Miljön i Västsverige

Motion 1993/94:Jo693 av Berndt Ekholm m.fl. (s)

av Berndt Ekholm m.fl. (s)
Försurningen av mark och vatten
Kalkningsåtgärder
Det allvarligaste miljöproblemet i Västsverige är
försurningen av mark och vatten. Belastningen är på flera
platser kritisk och naturen tar mycket skada. Även
byggnader skadas. Det internationella bidraget genom
svavel- och kväveoxider är den främsta orsaken, men det
inhemska bidraget är betydande, trots stora insatser under
senare år att begränsa utsläppen.
Sjöarnas pH-värde upprätthålls tack vare kalkning. Där
så inte sker är värdet mycket lågt. Men extremt låga pH-
värden uppmäts också på flera ställen i skogsmarken.
Barrförlusterna i granskog ökar hela tiden. Det är inte
konstigt, när de kritiska belastningsgränserna för
skogsmark överskrids med bred marginal.
Försöksverksamhet med kalkning pågår, men behov av mer
storskalig kalkning föreligger. En fortsatt väntan på
fullskalekalkning under hänvisning till en förlängd
försöksverksamhet kan innebära att skadorna förvärras
allvarligt under tiden. Det kan bli svårt att inom rimlig tid
återställa balansen och risk föreligger att stora skogsvärden
går till spillo.
Skogsstyrelsen har utarbetat ett åtgärdsprogram
omfattande 1 miljon hektar i hela södra Sverige. Mer än 10
år går åt för att genomföra programmet vars totalkostnad
beräknas till 1,5 miljarder, där den statliga delen blir
beroende av hur stor markägarnas insats ska vara.
Programmet förutsätter att 80 % av arealen behöver kalkas
och 20 % vitaliseringsgödslas. Västsverige omfattar halva
programmet!
IVL har gjort en miljökonsekvensbedömning av
programmet och konstaterar, att skogsstyrelsens program
är välmotiverat och inte föranleder några nya miljöproblem
av vikt. IVL säger också, att ''risken för en fortsatt skadlig
utveckling i skogen måste bedömas som stor om
markförsurningen fortskrider''.
Vi anser, att regeringen nu måste utvärdera
försöksverksamheten och det material skogsstyrelsen och
berörda myndigheter och institutioner har. Utvärderingen
måste enligt vår mening utmynna i förslag till åtgärder för
att motverka skogsskadorna och återställa balansen i
skogen.
Problemet med återkommande perioder av syrebrist i
Laholmsbukten och Kattegatt består. Det orsakas delvis av
kvävetillförseln från skogsmarken. Den måste angripas på
två fronter. Dels en kortsiktig, genom skogskalkning och
återställande av våtmarker, dels långsiktigt genom aktiva
åtgärder för att minska nedfallet av svavel och kväve.
Våtmarker
De förbättringar som har åstadkommits i jordbrukets,
industrins och de kommunala reningsverkens utsläpp, har
som sagt ätits upp av ett ökat läckage från skogsmarken,
främst p.g.a. försurningen. Stöd bör kunna ges för
anläggande och återskapande av våtmarker inom ramen för
anslaget till naturvårdsverket för sysselsättningskrävande
investeringar.
Dikning
Dikningsförbudet som råder i södra Sverige bör utvidgas
att omfatta samtliga kommuner, alltså även Svenljunga,
Tranemo och Ulricehamns kommuner i Älvsborgs län vilka
nu är undantagna.
Träaska
Ytterligare en åtgärd för att minska försurningen vore att
återföra träaska till skogsmarken. Den innehåller både kalk
och näringsämnen som nu hamnar på soptipparna.
Hallandssjukan
I detta sammanhang vill vi också peka på
angelägenheten av att utreda orsakerna till den s.k.
Hallandssjukan, samt att utarbeta ett åtgärdsprogram för
att komma till rätta med den. Denna typ av skogsskador
finns i hela Västsverige. Orsaken är inte klarlagd.
Symptomen är kraftig missfärgning av barren och ett ymnigt
kådflöde från stammen.
Biltrafiken
En viktig orsak till försurningsskadorna är utsläppen
från trafiken. Här är det av stor vikt att regeringen driver
frågan om minskade utsläpp från andra europeiska länder.
Ett förslag till åtgärdsprogram att redovisa vid den
europeiska trafik- och miljökonferensen i samband med
uppföljningen av UNCED är angeläget. Vidare en
intensivare bearbetning av andra länder bilateralt.
Järnvägssatsningar
Utöver generella nationella insatser för miljövänligare
fordon är också en utbyggnad av järnvägsnätet samt en
förbättring av tågtrafiken i regionen viktig. Stora projekt
som den s.k. Vänerlänken mellan Göteborg och Oslo och
Västkustbanan ger ett väsentligt bidrag för minskade
utsläpp från vägfordonen. Men också en utbyggd
pendeltågstrafik och utvecklad snabbtågstrafik på befintliga
banor ger en överflyttning av resande från väg till järnväg.
Försök med distributions- och kollektivtrafik med
alternativa bränslen bör skyndsamt utvecklas. Staten bör
här ge sitt stöd. Mot bakgrund av det allvarliga läget vore
ett sammanhållet försöksprojekt i Västsverige motiverat.
Svavelbegränsningar
En stor del av försurningen kommer från utsläppen av
svavel. I förordningen om svavelhalt i bränsle har man
zonerat kraven och undantagit Älvsborgs län.
Enligt förordningen om svavelhaltigt bränsle
(1976:1055) får svavelhalten i eldningsolja inom Älvsborgs
län uppgå till 0,8 viktprocent fram till den 1 jan 1995 och
därefter till 0,4. I Göteborgs och Bohus län och Hallands
län gäller detta redan från 1 januari 1993. Länsstyrelsen i
Älvsborgs län har större ambitioner. Enligt ''Miljöstrategi
för 2000-talet'' som har fastställts av länsstyrelsens
lekmannastyrelse i Älvsborgs län, skall svavelutsläppen från
anläggningar i länet minskas genom att svavelhalten i
eldningsolja begränsas till 0,1 viktprocent senast år 1997.
En svavelfattig tung eldningsolja, som redan finns i
handeln, är något dyrare i inköp, men ger i gengäld mindre
driftstörningar. Förutom mindre sotbildning och lägre
varmhållningstemperatur ger svavelfattig olja också lägre
utsläpp av kväve och andra föroreningar.
En skärpning av kraven på eldningsolja är mycket
angelägen. Vi anser att svavelförordningen bör ändras så att
högsta tillåtna svavelhalt i eldningsolja från 1 januari 1995
ej får överstiga 0,1 viktprocent i hela Västsverige inklusive
Älvsborgs län.
Sverige bör även fortsättningsvis agera kraftfullt i
internationella sammanhang för att få till stånd ytterligare
bindande europeiska överenskommelser om begränsning av
svavel- och kväveutsläpp. Det är absolut nödvändigt om
nedfallet i Västsverige skall nå ned till de kritiska
belastningsgränserna för vad naturen tål.
Naturvård
Inom anslaget till naturvårdsverket för
sysselsättningskrävande miljöinvesteringar under anslaget
Vård och skötsel av naturreservat, där vi föreslår 35miljoner
kronor utöver regeringens förslag, borde många intressanta
områden med högt skyddsbehov kunna inrymmas. Den
biologiska mångfalden i det västsvenska småjordbruket är
stor men har trots detta en låg skyddsnivå.
För att fullfölja vår tidigare politik föreslår vi i
partimotionen miljöskatter på handelsgödsel samt en
kraftfull miljöavgift på kadmium i fosforgödsel. Vi vill
också behålla avgiften för bekämpningsmedel i jordbruket.
Vi ser det som näringens sektorsansvar för miljön.
Avgifterna bör återföras till näringen som
landskapsvårdsstöd, bl a Nola-stöd. Vi ser dem som
permanenta inslag i naturvårdspolitiken.
Övergödning av kust- och inlandsvatten är fortfarande
ett stort problem i våra jordbruksomåden. Tillförseln av
kväve och fosfor till vattendragen måste därför minska
kraftigt. Ett stort och viktigt steg mot minskat läckage av
näringsämnen från jordbruket är de bestämmelser som
införts i skötsellagen, bl a vintergrön mark och förbud mot
gödsling vintertid.
Det finns emellertid ytterligare en mycket viktig
strategisk åtgärd, nämligen att skapa skyddszoner och
våtmarker vid särskilt belastade vattendrag. Forskning har
visat att en 10 m bred skyddszon efter ett vattendrag kan
minska fosforbelastningen med 70 %. Våtmarker kan vara
naturliga reningsverk för kväve. Exempelvis har en studie i
Laholmsbuktens tillrinningsområde visat att
kvävebelastningen kunde minskas med 430 ton/år genom
att anlägga 5 km2  våtmarker. Detta till en kostnad av
endast 4 kr/kg reducerat kväve.
Det avskaffade NYLA-bidraget kunde tidigare
användas till detta ändamål, däremot inte omställnings-
eller anläggningsstödet inom jordbruket. Det är angeläget
att stöd för anläggande av dessa skyddszoner kan utgå till
områden som utpekas som särskilt angelägna av resp
länsstyrelse. Stödet bör kunna inrymmas i det av
socialdemokraterna höjda anslaget för landskapsvårdande
åtgärder.
Sanering av mark och vatten
För sanering av mark har socialdemokraterna i
partimotionen föreslagit 100 miljoner mer än regeringen.
Inom Västsverige finns bara i Älvsborgs län fyra
allvarligt förorenade områden, Stallbacka i Trollhättan,
slamlagunerna vid Herrljunga reningsverk,
Bengtsbrohöljen vid f.d. kloralkaliefabriken i Bengtsfors,
nedlagt impregneringsverk i Tranemo kommun.
Miljöskadeförsäkringen bör snarast utvidgas med en
särskild saneringsförsäkring enligt liggande
utredningsförslag. Medel för att kartera och åtgärda
förorenade mark- och vattenområden behövs på flera håll i
Västsverige.
Vedeldningen
Lagstiftningen bör ändras så att bygglov blir
obligatoriskt vid utbyte/installation av värmepannor som
har möjlighet att eldas med fasta bränslen. F.n. är det
endast ca 5 % som använder miljögodkänd teknik. Om alla
använde bästa teknik skulle utsläppen av flyktiga organiska
föreningar som är cancerframkallande minskas med 80 %.
Detta förutsätter dock att alla värmesystem använder panna
med keramisk häll i kombination med ackumulatortank.
Vid nyinstallationer använder endast ca 40 % denna teknik.
Därför bör i den nya miljöbalken kommunerna ges
möjlighet att lämna generella föreskrifter för vedeldning i
bostadsområden.
Klagomålen på vedeldande grannar ökar i kommunerna
och det gäller inte enbart norrländska småorter utan även
Göteborg och andra västsvenska städer. Utsläppen av VOC
från vedeldning är större än vad man tidigare trott. Detta
har konstaterats genom nya mätningar av rökgasernas
innehåll.
Alternativa toalettsystem
Den hittills tillämpade moderna avloppstekniken är inte
tillfredsställande ur kretsloppssynpunkt. Vattentoaletten
med nuvarande konstruktion och användning innebär att
livsmedlet rent vatten används som transportmedium för
människans avfallsprodukter. Fekalier, urin,
hushållskemikalier och förorenat vatten från
industriprocesser blandas i rent vatten.
Därefter skall transportmediet åter renas till en nivå så
att det åter blir ett livsmedel. Detta är inte tekniskt möjligt
trots att vi lägger ner miljardbelopp bara på kväverening till
50 procent.
Vatteninblandningen, transporten och utspädningen
med andra främmande ämnen gör att vi får ett stort problem
med slammet. Slam som avskiljs ur transportmediet är
förorenat på ett sätt som gör det olämpligt att använda för
jordbruksändamål, den ur kretsloppssynpunkt enda
naturliga avsättningen för avloppsslam. De allt starkare
krav på en nyordning som växer fram har sitt ursprung i att
såväl havsmiljön som enskilda vattendrag uppvisar allt
större biologiska störningar.
En kommun som lyft fram frågan om alternativa
toalettsystem är Tanums kommun i norra Bohuslän.
Vattentoaletten har ingen framtid säger man och i en
långsiktig målsättning fastslår man att vattentoaletten skall
vara borta från nyproduktion senast år 2000.
Att kretsloppsanpassa samhället kommer att ställa krav
på ombyggnad av gamla och nya fastigheter, kommunala
ledningsnät för vatten och avlopp och våra reningsverk. Ny
teknik måste utvecklas, nya företag med nya produkter
uppmuntras, stimulans ges till befintliga företag och till
tillverkningsindustrin. Byggindustrin kommer här att få nytt
liv. Tekniken med separerande toalettstolar finns klar för
serieproduktion. För att spara grundvatten kan man
installera dubbla ''in-vatten-system''. För att stimulera till
ett utbyte av befintliga vattentoaletter och motivera ny
planering och byggnation med torra toalettlösningar,
behövs ekonomiska styrmedel. Det måste vara billigare för
den enskilde att välja det miljövänligaste alternativet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en utvärdering av
försöksverksamheten med skogsmarkskalkning genomförs
och att de förslag som utvärderingen kan leda till föreläggs
riksdagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ur anslaget till
Naturvårdsverket för sysselsättningsskapande investeringar
medel reserveras för anläggande och återskapande av
våtmarker i Västsverige,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en utvidgning av
dikningsförbudet i södra Sverige skall ske så att förbudet
även kommer att omfatta Svenljunga, Tranemo och
Ulricehamns kommuner,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en utvärdering av
Hallandssjukans orsaker genomförs och att ett
åtgärdsprogram i syfte att eliminera denna föreläggs
riksdagen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att åtgärdsprogram bör upprättas
och redovisas vid den europeiska trafik- och
miljökonferensen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förslag bör framläggas för
riksdagen med åtgärder för utveckling av tågtrafiken i
Västsverige,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förslag bör framläggas för
riksdagen till ett försöksprojekt för användning av
alternativa bränslen i Västsverige,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringen bör fastställa att
svavelhalten i eldningsolja från den 1 juli 1995 ej får
överstiga 0,1 viktprocent i hela Västsverige inkl. Älvsborgs
län,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att medel bör reserveras ur
anslaget för landskapsvårdande åtgärder för anläggande av
skyddszoner längs vattendrag som utpekas som särskilt
angelägna av resp. länsstyrelse,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ur anslaget för sanering av
mark medel anvisas för att kartera och åtgärda förorenade
mark- och vattenområden på flera håll i Västsverige,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att
bygglov blir obligatoriskt vid utbyte och installation av
värmepannor som har möjlighet att elda med fasta
bränslen,2
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringen inom ramen för
Kretsloppsdelegationen utreder möjligheterna till
utveckling av ny va-teknik med syfte att begränsa och
effektivisera användandet av energi, dricksvatten och andra
ändliga naturresurser så att flödena minskar.

Stockholm den 25 januari 1994

Berndt Ekholm (s)

Lena Klevenås (s)

Sven-Gösta Signell (s)

Alf Eriksson (s)

Sverre Palm (s)

Sten Östlund (s)
1 Yrkande 6 hänvisat till TU.

2 Yrkande 11 hänvisat till BoU.
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Jordbruksutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-01-25 Bordläggning: 1994-02-08 Hänvisning: 1994-02-09
Yrkanden (24)