om barnens rättigheter

Motion till riksdagen

av Karin Söder m. fl. (c)
om barnens rättigheter

Mot.

1987/88

U526-530

År 1924 antog Nationernas Förbund en deklaration om barnens rättigheter.

År 1948 antog Förenta Nationerna deklarationen om de mänskliga rättigheterna.
I denna finns två artiklar om barns rättigheter.

År 1959 antog FN:s generalförsamling en särskild förklaring om de rättigheter
som bör kunna komma barn till del oavsett ras, religion, politik eller
annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung.

Barnen skall alltså ha rätt till juridisk och social trygghet, undervisning
och rekreation. Barn skall också skyddas från alla former av vanvård och
grymhet och utnyttjande av olika slag.

År 1979 så föreslogs att förklaringen om barns rättigheter skulle få en
bättre status, dvs. samma status som en konvention. Det är nu snart 10 år
sedan arbetet som följde på detta polska initiativ tog sin början. Man kan
alltså konstatera att arbetet har gått mycket långsamt.

Konventionsarbetet bedrivs i FN:s kommission för mänskliga rättigheter.

FN:s generalförsamling beslöt i december 1987 att 1989 skulle bli det år då
barnkonventionen skall bli färdig och skall kunna antas av generalförsamlingen.
Detta innebär i dag en ganska hård tidspress på arbetet men detta
får inte innebära att viktiga frågor om barns rättigheter eftersätts. I stället så
måste arbetet intensifieras på ett sådant sätt att FN:s barnkonvention blir en
konvention av god kvalitet och att år 1989, 10 år efter FN:s internationella
barnår, blir en verklig seger för barnens rättigheter, som fastläggandet i en
konvention innebär.

I det förslag som nu föreligger är det speciellt artikel 20 som handlar om
barn i väpnade konflikter som har tilldragit sig den största uppmärksamheten.
25:e internationella Röda Kors-konferensen i oktober 1986 i Genéve
arbetade aktivt för en resolution om barn i väpnade konflikter. En sådan
antogs vid denna konferens och har därför kunnat spela en stor roll i konventionsarbetet.
Den här resolutionen uppmanar till stöd för det pågående
arbetet med FN:s barnkonvention och att skyddet för barn i väpnade konflikter
måste vara åtminstone på samma nivå som befintliga internationella
instrument. Detta har haft stor betydelse för den öppna diskussion som nu
det senaste året återigen har tagits upp om artikel 20. Rädda Barnen och
andra NGO-organisationer har också varit kraftigt pådrivande.

Den svenska regeringens delegation i kommissionen för de mänskliga rättigheterna
har nu en mycket ansvarsfull uppgift att driva på så att denna
mycket viktiga artikel får en utformning som blir ett kraftfullt stöd för barn i
krig. Detta har ett starkt stöd i vårt land. Det gäller särskilt uttagandet av 1

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr U526-530

barn till soldater i krig. Tidigare gällde regeln att barn kunde tas ut till sol- Mot. 1987/88

dater om de var mer än 15 år. Från svensk sida måste hävdas att 18-års- U526

gränsen skall vara den gräns som barnkonventionen fastlägger. Även i andra
avseenden så är artikeln som behandlar frågan om barn i väpnade konflikter
av oerhört stor betydelse. Barn som en del utav civilbefolkningen har
blivit alltmer utsatta i de krig och interna konflikter som nu pågår på olika
håll i världen. Barn är t. o. m. föremål för direkta våldshandlingar i kriget.

Kriget finns överallt i de flesta länder där krig pågår. Det är sällan endast ett
frontkrig som utspelas.

Barn i krigssituationer får också andra traumatiska upplevelser som t. ex.
förlusten utav en far eller en mor eller kanske i värsta fall båda föräldrarna
utgör. Att leva i den skräck som en krigssituation innebär ger men för livet
om inte barnen både fysiskt men också psykiskt får det stöd och den hjälp
som de behöver. Detta gäller ju barn oavsett om de lämnar det krigshärjade
landet som flyktingar eller om de lever kvar i sitt hemland. Det finns många
aspekter på det övervåld av skilda slag som barn utsätts för i krig. Det är
därför som denna artikel 20 i barnkonventionen är så väsentlig. Barn är ju
oskyldiga till allt detta övervåld. Det är vuxenvärlden som har åstadkommit
det. Det är därför som barnens rättigheter måste få en framträdande plats
då det gäller de mänskliga rättigheterna i sin helhet. Det är därför det är så
betydelsefullt att barnens rättigheter kommer till uttryck i en fullödig egen
konvention.

Det är dock inte tillräckligt med antagandet av en Barnkonvention. Skall
den få verkan måste den också efterlevas i sin helhet. Implementeringen
måste därför övervakas. I det fortsatta arbetet bör därför regeringen verka
för att en särskild internationell övervakningskommitté tillsätts, annars är
risken stor att konventionen till stor del bara blir vackra ord.

Därtill bör regeringen komma med förslag om hur Barnkonventionens artiklar
skall följas upp och dess efterlevnad bevakas också i vårt eget land.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om artikel 20 i förslaget till Barnkonvention,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en internationell kommitté för övervakning av
konventionens implementering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barnkonventionens efterlevnad i Sverige.

Stockholm den 26 januari 1988

Karin Söder (c)

Pär Granstedt (c) Marianne Andersson (c)

2