Musikalisk mångfald och utveckling

Motion 2004/05:Kr286 av Peter Pedersen m.fl. (v)

av Peter Pedersen m.fl. (v)

1Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att genomföra en översyn av folk- och världsmusiken som genre motsvarande den som pågår om jazz och modern konstmusik.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta fler musikgenrecentrum i syfte att säkerställa den musikaliska mångfalden och olika musikgenrers utveckling.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ytterligare åtgärder i syfte att stärka arrangörsledet för samtliga musikgenrer.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av åtgärder för att öka tillgången till scener/spelställen där musik kan framföras live, dvs. inför publik.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att åtgärda bristen på funktionella repetitionslokaler, inte minst för de ungdomar som musicerar.

  6. Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheten att skapa en stödform som ger studieförbunden och ideella musikföreningar möjlighet till bidrag för avancerad teknisk musikutrustning.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppdra åt lämplig instans att anordna seminarium och samråd med berörda parter och intressanta projekt för att efter grundlig genomlysning komma med förslag till åtgärder för att åstadkomma jämlika möjligheter för kvinnorna inom musiksektorn.

2Motivering

Musik är något alla människor har gemensamt och har ett förhållande till även om musiken i en jämförelse varierar stort. Musiken har funnits och finns i alla kulturer och utövas i de mest skilda sammanhang och med olika funktion. Musiken kan vara en frigörande kraft i samhället men också för den enskilde och/eller grupper av människor som åtnjuter eller spelar musik. Varje generation har fått kämpa för att erövra ett eget utrymme för att kunna utveckla sin musikstil.

I dag finns förutom den ganska likriktade kommersiella musiken en stor mångfald av musikstilar/musikgenrer som uppvisar olika rötter, attribut osv. Det är viktigt att den musikaliska mångfalden tillåts och att alla musikgenrer tillåts utvecklas. Det kan också konstateras att olika musikgenrer och dess musikanter inte sällan berikar varandra via direkta eller indirekta möten, som kan utveckla de inblandade musikgenrerna var för sig men som också kan leda till att helt nya musikgenrer uppstår.

2.1Folk- och världsmusik

Musik kan fungera som modell och medel i en vision om det framtida samhället, ett flerstämmigt samhälle, där alla kan göra sin röst hörd som olika stämmor och olika instrument. I ett sådant tillåtande, öppet och lyhört samhälle kan gammalt och nytt, det invandrade och det svenska, tradition och förnyelse växa samman till en mångfasetterad kultur som fungerar som en integrerad och sammanhållen helhet. Här är det självklart att alla medborgare erbjuds verkliga möjligheter att erövra och utöva sina rättigheter på jämlik grund oavsett skillnader i tro, etnisk och kulturell bakgrund. Här finns en ständig strävan efter att demokratisera samhällets grundvalar och en medvetenhet om att det är djupt odemokratiskt om en del av befolkningen tvingas till utanförskap på grund av etnisk tillhörighet, arbetslöshet och andra orsaker.

I begreppet världsmusik finns en dröm om en musik som inte enbart baseras på de västerländska normerna. Världsmusiken sätter inte etniska etiketter på musiken, som i stället själv får välja sina villkor och uttryck på ett gränsöverskridande sätt. Det finns därför ingen anledning att dela in musiken i etniska kategorier. Man behöver inte vara svensk för att spela svensk folkmusik eller dansa svenska folkdanser och självklart inte brasilianare för att spela samba. Musiker blandar och ger i en ständigt pågående inspiration från olika influenser, där kreativiteten kan gro i en tradition för att blomma ut i möte med andra traditioner. Genom text och musik blandas det musikaliska med det politiska och går bortom politiska och etniska gränsdragningar, bortom det lokala och blir global till sin natur.

Världsmusiken är inte heller en enhetlig rörelse. Det är en nyskapande musik som utan hämningar blandar klassisk, religiös, österländsk och västerländsk musik och där traditionella uppfattningar om olika genrer, kategorier och gränssättningar ifrågasätts och sätts ur spel. Här gestaltas samtiden och här formuleras uttryck för upplevelser som är överförbara till andra och kan ligga till grund för en ömsesidig kommunikation mellan olika traditioner och i en global musiksal.

Trots olika uttalanden om en strävan att utveckla ett mångkulturellt musikliv återstår mycket att göra. Det är en resursfråga, men framför allt gäller att musiklivet domineras av den västerländska konstmusiken, med dess utgångspunkt i Europa och dess anspråk på universalitet. Även när musik från andra kulturer och andra världsdelar bedöms sker det utifrån kriterier som utgår från den västerländska musiken.

I dag saknas en verklig förändringsstrategi för hur t.ex. kulturen kan vara ett verksamt verktyg för en fungerande integration, som bygger på att såväl "svensken" som "invandraren" blir delaktiga i framväxten av en gemensam vision. På det musikaliska området är kulturella skillnader konstruktiva. Världsmusik innebär möten, kontakter och samspel mellan olika traditioner. Musiken har en inneboende nyfikenhet och lust att engagera sig i och ta inspiration i olika kulturer och kan därmed bidra till att överbrygga bostadssegregation, diskriminering, utanförskap och andra självreproducerande sociala mönster. Men för detta krävs vissa grundförutsättningar, t.ex. arbetstillfällen för musiker, spelställen, ett fungerande arrangörsled och att världsmusik beställs och efterfrågas.

Det är därför viktigt att den beslutade/pågående översynen av jazz och nutida konstmusik som genrer, vilka har svårt att hävda sin ställning i musiklivet, kompletteras med en motsvarande utredning/översyn med inriktning på folk- och världsmusik.

Detta bör riksdagen som sin mening ger regeringen till känna.

2.2Fler musikgenrecentrum

Det går inte att blunda för att det finns en obalans, som gynnar vissa genrer och i motsvarande grad missgynnar andra. Det brukar påpekas att statliga stödet till musik i huvudsak är av generell karaktär. Genom att olika musikgenrer utövas i skilda miljöer och med skilda förutsättningar omfattas de i olika hög grad av de statliga insatserna. När det gäller samhällsstöd till musik dominerar fortfarande konstmusiken (den klassiska musiken).

I stället för att se bredden av olika musikgenrer som en fantastisk tillgång för musiklivet som helhet och för hela samhället förvandlas inte sällan genrebredden till ett hot mot de rådande strukturerna när man ska kämpa om samma resurser. Konkurrensen om resurserna får inte innebära att ovanstående beskrivna utveckling motarbetas.

En stor del av musiken, t.ex. jazz, blues och rock, tillhör i huvudsak det fria musiklivet och får därmed till stor del klara sig på egen hand även om betydande insatser görs för dessa musikgenrer inom studieförbunden och de kommunala musikskolorna. Det är väsentligt att alla musikgenrer tillåts att leva och utvecklas, att nya musikgenrer tillåts växa fram och inte minst att olika musikgenrer får mötas för gemensam inspiration.

Redan 1995 föreslog kulturutredningen i SOU 1995:84 att det skulle inrättas ett antal genrecentrum till stöd för olika musikformer. Förutom ett genrecentrum för folkmusik i Tobo har det inte hänt så mycket.

Ett antal motioner från olika partier med förslag på fler musikgenrecentrum har behandlats och avslagits i riksdagen sedan dess. Motiveringen brukar vara att det redan idag finns goda möjligheter att med befintlig statlig bidragsgivning tillgodose olika genrers behov.

Det anses också att det inom ramen för stödet till regional musikverksamhet bör kunna utvecklas en genreprofilering utifrån olika regionala förutsättningar, lokala musiktraditioner osv.

Det har också påpekats att Rikskonserter som ett av sina uppdrag har att göra kompletterande insatser för musikgenrer som inte ges tillräckligt utrymme i länsmusikens utbud.

Denna argumentation kan stämma i sig, men de pågående insatserna räcker enligt vår uppfattning inte till för att lyfta fram de musikgenrer som kommer i skymundan. Om alla musikgenrer får tillbörlig respekt och likvärdig behandling, t.ex. avseende samhällsstödet, ökar möjligheten till spännande möten mellan olika genrer, möten där helt nya musikstilar kan uppstå.

Det bör därför inrättas fler musikgenrecentrum i syfte att säkra den musikaliska mångfalden och olika musikgenrers utveckling.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

2.3Stärk arrangörsledet

Det finns en stor variation av aktörer i arrangörsledet med föreningar som är anslutna till olika riksorganisationer men också fristående föreningar. Inte sällan består arrangörsledet av eldsjälar, som arbetar ideellt och utifrån ett uttalat intresse för en viss musikgenre.

Det är viktigt att stödet till musiklivets arrangörer inriktas på att komma samtliga genrer tillgodo. Inte minst viktigt är att tillförsäkra de ideella arrangörsföreningarna acceptabla arbetsvillkor, exempelvis genom att värdesäkra deras anslag. De har bl.a. drabbats av kostnadsökningar på grund av ändrad momstillämpning och andra förändringar i skattesystemet.

Musikarrangörer i samverkan, MAIS, efterfrågar ett utvecklingsprogram som bl.a. innefattar mer information till kommuner och landsting om ideellt arrangörskap och åtgärder för att på lite sikt få en föryngring av det ideella arrangörsskapet till stånd. I många kommuner saknas idag arrangörsföreningar, och i flera genrer är det alldeles för få arrangörer sett från ett nationellt perspektiv.

Bidraget till det fria musiklivet lämnas i stor omfattning till turnéverksamhet, och det finns också ett samhällsstöd till arrangerande musikföreningar. Det fria musiklivet är mycket beroende av tillgång till lämpliga lokaler/scener och ett fungerande arrangörsled. Det är därför viktigt att på olika sätt uppmuntra, stödja och säkerställa ett vittförgrenat nät av musikarrangörer i hela landet. Det behövs enligt vår uppfattning ytterligare åtgärder i syfte att stärka arrangörsledet i samtliga musikgenrer.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

2.4Musikscener och spelställen

Det råder en brist på scener/spelställen, där musik kan framföras "live", dvs. inför publik. Folkmusiken har en fantastisk scen med tillkomsten av "Stallet" i Stockholm, men det krävs fler scener. Inte minst är bristen av spelställen uppenbar för alla de ungdomar som ägnar sig åt exempelvis pop, rock och hip-hop. Problemet ökar i takt med att fritidsgårdar stängs, hyror höjs i olika samlingslokaler osv.

Det finns visserligen ett stort antal musikfestivaler med olika inriktningar runtom i landet, men det är ganska svårt att få möjlighet att uppträda på dessa om man saknar skivkontrakt och är okänd. Mängden "demos" som kommer in till olika festivalarrangörer är mycket stor, men endast ett fåtal av musikerna får chansen att spela. Det är inte så många artister som kan fylla stora idrottsarenor med publik. Och framför allt måste ju unga musiker, killar och tjejer, få börja spela för publik i det lilla formatet någonstans för att utvecklas och kunna släppa loss på scenen.

Om bristen på spelställen fortsätter och till och med blir sämre finns det en uppenbar risk att det negativt påverkar framväxten av en ny musikergeneration. Vi har i tidigare motioner påpekat detta problem och pekat på den danska spelställeslagen som ett möjligt alternativ. Den innebär att såväl staten som landsting och kommuner går in med betydande bidrag till olika spelställen där musik framförs inför publik.

Det behövs åtgärder för att säkra tillgången till scener/spelställen där musik kan framföras live, dvs. inför publik. Detta gäller inte minst för alla de ungdomar som spelar musik.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

2.5Övning ger färdighet

Bristen på funktionella repetitionslokaler är ett stort problem runtom i landet, inte minst för de killar och tjejer som ägnar sig åt pop- och rockmusik. Olika studieförbund gör stora insatser för att skapa musikhus och liknande där ungdomar handleds och tränas i musik. Men behovet är mycket stort, och det är snarare regel än undantag att unga musiker får hålla till och "repa" i någon unken källarlokal, där få eller inga åtgärder vidtagits för att dämpa ljudet, vilket leder påtaglig risk att få livslånga hörselskador i tidig ålder.

Det brukar sägas att det är en kommunal angelägenhet att tillse att det finns tillgång till replokaler. Men i takt med stora kommunala nedskärningarna har ungdomarnas kulturyttringar svårt att hävda sig, inte minst om även anslagen till studieförbunden skärs ned kraftigt. Det kunde övervägas om det fanns möjlighet att skapa en statlig stödform som ger möjlighet till bidrag för att skapa funktionella replokaler runtom i landet. Det behövs olika åtgärder i syfte att åtgärda bristen på funktionella replokaler, inte minst för musicerande ungdomar.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

2.6Dyrbar musikutrustning

Det är förenat med förhållandevis stora kostnader att hålla på med musik. Inköp av instrument kan vara dyrbart även om det varierar stort mellan olika instrument och olika märken. På de kommunala musikskolorna finns ibland möjligheter att hyra ett instrument, inte minst när man inleder sin musicerande. Men även instrumenthyra och terminsavgifter kan fungera som en utslagningsmekanism som gör att vissa barn/ungdomar tvingas välja bort musiken. För den som ändå kommit igång med musiken och kanske är med i ett band tillkommer kostnader för inköp av instrument, förstärkare, olika effekter, sånganläggning m.m., men också en hög hyra för en bristfällig men åtråvärd replokal. Är man med i ett studieförbund kan vissa kostnader hållas nere, men sedan kan det tillkomma stora kostnader om man vill göra inspelningar, s.k. demos.

Det är dyrbart för studieförbunden och olika ideella musikföreningar att köpa och tillhandahålla tekniskt avancerad musikutrustning. Här bör regeringen överväga tillkomsten av nya stödformer för studieförbunden och ideella musikföreningar avseende tekniskt avancerad utrustning.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

3Musik och kön

Musiken och musikbranschen hör till de områden som i särskilt hög grad är mansdominerade - i positioner med makt över utbud, repertoar, orkester-, kör- och bandmedlemmar finner man män, mycket sällan kvinnor. Orkestrarna har exempelvis en oerhört hierarkisk struktur. Kvinnliga musiker är oftast de lägst betalda - stråkar spelas av kvinnor, blåsinstrument, som ger högre lön, av män - och de når ytterst sällan dirigentposition. På ett seminarium under bokmässan 2004 i Göteborg läste JämO Claes Borgström upp listan på personer som fått mest STIM-pengar: män, män och åter män, och en bra bit ner på listan en ensam kvinna.

Regeringen bör uppdra åt lämplig instans att ordna ett inledande seminarium och samråda med folk från musikhögskolorna, Sveriges musik- och kulturskoleråd (SMOK), Sveriges Orkesterförbund, Svenska Musikerförbundet, de statliga orkestrarna, Musikarrangörer i samverkan, musikbranschen, olika intressanta modellprojekt och andra tillämpliga instanser, organisationer och grupper för att efter grundlig genomlysning komma med förslag till åtgärder för att åstadkomma jämlika möjligheter för kvinnorna inom musiksektorn.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 29 september 2004

Peter Pedersen (v)

Rossana Dinamarca (v)

Mats Einarsson (v)

Siv Holma (v)

Rolf Olsson (v)

Per Rosengren (v)

Tasso Stafilidis (v)

Alice Åström (v)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Kulturutskottet

Händelser

Inlämning: 2004-10-05 Hänvisning: 2004-10-14 Bordläggning: 2004-10-14
Yrkanden (7)