om nedrustning

Motion 1987/88:U409 av Olof Johansson m. fl. (c)

av Olof Johansson m. fl. (c)
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:U409

av Olof Johansson m. fl. (c)
om nedrustning

Sammanfattning

Det gångna året har givit hopp åt nedrustningsarbetet. INF-avtalet visar att
det går att nedrusta. Det visar att det går att förbättra säkerheten genom
nedrustning.

Inför FN:s extra möte om nedrustning i sommar föreslår centern bl. a. ett
program för kärnvapennedrustning.

I det pågående kriget i Libanon är de civila offren över 90% av de dödade.
Under första världskriget var 5% civila. Centern föreslår en studie om
vilka åtgärder som bör vidtas för att förstärka skyddet av civilbefolkningen.

Centern riktar skarp kritik mot de franska kärnvapenproven i Muroroa
och föreslår en internationell kartläggning av skador på människor och miljö.

Kryssningsmissiler innebär ett hot mot Sverige. Internationella förhandlingar
måste leda fram till förbud mot kryssningsmissiler.

Sambandet mellan kärnkraften och kärnvapen ges särskild uppmärksamhet.
Vid sekelskiftet planeras 25 000 kg separat plutonium att fraktas mellan
Europa och Japan. Exemplet visar att den omfattande hanteringen kommer
att kräva ett kontrollsamhälle och svårigheter att hindra plutoniet från att
användas till kärnvapenframställning.

Mer än vart tredje kärnvapen har en marin användning. Den ökade
marinaktiviteten ökar risken för oavsiktliga incidenter, konfrontationer och
kollisioner mellan militära och civila aktiviteter.

Sverige bör utarbeta ett konkret program för marina rustningsbegränsningar.

Centern föreslår en nordisk parlamentarisk arbetsgrupp om en kärnvapenfri
zon i Norden. Centern föreslår en utvidgning av ESK-området och
anser att Sverige bör verka för en konferens om förtroendeskapande åtgärder
i norra Europa.

Centern föreslår åtgärder för att begränsa vapenexporten. En förteckning
bör upprättas över de länder som uppfyller kraven för svensk vapenexport.
Det får aldrig råda någon tvekan om att reglerna för vapenexporten helt och
fullt står i överensstämmelse med den svenska utrikespolitiken.

En aktiv avspänningspolitik kräver strategiska studier och analyser av internationella
makt- och balansförhållanden. Ett säkerhetspolitiskt forskningscentrum
föreslås.

Inledning Mot. 1987/88

U409

Det gångna året har givit hopp åt nedrustningsarbetet. INF-avtalet är det
första nedrustningsavtalet på kärnvapenområdet. Det förpliktigar USA och
Sovjetunionen att skrota alla landbaserade ballistiska missiler och kryssningsmissiler
med en räckvidd på 500-5 500 kilometer. Avtalet garanterar
dessutom båda parters rätt att vidta kontrollåtgärder i avsikt att övervaka
avtalets fullbordan. INF-avtalet består av fyra huvuddokument som redogör
för avtalets grundprinciper: Avtalets artiklar, Memorandum om datakännedom,
Inspektionsprotokollet och Avvecklingsprotokollet.

Avtalet visar att det går att nedrusta. Det visar att det går att förbättra säkerheten
genom nedrustning. Överenskommelsen om kontroll av avtalet innebär
att supermakterna tvingas samarbeta militärt för säkerhetens skull.

Ett första steg i arbetet för gemensam säkerhet har inletts.

Avtalet har också inneburit ett bättre klimat mellan öst och väst. En öppning
har skapats i järnridån. Avtalet om medeldistansmissiler är en seger för
alla som engagerat sig i nedrustnings- och fredsarbete världen över. Den
enorma press som fredsrörelsen utsatte kärnvapenmakterna för under 70-talet
och 80-talets början skapade en opinion som till sist också påverkade supermaktsledarna.

Det är av stort värde att avtalet har kommit till stånd. Vi hoppas att genomförandet
av avtalet skall kunna fullföljas på ett framgångsrikt sätt.
Kärnvapennedrustningen måste fortsätta. Målet måste vara ett totalt askaffande
av kärnvapen. Avtalet ger stora förväntningar på fortsatta överenskommelser
på kärnvapenområdet, särskilt när det gäller taktiska kärnvapen
i Europa. Vi förväntar oss att supermakterna kommer fram till en
uppgörelse om strategiska kärnvapen. Även på det konventionella området
måste förhandlingarna få ny fart. Det kommande året måste leda fram till
ett totalförbud mot kemiska stridsmedel. INF-avtalet är den första frukten
av ett nytt tänkande. Sverige måste utnyttja situationen och medverka till
att fler avtal kommer till stånd på nedrustningsområdet under det kommande
året.

Nedrustningen är och förblir en i grunden politisk fråga och en opinionsfråga,
där människors uttryck för och vilja till fred har stor betydelse för utgången
av alla förhandlingar.

I år kommer FN att anordna ett tredje extra möte om nedrustning. Sverige
måste aktivt delta i förberedelsearbetet och i själva konferensen. Vår förhoppning
är att mötet skall bidra till att förstärka och utveckla det handlingsprogram
som antogs vid det första extra mötet om nedrustning 1978.

Det är angeläget att FN ges ny kraft i arbetet för en ny nord/syddialog, vilken
också är beroende av en reell nedrustning. De förslag som vi här kommer
att ta upp anser vi bör ges särskild prioritet också i det arbetet.

Skydd för civilbefolkningen

20 miljoner människor beräknas ha dödats i de 150 krig mellan och inom
länder som utkämpats sedan andra världskrigets slut 1945. Alltjämt pågår

ett fyrtiotal krig. Flertalet av dödsoffren har varit kvinnor och barn och det Mot. 1987/88

är en utveckling som fortsätter. Under första världskriget var 5 % av de dö- U409

dadé civila och under andra världskriget steg siffran till 50%. I Vietnamkriget
var 80% civila och under den pågående konflikten i Libanon har siffran
stigit till över 90%. Det tycks som om kvinnor och barn skulle vara de
hårdast drabbade. Det är som om man vände på det uttryck som hade positiv
mening tidigare ”kvinnor och barn först”.

Vi anser att skyddet av civilbefolkningen måste ges särskild uppmärksamhet.
Sverige bör ta initiativ till en studie om vilka åtgärder som bör vidtas
för att förstärka skyddet av civilbefolkningen.

FN:s fredsbevarande roll

FN-stadgan inleds med orden ”Vi, Förenta Nationernas folk, är beslutna att
rädda kommande generationer undan krigets gissel och att leva tillsammans
i fred med varandra så som goda grannar”. För ett land som Sverige är det
naturligt att slå vakt om FN-stadgans folkrättsliga principer och FN:s ställning
i den internationella politiken. På nedrustningsområdet innebär stödet
för FN:s verksamhet samtidigt att vi slår vakt om alla staters rätt att delta i
förhandlingar som berör deras egen säkerhet. Det är därför naturligt för
Sverige att i första hand kräva att nedrustningsfrågor behandlas i organ där
alla FN-stater kan delta. Även om vi uppskattar att stormakterna har styrt
kursen åt rätt håll nu, accepterar vi inte att de gör upp över våra huvuden.

De ledande kärnvapenmakterna har ett särskilt ansvar för att verklig nedrustning
kommer till stånd. De kärnvapenfria staterna måste ha rätt och
möjlighet att påverka och delta i förhandlingar som berör deras egna säkerhetsintressen.

Sverige måste ge FN:s generalsekreterare allt tänktbart stöd i hans ansträngningar
att stärka världsorganisationens och i synnerhet säkerhetsrådets
roll i nedrustningssammanhang. Nedrustning är en angelägenhet för
alla FN:s medlemsstater. Också i det direkta förhandlingsarbetet måste därför
FN:s roll stärkas. Sverige bör ta upp diskussioner om en nordisk gemensam
satsning såväl om FN:s roll som dess finansiering.

Program för nedrustning av kärnvapen

De vetenskapliga studierna om kärnvapenkrigets effekter har visat en
ohygglig bild. Kärnvapenkriget har inte bara skrämmande omedelbara effekter.
Det rymmer också långsiktiga konsekvenser som kan ödelägga vår
jord och oåterkalleligen påverka betingelserna för allt mänskligt liv på vår
planet. Ett kärnvapenkrig drabbar alla folk och alla stater, även dem som
finns långt bort från krigsskådeplatsen.

Riskerna för ett kärnvapenkrigs långtgående följder för människans överlevnadsmöjligheter
och för den yttre miljön (bl. a. globala klimatförändringar)
måste ges särskild uppmärksamhet.

Sverige måste fortsätta att driva de krav som Thorbjörn Fälldin framförde
i FN 1982 och som den socialdemokratiska regeringen senare fullföljt: 8

Mot. 1987/88

U409

En sådan frysning av kärnvapenutvecklingen skulle kunna utgöra det första
och mest effektiva steget mot betydande minskningar av kärnvapenarsenalerna.
Därefter kvarstår problemen att hantera de stora lager av kärnvapen
som kommer att utgöra en fortsatt risk.

Löften om icke-första användning skulle kunna leda till att kärnvapenstaterna
minskar sitt beroende av kärnvapen. Därmed skulle antagligen kärnvapentröskeln
höjas avsevärt. Sverige måste fortsätta att verka för att få till
stånd sådana utfästelser.

Den svenska regeringen bör fördöma kärnvapenprov var helst de förekommer
och oberoende av vilket land det gäller. Sverige bör ta förnyade
initiativ för att få till stånd ett sådant avtal.

Fullständigt kärnvapenprovstopp

Sverige har länge drivit ett aktivt arbete för att få till stånd provstoppsavtal.
Det finns ett gällande partiellt provstoppsavtal från 1963. Sverige har i FN:s
nedrustningskonferens lagt fram förslag till ett fullständigt provstoppsavtal.
Sverige har också tagit fram en metod för att seismologiskt mäta och kontrollera
kärnexplosioner.

Sverige måste aktivt verka för att en internationell överenskommelse snarast
träffas om fullständigt förbud mot kärnvapenprov genom förhandlingar
i CD. USA och Sovjetunionen måste initiera ett ömsesidigt moratorium för
kärnsprängningar. Sverige bör bidra till upprättandet av ett internationellt
verifikationsarrangemang för ett sådant provstopp.

Ett totalt provstoppsavtal framstår i dag som en av de angelägnaste frågorna
i nedrustningsarbetet. Ett provstopp skulle på sikt leda till ett slut på
kärnvapenframställning. Hagforsanläggningen visar på en metod för att
seismologiskt mäta och kontrollera kärnexplosioner. Kärnvapenmakterna
har nu ansvaret för att ett avtal kommer till stånd. Det borde vara en första
rangens uppgift när USA:s och Sovjetunionens regeringschefer träffas för
nya nedrustningssamtal.

Från centerpartiet har vi i riksdagen särskilt kritiserat de franska kärnvapenproven
vid Muroroa som sker mot befolkningens vilja.

Civilbefolkningen i området har drabbats av cancersjukdomar. Miljön
har skadats på ett påtagligt sätt. Den franska regeringen har hemlighållit
omfattningen av skadorna och vägrat att medverka i internationella cancerregister.
Vi anser att detta är upprörande och föreslår att Sverige tar initiativ
till en internationell kartläggning av skador på människor och miljö, som en
följd av kärnvapenproven i Muroroa.

- ett fullständigt stopp för kärnvapenprov

- ett fullständigt stopp för tillverkning av kärnvapen och dess vapenbärare

- ett förbud mot all vidare utplacering av kärnvapen och kärnvapenbärare

- ett fullständigt förbud för produktion av klyvbart material för vapenändamål.

9

Kryssningsmissiler

Kryssningsmissiler är en relativt ny vapentyp som har egenskaper som gör
att det finns särskild anledning att försöka få till stånd ett förbud mot användningen
av dem. De är lågflygande och svåra att upptäcka. De är förhållandevis
billiga att tillverka och kan därför befaras få en allt större spridning
om inte åtgärder sätts in för att förhindra detta.

De kan dessutom utgöra ett särskilt hot mot oberoende länder som Sverige,
genom att de med sina flygbanor kan kränka vårt territorium. Även oavsiktliga
kränkningar eller olycksfall vid hanteringen av dem kan innebära ett
hot mot oss.

Vi anser därför att det är angeläget att så snart som möjligt få till stånd internationella
förhandlingar som syftar till ett förbud mot kryssningsmissiler.

Kärnvapen i rymden

Rymden tillhör hela mänskligheten och får inte missbrukas för krigiska syften.
Det är positivt att kunna använda satelliter i rymden för kommunikation
och information. Det är också nödvändigt med satelliter för att kontrollera
avtal på nedrustningsområdet.

FN har givit nedrustningskonferensen i uppdrag att förhandla för att förhindra
en kapprustning i rymden. USA och Sovjetunionen har tillsammans
skickat upp ca 2000 militärt inriktade satelliter. Nu föreligger en risk för ytterligare
militarisering av rymden genom utveckling av vapensystem direkt
för rymden genom bl. a SDI. Sovjetunionen har sedan länge testat antisatellitsystem.
Båda stormakterna forskar kring partikelstrålvapen och laser
för rymdändamål. När supermakterna kommer så långt som till prov med
de nya systemen, äventyras ingångna avtal och förhandlingarna om rustningsbegränsningar
försvåras ytterligare. Tidsfaktorn är av avgörande betydelse,
därför är det nödvändigt att utan dröjsmål få till stånd internationella
förhandlingar för att förhindra en kapprustning i rymden.

Sverige måste verka för att tillräckliga säkerhetsåtgärder vidtas för att
minska riskerna för skador i samband med rymdens utnyttjande.

Radiologiska vapen

Ölyckan i Tjernobyl 1986 har ytterligare aktualiserat frågor om risker och
konsekvenser vid bekämpning av anläggningar och material som skulle kunna
leda till spridning av radioaktivitet.

En särskild fara utgör möjligheten att kärnkraftverk skadas i krig och att
stora mängder radioaktivt material sprids ut i omgivningen. Utredningar
publicerade de senaste åren visar att om en sådan anläggning träffas av ett
kärnvapen uppstår en oerhörd förstärkning av strålningsverkan.

Men även ett angrepp på kärnkraftverk med konventionella vapen kan
utlösa spridning av stora mängder radioaktivitet. Angrepp på kärnkraftverk
skall därför jämställas med massförstörelse. Sverige måste fortsätta att verka
för en snar överenskommelse för att sådana angrepp förbjuds inom ramen
för ett avtal mot ”radiologisk krigföring”.

Sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen

Mot. 1987/88

U409

Sambandet mellan civil och militär användning av kärnenergi är uppenbart,
bl. a. genom att det högaktiva avfallet kan användas som utgångspunkt för
framställning av vapenplutonium. Reaktorer som kan utnyttjas för produktion
av både elenergi och vapenplutonium är fullt möjliga. Sammantaget
ger detta bilden av en energikälla som är oacceptabel ur miljösynpunkt,
nära förbunden med atomvapnen och deras spridning, omöjlig att
helt säkert bemästra och dessutom dyr.

Uppgifter har framkommit att företag i Västtyskland under flera års tid
har mutat folk vid kärnkraftverk för att få kontrakt på radioaktiva transporter.
Risk föreligger att klyvbart material smugglats vidare.

Genom den civila kärnkraften blir hela plutonium-teknologin en svag
länk. Upparbetning, transporter, lagringar etc. ingår. Med en omfattande
hantering kan plutoniumstölder och terroraktioner bli återkommande företeelser.

Flertalet europeiska stater med kärnkraftprogram har valt att upparbeta
reaktorbränslet och kommer då att äga stora mängder reaktorplutonium.
Hur detta skall användas är icke bestämt, utan man förhandlar bara om lagring
i IAEA:s regi eller under dess kontroll (IPS). Detta är ingen lösning,
bara ett uppskjutande av problemet.

Slutförvar av använt kärnbränsle enligt den svenska KBS-3-metoden kan
inte heller accepteras eftersom den enligt vår mening inte uppfyller kraven
på en säker förvaringsmetod.

Centerpartiet är motståndare till kärnkraft i Sverige. Vi har bl. a. gjort
det utifrån vetskapen om sambandet kärnkraft och kärnvapen. Centerpartiet
anser att Sverige bör ta initiativ till åtgärder för att förhindra spridning av
kärnvapen via kärnkraftsteknik och kärnkraftsavfall. Vi anser att den svenska
regeringen måste aktualisera dessa frågor i samband med FN:s extra möte
om nedrustning.

År 1984 skeppades 250 kg plutoniumoxid, som hade separerats i Frankrike
från utbränt kärnbränsle från japanska reaktorer, tillbaka till Japan. Av
rädsla för plutoniumpirater hade fartyget ingen annan last än plutonium.
Under hela resan eskorterades det av franska och amerikanska örlogsfartyg.
Japanerna hade avdelat 300 poliser att vakta plutoniet efter ankomsten till
Japan.

Vid sekelskiftet planeras 25 000 kg separerat plutonium att fraktas inom
och mellan Europa och Japan om kärnkraftsindustrin där genomför planerna
på att använda plutonium i sina kommersiella kärnkraftverk. Som en
jämförelse kan nämnas att den bomb som fälldes över Nagasaki innehöll sex
kg plutonium. En så kraftigt utökad hantering av plutonium kommer att
försvåra möjligheterna att hindra plutoniet från att användas till kärnvapenframställning.
Exemplet visar att den omfattande hanteringen kommer att
kräva ett kontrollsamhälle.

Flera stater söker uppenbarligen få reaktorer och upparbetningsanläggningar
i egen regi. En upparbetningsanläggning kan därigenom underlätta
vapenframställning.

11

Centerpartiet har i skilda sammanhang kritiserat både den dubbla roll Mot. 1987/88

som IAEA för närvarande har och organisationens allmänna inriktning. Vi U409

har framhållit det oförenliga i att både främja kärnkraftens utveckling och
samtidigt ha ett ansvar för att förhindra kärnvapenspridningen. Enligt vår
mening måste Sverige kräva att IAEA:s stadgar ändras så att organisationens
uppgifter inskränks till att gälla dels kontroll och säkerhet för den civila
kärnkraften, dels att kontrollera och förhindra kärnvapenspridningen.

Med en sådan förändring av inriktningen för IAEA:s verksamhet skulle organisationen
också kunna bli effektivare som kontrollorgan.

Kemiska vapen (C-vapen)

Sedan 1925 finns ett förbud mot användning av kemiska och bakteriologiska
vapen i krig.

Emellertid är detta protokoll inte tillräckligt. Det behövs en ny och mer
heltäckande konvention. Riskerna är stora annars, att man får en ny generation
av kemiska vapen, de s. k. binära vapnen. Kemiska vapen har alltid
varit svåra att handskas med för angriparen. De binära vapnen innebär att
man kan hålla olika kemiska medel separerade från varandra och att de
blandas först i avskjutningsögonblicket. Detta gör dem betydligt lättare att
handskas med och därmed ökar riskerna för ny produktion av C-vapen.

USA har beslutat om tillverkning av binära C-vapen.

Sovjetunionen har enligt rapporter använt kemiska vapen under hösten
1966 i Afghanistan. Framför allt skall bevattningstunnlarna ha utsatts för
angrepp. Kemiska vapen har också använts i kriget mellan Iran och Irak.

Detta konventionsarbete är det mest hoppfylla inom nedrustningskonferensen
i dag. Det råder enighet om principerna för en konvention. Den
skall förbjuda utveckling, produktion, förvärv, lagring, fortsatt innehav och
överföring av kemiska vapen samt förstöring av lager och produktionsanläggningar
för kemiska vapen. En av de mest angelägna uppgifterna i
1988 års nedrustningsarbete är att få till stånd ett heltäckande förbud mot
kemiska vapen.

Verifikation

I internationella nedrustningsförhandlingar spelar frågan om kontroll av avtalens
efterlevnad en stor roll. Det är ofta en av de stötestenar som gör det
svårt att nå överenskommelser. Ett land som skriver under en uppgörelse
om begränsning av sin militära kapacitet vill naturligtvis försäkra sig om att
också motparten seriöst följer avtalen.

Stockholms fredsforskningsinstitut, SIPRI, har lagt fram en rapport om
hur verifikationsinstrumenten kan förstärkas. Det är viktigt att så sker och
Sverige bör initiera åtgärder för att underlätta kontrollen av avtalen. Men
Sverige som neutralt land bör också direkt kunna bidra till en förbättrad verifikation
genom att ställa experter och kontrollanter till FN:s förfogande
för kontroll av ingångna avtal.

Det europeiska forskningssamarbetet inom EUREK bör utnyttjas att 12

bidra till att utveckla teknik för verifikation. Centerpartiet ställer sig posi- Mot. 1987/88

tivt till att Sverige medverkar till att en ”Fredssatellit” kan få en sådan an- U409

vändning.

Vi anser det angeläget att Sverige medverkar i civila rymdprojekt för att
stärka kontrollen av ingångna avtal och att förbättra kunskaperna om rustningarna.

Marin kapprustning

Antalet kärnvapen öronmärkta för marint bruk är förvånande stort. Över
9 000 kärnladdningar ingår i den strategiska balansen mellan de båda blocken.
Ca 6 600 taktiska kärnvapen ingår i marina styrkor. Totalt är alltså mellan
vart tredje och fjärde kärnvapen i världen öronmärkt för marint bruk.

En betydande del av dessa måste antas ständigt vara till havs ombord på fartyg
eller flygplan på rutinuppdrag. Om en ny generation sjöbaserade kryssningsmissiler
skulle tillkomma, kommer denna situation att ytterligare accentueras.
Det stora antalet till trots har kärnvapnen endast varit föremål
för en begränsad uppmärksamhet - säkert beroende på kärnvapenmakternas
politik att ”varken bekräfta eller förneka förekomsten eller frånvaron
av kärnvapen ombord på specificerade fartyg vid angivna tidpunkter”. Man
kan också notera att antalet kärnkraftverk för framdrivning av u-båtar och
andra krigsfartyg är större än antalet kärnkraftverk på land.

Den marina rustningsutvecklingen är ingen isolerad företeelse utan en del
av den allmänna kapprustningen. Rustningskontroll avseende marina styrkor
och marin verksamhet måste därför bedömas inom ramen för rustningskontroll
i allmänhet.

Den tekniska utvecklingen har gått lika fort inom det marina området
som inom övriga militära områden. Kärnvapnen, kärnreaktorerna, elektroniken,
datorerna, flyget, ”automatiska slagfältet”, vapenverkan är alla teknikområden,
som utvecklas snabbt och är relevanta på det marina området.

Nya metoder för navigation tillåter operation i nästan alla väder och i
mörkret med allt större precision. U-båtsoperationer i istäckta områden har
blivit rutin.

Den ökande marina aktiviteten har också ökat risken för oavsiktliga incidenter,
konfrontationer mellan olika marina förband, kollisioner mellan
militära och civila aktiviteter på havet.

Det har blivit allt svårare att överblicka den militära aktiviteten också i de
nordligare farvattnen. Åtgärder som skulle kunna minska den marina kapprustningen
är begränsningar av strategiska kärnvapen-u-båtarna å ena sidan
och de u-båtsbekämpande medlen å andra sidan. De ledande militärmakterna
måste också fås att vara återhållsamma med marina övningar. Sverige
bör lägga fram förslag om hur sådan begränsningar kan ske.

Sverige har tagit initiativ till att föra upp marin rustning på FN:s dagordning.
Sverige bör nu ta nästa steg genom att utarbeta ett konkret program
ang. marina rustningsbegränsningar.

13

Mot. 1987/88

U409

Samarbete i Europa

Att verka för fred, frihet, öppenhet och samarbete i Europa är en av de
mest centrala uppgifterna för svensk utrikespolitik.

En av de stora utmaningarna i vår tid består fortfarande i att undanröja
de konflikthot som ännu består som en följd av andra världskriget. Sveriges
offensiva Europa-politik måste därför ha ett alleuropeiskt perspektiv.

Självständig svensk utrikespolitik, och en politik som konsekvent bidrar
till tilltron till neutralitetspolitiken, är en förutsättning för att Sverige skall
kunna göra sitt bästa för fred, frihet, öppenhet och samarbete i Europa.

ESK-konferensen om säkerhet och samarbete i Europa har kommit att bli
ett betydelsefullt instrument i förhandlingsarbetet.

Den startade med Helsingfors-dokumentet 1975 som behandlar frågor
om handel, mänskliga kontakter och rättigheter och kultur. Den spänner således
över många områden.

Sverige tillmäter ESK-processen stor betydelse och det finns all anledning
att göra det. Det är viktigt att alla länder i Europa kan träffas och diskutera
angelägna problem och är en viktig del av de förtroendeskapande åtgärderna
i Europa. Sverige måste aktivt delta i ESK-konferensen. Det är av
stor betydelse att bl. a. inom ESK kunna följa upp Stockholms-konferensen
för att få till stånd förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder. Det kan leda
vidare till europeiska nedrustningsförhandlingar och kan bidra till att
minska riskerna för överraskande, konventionella angrepp och därmed ytterst
kärnvapenkrig.

Konventionen rustning

Men även konventionella styrkeförhållanden och stabiliteten i Europa måste
ägnas ökad uppmärksamhet i den svenska nedrustningspolitiken. Om ett
krig med konventionella vapen skulle utbryta i Europa finns risken att det i
värsta fall kan trappas upp med kärnvapen.

Under senare år har det skett en kraftig satsning på konventionell upprustning.
Den pågående konventionella kapprustningen medför en ökad
roll för militära maktmedel i internationell politik och en minskad roll för
folkrätten. För mindre stater är detta starkt negativt. Risken för att bli angripen
med konventionella vapen framstår för dem som det främsta hotet
mot deras säkerhet.

Bortskaffande av kvarlämnad krigsmateriel

De alltmer utstuderade moderna försåtsvapnen, som landminor med splitterverkan,
utgör en fruktansvärd fara även lång tid efter det att krig och
konflikter har upphört. De drabbar oskyldiga, ibland generationer efter det
att de har utplacerats. De bidrar därigenom till att förlänga krigets lidande
och det hat som krig sår. Det är ytterst angeläget att frågan om bortskaffande
av kvarlämnad krigsmateriel aktualiseras i FN av den svenska regeringen
i samband med det extra mötet om nedrustning.

14

Det är glädjande att äntligen vissa framsteg gjorts i förhandlingarna om Mot. 1987/88

truppbegränsningar i Centraleuropa, MBFR. Ansträngningar måste göras U409

för att få överenskommelser om reduktion av de konventionella styrkorna i
Europa.

Förslag om en kärnvapenfri korridor fri från slagfältskärnvapen i Europa
måste kombineras med förslag om begränsningar och/eller förändringar av
det konventionella försvaret för att inte leda till upprustning. Sådana begränsningar
kan vara knutna till ömsesidiga truppreduceringsavtal.

En annan möjlighet är att avlägsna både kärnvapen och större konventionella
vapen inom ett visst område från vardera gränsen eller att från
det området dra tillbaka de konventionella system som kan användas offensivt.
Sverige bör ta initiativ till sådana studier av hur begränsningar kan
åstadkommas av kärnvapen och konventionellt försvar i Europa i syfte att
åstadkomma militär avspänning.

Det är viktigt att Sverige hävdar de neutrala och alliansfria staternas rätt i
de förestående förhandlingarna om konventionella vapen.

Nordisk säkerhet

Det nordeuropeiska och det nordatlantiska området har fått en ökad strategisk
betydelse. Stormakterna har på olika sätt visat ett tilltagande intresse
för utvecklingen här. Det förekommer en ökad militär aktivitet från båda alliansernas
sida i vårt närområde. Den ökande övnings- och spaningsverksamheten
har lett till gränskränkningar till sjöss och i luften som aldrig får
accepteras. Sverige måste vara fast beslutet att skydda landets territorium
med alla tillgängliga medel och att demonstrera för omvärlden att våra
gränser är definitiva.

Sveriges neutralitetspolitik måste fullföljas med fasthet och konsekvens.

Att vi i vår del av Europa under senare tid varit befriade från allvarliga kriser
betyder inte att situationen på våra breddgrader har varit statisk.

De nordiska länderna måste utifrån sina säkerhetspolitiska lösningar
överväga åtgärder som ytterligare kan konsolidera och stärka stabiliteten i
norra Europa. En kärnvapenfri zon skulle kunna stärka de nordiska ländernas
säkerhet. Ett balanserat zonarrangemang, som inte ger någon part ensidiga
fördelar, skulle kunna främja avspänningen i ett för stormakterna alltför
intressant område. De nordiska länderna måste först av allt vara eniga
om att det ligger i ländernas intresse att få till stånd en kärnvapenfri zon i
norra Europa. Det förutsätter också ett brett politiskt stöd i partierna i de
nordiska länderna. Centerpartiet ser det som värdefullt att en enig svensk
riksdag har slutit upp kring zontanken. Vi anser också att en parlamentarisk
arbetsgrupp med företrädare för riksdagspartierna i Norden skulle innebära
att frågan förs framåt. Det kan leda till en fördjupad nordisk dialog i säkerhetspolitiska
frågor, utifrån de olika säkerhetspolitiska lösningar länderna
valt.

Sverige måste ta fasta på möjligheterna att främja en avspänning i det
nordeuropeiska området. För Sverige är det, som vi tidigare nämnt i motionen,
viktigt att få till stånd förtroendeskapande åtgärder till sjöss i det

nordatlantiska och nordeuropeiska området. Det kan finnas skäl att utvidga Mot. 1987/88

ESK-området med en ny dimension från Medelhavet till Nordpolen utöver U409

den som finns i dag från Ural till Atlanten. Vi anser att Sverige bör verka för

att en konferens om förtroendeskapande åtgärder i norra Europa kommer

till stånd.

Vapenexport

Vapenexport från Sverige är i princip förbjuden. Förbudet är dock förenat
med möjligheter till dispens efter prövning i varje enskilt fall. Grundförutsättningen
för att export av vapen ska kunna tillåtas är att det sker till
länder som inte befinner sig i konflikt eller hotas av konflikt liksom att vapnet
inte kan förväntas användas för förtryck av landets invånare.

Skäl kan anföras för att Sverige skall tillåta export av vapen i vissa fall. De
längre produktionsserierna spelar en betydande roll för att tillgodose en någorlunda
stor del av vårt eget vapenbehov med inhemsk produktion. Detta i
sin tur är av betydelse för trovärdigheten av vår neutralitetspolitik. Till detta
kan läggas det rent principiella argumentet att andra länder som upprätthåller
ett försvar i samma fredliga syfte som vi själva också bör ha samma
rätt som vi gör anspråk på att kunna köpa vapen på världsmarknaden
och inte tvingas till ett stormaktsberoende. Att inte under några omständigheter
tillåta vapenexport men själv uppträda som köpare av vapen kan med
skäl uppfattas som hyckleri.

Reglerna för svensk vapenexport har varit föremål för översyn. Proposition
väntas under våren. Centerpartiet anser att vapenexport ej kan få
förekomma till länder som är inblandade i någon form av yttre eller inre
konflikt eller som löper en påtaglig risk att bli inblandad i en sådan.

Kraven på garantier mot vidareexport till sådana länder måste också skärpas.
En självklar regel borde vara att all export till länder varigenom det förekommer
vidareexport i strid mot slutförbrukarintyget omedelbart stoppas.

Centerpartiet anser att en förteckning skall upprättas över de länder som
är tänkbara för svensk vapenexport. Detta bör ske i samband med den översyn
av vapenexporten som centern tidigare föreslagit. Syftet skall vara att
begränsa exportens omfattning och antalet länder till vilka marknadsföring
och försäljning av krigsmateriel kan ske. Även med en sådan förteckning
skall givetvis dispens krävas för varje enskild export. Förteckningen måste
fortlöpande bli föremål för översyn. Handel med svensk krigsmateriel måste
få en rigorös kontroll. Företagen bör finansiera vapenkontrollen genom en
avgift.

Det får aldrig råda någon tvekan om att reglerna för vapenexporten fullt
och helt harmonierar med den svenska utrikespolitiken.

Den internationella vapenhandeln ökar kraftigt. Den saknar näst intill
helt regler och sker utan hänsyn till ländernas inrikes- och utrikespolitiska
förhållanden. Vi anser att Sverige bör aktualisera frågan om internationella
regler för vapenexport.

16

Säkerhetspolitisk forskning

För Sverige, som ett alliansfritt land, är det utomordentligt angeläget att ha
tillgång till inhemsk säkerhetspolitisk expertis, i den mån så över huvud taget
är möjligt stödd på egen forskning i säkerhetspolitiska frågor. Detta gäller
naturligtvis i första hand analyser av närområdet, Norden och Europa,
men måste självfallet också ses i ett vidare perspektiv.

Möjligheten till beroende och självständighet i analyser och bedömningar;
att bygga upp och vidmakthålla en sådan kompetens kräver långsiktiga
satsningar och en kraftsamling av tillgängliga resurser.

I dag finns ett ökande intresse för det nordiska området, nya tendenser på
det militärtekniska och strategiska området, nya förhandlingsinitiativ och
en stigande insikt om de risker vi alla löper.

Det är därför angeläget att ett samlat grepp tas för att utreda den säkerhetspolitiska
forskningens framtid. Det är angeläget att möjliggöra och slå
vakt om en på en gång oberoende och kritisk, relevant och solid forskning.
På lång sikt skall ett sådant centrum skapa kompetens för att kunna formulera
alternativ för ett aktivt svenskt internationellt agerande. Möjligheterna
att skapa ett centrum för säkerhetspolitisk forskning i landet bör klarläggas.
Även en aktiv avspänningspolitik kräver strategiska studier och analyser av
internationella makt- och balansförhållanden. Sverige har under många år
åtnjutit även en internationellt stark exportposition i nedrustningsfora,
främst avseende kärnvapen och kemiska stridsmedel. En ökande komplexitet
i den internationella miljö som omger oss kommer att ställa växande
krav på vår framtida förmåga till säkerhetspolitisk bedömning och analys.
Utrikesutskottet har med anledning av centermotioner under flera år
anfört att det finns anledning att närmare överväga vad som skulle kunna
göras för att åstadkomma bättre överblick över den utrikes- och säkerhetspolitiska
forskningen och utredningsverksamheten i Sverige. Vi anser att regeringen
bör till riksdagen återkomma med förslag om ett säkerhetspolitiskt
centrum.

Stöd till fredsorganisationer

Ett aktivt folkligt intresse för freds- och nedrustningssträvandena är en viktig
förutsättning för effektiva insatser vid internationella förhandlingar.
Centerpartiet har i en annan motion krävt att generella bidrag bör utgå till
fredsorganisationer.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förstärkt skydd av civilbefolkningen i krig,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att stärka FN:s roll, samt vad som anförts
om nordisk samordning av frågan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo- Mot. 1987/88

tionen anförts om program för nedrustning av kärnvapen, U409

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fullständigt provstoppsavtal för kärnvapen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationell kartläggning av skador på människor
och miljö som en följd av de franska kärnvapenproven i Muroroa,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förbud mot kryssningsmissiler,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationella förhandlingar för att förhindra
kapprustning i rymden,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konvention om radiologiska vapen ang. förbud
mot angrepp på kärnkraftverk,

9. att riksdagen begär att regeringen aktualiserar sambandet mellan
kärnkraft och kärnvapen vid FN:s extra möte om nedrustning,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en heltäckande konvention mot kemiska vapen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svenska insatser för kontroll av nedrustningsavtal
och kartläggning av rustningar,

12. att riksdagen hos regeringen begär initiativ i FN ang. bortskaffande
av kvarlämnad krigsmateriel,

13. att riksdagen hos regeringen begär ett program för marin nedrustning,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts ang. förhandlingar om begränsning av konventionella
vapen,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en parlamentarisk arbetsgrupp för kärnvapenfri
zon i norra Europa,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förtroendeskapande åtgärder i norra Europa,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts ang. konferens om förtroendeskapande åtgärder i
norra Europa,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regler för svensk vapenexport,

19. att riksdagen hos regeringen begär initiativ i syfte att få till
stånd internationella regler för den internationella vapenhandeln,

18

20. att riksdagen hos regeringen begär förslag om säkerhetspoli- Mot. 1987/88
tiskt forskningscentrum. U409

Stockholm den 26 januari 1988

Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Karin Söder (c)

Nils G Åsling (c)

Gunnar Björk (c)

Britta Hammarbacken (c)
Pär Granstedt (c)

Karin Israelsson (c)

Görel Thurdin (c)
Gunnel Jonäng (c)
Gunilla André (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)

19

Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Utrikesutskottet

Händelser

Inlämning: 1988-01-26 Hänvisning: 1988-02-02

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (36)