om åtgärder för att hindra olaga utförsel och nedsmältning av svenska silvermynt

Motion 1979/80:596 av Jan Prytz

av Jan Prytz
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

Mot. 1979/80

596-599

1979/80:596

av Jan Prytz

om åtgärder för att hindra olaga utförsel och nedsmältning av svenska
silvermynt

I mitten av januari greps i Fredrikshamn, Danmark, tre utländska
medborgare, bosatta i Göteborg med omnejd. De försökte då ur Sverige
utföra inte mindre än 30 000 svenska enkronor.

Detta är ett exempel av många på att under senare år systematiska uppköp
och utsmuggling av silvermynt ägt rum, i avsikt att efter nedsmältning
tillgodogöra sig det rena silvret till en vikt av 2,8 g, vilket en svensk
silverkrona präglad före 1968 innehåller. Detta innebär en silverhalt av
40 %. Silvermynt präglade före 1943 innehåller 80 %. Sedan präglandet av
silvermynt upphört 1968 innehåller svenska ”silvermynt” endast kopparnickel.

På ca ett år har priset på silver stigit från något över 800 kr. till drygt 6 000
kr. per kilo. Om man då endast håller sig till enkronor - resonemanget gäller
givetvis alla silvermynt - så innebär det att en nedsmält svensk silverkrona
skulle vara värd ca 16 kr.

Dagstidningarna har särskilt under senare tid innehållit många annonser, i
vilka man erbjuder sig köpa silvermynt. Dessa uppköpare betalar, visar en
företagen rundringning, 5-6 kronor för enkronor tillverkade före 1968. För
en 10-öring kan man få en krona, för en 25-öring uppemot två kronor och för
en 50-öring tre till fyra kronor. Uppköparen erbjuder sig f. ö. att betala rätt
mycket mera om den säljande har många mynt, och det är inte ovanligt att
man genast åker hem till vederbörande för köpets snabba avslutande. Mynt
före 1943 betingar givetvis det dubbla.

Det torde finnas miljontals silvermynt i svenska hem landet runt. En
beräkning jag tagit del av talar om 7 miljoner onormalt undanhållna
silvermynt för något år sedan. Uppenbarligen har den som samlat silvermynt
- jag bortser från numismatiker (myntsamlare) - avsett att i någon form
tillgodogöra sig det alltmer ökande silvervärdet. Vid försäljning till
uppköpare medverkar man enligt min uppfattning till dubbel brottslig
handling. Det är enligt lag förbjudet att utföra mynt ur riket, och det är också
lagbrott att smälta ned rikets mynt.

En enkel rundfråga till många som kommit i min väg liksom annan
erfarenhet visar att var och varannan svensk har från några stycken till
uppemot tusentalet silvermynt i skrivbordslådor, burkar, krukor, vaser etc.
Jag vågar det påståendet att den person inte existerar som träder fram till
disken i den svenska riksbanken, lämnar fram en 1-krona värd det
sextondubbla och ber att få ett mynt innehållande kopparnickel som

1 Riksdagen 1979/80. 3 sami. Nr 596-599

Mot. 1979/80:596

2

ersättning. Med andra ord, svenska staten kommer aldrig att kunna inlösa de
undanhållna silvermynten på laglig väg genom indragning - en f. ö. av rent
praktiska skäl omöjlig procedur.

Nu måste dock den lojale svenske medborgaren känna stor olust inför
denna trafik och, om han själv är inblandad på det ena eller andra sättet, fullt
ut begripa det felaktiga i handlandet. Å andra sidan har han full rätt till sin
egendom och att realisera densamma med vinst.

En lösning skulle då enligt min mening vara att staten inlöser silvermynt
med förslagsvis 80 % av silvervärdet. Staten skulle då ändå få åter 20 % i reda
pengar vid lagenlig nedsmältning.

Jag anser inte man i detta läge skall missunna den enskilde medborgaren en
viss förtjänst utan större arbetsinsats. Jag utgår från att vinsten inte skall
beskattas, vilket f. ö. rent tekniskt torde vara omöjligt.

Olustigt i sammanhanget är ju också att skrupelfria personer skall kunna
beröva den enskilde, alternativt staten, en inkomst genom ett minimum av
arbetsinsats, därtill uppenbarligen dubbelt olaglig.

Bokföringsmässigt är inlösningsproceduren mycket enkel. Banken har ju
endast att redovisa varje inlöst silvermynt till ett högre värde - under
förutsättning att samhället för en gångs skull avstår från en i detta fall
fullständigt onödig byråkrati. Statens omkostnader skulle då bli noll.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar stifta en lag som möjliggör inlösen av
svenska silvermynt till ett mot silverhalten svarande procentuellt
belopp.

Stockholm den 23 januari 1980

JAN PRYTZ (m)

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Avsändare