Till innehåll på sidan

med anledning av skr. 2003/04:120 2004 års redogörelse för företag med statligt ägande

Motion 2003/04:N22 av Maria Larsson m.fl. (kd)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
Följdmotion
Motionsgrund
Regeringsskrivelse 2003/04:120
Tilldelat
Näringsutskottet

Händelser

Inlämning
2004-06-23
Registrering
2004-06-28
Hänvisning
2004-07-02
Bordläggning
2004-07-02

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Sammanfattning

Den socialdemokratiska ägarpolitiken har nått vägs ände. Under det gångna året har den statliga bolagssfären fortsatt att utmärka sig genom mutskandaler, tvivelaktiga satsningar på kolkraft i Central- och Östeuropa samt brandkårsutryckningar för att återställa förlorat kapital.

Mer än någonsin tidigare kan staten och kapitalet sägas sitta i samma båt. Regeringen beskriver att målet med det statliga ägandet av företag är att skapa värde. Vid en närmare granskning verkar det som om det enda värde Socialdemokraterna är ute för att skapa, genom den förvaltning av statliga bolag de utför inom ramen för regeringsmakten, är penningvärde. Vinst till varje pris verkar ha blivit en socialdemokratisk devis.

Regeringens förtroendekommission konstaterar i sitt betänkande ”Näringslivet och förtroendet” (SOU 2004:47) att förtroendet för de statliga företagens ledningar är lågt. Det är bara politiker och börsmäklare som ligger sämre till.

Kristdemokraterna presenterar i denna motion sin syn på några av de viktiga händelserna inom den statliga bolagssfären 2003, regeringens ägarförvaltning samt statligt ägande av företag. Vi yrkar i motionen att riksdagen ska tillkännage för regeringen som sin mening vad vi anför om den socialdemokratiska ägarpolitiken, viktiga händelser under 2003, förtroendekrisen för statliga företag samt ägande och förvaltning av statliga bolag.

Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

2 Innehållsförteckning 2

3 Förslag till riksdagsbeslut 3

4 Socialdemokratisk ägarpolitik vid vägs ände 3

4.1 Staten och kapitalet 3

4.2 Det ansiktslösa ägandet 3

4.3 Målstyrning utan mål 4

5 Viktiga händelser 2003 4

5.1 Apoteket 4

5.2 Bothia Garanti 5

5.3 SJ AB 5

5.4 Sveaskog 6

5.5 Svensk Exportkredit 6

5.6 Svenska kraftnät 7

5.7 Svenska Spel 7

5.8 Systembolaget 7

5.9 Teracom 8

5.10 Vattenfall 8

5.11 Vin & Sprit 9

6 Förtroendekris för statliga företag 9

6.1 Brister i ägarstyrningen 10

6.2 Demokratiskt underskott 11

6.3 Guldkantade avtal för vd och bolagsledningar 12

7 Ägande och förvaltning av statliga företag 13

7.1 Ett skäl för ägandet 14

7.2 Förvaltning och företagande på etisk grund 14

7.3 Genomlysning, revision och rådgivning 15

7.4 Kapitalstruktur för företag med statligt ägande 16

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ägarpolitik vid vägs ände.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om viktiga händelser 2003.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förtroendekrisen för statliga företag.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ägande och förvaltning av statliga företag.

Socialdemokratisk ägarpolitik vid vägs ände

Den socialdemokratiska ägarpolitiken har nått vägs ände. Under det gångna året har den statliga bolagssfären fortsatt att utmärka sig genom mutskandaler, tvivelaktiga satsningar på kolkraft i Central- och Östeuropa samt brandkårsutryckningar för att återställa förlorat kapital.

4.1 Staten och kapitalet

Mer än någonsin tidigare kan staten och kapitalet sägas sitta i samma båt. Regeringen beskriver att målet med det statliga ägandet av företag är att skapa värde. Vid en närmare granskning verkar det som om det enda värde Socialdemokraterna är ute för att skapa, genom den förvaltning av statliga bolag de utför inom ramen för regeringsmakten, är penningvärde. Vinst till varje pris verkar ha blivit en socialdemokratisk devis.

Under socialdemokratiskt fögderi har staten byggt upp affärsverksamheter som inte på lång väg skulle platsa i aktieportföljen hos en etisk aktiefond. Sprit, spel och smutsig brunkol utgör huvuddelen av vinsten från de statliga bolagen. Till detta kommer bolag som Sveaskog som gör sina vinster genom att använda sin storlek för att strypa leveransen av råvara till privata köpsågverk och Akademiska Hus som 2003 gjorde en vinst på över 700 miljoner kronor genom att hyra ut överprissatta lokaler till universitet och högskolor.

4.2 Det ansiktslösa ägandet

Från socialdemokratiskt håll hävdas det ofta att ett statligt ägande garanterar ett demokratiskt inflytande över produktionsmedlen och viktiga nationella resurser. Med en argumentation som ibland är förvillande lik den som användes för att en gång i tiden motivera löntagarfonderna, talas om en demokratisering av kapitalägandet.

Den svenska staten är idag Sveriges största företagsägare. Statens ägande omfattar cirka 25 procent av det inhemska näringslivet. Tillsammans äger det svenska folket helt eller delvis 57 olika företag till ett värde av mellan 350 och 380 miljarder kronor. Staten är Stockholmsbörsens absolut största aktieägare. Den statliga aktieportföljen motsvarade vid utgången av 2003 ungefär 5,5 procent av börsvärdet och värderades till 112 miljarder kronor. Detta kan jämföras med Wallenbergssfärens investmentbolag Investor som vid samma tid ägde aktier för 89 miljarder kronor.

Till skillnad från Investor är staten en ägare utan ansikte. Under senare år har mycket uppmärksamhet riktats mot de stora fondförvaltarna och det problem som ett ökande institutionellt ägande anses utgöra då det inte finns några tydliga ägare som tar ansvar. Det ansiktslösa ägandet har, ofta med rätta, pekats ut som en huvudorsak till senare års bonuskarusell, kvartalskapitalism och bristande ledarskap i affärslivet.

Staten utgör inget undantag när det gäller problemen med det ansiktslösa ägandet.

4.3 Målstyrning utan mål

Den socialdemokratiska regeringen utövar sin ägarstyrning av statliga bolag genom så kallad målstyrning vilken innebär att regeringen antas förmedla vissa mål till bolagens styrelser som de sedan har att förverkliga. Flera granskningar, bland annat Riksdagens revisorers förra året och Förtroendekommissionens i år, visar att Socialdemokraternas målstyrning inte fungerar av den enkla anledningen att det inte finns några uppsatta mål. De mål som till äventyrs finns är så otydliga och dåligt kommunicerade att de inte är kända i organisationen.

Förtroendekommissionen pekar på den bristande målstyrningen av statliga bolag som en viktig orsak till förtroendekrisen för svenskt näringsliv. För att komma till rätta med problemet föreslår kommissionen att ”det för statligt helägda bolag utarbetas verklighetstrogna och fullödiga beskrivningar av respektive bolags ägaruppdrag och att det också utarbetas styrmodeller som på ett realistiskt sätt avspeglar de mer sammansatta ägaruppdrag som bolagen i praktiken arbetar för”.

Viktiga händelser 2003

5.1 Apoteket

Apotekets monopol på försäljning av läkemedel är föremål för granskning i EG-domstolen. Generaladvokaten Pilippe Léger har den 25 maj lämnat sitt förslag till förhandsavgörande. Han menar att EU:s grundfördrag ska tolkas så att artiklarna 31 och 86.2 utgör hinder för en nationell bestämmelse som innebär att ett företag sådant som Apoteket AB ges ensamrätt till detaljhandel med läkemedel.

Regeringen bör förbereda sig på att domstolen kan komma att olagligförklara det svenska apoteksmonopolet. Oavsett vilken dom som EG-domstolen slutligen avger, menar vi att apoteksmonopolet bör avskaffas.

Sverige är idag det enda europeiska land som har ett statligt detaljhandelsmonopol för läkemedel. Det finns skäl att tro att det går att åstadkomma effektivisering och därmed lägre kostnader genom att konkurrensutsätta den verksamhet som idag bedrivs i monopolform. En avreglering ger också förutsättningar för att fler svenskar ska kunna få tillgång till läkemedel på närmare håll än idag genom att andra butiker kan ta in läkemedel i sortimentet vilket spelar en viktig roll inte minst för dem som bor i gles- eller landsbygd.

Receptfria läkemedel bör få säljas fritt i butik men när det gäller handel med receptbelagda läkemedel förutsätter det att farmaceututbildad personal finns tillgänglig. Någon form av licensiering för försäljning av receptbelagda läkemedel bör därför övervägas.

När marknaden för försäljning av läkemedel har avreglerats bör Apoteket AB bli föremål för försäljning.

5.2 Bothia Garanti

Under året bildades en ny koncern, Bothia Garanti, med uppdrag att förvärva kommunala bostadsfastigheter för omvandling till företagslokaler eller andra ändamål. Kristdemokraterna motsatte sig, tillsammans med de andra borgerliga partierna, bildandet av bolaget. Vi menar att bildandet av Bothia Garanti är ytterligare en åtgärd som syftar till att urholka det kommunala självstyret och att problemen i de kommunala bostadsföretagen bäst löses genom att kommunerna ges ökad frihet att själva bestämma över sina företag. Mot bakgrund av detta har vi bland annat också motsatt oss införandet av stopplagen, bildandet av Statens bostadsnämnd och inrättandet av anslaget för omstrukturering av kommunala bostadsföretag i dess nuvarande form.

Istället för regeringens system där staten ensidigt ger stöd till kommunala bostadsföretag, vill vi se ett system som bättre står i överensstämmelse med det kommunala självstyret, som är öppet för alla fastighetsägare i berörda kommuner och som administreras av Boverket.

5.3 SJ AB

Regeringen har under 2003, genom den räddningsaktion som genomfördes för att rädda SJ AB undan konkurs, kraftigt försämrat möjligheten att skapa en konkurrensutsatt och väl fungerande järnvägssektor i Sverige. Istället för att plundra andra statligt ägda bolag på miljardbelopp och stoppa dem i SJ AB:s svarta hål, borde regeringen satsat på att undanröja några av de största affärsriskerna i SJ AB och samtidigt skapa förutsättningar för konkurrensneutralitet mellan de bolag som arbetar med persontransporter på järnväg. Kristdemokraterna föreslog i motion 2002/03:N13 en lösning som både räddade SJ AB undan konkurs samtidigt som den skapade goda förutsättningar för en avreglering av den svenska järnvägsmarknaden och förbättrade arbetstagarnas situation. Tyvärr avvisades vår lösning av riksdagens majoritet.

5.4 Sveaskog

Sveaskog har under året övertagit ägandet i Svenska Skogsplantor. Vi anser att det är olyckligt att Sveaskog på detta sätt tillåts att expandera sin verksamhet utöver det uppdrag som bolaget ursprungligen hade. Istället för att överlåta bolaget till Sveaskog ansåg vi, när frågan behandlades i riksdagen, att Svenska Skogsplantor borde säljas till en privat aktör.

Den 1 juli 2003 fortsatte Sveaskog på den inslagna vägen att på eget bevåg, och utan uppdrag från riksdagen, omstrukturera den svenska skogsindustrin. Samgåendet mellan Sveaskogs dotterbolag Assi Domän Timber och Mindab riskerar att ytterligare försvåra för de mindre privata köpsågverken då tillgången till sågverkstimret minskar ytterligare.

Det är nu hög tid att näringsministern infriar sitt löfte från december 2002 då han i riksdagens kammare sa att ”staten skall inte vara en långsiktig ägare till industriell verksamhet inom det skogliga området”.

5.5 Svensk Exportkredit

Kristdemokraterna var ytterst tveksamma till den affärsuppgörelse mellan staten och ABB Structured Finance Investment AB (ABB) som ledde fram till att staten förvärvade ABB:s 35 procent av aktierna i AB Svensk Exportkredit.

Genom den snabba handläggning och forcerade riksdagsbehandling som präglade affären, tvingade regeringen riksdagens partier, och på så sätt staten som ägare till majoritetsandelen i AB Svensk Exportkredit (SEK), in i en överenskommelse som det av hänsyn till SEK:s rating på finansmarknaden var omöjlig att avvisa. Som ett resultat av regeringens bristfälliga handläggning, den situation som en utdragen riksdagsbehandling och omförhandlingar av den affärsuppgörelse som nåtts med ABB skulle sätta SEK i, kunde vi inte se att vi hade något annat val än att acceptera regeringens förslag. När ärendet behandlades hade vi inte någon möjlighet att analysera substansen i uppgörelsen eller överväga alternativa lösningar.

Vi vill påminna om att ett enigt näringsutskott (bet. 2002/03:NU14) ansåg att det inte är något självändamål att staten alltid skall äga 100 procent av aktierna i SEK. Utskottet bedömde att det har varit till gagn för bolaget med en kompletterande ägarpartner från näringslivet. Även om staten nu genom beslutet blev ensam ägare till SEK, ansåg utskottet att det finns anledning att förmoda att en partner också i en framtid kan bidra till SEK:s utveckling.

Regeringen bör söka efter en seriös och lämplig partner till staten som ägare av SEK. Ett enigt näringsutskott ansåg, i ovan nämnda betänkande, att staten självfallet bör vara öppen för en diskussion om en sådan lösning.

5.6 Svenska kraftnät

Den 23 september 2003 drabbades närmare två miljoner elabonnenter i södra Sverige och östra Danmark av ett strömavbrott som varade i flera timmar. Strömavbrottet beräknas kosta samhället en halv miljard kronor. Det ledde bland annat till att Öresundsförbindelsen stängdes, till trafikstörningar på Kastrup, störningar i den danska regionala tågtrafiken, störningar i teletrafiken, trafikstörningar i Stockholms tunnelbana, att all tågtrafik söder om Norrköping stannade i Sverige med mera.

Trots att detta troligtvis är den enskilt största händelsen inom Svenska kraftnäts verksamhet under 2003 och en viktig händelse i den statliga bolagssfären omnämns den inte i skrivelsen. Det är uppseendeväckande att regeringen väljer att inte ta upp en händelse där ett statligt företag så grovt har misslyckats med en av sina mest grundläggande uppgifter, i detta fall att ansvara för en säker och tillförlitlig drift av stomnätet för kraftöverföring.

Från flera håll har det efter strömavbrottet framförts kritik mot Svenska kraftnäts bristande intresse för att investera i HVDC-överföring av elkraft från vattenkraftverken i norra Sverige till de tätbefolkade södra delarna av landet. Kritikerna menar att man med tillräcklig HVDC-kapacitet hade kunnat undvika den spänningskollaps som orsakade strömavbrottet den 23 september.

5.7 Svenska Spel

Svenska Spel har, på folkrörelsespelens bekostnad, blivit en alltmer dominerande aktör på den svenska spelmarknaden. Samtidigt som bolaget bedriver en alltmer aggressiv marknadsföring, ökar problemet med spelmissbruk i samhället. Att bolaget under 2003 gjorde sitt bästa resultat någonsin är inte odelat positivt. Svenska Spels vinster innebär att idrottsrörelsen och det lokala föreningslivet får extra pengar, men bakom vinsterna finns också stora problem i form av spelberoende. Trots att vinsten närmar sig fem miljarder kronor, satsar regeringen endast fyra miljoner kronor på åtgärder mot spelmissbruk. Den alltmer offensiva marknadsföringen från Svenska Spels sida hotar också möjligheten att gentemot EU:s konkurrenslagstiftning bibehålla spelmonopolet eftersom de sociala argumenten för detta monopol försvagas.

För att förbättra samhällets insatser till hjälp för spelmissbrukare, bör en fastställd andel av Svenska Spels vinst varje år tillfalla arbetet mot spelberoende. På så sätt kommer ett ökat spelande automatiskt leda till att arbetet mot spelberoende också får ökade resurser.

5.8 Systembolaget

Under året har vad som kanske är den största muthärvan i Sveriges historia rullats upp. I centrum av skandalen står det statligt ägda Systembolaget. Enligt uppgifter i media från de utredare som arbetar med frågan kan så mycket som ett hundratal personer vara inblandade. Sett i relation till antalet butiker som Systembolaget har, innebär det att det finns en person i var fjärde butik som är inblandad i muthärvan.

Samtidigt som bolaget brottas med att komma tillrätta med bristerna i etik och normöverföring, visar regeringens skrivelse att sjukfrånvaron nästan har fördubblats över året, från 4,85 procent till 8,1 procent. Trots denna anmärkningsvärda ökning av sjukfrånvaron görs inga försök från regeringen att förklara den. Beror ökningen på bristande ägarstyrning och bristande stöd till de anställda från företagsledningens sida eller beror den på att företaget använt sjukskrivning som ett sätt att skilja anställda från sina arbetsuppgifter under tiden som utredning pågår? Det sistnämnda är en metod som under året rapporterats förekomma inom polisväsendet.

Ingen av de två anledningarna är en godtagbar ursäkt för den kraftiga ökningen av sjukskrivningar. Företagets ledning, och ytterst regeringen genom sin ägarförvaltning, har ett ansvar för att upprätthålla en god arbetsmiljö, med så få hälsorisker som möjligt, även under den typ av förhållande som Systembolaget arbetet under det senaste året. Sjukskrivning ska endast användas för att ge trygghet under sjukdom, inte som en universallösning för att komma tillrätta med allt från arbetslöshetsstatistik till anställda som är föremål för polisutredning eller andra typer av utredningar.

5.9 Teracom

Teracom har under året övergått från att vara ett företag med särskilt samhällsintresse till att bli ett företag med marknadsmässiga krav. Vi anser att detta är en tvivelaktig förändring eftersom Teracoms kärnverksamhet är att garantera ett rikstäckande nät av radio- och TV-sändare. Detta är en uppgift som är viktig bland annat ur totalförsvarssynpunkt och som inte kan antas ge en marknadsmässig avkastning på de investeringar som krävs. Teracom bör enligt vår mening inte syssla med verksamhet som går utöver kärnverksamheten.

Bolaget fick under året 500 miljoner kronor i kapitaltillskott för att stärka företagets finanser. Kristdemokraterna föreslog (motion 2002/03:Kr6) istället att Teracom i ett första steg skulle sälja Boxer och Teracom Components. Förutom att stärka finanserna, skulle detta även renodla bolagets verksamhet.

5.10 Vattenfall

Under året har rapporteringen kring Vattenfall fortsatt handlat om fördrivningen av människor från deras fädernebygd, stora satsningar på kolkraft i Central- och Östeuropa, en vilja att starta oljekraftverket i Stenungsund samt stigande elpriser och ohyggligt stora vinster.

Vattenfall täljer guld med smörkniv. Detta samtidigt som det pris som konsumenterna betalar för elen stiger kraftigare än andra priser. Under det senaste året har elpriset stigit med 46 procent medan den genomsnittliga prisökningen bara varit 1,3 procent. Vattenfalls vinst steg under året med 24 procent till smått ofattbara 12,4 miljarder kronor.

Regeringen har nyligen fått kritik av Riksrevisionen för sin styrning av Vattenfall och för Vattenfalls affärsverksamhet i Central- och Östeuropa. Vattenfall får även kritik för att bolagets årsredovisning varit bristfällig i vissa fall som har anknytning till investeringarna i Tyskland.

5.11 Vin & Sprit

Kristdemokraterna har under året föreslagit en granskning av Vin & Sprits inblandning i den muthärva som uppdagats hos Systembolaget. Det är högst anmärkningsvärt att företrädarna för ett statligt bolag antas ha mutat företrädarna för ett annat. Den egna granskning som Vin & Sprit har gjort, visar också att bolaget ”av marknadsskäl” beslutade att bryta mot de leverantörsregler som Systembolaget upprättat för kontakterna mellan leverantörer och Systembolagets företrädare.

Vin & Sprit är en av värdens största producenter och distributörer av alkoholhaltiga drycker. Trots Sveriges restriktiva alkoholpolitik och strikta lagstiftning vad gäller försäljning och marknadsföring av alkoholhaltiga drycker, har bolagets marknadsföring i utlandet tidigare uppmärksammats flera gånger.

Till exempel försökte företaget i Polen kringgå landets förbud mot spritreklam genom att starta ett livsstilsmagasin som riktade sig till ungdomar. Man ville att Kron, den vodka man lanserade, skulle ”representera ett slags livsstil”. I USA sponsrade företaget porrtidningen Penthouse tävling om årets sexigaste utvikningstjej, ”pet of the year”, för att lansera ett nytt spritmärke. Man arrangerade även nattklubbspartyn där unga människor erbjöds gratis sprit.

Det måste anses märkligt att svenska staten äger ett bolag som har till enda uppgift att tjäna pengar på att öka alkoholskadorna i världen.

Förtroendekris för statliga företag

Regeringens förtroendekommission konstaterar i sitt betänkande ”Näringslivet och förtroendet” (SOU 2004:47) att förtroendet för de statliga företagens ledningar är lågt. Det är bara politiker och börsmäklare som ligger sämre till.

Kommissionen pekar i sitt betänkande ut fem, ”förtroendeskadliga”, företeelser som är särskilt framträdande som orsaker till förtroendeproblemet:

  • Höga ersättningsnivåer och olämpliga ersättningssystem.

  • Felaktig och missvisande ekonomisk information.

  • Otillbörligt utnyttjande av marknadsställning eller informationsöverläge.

  • Oklara roll- och ansvarsgränser.

  • Svagt underbyggda strategier och dåliga affärsbeslut.

Bakom dessa företeelser ligger enligt kommissionens bedömning flera delvis samverkande orsaker:

  • Den långa börsuppgången som kulminerade i den extrema börsbubblan.

  • Brister i den personliga etiken.

  • Svag bolagsstyrning.

  • En överhettad ”investmentbankskultur” inom delar av finanssektorn.

Flera av de statliga bolagen har agerat på ett sätt som skadar förtroendet och regeringen har genom sin ägarförvaltning varit medskyldig till detta beteende.

6.1 Brister i ägarstyrningen

Regeringens förvaltning uppvisar stora brister i ägarstyrningen. Ägaruppdraget är otydligt och regeringen använder flera olika dokument i ägarstyrningen. Den omfattande flora av styrdokument som finns idag måste ansas till ett minimum. Bolagets övergripande mål och syfte ska formuleras i bolagsordningen. I övrigt ska regeringen förmedla statens målsättningar genom ägardirektiv som fastställs på bolagsstämman. Bolagens mål ska löpande redovisas dels i kvartalsrapporter och årsredovisningar, dels i regeringens årliga skrivelse till riksdagen om företag med statligt ägande.

De uppsatta målen måste följas upp bättre än idag. När ett mål kommuniceras till ett bolag, måste regeringen samtidigt också klargöra hur återrapporteringen ska gå till. I princip ska all återrapportering göras skriftligen i kvartalsrapporter eller årsredovisningar.

Förtroendekommissionen varnar för den uppdelning av statligt ägda företag som gjorts mellan olika departement. Att flera olika departement arbetar med bolagsfrågor gör att staten inte använder sina resurser på bästa sätt samt att den kompetens som byggts upp på Näringsdepartementet inte utnyttjas fullt ut. Den granskning Riksdagens revisorer gjorde förra året visade att det finns stora variationer på hur de olika departementen förvaltar de bolag de ansvarar för.

För att utnyttja Regeringskansliets resurser på bästa sätt samt för att skapa enhetlighet och en större överblickbarhet i statens förvaltning av de egna bolagen, bör samtliga bolag med statligt ägande förvaltas av ett och samma departement. En sådan omorganisation av regeringens bolagsförvaltning föreslås av Förtroendekommissionen och har även tidigare efterlysts av Riksdagens revisorer. Det är nu hög tid att den genomförs.

En viktig del av ägarstyrningen är utvärdering av styrelser och det arbete som görs för att nominera nya styrelser. Tjänstemän från departementen, riksdagsledamöter och politiska tjänstemän utgör en stor andel av bolagsstyrelserna. Regeringskansliet har representation i närmare 70 procent av bolagens styrelser.

Regeringen motiverar förekomsten av departementsföreträdare i styrelsen med att de har till uppgift att förmedla ägarens inställning i olika frågor och att styrelseledamoten kan ge input till arbetet i departementets bolagsgrupp.

Trots vällovliga motiv kan departementsföreträdarnas engagemang i bolagsstyrelserna i många fall ifrågasättas eftersom de ibland saknar den kompetens, vad avser verksamheten i bolaget eller egen ledarerfarenhet, som egentligen krävs. Departementsföreträdarnas engagemang i styrelserna bidrar också till att försämra regeringens möjlighet att utöva en god ägarstyrning eftersom det slukar en stor del av Näringsdepartementets knappa resurser.

Vi anser i likhet med Förtroendekommissionen att regeringen bör frigöra resurser genom att minska bolagsförvaltarnas engagemang i styrelserna och istället låta dem arbeta med utvärderings- och nomineringsarbete.

Riksdagsledamöternas roll i styrelsen är än mer oklar. Visserligen representerar även riksdagsledamöterna ägaren staten. Men riksdagsledamöterna kommer, till skillnad från departementsföreträdarna, inte från den myndighet som svarar för den direkta ägarförvaltningen.

Kristdemokraterna anser att ägarrepresentanter som tillsätts på politiska meriter kan öka risken för målkonflikter mellan ägare och bolag. Det får inte gå rutin i att nominera riksdagsledamöter och politiska tjänstemän till styrelseuppdrag i statligt ägda bolag. Ledamöterna i de statliga bolagsstyrelserna ska utses efter förtjänst och skicklighet.

När det gäller bolag med särskilda samhällsintressen eller bolag som ålagts samhäls­åtaganden som till exempel Posten, Systembolaget och Svenska Spel, är det viktigt med en viss politisk representation i styrelsen. I de fall riksdagsledamöter eller andra politiker ska ingå i en bolagsstyrelse, ska det finnas representanter från såväl regeringsbärande partier som från oppositionen.

6.2 Demokratiskt underskott

Riksdagen är folkets främsta företrädare och den egentliga ägarföreträdaren vad gäller bolag med statligt ägande.

Det stora antalet dotterbolag till de statliga företagen gör att riksdagens inflytande över den statliga företagssfären minskar. Detta visas tydligt genom Riksrevisionens granskning av Vattenfall som bedriver större delen av sin verksamhet i utländska dotterbolag. De statligt ägda bolagen har ungefär 250 dotterbolag. Flera dotterbolag har sådana verksamheter som riksdagen tidigare fattat beslut om ska drivas i statlig regi. Andra har samhällsåtaganden att uppfylla eller andra mål som kan vara av politisk karaktär. Men det finns även flera dotterbolag vars verksamhet inte är en del av moderbolagets kärnverksamhet.

Riksdagen har idag ingen samlad bild av de olika dotterbolagen i den statliga bolagsfären. Därför bör regeringen ges i uppdrag att upprätta en förteckning över dotterbolag till statligt ägda bolag med en beskrivning av dotterbolagens verksamhet samt yttranden över huruvida verksamheten är hänförlig till moderbolagens kärnverksamhet eller inte. En sådan förteckning är till nytta både för Regeringskansliet och för riksdagen i arbetet att förbättra ägarstyrningen och genomlysningen i statens bolag. Riksdagen behöver bra verktyg för att kunna spela en mer aktiv roll som ägarnas, det svenska folkets, främsta företrädare.

De dotterbolag som är hänförliga till bolagets kärnverksamhet eller som har samhälsåtaganden bör inte få säljas utan riksdagens medgivande. Likaså bör de statliga bolagen inte få göra större investeringar i form av uppköp eller start av dotterbolag utan riksdagens medgivande.

Ett annat problem som leder till en bristande demokratisk kontroll av det statliga ägandet, är regeringens rutinmässiga hemligstämplande av alla handlingar som berör de statligt ägda företagen. Den socialdemokratiska regeringens vägran att, ens under överenskommelse om restriktioner som innebär en bevarad sekretess, delge riksdagens partier dokument som är av avgörande betydelse för att riksdagens ledamöter och partier ska kunna bilda sig en uppfattning som företagens situation, omöjliggör den uppgift att vara folkets främsta företrädare som enligt grundlagen vilar på riksdagen.

Det finns tydliga problem vad gäller sekretessfrågor med statligt ägande av företag som agerar på en konkurrensutsatt marknad. Å ena sidan har riksdagen, som folkets företrädare, ett legitimt intresse av insikt, av att kunna granska förslag, överväga alternativa handlingsvägar och kvalitetssäkra besluten. Å andra sidan kan bolagets affärsmässiga intressen skadas av den öppenhet och tidsåtgång som en riksdagsbehandling innebär.

Regeringen måste i samförstånd med riksdagen hitta en modell för hur frågor rörande statliga bolag ska hanteras i framtiden så att både riksdagens legitima krav på insyn och delaktighet samt bolagens affärsmässiga intressen kan tillgodoses. En sådan modell bör utarbetas snarast.

6.3 Guldkantade avtal för vd och bolagsledningar

En av de orsaker som vägt tyngst när det gäller uppkomsten av förtroendekrisen är de höga ersättningsnivåerna och de belöningssystem för höga befattningshavare som inte har tillräcklig koppling till prestation och som är svåra att överblicka.

Incitamentsprogram och avgångsersättningar för företagsledare förekommer även inom statligt ägda företag. Det är skamligt att regeringen trots allt tal om excesser i näringslivet vad gäller löner och bonusar, gjort så lite för att komma till rätta med problemen i statens egna företag. Det är inte bara på det viset att direktörer i statligt ägda företag får bonusar. De får de högsta bonusarna av samtliga direktörer i jämförbara företag. Trots att regeringen antog nya riktlinjer för löner och förmåner till personer i företagsledande ställning i oktober förra året, kommer det dröja ända till nästa år innan Vattenfall, som är det statliga bolag som har mest vidlyftiga förmåner, ser över sina incitamentsprogram.

Det är beklämmande att se att regeringen föder den girighet som under så lång tid har fått härja fritt i det svenska näringslivet när den i år medverkar till att ge statliga bolagsdirektörer lönelyft som en vanlig arbetare inte ens kan drömma om. Så får till exempel vd:n för Svenska Spel en löneförhöjning med 12,5 procent och vd:n för Vattenfall en löneförhöjning med 9,9 procent.

Vi behöver en öppen diskussion om ersättningsnivåernas storlek och övriga förmåner till personer i företagsledande ställning inom de statliga bolagen. Vi bör till exempel diskutera ifall det är rimligt att en vd för ett statligt företag har en lön som är mer än 30 gånger högre än en vanlig arbetares. En sådan diskussion skulle underlättas ifall regeringen i sin skrivelse om företag med statligt ägande redovisade de ersättningar som betalas ut till personer i företagsledande ställning i de olika bolagen. Det är ett steg på vägen att skrivelsen i år redovisar ersättningar till styrelsens ordförande och styrelseledamöterna. Men den bör även redovisa ersättningar som utbetalas till vd:n samt vilka fallskärmar och pensionsavtal som finns.

De fallskärmar som finns i form av avgångsersättning bör ses över. Idag kan en sådan ersättning, enligt regeringens riktlinjer, motsvara 24 månadslöner inklusive uppsägningstid. Trots regeringens riktlinjer förekommer det att ersättning betalas ut i 36 månader och att ersättningen inte minskas ifall den tidigare vd:n får andra inkomster. Vattenfalls vd får till och med bonus ifall han sägs upp. Förutom 24 månadslöner betalas då en tredjedel av summan av de senaste tre årens bonusar ut. Jämfört med arbetsmarknaden i stort är detta väldigt generösa villkor.

Den längsta uppsägningstiden enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd är sex månader. Den längsta period man har möjlighet att få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen är enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring 300 dagar vilket motsvarar ungefär 14 månader. Den inkomstrelaterade ersättningen uppgår till 80 procent av tidigare inkomst upp till ett visst tak. Via försäkringar som kan tecknas genom arbetstagarorganisationerna kan man även få ersättning upp till 80 procent för inkomster som överstiger taket.

Den avgångsersättning som betalas ut till personer i företagsledande ställning bör motsvaras av den som erbjuds på arbetsmarknaden i övrigt. Därför bör ersättningen som utgår utöver uppsägningstiden begränsas till 14 månader och 80 procent av lönen. Denna ersättning ska utbetalas månadsvis.

Ägande och förvaltning av statliga företag

Statens roll i samhällsekonomin ska vara att sätta ramar och övervaka spelreglerna på marknaden, ansvara för samhällsplanering och infrastruktur samt att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt. När staten agerar såväl domare som spelare på marknaden är risken stor att konkurrensen snedvrids och att investeringar inte görs på ett optimalt sätt i de företag som har de bästa förutsättningarna.

Eftersom det är staten som sätter spelreglerna inom näringspolitiken bör staten inte själv äga företag, utom när det finns särskilda skäl för det. Statens dubbla roller inom näringspolitiken hindrar förutsättningarna för en sund och rättvis konkurrens.

Det statliga ägandet är till nackdel för ekonomins funktionssätt, för företagen och deras anställda, och innebär en orimlig inlåsning av den förmögenhet som nationen disponerar över.

7.1 Ett skäl för ägandet

Kristdemokraterna anser att det alltid måste finnas ett tydligt formulerat skäl till varför staten ska äga ett visst bolag. Regeringens styrning av bolaget ska utgå från anledningen till ägandet och bolaget ska fokusera sig på sin kärnverksamhet.

Det finns många skäl för en försäljning av statens aktier, dels att renodla statens roll, dels att sprida ägandet. Ett tredje skäl för en privatisering av det statliga ägandet är att det förbättrar förutsättningarna för de företag som det handlar om.

Oklara roller gör att offentligt ägda företag lätt blir verktyg för kortsiktiga politiska ambitioner vilket på lång sikt drabbar tillväxten och tillkomsten av nya jobb i Sverige. En ägarspridning ger företaget behövligt kapital för framtida investeringar, något som inte bör finansieras ur statsbudgeten. Försäljningen ska ske till marknadsmässiga priser och i den takt som är möjlig med tanke på bland annat andra introduktioner på aktiemarknaden. Alla företag bör dock inte säljas. Vissa företag ska av sociala eller hälsopolitiska skäl behållas.

Utifrån ett kristdemokratiskt synsätt finns det alltså anledning att gå vidare med att minska det statliga ägandet av företag. Till de företag som snarast kan säljas hör bland annat Civitas Holding, SBAB, Sveaskog, Vattenfall, Vin & Sprits resterande delar av Nordea, OM, SAS samt Telia Sonera.

De företag som är aktuella är sådana som är verksamma inom konkurrensutsatt verksamhet. Monopolföretag kan inte säljas innan omstrukturering skett. Vid utförsäljning bör allmänheten och de anställda i företagen vara en viktig målgrupp.

7.2 Förvaltning och företagande på etisk grund

Flera av de statligt ägda företagen är ledande inom sitt verksamhetsområde eller innehar en marknadsposition som genom monopol, eller på annat sätt, gör att bolaget är särskilt utsatt för en offentlig granskning. Detta tillsammans med det faktum att regeringen och riksdagen genom lagstiftning, förordningar och normativa uttalanden ställer krav och förväntningar på det privata näringslivet, gör att staten innehar en unik roll som normgivare på marknaden.

Statens agerande på marknaden och regeringens förvaltning av de statliga bolagen måste stå på en tydlig etisk grund. Vi anser att staten som ägare ska agera som föredöme på marknaden.

Många privata företag har för länge sedan insett behovet av att utveckla etiska och sociala principer för sin verksamhet och ställer också krav på underleverantörerna. De har insett att det handlar om företagets överlevnad och att det inte längre räcker med att företaget har en miljö- och jämställdhetspolicy. Även Stockholmsbörsen har visat att man gör etiska avvägningar.

Även om regeringen i årets skrivelse redovisar förekomsten av etisk policy som utarbetats av respektive företag och slår fast att alla bolag bör ha en välförankrad och gemensam etisk värdegrund, saknas en övergripande etisk policy både för regeringens ägarförvaltning och för de statliga företagens verksamhet. Regeringen bör snarast utarbeta en sådan policy och ansvara för att den omsätts i praktiken. Regeringen bör sedan följa upp den etiska policyn i den årliga redogörelsen för statligt ägda företag.

7.3 Genomlysning, revision och rådgivning

Regeringen har högt ställda mål för genomlysningen av de statligt ägda företagen. Trots detta finns det mycket övrigt att önska när det kommer till att omsätta målsättningarna i praktisk handling vilket också Riksdagens revisorer påpekar.

Redovisningen för de statliga företagen måste göras tydligare och mer enhetlig. En bristande enhetlighet över tiden samt mellan olika företag gör det svårt för riksdagen, media och en bredare allmänhet att granska företagen och regeringens förvaltning av dem.

Alla statliga bolag ska följa Stockholmsbörsens regler vilket bland annat innebär att de ska ha en egen hemsida samt publicera kvartalsrapporter senast två månader efter kvartalets slut. På samma sätt som börsbolagen har en skyldighet att rapportera viss information till börsen ska de statliga bolagen rapportera till näringsutskottet. Rör det sig om känslig information bör den kunna lämnas under sekretesslöfte.

De revisorer som är satta att granska styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning samt företagets årsredovisning och bokföring har en central betydelse för varje ägare av ett företag. Det går inte att nog understryka betydelsen av revisorernas oberoende gentemot styrelsen och företagets verkställande ledning.

Den så kallade Enronaffären och andra liknande finansskandaler under slutet av 2001 och 2002 tjänar som avskräckande exempel på vad som kan hända ifall revisorernas oberoende inte säkerställs. Mot bakgrund av det faktum att Enrons revisorsfirma Arthur Andersen tjänade både som revisor och rådgivare och att detta, tillsammans med den långvariga relationen mellan Enrons ledning och Arthur Andersen, allmänt anses som ett av de systemfel som möjliggjorde företagsledningens handlande är det märkligt att regeringen tillåter att samma revisionsfirma får ansvara både för revision och rådgivning så länge det ”förklaras och motiveras i noten som redogör för ersättningar till revisorer”.

Inom EU har Revisionskommittén sedan 1998 arbetat med att förbättra och harmonisera den lagstadgade revisionens kvalitet. I Europeiska kommissionens rekommendation 2002/590/EG av den 16 maj 2002 – Revisorers oberoende i EU: Grundläggande principer – föreskrivs att den som är huvudansvarig för ett revisionsuppdrag i ett företag av allmänt intresse skall bytas ut inom sju år efter det att han eller hon utsetts, så kallad revisorsrotation.

Det är vår uppfattning att staten som ägare, och regeringen som förvaltare av de statligt ägda bolagen, måste föregå med gott exempel vad gäller att hålla en hög standard på att säkerställa revisorernas oberoende. Därför bör samma revisorsfirma inte kunna utföra uppdrag som revisor och rådgivare till samma bolag. Dessutom bör revisorernas mandatperioder begränsas så att de följer de rekommendationer som Europeiska kommissionen har utfärdat. Ett förslag till lagändring som gör detta möjligt har utarbetats inom Justitiedepartementet (promemoria Ju2003/3072/L1).

Det är viktigt att de konsulter och specialister som anlitas av regeringen för att ge råd i frågor med anknytning till statliga företag har en hög trovärdighet och ett oberoende gentemot både regeringen och bolaget i fråga. Konsulter som under lång tid arbetat med ett och samma bolag ger fördelen av att ha en stor mängd ackumulerad kunskap och erfarenhet av företaget och den bransch det verkar i. Men det innebär också ett förtroendeproblem eftersom det aldrig kommer till stånd någon granskning av ifall de råd som getts tidigare har varit riktiga. Regeringen bör vara uppmärksam på detta problem vid inköp av konsulttjänster och förklara den avvägning som görs av å ena sidan ackumulerad kunskap och erfarenhet och å andra sidan bristen på ”second opinion” och behovet en ny oberoende konsult som inte har bindningar till råd som har getts tidigare.

7.4 Kapitalstruktur för företag med statligt ägande

Riksdagen beslutade våren 2003 (prop. 2002/03:100, bet. 2002/03:FiU21, rskr. 2002/03:235) bland annat att i samband med den ekonomiska kris som uppkommit i SJ AB godkänna att högst 3 000 miljoner kronor överförs från de statliga bolagen som extra utdelningar 2003 till ett extra konto i Riksgäldskontoret för insatser i av staten hel- eller delägda bolag. Efter motioner från bland annat Kristdemokraterna beslutade riksdagen att göra vissa justeringar i regeringens ursprungliga förslag.

I sitt yttrande över regeringens förslag framhöll konstitutionsutskottet att det kan finnas anledning att i lämpligt sammanhang närmare överväga formerna för kapitalomstruktureringar i den statliga företagssfären. Man sa att om regeringen menar att det ska finnas en permanent särskild ordning för sådana beslut, bör den återkomma till riksdagen med förslag om hur en sådan ordning bör regleras. Finansutskottet delade, i sitt betänkande, konstitutionsutskottets mening: ”Om ambitionen är att skapa ett bestående system för omfördelning av kapital mellan statliga bolag, är det angeläget att ett tydligt regelverk skapas för detta. I det sammanhanget bör utredas hur förslaget förhåller sig till budgetlagen och gällande praxis om hur kapitalutdelningar och kapitalinsatser ska beslutas och redovisas.”

Det har nu, såsom Kristdemokraterna befarade när regeringen först presenterade tankarna på ett särskilt konto i Riksgäldskontoret, visat sig att den modell som då infördes har fått en permanent karaktär. För att öka öppenheten samt för att inordna modellen för förändringar i statliga bolags kapitalstruktur i statsbudgeten, bör riksdagen stifta en lag som avgränsar kontots användning och beskriver hur de medel som använts ska redovisas i statsbudgeten. En sådan lag bör tydligt avgränsa regeringens befogenhet att göra kapitalinsatser utan att i förväg ha inhämtat riksdagens godkännande.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lag.

Stockholm den 23 juni 2004

Maria Larsson (kd)

Mats Odell (kd)

Stefan Attefall (kd)

Annelie Enochson (kd)

Lars Gustafsson (kd)

Per Landgren (kd)

Lars Lindén (kd)

Mikael Oscarsson (kd)


Yrkanden (4)

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ägarpolitik vid vägs ände.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om viktiga händelser 2003.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förtroendekrisen för statliga företag.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag, Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ägande och förvaltning av statliga företag.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag, Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.