om stödet till svensk fruktodling

Motion 1987/88:Jo255 av Bengt Silfverstrand m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo255

av Bengt Silfverstrand m. fl. (s)
om stödet till svensk fruktodling

Den svenska trädgårdsproduktionen är av stor betydelse för vårt folkhushåll.
Näringsgrenen omfattar drygt 5 000 företag och sysselsätter ca
20 000 personer i primärproduktionen. Verksamheten är mycket arbetsintensiv,
vilket innebär ett förhållandevis stort antal sysselsättningstillfällen
räknat per investerings- eller arealenhet. Näringen är framför allt koncentrerad
till södra Sverige. Skåne svarar för ca 60 % av den totala trädgårdsproduktionen.
Starka skäl talar för att vi skall slå vakt om den svenska
frukt- och grönsaksproduktionen. Produkterna är i regel av mycket hög
kvalitet. Vi kan säkra en jämn och fullvärdig produktion och ur beredskapssynpunkt
är egenproduktionen nödvändig. Den svenska trädgårdsproduktionen
är vid en internationell jämförelse också mycket rationell.

En viktig del av trädgårdsnäringen utgörs av fruktodling. Denna är
framför allt lokaliserad till södra Sverige, men viktiga odlingsområden finns
även i Vätternbygden och Mälardalsområdet. I vissa delar av Skåne, t. ex.

Österlen, är fruktodlingen den dominerande näringsgrenen. De mest betydande
fruktslagen är äpplen, päron och plommon. Äppleskörden uppgår
till ca 40 miljoner kilo, vilket täcker hela marknadens behov från i princip
augusti/september till januari/februari. Päronskörden, som uppgår till ca
6-7 miljoner kilo, utgör ett viktigt komplement till äppleodlingen. Ett
rikhaltigt utbud tillförsäkrar konsumenterna svensk frukt av god kvalitet.

Fruktträd böijar ge avkastning först efter fyra till fem år efter plantering
och full produktion uppnås först efter tio år. Startandet av ett fruktodlingsföretag
ställer särskilda krav på likviditeten, eftersom de första årens uppbyggnads-
och skötselkostnader inte motsvaras av några intäkter.

I motsats till vad som är fallet inom stora delar av svensk jordbruksproduktion
i övrigt erhåller svensk fruktodling ett mycket begränsat samhällsstöd.
Detta stöd inskränker sig i stort sett till ett visst importskydd för
äpplen och päron samt förmånliga lån vid investeringar i anläggningar som
t. ex. packerier o. dyl.

Bakgrunden till importskyddet är statsmakternas beslut i början av
1950-talet att vi skulle ha en yrkesmässig fruktodling i landet. I andra
länder, bl. a. inom EG-marknaden, är stödet till fruktodling inte sällan
betydligt mer omfattande och det förekommer i flera fall en prissättning
som ger fruktimporten en direkt dumpingkaraktär. De särskilda förhållanden
som råder såväl på den internationella som på den svenska fruktmarknaden
gör att det importstopp som råder under den svenska fruktsäsongen
är helt avgörande för den svenska yrkesmässiga fruktodlingens existens.

1

Mot.
1987/88
Jo255-260

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Jo255-260

Under senare år med de betydligt bättre lagringsmöjligheter som utvecklats
har importstoppet tenderat att undergrävas på grund av en överimport
och lageruppbyggnad omedelbart före importstoppet. Importerad
frukt i stora kvantiteter kylförvaras helt enkelt långt in på den svenska
fruktsäsongen. Först när importlagret börjar ta slut blir det riktig fart på
försäljningen av svensk frukt.

Jordbruksutskottet understryker i sitt betänkande JoU 1986/87:20 värdet
av en svensk fruktodling. Man framhåller att den svenska frukten med sina
fina smakegenskaper och goda kvalitet är ett viktigt tillskott till folkhushållet
och att odlingen är viktig ur sysselsättningssynpunkt. Utskottet utgår
också från att svensk frukt även framdeles kommer att skyddas genom
kvantitativa importrestriktioner.

Trots detta klara och eniga ställningstagande helt i linje med de motioner
som väcktes i frågan vid föregående riksmöte uppstod oenighet mellan
berörda parter efter jordbruksnämndens ursprungliga beslut att häva importstoppet
för utländska äpplen den 16 december 1987. Regeringen ingrep
och ändrade jordbruksnämndens beslut vilket innebär en förlängning av
importstoppet till den 27 december.

Det inträffade visar att nuvarande system för skydd av svensk fruktodling
inte är till fyllest. Därför måste en förändring av importskyddets konstruktion
övervägas. För att stärka dess effektivitet borde i stället fastställas
en sista försäljningsdag för importerad frukt, ett datum som bör infalla när
den svenska frukten är mogen. Regeringen bör samtidigt i samarbete med
näringen närmare undersöka i vilken mån och på vilket sätt utländska
odlare subventionerar sin trädgårdsnäring.

I jämförelse med de flesta andra länder har Sverige en mycket sträng
kemikaliekontroll och en för trädgårdsproduktionen författningsmässigt
mycket strängt reglerad användning av kemikalier. Detta innebär att importerad
frukt är besprutad med kemiska medel som svenska odlare inte får
använda. Inhemsk odling blir på detta sätt missgynnad i förhållande till
utländska producenter.

Livsmedelsverket har vid kontroll av bekämpningsmedelsrester påvisat
att sådana restmängder är ytterst ovanliga i svenska trädgårdsprodukter.
Däremot överskrids gällande gränsvärden betydligt oftare när det gäller
importerade trädgårdsprodukter. Livsmedelslagstiftningen innehåller inga
krav på information om att svenska eller importerade livsmedel blivit behandlade
med t. ex. bekämpningsmedel. Utländsk frukt behandlas genom
bl. a. vaxning, bestrålning och kemiska metoder för att förlänga dess hållbarhet,
något som är helt förbjudet i Sverige. Då det visat sig att frukt som
plockas på södra halvklotet i mars inte säljs i Sverige förrän i december
borde det vara självklart att konsumenten får veta vilka medel som använts
för att möjliggöra denna långa hållbarhet. Livsmedelsverket gör inga analyser
av t. ex. vaxet på importerad frukt.

Svenska konsumenter måste kunna ställa lika stora kvalitetskrav på utländska
som på svenska fruktsorter. Ett minimikrav bör därför vara att
konsumenten genom någon form av ursprungsbeteckning får veta varifrån
det inköpta äpplet eller päronet härstammar. En skärpt kontroll av importerad
frukt kan lämpligen finansieras med en ökning av den avgift som tas ut

Mot. 1987/88

Jo255

2

för detta ändamål. Det bör snarast utredas om marginalerna på frukt och
grönt, tolkat som skillnaden mellan producentpris och butikspris, är omotiverat
stora med tanke på dessa produkters betydelse för folkhälsan. På
samma sätt måste undersökas om det finns möjligheter att kräva att handeln
anger kvalitetsklass i samband med priset.

Det är rimligt att handeln till kunderna vidarebefordrar upplysningar,
t. ex. genom information på emballaget, om förekomsten av antimögelmedel,
hållbarhetsbehandling med vax eller andra kemiska tillsatser. Någon
form av varudeklaration som visar vilka medel frukten behandlats med bör
därför övervägas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av fortsatt och reformerat importskydd
för svensk fruktodling,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbättrad kontroll
av och införande av ursprungsbeteckning och varudeklaration
för utländsk fruktimport.

Stockholm den 26 januari 1988

Bengt Silfverstrand (s)

Birthe Sörestedt (s)

Gunnar Nilsson (s)

Kaj Larsson (s)
Nils-Erik Wååg (s)

Mot. 1987/88

Jo255

1* Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Jo255-260

3