”Den som obehörigen flyttar, skadar eller skymfligen behandlar lik ...
döms för brott mot griftefrid till böter eller fängelser i högst 6 månader”,
står det i Brottsbalken kap. 16 § 10.
Här är kanske det mest oroande att andra på den aktuella institutionen
enligt uppgifter i massmedia skall ha känt till missförhållandet utan att det
förts vidare till rättslig prövning. Bara misstanken att skändning kan ske i
det tysta gör att reglerna för omhändertagande av döda bör ses över.
Idag handlägger Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd enbart ärenden
som berör levande. I framtiden bör nämnden också få behandla frågor om
hur döda tas om hand.
Respekt för självbestämmande
Innan begravning får ske måste en läkare ha skrivit dödsbevis. Där skall
dels anges känd eller sannolik dödsorsak, dels om det finns anledning att
misstänka att annan person orsakat döden och om det finns skäl att
undersöka kroppen ytterligare.
Om sannolik dödsorsak inte kan anges får obduktion ske även om den
döde eller anhöriga motsatt sig detta. Mot deras uttalade vilja får däremot
inte obduktion ske om dödsorsaken är känd och det uppenbart rör sig om
en naturlig död.
Idag har man rätt att vägra undersökning för att få fram rätt diagnos före
döden. Efter döden finns ingen sådan rätt.
Det är knappast etiskt försvarbart att ha kvar rätten att obducera mot de
anhörigas vilja och mot den dödes uppfattning vid de tillfällen då den
exakta dödsorsaken visserligen är okänd men anledning saknas att misstänka
brott.
Rättsmedicinsk undersökning och obduktion
Vid dödsfall som ger anledning till polisutredning (t. ex. vid misstänkt
brott, olycksfall eller självmord) görs rättsmedicinsk undersökning och
obduktion. Då spelar de anhörigas eller den avlidnes inställning ingen roll.