Till innehåll på sidan

med anledning av skr. 2002/03:130 Redovisning av AP-fondernas verksamhet 2002

Motion 2002/03:Fi30 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
Följdmotion
Motionsgrund
Regeringsskrivelse 2002/03:130
Tilldelat
Finansutskottet

Händelser

Inlämning
2003-06-06
Bordläggning
2003-06-10
Hänvisning
2003-06-11

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om principerna för ägarstyrning av fonderna,

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Sjätte AP-fondens nuvarande direktiv och placeringsregler bör upphöra och att fonden fullt ut inordnas i buffertfondssystemet med samma direktiv och placeringsregler och att detta bör ske genom en samordning med Andra AP-fonden.

Motivering

Pensionssystemet har reformerats genom en fempartiuppgörelse. Den tidigare Allmänna pensionsfonden har som en följd av denna uppgörelse omorganiserats till Första till Fjärde AP-fonderna samt Sjunde AP-fonden. Första till Fjärde AP-fonderna utgör buffertfonder inom fördelningssystemet medan Sjunde AP-fonden tillhör premiereservsystemet. Folkpartiet står givetvis bakom samtliga de punkter som ingår i denna uppgörelse, även om den naturligtvis i vissa delar skulle ha sett annorlunda ut om vi fått utforma förslagen helt själva. Sammantaget är detta dock en bra lösning, och det är angeläget att breda överenskommelser ligger till grund för vårt pensionssystem.

Målen för fondernas förvaltning är: ”Förvaltningen skall ta sin utgångspunkt i fondens åtagandesida. Målet skall vara att långsiktigt maximera avkastningen. Riskspridningen skall vara god och den totala risknivån låg. Näringspolitiska eller andra ekonomisk-politiska uppgifter skall inte finnas. Hänsyn till miljö och etik skall tas i placeringsverksamheten utan att avkall görs på det övergripande målet om hög avkastning.”

Pensionssystemet är långsiktigt. Det är därför svårt att göra en rättvisande utvärdering efter endast två år, år som dessutom varit präglade av stor turbulens på de finansiella marknaderna. Fonderna har nu definierat normalportföljer mot vilka deras resultat ska mätas. Målen för fonderna är, och bör vara, så generellt formulerade att det är svårt att från dem direkt värdera fondernas verksamhet, särskilt på kort sikt.

Regeringen säger i sin utvärdering: ”Det kan ifrågasättas om det var lämpligt att köpa aktier i stor omfattning i ett skede när risken var betydande för att marknadernas grundläggande värdering i ett långsiktigt perspektiv var alltför högt uppdriven. Den kritik som kan riktas mot AP-fondernas styrelser i detta avseende träffar emellertid i minst lika stor omfattning branschen i stort. Det bör samtidigt beaktas att börsutvecklingen 2001–2002 i betydande utsträckning påverkats av omständigheter som inte var kända, och endast svårligen kunde förutses, vid ingången av 2001.”

Som allmänt omdöme kan sägas att det inte är regeringens eller riksdagens uppgift att ta ställning till enskildheter i förvaltningen. Den utvärdering som regering och riksdag gör blir därför i praktiken mera av ett inslag i debatten om och analysen av verksamheten. Alla tendenser till detaljstyrning av fonderna från regeringens sida måste avvisas.

Fonderna har avsevärd frihet inom ramen för placeringsreglerna. Fonderna har fastställt normalportföljer. Verksamheten blir därmed i betydande grad inriktad på att slå (bransch)index. Under de använda modellerna ligger en förutsättning om att de finansiella marknaderna är så effektiva att man inte kan säga vart de kommer att gå. Målet blir därmed inte nödvändigtvis att leverera en positiv absolut avkastning, utan att lyckas bättre än branschen i övrigt. Det vore sannolikt av intresse att se större skillnader mellan fonderna i detta avseende.

De offentliga ägarrollerna utövas genom att regeringen utser styrelser för AP-fonderna. Fondernas möjligheter att i sin tur utöva en ägarroll gentemot de företag de satsar i sker främst på två sätt. Det är dels genom att avveckla respektive utöka sitt ägande, dvs ”rösta med fötterna”, dels genom att tillsätta styrelser som man tror ska leda företaget i en gynnsam riktning. I övrigt deltar fonderna på bolagsstämmor, deltar i nomineringskommittéer och tillkännager vilken policy de har i frågor som styrelsernas sammansättning, bonusprogram etc. Det är svårt att tänka sig att ägarrollen ska kunna utövas genom detaljföreskrifter med detaljerade mål för hur företagen ska ledas. Fonderna ska inte heller bedriva närings- eller regionalpolitik etc. Det gäller istället främst för fonderna att arbeta för att så bra styrelser som möjligt ska utses. Det är vår övertygelse att det sett på sikt är lönsamt för företagen att ha diversifierade styrelser, med ledamöter med olika erfarenheter och av olika kön. Den press på förnyelse som marknaden ger kommer med all sannolikhet att leda till fler kvinnor och fler personer med olika erfarenheter i styrelserna. Jämställdhet, mångfald och hänsyn till miljön leder enligt vår uppfattning till lönsamhet, att fondernas mål uppfylls.

Sjätte AP-fonden som av regeringen numera räknas som en buffertfond inom fördelningssystemet ingår inte i pensionsuppgörelsen. Denna fond startade som en främmande fågel i systemet, med helt andra uppgifter som riskkapitalfond, med viss inriktning mot små och medelstora företag. Denna inriktning, som var ett av de skäl som ursprungligen framfördes som ett argument för fonden, har endast i begränsad utsträckning kommit att prägla verksamheten, det är först nu man uppnår att 50 procent av kapitalet är placerat i onoterade aktier.

Den typ av såväl regionala som näringspolitiska hänsyn som de politiska tillskyndarna har förväntat sig har inte präglat fondens numera uppbyggda verksamhet. Folkpartiet anser att staten inte bör bedriva näringspolitik genom att pensionspengar förvaltas på detta sätt. Pensionspengarna ska förvaltas i enlighet med de riktlinjer som fastställts för Första till Fjärde AP-fonderna. Något annat uppdrag ska inte finnas inom pensionssystemet eller med användande av pensionskapital.

Sjätte AP-fondens kapital ingår i det totala belopp som buffertfonderingen ska omfatta. Sjätte AP-fonden bör därför helt och fullt inordnas i buffertfondssystemet, genom att dess nuvarande direktiv och placeringsregler ersätts av direktiv och placeringsregler för Första till Fjärde AP-fonden. Det bör övervägas i vilken form samordning med Andra fonden (vilken också har säte i Göteborg) ska ske. Första till Fjärde fonderna kan enligt riktlinjerna placera upp till 5 % eller omkring 25 miljarder vardera i onoterade bolag. Den kunskap och kompetens som idag finns samlad på Sjätte AP-fonden liksom de hittills gjorda placeringarna skulle givetvis utgöra en synnerligen god grundplåt i uppbyggnaden av verksamhet lämpligen i anknytning till Andra AP-fonden. Detta innebär att Sjätte AP-fondens verksamhet bibehålls men ett utlandsmandat tillförs, enligt riktlinjerna för buffertfondernas uppdrag. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 6 juni 2003

Karin Pilsäter (fp)

Christer Nylander (fp)

Gunnar Nordmark (fp)

Marita Aronson (fp)

Bo Könberg (fp)

Lars Leijonborg (fp)


Yrkanden (2)

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om principerna för ägarstyrning av fonderna,
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Sjätte AP-fondens nuvarande direktiv och placeringsregler bör upphöra och att fonden fullt ut inordnas i buffertfondssystemet med samma direktiv och placeringsregler, och att detta bör ske genom en samordning med Andra AP-fonden.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.