Ökad jämlikhet i fråga om hälsa

Motion till riksdagen
1988/89: So500

av Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Ökad jämlikhet i fråga om hälsa

1984 antog alla medlemsländer i WHO:s Europaregion 38 mål för hälsoutvecklingen
inom och mellan länderna fram till år 2000. Det första
huvudmålet gäller jämlikhet i hälsa och lyder: ”År 2000 skall skillnaderna i
hälsotillståndet mellan länder och mellan olika befolkningsgrupper inom
länderna ha minskat med minst 25 procent genom att hälsonivån förbättrats
för sämre gynnade länder och grupper.”

Hur står det till med folkhälsan i Sverige? Utvecklas hälsoläget bland
befolkningen på sådant sätt att en minskning av klasskillnaderna i fråga
om hälsa med minst 25 procent uppnås till år 2000?

Dessa frågor har belysts i den folkhälsorapport som socialstyrelsen publicerade
för drygt ett år sedan. Enligt den rapporten finns inga tecken som
tyder på att utvecklingen går mot utjämning av hälsoskillnaderna mellan
olika grupper i samhället. Tvärtom presenteras fakta som visar att klyftorna
fördjupas och att vi i Sverige kommer att få uppleva en ökning av de
sociala skillnaderna i sjuklighet och dödlighet.

Arbetare har högre dödlighet

Dödligheten har minskat bland befolkningen som helhet. Medellivslängden
har ökat hastigare än någon gång under efterkrigstiden. Medellivslängden
är nu 80,2 år för kvinnor och 74,2 för män.

Denna gynnsamma utveckling gäller dock inte alla. Det är tydligt att
vissa grupper utsätts för större hälsorisker än andra och att dessa har större
risk att drabbas av för tidig död. I rapporten påvisas att dödligheten i vissa
arbetsgrupper till och med har ökat. Det framgår av nedanstående tabell.

1 tabellen kan vi se att dödligheten bland högutbildade — exempelvis
lärare och läkare — och bland personer med administrativt arbete minskat
betydligt.

Däremot har dödligheten ökat bland flera arbetsgrupper inom bl. a.
järnverk, byggnads-, livsmedels-, kemisk-cellulosaprocessarbete, grov- och
diversearbete samt hotell- och restaurangarbete. Situationen är den att
dödligheten i dessa arbetsgrupper är ca 50% högre än bland vissa akademikeryrken.

Relativa dödsfall för män i åldern 45-64 år i vissa yrkesgrupper 19661970jämfört
med 1976—1980. Index för dödligheten för alla förvärvsarbetande
män 45 — 64 år åren 1966—1970 har satts till 100.

Även i gruppen icke förvärvsarbetande har dödligheten ökat. 1 denna
grupp ingår främst förtidspensionärer och arbetslösa. De flesta av dessa
kommer från arbetargrupperna.

Vi kan alltså se att arbetargrupperna är konsekvent missgynnade också
vad gäller denna yttersta utslagningsfaktor. Det tycks alltså vara så att
klasskillnaderna ökar.

Dödlighet i kontors- och industriyrken 1966— 1980, 45 — 64 år, per 100000.

Industri

Kontor
och vård

MAN

1000

KVINNOR

500

1966-70

1976-80

Källa: Dödsfallsregistret. SCB

Dödligheten bland män har alltså utvecklats mycket olika för olika
yrkesgrupper. Arbetare inom industrin är mer drabbade.

Vilka faktorer i arbetsmiljö eller övriga levnadsvillkor och levnadsvanor
som kan tänkas förklara utvecklingen finns ingen säker kunskap om. Det

Mot. 1988/89

So500

8

är dock anmärkningsvärt att medan de materiella skillnaderna i levnadsstandarden
mellan olika socioekonomiska grupper minskat så uppvisar
medicinska riskfaktorer som exempelvis jäktigt, monotont arbete, arbetslöshet
och rökning en tendens mot ökade skillnader mellan arbetare och
tjänstemän.

Större hälsorisk bland arbetare

Arbetsmiljön omfattar många faktorer som har stor betydelse för människors
hälsa. Just på arbetsmiljöns område är klasskillnaderna mycket
tydliga. Arbetargrupperna har genomgående en arbetsmiljö med större
hälsorisker än andra grupper.

I folkhälsorapporten anges att

— 23% av de sysselsatta uppger att de har tunga lyft i arbetet. Andelen har
ökat bland kvinnor under 45 år.

— 44% uppger att de har olämpliga och ensidiga arbetsställningar. Denna
andel har särskilt ökat bland kvinnor.

Detta leder till att sjukdomarna i rörelseorganen är mycket omfattande.
20% av befolkningen uppger att de har svår värk i rygg, nacke och leder.
28% av sjukfrånvarodagarna och 41% av nybeviljade förtidspensioner
beror på dessa sjukdomar. Sjukfrånvaro av denna typ är tio gånger vanligare
bland arbetare inom tillverkningsindustrin än bland personer med
administrativa yrken. Åtgärder mot fysisk belastning är därför av avgörande
betydelse i det förebyggande arbetet.

— I arbeten som präglas av jäkt och en låg grad av självbestämmande har
40% nervösa besvär. Denna typ av arbeten är vanligare bland arbetargrupperna.
Självmord och alkoholskador är vanligare i sådana arbeten.

— 1 denna typ av arbete som alltså präglas av jäkt och låg grad av självbestämmande,
är också risken att drabbas av hjärtinfarkt betydligt större.
Hjärtinfarkt är alltså huvudsakligen en arbetarsjukdom.

Hur utvecklingen av vissa hälsorisker för arbetare och högre tjänstemän
varit framgår av nedanstående tabell.

Hälsorisker 1984—1985 för arbetare jämfört med högre tjänstemän.
Ålders- och könsstandardiserade värden 16 — 74 år.

Arbetare __ Högre tjänstemän

1984/85 Ändring 1984/85 Ändring
1975-85 1975-85

Jäktigt och enformigt

Källa: Ojämlikheten i Sverige. Levnadsförhållanden. Rapport 51 (SOS) SCB 1987.

Mot. 1988/89

So500

Av tabellen framgår att klassklyftorna förstärks i fråga om hälsorisker.
Risken finns att skillnaderna i dödlighet och sjuklighet ytterligare ökar
mellan arbetare och tjänstemän.

9

Andra fakta som understryker att arbetare är utsatta för större hälsorisker
är att

— risken att behöva vårdas på sjukhus i yrkesverksam ålder är dubbelt så
stor för arbetare som för högre tjänstemän.

— antalet förtidspensionärer ökar. Av dem som förtidspensioneras kommer
ca 70% från arbetaryrken.

— skillnaderna i fråga om hälsa kvarstår också efter pensioneringen. Skillnaderna
mellan tjänstemän och arbetare är så stora att tjänstemännen
kan bli mellan fem och tio år äldre innan de uppnår samma grad av
sjuklighet.

Handlingsprogram för ökad jämlikhet i fråga om hälsa

För att få till stånd en förändring av den nuvarande ojämlika situationen
måste kraftfulla åtgärder genomföras. Den nyligen tillsatta arbetsmiljökommissionen
har en stor uppgift framför sig. Men arbetsmiljön är dock
endast en av flera påverkande faktorer. Ett handlingsprogram måste utarbetas
för att vända den nuvarande utvecklingen och uppnå WHO:s mål nr
1 om utjämning av skillanderna i hälsotillstånd mellan olika befolkningsgrupper
med minst 25%. Det måste ses som en minimimålsättning. Slutmålet
måste givetvis vara att alla skillnader undanröjs. Självklart har alla
rätt till lika god hälsa som den mest priviligierade gruppen nu har. Det kan
inte längre tolereras att arbetargrupper skall drabbas av högre sjuklighet
och dö tidigare. Alla skall kunna leva ett liv som är präglat av god hälsa.
Det är en övergripande rättvisefråga.

Ett handlingsprogram för ökad jämlikhet i fråga om hälsa måste innebära
att

— de grundläggande förutsättningarna för hälsa tillgodoses för alla,

— hälsorisker som hör samman med levnadsvanor måste minska,

— livsvillkor och förhållanden i arbetslivet måste förbättras.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att ett handlingsprogram i syfte att
uppnå WHO:s mål nr 1 om utjämning av skillnaderna i hälsotillstånd
mellan olika befolkningsgrupper med minst 25% till år 2000
utarbetas och genomförs.

Stockholm den 25 januari 1989

Lisbeth Staaf-Igelström (s)

Mot. 1988/89

So 500

10