Motioner i Andra Kammaren, N:o 166

Motion 1897:166 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 166.

5

nya bevillningsförordningen införa do paragrafer, som äro behöfliga och
blifva en följd af bifall till vårt här ofvan gjorda förslag.

Stockholm den 10 mars 1897.

J. Bromée.

Oswald Emthén. P. Norberg.

E. Eriksson. Joh. Er. Nordm.

O. Walter. J- Nordin.

A. W. Styrlander.

N:0 166.

Af herr O. H. Ström, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
angående jernvägsanläggningar för statens räkning.

Uti Kongl. Maj:ts nådiga proposition, n:o 46, till Riksdagen, angående
jernvägsanläggningar för statens räkning, föreslås bland annat beviljande af

4,371,000 kronor, fördelade på fyra år, för anläggning af en 78,600 km.
lång jernväg från Boden till Ytter-Morjärf.

Då det emellertid icke blott för öfre Norrbotten utan för hela landet är
af största vigt, att jernvägens byggande bedrifves med större skyndsamhet,
än som i Kong!. Maj:ts proposition föreslås, så att icke dess fortsättande
till riksgränsen, som ju är slutliga målet, oskäligt fördröjes, anser jag det
vara fördelaktigare, att byggnadskostnaden fördelas på två i stället för fyra
år. Härigenom skulle jernvägen till Ytter-Morjärf blifva färdig år 1899,
och fortsättningen derifrån till riksgränsen, under förutsättning af lika stort

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 166.

årsanslag, år 1901, vid hvilken tidpunkt den finska banan från Uleåborg
till Torneå, som hela vägen kommer att gä efter kusten, antagligen är färdig,
då terrängen för densamma är ytterst gynsam.

De skäl, som tala för norra stambanans skyndsammare fullbordande,
äro så väl i tal som skrift så ofta och så kraftigt framhållna, att det är
öfverflödigt här upprepa dem. Statens blomstrande finanser lägga ej heller
nu hinder i vägen härför.

Vid skärskådandet af den kongl. propositionen befinnes, att medan deri
föreslås eu byggnadstid af blott två år för den 131,225 km. långa,

9,054,000 kronor kostande banan Krylbo—Örebro och en byggnadstid af
fyra år för den 189,457 km. långa, 16,216,500 kronor kostande Bohusbanan,
föreslås en byggnadstid af fyra år för den blott 78,600 km. långa
och 4,371,000 kronor kostande banan Boden—Ytter-Morjärf. Då i genomsnitt
på förstnämnda bana skulle byggas 65,612 och på Bohusbanan 47,364
km. årligen, skulle på Boden—Ytter-Morjärfsbanan byggas blott 19,050 km.
årligen och detta, ehuru byggnadskostnaden för Krylbobanan uppgår till
68,988 kronor och för Bohusbanan ända till 85,594 kronor per km.,
medan den för Boden—Ytter-Morjärfsbanan blott uppgår till 55,610 kronor
per km.

Utan afund mot i afseende på kommunikationer förut ej lottlösa landsdelar,
som nu föreslås att få dem ytterligare betydligt, ja storartadt utvecklade,
kan dock icke underlåtas att påpeka, i huru än mycket större behof hela det
stora öfre Norrbotten, hittills i saknad af jernvägar och dessutom klent försedt
med andra vägar, är af eu skyndsammare utveckling af sitt kommunikationsväsende.
Villigt och tacksamt erkännes, att i synnerhet på senare
tider mycket blifvit af statsmagterna gjordt för kommunikationsväsendets
utveckling och odlingens befrämjande i Norrbotten, men ännu återstår ofantligt
mycket att göra i detta framtidsland.

Beträffande de alternativa båda linierna för jernvägens sträckning genom
Råneå, eu nordligare öfver Niemifors, hvilken nu föreslagits till byggande,
och en sydligare öfver Hasafors, så framgår af jernvägsstyrelsens utlåtande
den 31 december 1896, att den sydligare linien öfver Hasafors i
närvaro af en kommenderad generalstabsofficer först blifvit undersökt och
befunnen lämplig äfven i strategiskt hänseende. Af någon orsak aflöstes
emellertid denna stabsofficer af en annan, och först då denne påyrkade en
nordligare linie, verkstäldes undersökning äfven af linien öfver Niemifors,
beläget 8 km. norr om Hasafors, hvilken nordligare linie på grund af tillförordnade
chefens för generalstaben utlåtande af 5 sistlidne februari af herr

Motioner i Andra Kammaren, N:o 166.

7

departementschefen föreslogs till utförande. Såsom ett hufvudskål emot den
sydligare linien har ur militär synpunkt anmärkts, att denna linie går för
nära kusten och derför lätt kan blifva föremål för ett fiendtligt anfall. Men
i verkligheten förhåller sig härmed så, att från den djupast in i landet
skjutande och dertill ganska grunda hafsvikens kaj vid Strömsund är ett
afstånd af 21 km. till Hasafors, medan afståndet från kajen vid Töre i
Nederkalix socken till den föreslagna banans ändpunkt Ytter-Morjärf är
blott 19 km., utan att man hört generalstaben hafva ansett detta innebära
någon fara för banans säkerhet. Jag tror derför icke, i synnerhet då det
visat sig, att tvenne kontrollerande generalstabsofficerare haft differerande
åsigter om den södra liniens lämplighet eller ej, att tillförordnade chefens
för generalstaben åsigt ovilkorligen bör vara bestämmande för förkastandet
af den sydligare linien, hvilken i alla hänseenden är den lämpligaste, såsom
varande både billigare, kortare och antagligen mera inkomstgifvande.
Skola de fredliga intressena, samfärdselns och odlingens befrämjande stå
tillbaka för den allra ringaste anmärkning mot en jern vägssträcknings
lämplighet ur strategisk synpunkt, då blir ju anslaget till en jernväg mera
ett anslag för militära än för kulturella ändamål.

De skäl, hvarpå jag stöder min åsigt om Hasaforsliniens företräde
framför Niemiforslinien, äro, förutom personlig kännedom om förhållandena,
petitioner från ortens befolkning, hvaraf afskrifter härjemte bifogas, samt i
synnerhet kongl. jernvägsstyrelsens utlåtande rörande denna linie, der det
yttras, »att linien öfver Hasafors från trafiksynpunkt borde tillerkännas afgjordt
företräde. Dels vore den ej mindre än 7,348 km. kortare, dels framginge
den öfver väsentligt bördigare trakter än den nordligare linien
öfver Niemifors, hvarför, om från militärsynpunkt Hasaforsliniens byggande
kunde tillåtas, styrelsen icJie tvekade att förorda denna till utförande.» Man
behöfver också blott kasta en blick på den karta, som åtföljer Kongl. Maj:ts
proposition för att finna, hvilka svårigheter varit förenade med den nordliga
liniens utstakande. Så många krökningar än hit, än dit, än mot norr, än
mot söder, torde ieke förekomma på någon annan jernväg, men de hafva
naturligtvis varit nödvändiga till följd af markens oländighet med stenbackar
och moras, som måst kringgås.

Genom Hasaforsliniens antagande skulle dessutom en besparing i
byggnadskostnaden af 373,000 kronor vinnas, hvilket ej är en obetydlighet,
utan i det närmaste skulle räcka till fullbordande af den återstående delen
af banan från Ytter-Morjärf till Forsbyn, som af jern vägsstyrelsen beräknats
skola kosta 402,000 kronor.

8 Motioner i Andra Kammaren, N:o 166.

På de skal jag nu härofvan anfört, får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen

l:o) måtte för färdigbyggande på två år af jernvägen
från Boden till Ytter-Morjärf bevilja ett anslag
af 2,600,000 kronor att utgå under år 1898 samt besluta,
att återstoden af den projekterade bvggnadskostnaden
skall utgå under år 1899;

2:o) måtte besluta, att bansträckningen öfver Hasafors
bör väljas, såsom varande både 7,348 km. kortare,

373,000 kronor billigare och för orten fördelaktigare,
än den både längre, dyrare och för orten ej så tillfredsställande
sträckningen öfver Niemifors.

Om remiss till statsutskottet af denna min motion anhålles.

Stockholm den 19 mars 1897.

O. H. Ström.

I förestående motion instämmer

Nils Wallmark.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 166.

9

(Afskrift^!''.)

Bil. till motionen n:o 166.

Till Riksdagsmannen för Kalix domsaga.

Nedanskrifne inbyggare i Rånbyn, Råneå socken, lifligt intresserade för
norra stambanans framdragning genom socknen, hafva gladt sig åt, att undersökningarne
rörande banans sträckning nått ett sådant resultat, att jernvägsstyrelsen
för sin del kunnat förorda den nedra eller så kallade Hasaforslinien
såsom den lämpligaste.

Ett berättigadt missnöje har det deremot väckt hos oss, att generalstaben
så hårdt håller på den öfre linien eller den, som skulle öfvergå Råneå
eif vid Niemifors, enär vi hålla före, att den förmenta vinsten i strategiskt
hänseende omöjligt kan uppväga den förlust, som genom banans framdragande
efter denna linie skulle drabba både staten och den bygd, genom
hvilken stambanan skall framdragas. Och tillåta vi oss här framhålla
några punkter, hvilka vid afgörandet af frågan om banans sträckning efter
vår mening böra utöfva ett bestämmande inflytande.

l:o Komme banan efter nedra linien att genomskära en trakt, som
består af dels odlad, dels för odling synnerligen lämplig mark, för hvilkens
odling och vidare utveckling banan skulle hafva de mest framgångsrika
följder, då deremot öfre linien delvis för att ej säga uteslutande går genom
trakter, bestående af omvexlande stenbackar och kärr.

2:o Genom banans framdragande efter nedre linien, kan man med
säkerhet påräkna större trafikinkomster för den samma, och det bör ju ligga
både i ortens och statens intresse, att så måtte ske.

3:o Den nedra linien går mera rak, och blir banan nära eu half
million kronor billigare att bygga (och naturligtvis äfven billigare att underhålla)
än efter den i många och långa krokar sig svängande öfre
linien.

4:o Ehuru ej fackmän, anse vi dock, att de såsom tungt vägande
ansedda strategiska skälen för banans byggande efter öfre linien torde betydligt
reduceras vid närmare öfvervägande af hithörande förhållanden, bland
hvilka vi blott vilja påpeka, att banans närhet till hafvet ej bör beräknas
Bih. till Itiksd. Prof. 1897. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 54 Käft. 2

10

Motioner i Andra Kammaren, N:o 166.

blott med det afstånd, som förefinnes mellan t. ex. Hasafors och hamnen
Strömsund, ty Eåneåfjärden (eller inloppet till Strömsund) har så ringa
djup, att eu örlogsflotta eller fartyg af eu sådan torde få stanna mellan
15—30 km. ute vid skären, i fall den skulle försöka att ingå der; vidare
om en fiendtlig krigstrupp komme att marschera upp mot banan efter Råneådalen,
så betyder 7—8 km:s längre eller kortare väg ingenting.

När nu härtill kommer, att vi såsom inbyggare i Norrbottens län
komma att få deltaga i kostnaderna för inlösen af mark för banan, anse
vi, att banans sträckning bör ställas så, att den blir af relativt största
nytta för orten, hvadan vi på anförda skäl vördsamt anhålla, att Ni, såsom
ortens riksdagsman, måtte söka på allt sätt verka för förverkligandet
af detta mål, det vill säga, att norra stambanans sträckning från Boden
och genom Råneå måtte blifva efter den nedra eller så kallade Iiasaforslinien.

Råneå den 8 februari 1897.

L. 0. Bergner, C. E. Lindström, E. M. Larsson, Ling, C. P. Lidman,

J. P. Suudvall, F. Wikström, F. Lidström, G. F. Larson, Kristina Lindström,
Lundberg, Gustaf Lidström, Joll. Bergqvist, Frithiof Bergqvist, E. A. Forsberg,
C. Joll. Sandin, N. Dallby, Walfred Holmström, J. 0. Sundberg, Alfred
Moosberg, Fred. Moosberg, Nils Birger Moosberg, Wilma Löfgren, J.
F. Åkerström, Oskar Moosberg, E. Gisslén, J. Fröberg, G. A. Engstrand,
N. P. Wikström, J. Rånlund, J. F. Söderdahl, Frans Löfgren, C. W. Wiksten,
Erik Löfgren, August Eriksson, Joban Rensfeldt, L. F. Larsson, Johan
Åberg, Johannes Lundqvist, C. E. Åberg, Axel Sundbom, C. E. Larsson,

W. Sundling, Axel Ljung ler g, Oskar Tornberg, Lars Johanson, C. J. Rensfält,
L. J. Öhman, J. E. Wikström, E. M. Bäckman, H. E. Bruce, A. Fahleson,
Emanuel Sundbom, Anna Sundbom, G. Bärg, J. L. Johanson, Maria

Engström, F. W. Lägervall, J. A. Björk, E. Alfr. Nilsson, J. F. Nilsson,

S. Hjertstedt, J. A. Johanson, C. Riström, P. Löfgren, Amanda Fellenius,

Emil Fellenius, J. A. Fellenius, Erik Pipon, Osk. Moosberg, Agatha Burman,
Katharina Nilsson, Johan Lindbäck, Em. Lindbäck, 0. F. Lindbäck,
Josef Lindbäck, Axel A. Zachrizson, P. A. Hägg, Maria Bergman, Otto Elmberg,
G. Bergman, E. M. Erickson, E. Nordström, J. Norman, Oskar Edfast,
J. A. Strand, Oskar Pärson, C. W. Söderström, E. Ekbäck, P. A. Lindgren,
Gustaf Nordfjell, J. E. Wallgren, A. W. Bröms, 0. T. Bröms, J. A. Lundström,
A. Larsson, J. E. Holm, Manuel bårr, Tave Lundin, C. A. L. Björk,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 166. 11

L. P. Åman, J. Forsman, J. E. Eänsfält, Anders Åkerström, Axel Eänsfält,

K. Herman Bergner, Nils Erik Nilsson, C. M. Edfast, P. 0. Nygren, Matleda
Lindgren, Maria Söderström, G. Persson, Oskar Forsberg, Albert Löfgren,
Emanuel Lundström, Nils Å. Selberg, Oskar Sundling, Axel Eensfeldt,
E. M. Lundström, C. E. Moosberg, Olof Moosberg, L. A. Holmqvist,
J. Fredrik Janson, A. Sundling, Fredrik Larson, Axel Lindström, Fr. Sundling,
Gustafva Larson, A. Edfast, Em. Bröms, G. Janson, Elias Bröms, Albert
Bröms, Anders Nyländer, J. AV. Bandqvist, Albertina Engström, G.
Öström, Gustaf Wilhelm Bergman, J. M. Sundvall, Fredrik Holmström.

Undertecknade vilja genom denna petition för länets riksdagsmän gifva
sin önskan till känna, att norra stambanan från Boden norrut måtte dragas
efter- linien öfver Hasafors. Denna var önskan grunda vi derpå, att
denna linie blir den mest lämpliga i flera afseenden; för det första blir
den mycket närmare och som följd mycket billigare både att bygga och
trafikera, för det andra blir den då till någon nytta för den nedra delen af
landet, der de största byarna ligga, som mest skola deltaga uti de dryga
kostnader, som af länet äro äskade för banans framdragande.

Prestholm & Eåneå den 29 januari 1897.

Paul Blom, Anders Påhlson, G. A. Nordberg, Nils Gustaf Nilsson,
Lars Larsson, L. Fr. Larsson, A. G. Wikström, Joh. F. Andersson, Anders
Gust. Anderson, L. A. Löfgren, G. A, Classon, Johan Löfgren, N. F. Klasson,
Oskar Paulin, K. U. Klasson, Em. Sundberg, F. Klasson, C. U. Sundberg,
G. A. Larsson, J. F. Johansson, A. 0. Söderberg, Anton Sundqvist, M. Gustafson,
Gust. Sundqvist, Gustaf Nilson,o Carl Johansson, M. Nilsson, Nils
Anton Johanson, Magnus Olsson, J. P. Åström, Aron Olsson, N. A. Hendriksson,
Oskar Olofson, Anna Lovisa Jönsson, Lovisa Nyberg, N. G. Johansson,
J. W. Ijundgren, J. P. Engstedt, År. Lidström, L. F. Andersson, Johan
Erik Olofson, Gustaf Edvard Olofsson, Enkan Maria Pärsson, N. P. Lindqvist,
N. P. Johansson, J. F. Lindström, K. P. Pehrsson, Johan Johansson,
C. F. Eiström, A. Paulin, A. G. Anderson, J. Landberg, J. P. Andersson,
A. F. Eriksson, Anders Johansson,
alla hemmansegare i Prestholm.

12

Motioner i Andra Kammaren, N:o 166.

Protokoll hållet vid allmänt sammanträde hos Ålderman
i Orrbyn den 5 februari 1897.

§ I 8

EnliSt budkafvel infunno sig byamännen talrikt samlade i och för
fragans besvarande, angående att till lämplig person öfverlemna uppdrag
att till länets riksdagsmän ingå eller framlägga deras önskan, angående att
få norra stambanan norr ut från Boden framdragande efter linien öfver
Hasaforsen.

§ 2.

Till ordförande för dagens stämma valdes hemmansegaren L. Fr. Larsson
i Orrbyn.

§ 3.

Efter en liflig diskussion i framlagd fråga lemnades uppdrag till hemmansegaren
Lars Fredrik Larsson att efter deras önskan till länets riksdagsmän
inga med en härvid bifogad skrifvelse.

§ 4.

Att jemte ordföranden justera detta protokoll utsågs af stämman hemmansegarne
L. Fr. Moberg, L. Fr. Strand, L. H. Paulin.

Uppläst, justeradt år och dag som ofvan:

L. Fr. Larsson. L. Fr. Moberg.

L. H. Paulin. L. F. Strand.

Undertecknad, som af byastämman i Orrby den 5 dennes fått i uppdrag
att hos vederbörande frambära byamännens önskan att få norra stambanan
norr ut från Boden framdragen efter linien öfver Hasaforsen, vänder
sig härmed ödmjukast till länets riksdagsmän för att inför dem framlägga
deras önskan äfvensom skälen härtill. Denna linie är den kortaste
och skulle till följd deraf den mark, som kommunen skall inköpa, blifva

Motioner i Andra Kammaren, N:o 166.

13

billigare än efter den öfra linien, och i samband dermed den kortare linien
blifva billigare att trafikera än den längre. Så som banan kommer efter linien
öfver Hasafors, skulle ju den egentligen skattdragande nedre delen af
socknen få något godt af densamma, men i motsatt fall blifver den för
denna befolkning till ringa eller ingen nytta. Hvad den militära saken beträffar,
kan jag ju anses icke kompetent att bedöma, men dock vågar jag
på det bestämdaste påstå, att den öfre eller Niemiforslinien icke eger några sådana
företräden framför linien Hasafors, att man för densamma bör uppoffra
så mycket större kostnader och dessutom draga linien till för odling
och bebyggande olämpliga trakter. Antages deremot nedre linien, hvilken
genomlöper ytterst goda odlings- och rödjningsmarker, skulle en stor uppblomstring
i landtbruk ovilkorligen derigenom uppstå, och får jag på grund
af hvad jag bär anfört å våra byamäns vägnar ödmjukast anhålla, det länets
riksdagsmän måtte gemensamt samverka för banans framdragande efter
linien öfver Hasafors, då ju den linien onekligen är den bästa såväl
hvad kostnader som nytta beträffar.

1 all ödmjukhet:

Råneå & Orrbyn den 5 februari 1897.

Efter uppdrag

Vidimeras:

L. Fr. Larsson.

A. Lindblad.

R. Johanson.