk fosterdiagnostik genom DNA-analys redan från åttonde till tionde
graviditetsveckan öppnar möjligheter att välja vilket barn man vill ha på
ett tidigare oanat sätt. Felaktigt använd kan fosterdiagnostiken bli ett instrument
för sortering och urval, för kvalitetskontroll och ”människoförädling”.
Även om diagnostiken kommer att inriktas på enbart mycket svåra
sjukdomar eller rubbningar som kan åtgärdas hos fostret framkommer bifynd
utöver dem analysen avser — t.ex. fostrets kön, smärre missbildningar
och andra genetiska sjukdomar. Vilken effekt får det på vår syn på människovärdet
om enbart ”felfria” kvalitetskontrollerade barn får rätt att födas?
Bör enskilda föräldrar eller samhället stå för urvalet?

Ansvaret kan bli orimligt tungt om kvinnan ensam skall stå för besluten.
Minst lika orimlig och hotfull blir situationen om samhället skall stå för
detaljerade anvisningar som anger acceptabla skäl till abort. Anna Christensen
uttrycker den oro som många bär på i följande citat ur Ottar:

”Ett samhälle som bygger på selektion av fostren efter friskhets- eller
lycklighetsprinciper riskerar att förr eller senare bli ett samhälle, där man
också selekterar de redan födda människorna efter samma principer. Den
rangordningsprincip som gäller fostren kommer också att gälla de redan
födda.

Ett samhälle med en abortpraxis där man systematiskt selekterar bort de
sjuka och svaga kommer att få en förändrad syn på de individer som slipper

igenom fosterkontrollen trots medfödda svagheter. Deras liv blir ett misstag
— och bör man inte rätta till gjorda misstag?”

Den genetiska forskningen kan också användas i livets tjänst. Det skall vi
känna tacksamhet över och uppmuntra. Det gäller därför inte i första hand
att förbjuda kunskap utan att använda kunskap på rätt sätt.

Tidsgräns för sena aborter

1986 gav riksdagen regeringen till känna att övre tidsgränsen för tillåten
abort måste ses över, eftersom det med nuvarande regler finns risk att abort
utförs, när fostret är livsdugligt. Det betonades att åtgärden ”skyndsamt
måste komma till stånd”. Regeringens senfärdighet har tyvärr bidragit till
en beklaglig fördröjning av denna mycket angelägna åtgärd. 1987 beslutade
riksdagen ånyo: ”Det är vidare nödvändigt att klarare regler utformas för
förutsättningarna för mycket sena aborter. Arbetet härmed bör inledas utan
vidare dröjsmål”. Detta gavs ånyo regeringen till känna. Först efter ytterligare
en ”påminnelse” vid frågestund i februari 1988 överlämnade regeringen
nödvändiga tilläggsdirektiv till berörd utredning.

En oroande ökning har skett av antalet ansökningar om att få göra sen
abort. Från 1987 till 1988 har en ökning skett från 413 till 481 ansökningar.
Eftersom farhågor finns att livsdugliga barn kan bli föremål för sen abort
måste översynen av nuvarande regler påskyndas. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna.

Mannen behövs

Att bestämma själv innebär inte bara frihet utan också ansvar. När kvinnan
ensam måste fatta beslut om det väntade barnets liv eller död kan ansvaret
bli övermäktigt. Ibland ställs kvinnan inför det valet utan att hon bett om
det. Det kan exempelvis bli följden vid undersökning med ultraljud, som
görs efter 12 och 16 veckors graviditet. Avsikten är att se hur fostret vuxit
och att bedöma om graviditetens längd beräknats rätt. Som bifynd kan
skador på fostret upptäckas och en dittills helt aningslös kvinna ställs då
inför frågan om abort.

För några decennier sedan var mannen så gott som osynlig, när hans barn
skulle födas. Idag är det en självklarhet att han finns med. När graviditeten
inte är önskad och avbryts finns mannen fortfarande mycket sällan med.

I skriften Fosterdiagnostik — socialstyrelsen redovisar 1986:16 — anges:

”Både provtagningen och aborten berör kvinnans kropp. Därför måste
det vara hon som i sista hand avgör om undersökningen eller aborten skall
genomföras. Men barnet är inte enbart hennes. Mannen bör så långt som
möjligt vara delaktig i besluten, annars är det risk att han ställs utanför
avgöranden som är av stor betydelse för hans och kvinnans fortsatta gemenskap.
Därför bör mannen få information på samma sätt som kvinnan så att
de har möjlighet att reagera och ta ställning tillsammans.”

Vi vill också betona vikten av männens engagemang och ansvar för att
undvika ofrivillig graviditet. Därför bör även mannen erbjudas rådgivning
om preventivteknik.

Mot. 1988/89

So446

ll

Antalet aborter ökar

Antalet aborter har hållit sig på ungefär samma nivå under de tio första
åren. Sedan 1985 har en kraftig ökning skett både i antalet aborter per 1 000
kvinnor i ålder 15 —44 år och i absoluta tal. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt,
och kraftfulla åtgärder måste nu sättas in för att vända utvecklingen
mot en nedgång i abortsiffror.

Största ökningen har skett bland tonåringar och yngre kvinnor. Det finns
också en klar tendens till ökning av abortsökande, som tidigare genomgått
abort. Sålunda har kvinnor med minst en tidigare abort ökat från 16,3%
1975 till 24,7% 1980 och till hela 32,2% 1987.

Abort är alltid ett svårt och traumatiserande ingrepp för kvinnan och en
kränkning av livet, som inte heller sjukvårdspersonalen står oberörd inför.
En gynekolog uttryckte det så här på läkarstämman hösten 1988:

”Abort kan inte vara ett naturligt val i en graviditetssituation. Det är en
människa i stress, som i denna situation väljer något, som strider mot alla
arters egna livslagar just p.g.a. stressfaktorer. Kan man se abort på detta sätt
tycker jag att jag har kvar proportionerna om vad som är rätt och fel. Abort
är för mig i grunden något fel. Det är ett svek mot livet självt. Att jag sedan
ändå accepterar det beror på att jag samtidigt ser och accepterar att människan
inte är en art, som lever i harmoni. Denna brist på harmoni gör att i det
enskilda fallet kan abort ändå vara det som är mest rätt i två svåra val”.

Det är därför av stor vikt att antalet aborter av humanitära skäl pressas
ned till ett minimum.

Krasst ekonomiskt är kostnaden för abortverksamheten betydande. Enbart
sjukvårdskostnaden var 1987 4 200 kronor per abort eller totalt 145
milj.kr. i landet. Sjukskrivningsdagarna uppgick till 147 000. Det motsvarar
ett produktionsbortfall av 540 arbetare per år. En nedgång från 1987 till
1984 års abortsiffror skulle motsvara en besparing på 17 milj.kr.

Orsaker till ökning

En tilltagande tveksamhet inför användning av p-piller har sannolikt medverkat
till att antalet aborter ökat.

Antalet födda barn har ökat liksom provtagning och behandling av sexuellt
överförbara sjukdomar. HIV-screening har införts. Allt flera gravida är
invandrare, som behöver tolk. Det är några faktorer, som medverkat till att
barnmorskorna fått allt mindre tid för preventivmedelsrådgivning och förebyggande
verksamhet.

Möjlighet till efterkontroll efter abort är också begränsad. Enligt 1980 års
abortkommitté bör kvinnan alltid erbjudas återbesök för gynekologisk efterkontroll,
samtal och rådgivning om preventivmedel. Idag brukar ”normal”-patienten
varken träffa kurator eller erbjudas efterkontroll. Regeringen
bör ta initiativ till åtgärder i syfte att uppfylla abortkommitténs intention
angående kuratorskontakt och efterkontroll. Detta bör riksdagen ge regeringen
till känna.

Alternativ rådgivning

I Norge bedrivs sedan 10 år rådgvning för gravida kvinnor i kris genom
”Landsrådet for AAN”. Verksamheten drivs ekumeniskt av en rad kristna

Mot. 1988/89

So446

12

samfund. Man står till tjänst med graviditetstest, mödrahälsovård, social
rådgivning, stödfamiljer och i viss omfattning också krisbostäder. Byråerna,
som drivs med både statligt och kommunalt stöd, har visat sig vara ett
värdefullt komplement till den rådgivning, som bedrivs i offentlig regi.

1 Sverige håller för närvarande liknande ekumeniska samarbetsprojekt
på att växa fram på skilda håll och efter norsk modell. Eftersom verksamheten
i Norge utvecklats till ett eftersökt och uppskattat alternativ bör liknande
projekt kunna fylla ett behov också i Sverige. De projekt som är på gång i
Sverige bör därför uppmuntras och följas med stor uppmärksamhet. Detta
bör riksdagen ge regeringen till känna.

Skyndsamma åtgärder

Socialstyrelsen har i en rapport, föranledd av den alarmerande ökningen av
antalet aborter angett en rad tänkbara åtgärder för att minska antalet aborter
i landet:

— Information bör lämnas till huvudmän, allmänhet och hälso- och sjukvårdspersonal
om den aktuella abortutvecklingen och om nödvändigheten
att minska antalet aborter.

— Informationsinsatser bör förberedas och riktas till ungdomar om sexoch
samlevnad och om abortförebyggande metoder. Därvid bör vissa
grupper uppmärksammas, som t.ex. invandrarungdomar och pojkar
och flickor med riskbeteenden.

— Socialstyrelsen bör överlägga med Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet
och Aids-Delegationen om åtgärder på centralt, regionalt
och lokalt plan för att komma till rätta med den oroande abortutvecklingen.

— Landstingen och kommunerna bör förstärka sina abortförebyggande insatser.

— Särskilda utbildningsinsatserbör riktas till läkare, barnmorskor m.fl. om
sex och samlevnad, STD och preventivmedel.

Vidare anges följande exempel på åtgärder:

— abort- och preventivmedelsrådgivningens kvalitet höjs genom att flera
barnmorskor och läkare anlitas för denna verksamhet, mer tid ägnas åt
varje kvinna samt rådgivningen göres mer tillgänglig

— återbesök efter abort med rådgivning ingår som en naturlig del i behandlingsmönstret
— kvinnor som genomgått abort behöver särskild
rådgivning och stöd

— det abortförebyggande inslaget i skolhälsovården och i studerandehälsovården
förstärks

— ungdomsmottagningarnas verksamhet förstärks. Samtidigt är det angeläget
att erbjuda yngre kvinnor (framför allt i åldersgrupp 20—24 år)
rådgivning om preventivmedel m.m. En alltför långt gående integration
av denna rådgivning i MVC bör undvikas — särskilt i större städer —
med tanke på att de flesta aborterna berör kvinnor som är klart yngre än
flertalet barnaföderskor. Det är också önskvärt att samverkan etableras
mellan ungdomsmottagningarna och socialtjänstens kontaktskapande

Mot. 1988/89

So446

13

och uppsökande verksamhet med särskilt inriktning på ungdomar i riskzon

— barnmorskor som är verksamma inom preventivmedelsrådgivning ges
tillgång till gynekologiskt kompetenta läkare för handledning och återkommande
fortbildning

— särskilda försök görs i storstäderna med bl.a. rådgivning om STD- och
abortprevention

— forskning om attityder till abort, sexualitet och preventivmedel bland
män och kvinnor initieras och stöds

— forskning om och utveckling av nya preventivmetoder initieras och
stöds, samt

— information till massmedia förstärks, bl.a. genom anordnande av särskilda
journalistseminarier (motsvarande).

Regeringen bör skyndsamt ta initiativ till åtgärder för att minska antalet
aborter. Socialstyrelsens förslag till åtgärder bör därvid kunna tjäna som
riktlinjer. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

1974 års abortlag

Abortlagens intentioner att få ingreppet tidigare under graviditeten har
uppnåtts. Drygt 95 % av ingreppen görs under de första 12 veckorna. De
fruktansvärda illegala aborterna har nu blivit ett minne blott. Begreppet
”råkat i olycka” har försvunnit, och även de ensamstående visar med glädje
och stolthet upp sina barn. Det är positiva effekter, som inte får äventyras
genom förhastade eller dåligt förberedda lagändringar.

Den allvarligaste invändningen från dem som var emot lagen var av
ideologisk art. Det gällde synen på fostret som en del av kvinnans kropp
istället för en självständig individ med människovärde. Mycket tyder på att
den syn på fostret som kom till uttryck i 1974 års abortlag håller på att
överges att döma både av den allmänna debatten och ordvalet i offentliga
utredningar. Utredningen Genetisk integritet, SOU 1984:88, föreslår att
forskning och försök på levande foster skall jämställas med forskning och
försök på levande barn. Inseminationsutredningen skriver i SOU 1987:11:
”Det är enligt vår uppfattning uppenbart att man inte längre kan betrakta
modern och det blivande barnet som en enda individ”.

Ett demokratiskt samhälle måste bygga på en etisk värdegemenskap. En
sådan kan inga lagar tvinga fram. Det är därför viktigt att beslutsfattare och
allmänhet vågar och får tillfälle att söka svar på livets svåra frågor i en
öppen och saklig debatt.

Mycket har hänt sedan 1974 års abortlag togs. Det är nödvändigt att på
allvar diskutera abortlagens innebörd i den situation vi nu befinner oss.

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att översynen
av regler för sena aborter bör påskyndas,

Mot. 1988/89

So446

14

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kuratorskontakt och efterkontroll,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om alternativa rådgivningsbyråer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skyndsamma initiativ för att minska antalet
aborter,

5. att riksdagen hos regeringen begär en förutsättningslös översyn
av 1974 års abortlag.

Stockholm den 23 januari 1989

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

Gullan Lindblad (m) Karin Israelsson (c)

Mot. 1988/89

So446

15

Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

Inlämning: 1989-01-25 Bordläggning: 1989-02-01 Hänvisning: 1989-02-02

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (10)