om sextimmarsdagens genomförande

Motion 1976/77:472 av fröken Mattson m. fl.

av fröken Mattson m. fl.
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

14

Motion

1976/77:472

av fröken Mattson m. fl.
om sextimmarsdagens genomförande

Socialdemokratiska kvinnoförbundet väckte år 1972 - som första organisation
- kravet på 6 timmars arbetsdag. Detta gav upphov till en debatt
som fick ett ovanligt starkt genomslag. Sedan dess har såväl de stora löntagarorganisationerna
som det socialdemokratiska partiet skrivit in 6-timmarsdagen
som ett långsiktigt samhällsmål.

Vi har alltid sett 6-timmarsdagen som en förutsättning för vad vi kallat
”ett mjukare samhälle”. Ett samhälle där vi orkar räcka till för människor
även utanför den närmaste familjekretsen, där vi tar ansvar för vår gemensamma
miljö, både den närmaste och för hela samhället. Ett liv i solidaritet,
men utan direkt ekonomiskt beroende av varandra, för både män
och kvinnor.

Så är det inte i dag. Många undersökningar visar i stället att människor
lever i ensamhet och isolering. Även de som tillhör en familj lever ofta
i en sluten tillvaro. Många vuxna har fä trygga kontakter och tvingas lita
till ”experter” när de hamnar i kriser. Vi har inte tid att ta oss an varandras
bekymmer, att umgås över generationsgränserna osv. Föreningsliv, politiskt
och fackligt arbete sköts i allt högre grad av betalda funktionärer, en utveckling
som kan riskera att öka avståndet till de ”vanliga” medlemmarna.
Vi måste fä tid för kollektiv gemenskap på sådana villkor att alla, även
barn, kan vara med.

En utredning, Delegationen för arbetstidsfrågor(DELFA) tillsattes år 1974.
Vidare fick långtidsutredningen för perioden 1975-1980 i uppgift att särskilt
belysa om en arbetstidsförkortning skulle kunna genomföras under denna
tid. DELFA har presenterat ett delbetänkande, Kortare arbetsdag När? Hur?,
som emellertid knappast ger något svar på sin första fråga. I långtidsutredningen
konstaterade man lakoniskt att ”mångå av dessa problem som
synes åtfölja en arbetstidsförkortning blir emellertid beroende av hushållens
beredvillighet att acceptera de ekonomiska konsekvenserna av en sådan
förkortning”.

Det finns i dag en stark opinion för att en framtida arbetstidsförkortning
skall inriktas på en daglig förkortning av arbetstiden till 6 timmar. Men
meningarna om hur snabbt den kan genomföras går isär. DELFA fortsätter
sitt utredningsarbete.

När 6-timmarsdagen kan genomföras beror givetvis på vad människor

Mot. 1976/77:472

15

ytterst anser är viktigt. Vill man ha mer pengar för att kunna köpa varor
och tjänster, anser man det viktigare med mer tid eller med bättre arbetsmiljö?
En sådan här diskussion kan inte enbart föras av dem som nu förvärvsarbetar.
En stor grupp - huvudsakligen kvinnor - står utanför arbetsmarknaden.
Många som skulle dra nytta av de bättre möjligheterna till
omsorg, barn och äldre, står också utanför. Därför menar vi att en framtida
arbetstidsförkortning, både när och hur den skall genomföras, är en viktig
politisk och facklig fråga. Det är också en fråga om solidaritet mellan olika
grupper. Vissa upplever i dag ett starkare behov än andra, men livssituationen
växlar.

Nyligen har Göran Ahrne vid Uppsala universitet presenterat en doktorsavhandling,
som tar upp dessa avvägningsfrågor. Den är visserligen inte
representativ, men den visar mycket klart att en stor grupp människor hellre
vill förbättra sin arbetsmiljö och/eller minska sin arbetstid än att få mer
pengar för privat konsumtion. En grupp på ca en femtedel var till och med
beredd att minska sin standard för att fä detta. Välfärdsbegreppet håller
alldeles klart på att fä ett annat innehåll.

Men när man diskuterar ”standardavvägningsfrågorna” är det också viktigt
att sätta in dem i ett sammanhang. Vilket samhälle vill vi ha i framtiden?
Vill vi satsa mer på att öka den privata sektorn eller den gemensamma,
på materiella eller kulturella värden, på människan som skapare eller mottagare?
Vill vi ha ett samhälle som hushållar med resurser eller ett slitoch-släng-samhälle?

I DELFA:s i fjol framlagda rapport (SOU 1976:34) Kortare arbetstid När?
Hur? berörs enligt vår uppfattning alltför litet vilka möjligheter som
står till buds för att förverkliga ett samhälle som tar till vara de möjligheter
som 6-timmarsdagen ger. Det gäller t. ex. hur folkrörelserna kan verka,
villkoren för kulturskapandet osv. Här ryms vidare en rad mera specifika
problem, som knappast låter sig utredas ordentligt, om inte tidsperspektivet
är någorlunda klart definierat. Eftersom man nu uppenbarligen inte vill
binda sig för detta föreslår vi att DELFA får i uppdrag att presentera alternativa
förslag utifrån olika tidsperspektiv.

De specialproblem som vi menar bör studeras redan nu gäller frågan om
en bättre anpassning mellan arbetstider och servicetider. Barnomsorgen och
i viss mån skolan är nu inte anpassade till människors faktiska arbetstider.
Vidare kan en form av skiftesarbete bli nödvändigt inom servicesektorn,
som t. ex. för handelns del skulle kunna innebära att behovet av öppethållande
på lördagar och söndagar minskade. Brist på vissa nyckelgrupper
av anställda, t. ex. läkare och barnslugepersonal, kräver en långsiktig pia

Mot. 1976/77:471

16

nering. Resurser för förbättring av människors närmiljö som motsvarar förväntningarna
från en kortare arbetsdag bör också finnas med.

Vi hemställer

att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv för Delegationen
för arbetstidsfrågor för presentation av alternativa förslag utifrån
olika tidsperspektiv för sextimmarsdagens genomförande.

Stockholm den 21 januari 1977
LISA MATTSON (s)

LILLY BERGANDER (s) ANITA GRADIN (s)

GOTAB 51910 Slockholm 1977

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.