Norrbotniabanan

Motion 2010/11:T230 av Maria Lundqvist-Brömster (FP)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att bygga Norrbotniabanan.

Motivering

Skälen till att bygga Norrbotniabanan är många. Norrbotniabanan handlar inte bara om Norrland utan om Europa, det handlar om konkurrenskraft och kompetensförsörjning. Med Norrbotniabanan kommer arbetspendling och affärsutbyten att underlättas. För studerande kommer Norrbotniabanan att ha stor betydelse eftersom man då lätt kan åka till något av universiteten i Umeå och Luleå – en resa på ungefär 45 minuter.

Vi får inte glömma att Norrlands kust är det område som har största regionförstoringspotentialen i Sverige. Vi kan bara konstatera att världen inte tar slut vid den norra gränsen. Runt Bottenviken bor det över 600 000 människor. Vi har ca 13 mil till Uleåborg i Finland från gränsen i norra Sverige. Det kan med Norrbotniabanan bli en viktig samverkanspartner, en stad med universitet, och framgångsrik IT-industri. Från Luleå är det närmare till Murmansk än till Stockholm. Norrbotniabanan kommer att binda samman Europas järnvägsnät med Finland och nordvästra Ryssland.

Norra Sverige har mycket höga industriella produktionsvärden som skapar produktion och arbetstillfällen i hela EU. Norra Sverige har stor betydelse för att EU ska kunna säkra en egen stark produktion av malm och skogsråvara.

Infrastrukturinvesteringar i järnvägsnätet är en offensiv satsning som främjar både miljö och tillväxt. Att föra över mer av gods- och persontransporter till järnväg skulle väsentligt minska de klimatpåverkande utsläppen från transportsektorn i vårt land. Norrbotniabanan skulle ge en minskning av koldioxidutsläppen med ca 100 000 ton per år. Då är den utländska trafiken exkluderad. E4 har mellan 700 och 1 200 långtradare per dygn och om man tänker att ett enda godståg rymmer 30 långtradare så får man en aning om vad det i praktiken innebär. Att erbjuda människor och företag en kombination av snabbare och billigare transporter skulle ge den regionala och därmed den nationella tillväxten en rejäl skjuts framåt.

Norrbotniabanan skulle minska företagens transportkostnader med mer än 30 %.

Med Norrbotniabanan från Umeå till Haparanda skulle det framtida samarbetet mellan Barentsregionen, Sverige och övriga Europa kunna utvecklas. Transportkapaciteten ökar samtidigt som transportkostnaden minskar, ett måste för vår industri i en alltmer hårdnande internationell konkurrens.

Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.

Stockholm den 25 oktober 2010

Maria Lundqvist-Brömster (FP)