med anledning av skr. 2001/02:187 Sveriges genomförande av EU:s sysselsättningsstrategi

Motion 2001/02:A10 av Elver Jonsson m.fl. (fp)

av Elver Jonsson m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av företagsreformer i Sverige och inom EU.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en tydligare redovisning av den faktiska arbetslöshetsnivån i Sverige.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en vidgad och flexibel arbetsmarknad i avsikt att främja näringsliv och fler jobb som ett led i en strategi för ökad sysselsättning.

Inledning

Skrivelsen redogör för samarbetet inom EU:s sysselsättningsstrategi. Denna strategi fastslogs i Amsterdamfördraget i juni 1997.

För att klara arbetslösheten måste Europas länder kunna stå starkt i den ökade konkurrensen som globaliseringen och ett ökat Internetanvändande medför. Fortfarande utgör höga skatter och krångliga regler på arbetsmarknaden hinder för företagande och investeringar och därmed nya jobb. Dessa hinder mot en väl fungerande inre marknad måste elimineras om Europa skall kunna behålla sin konkurrenskraft och bekämpa arbetslösheten.

Näringspolitiken – en glömd del av sysselsättningsstrategin

I skrivelsen berömmer regeringen sig själv genom att konstatera att Sverige har goda erfarenheter vad gäller kvantitativa mål inom området och att vi som nation ligger betydligt över EU-snittet när det t ex gäller sysselsättningsgrad. Förvisso är det så när man enbart tittar på statistiken, men den svenska politiken har ändå uppenbara brister. Det gäller inte minst på företagsområdet.

Att företagsklimatet i Sverige måste förbättras är helt uppenbart. Enligt den senaste arbetskraftsundersökningen (AKU) från Statistiska centralbyrån (SCB) har antalet företag sjunkit med ca 12 000 på två år.

Färre företag leder till färre jobb. Därför krävs det en kraftfull offensiv för ökat företagande i såväl Sverige som i övriga EU. Speciellt viktigt är det att vi får fler små och medelstora företag för att klara framtida konjunktursvängningar. Från regeringen är det inte mycket att hoppas på när det gäller företagspolitiken. Alltsedan det nuvarande Näringsdepartementet formerades hösten 1998 har politiken varit passiv och fylld av prat och i princip utan skarpa förslag. De förslag som diskuteras går istället ut på att göra det svårare att lägga ner företag. Idéer som skulle kunna underlätta för nya företag lyser med sin frånvaro.

Folkpartiet anser att hela synen på företagande måste ändras. Det är endast genom en politik som syftar till att stärka de välståndsbildande krafterna, dit ju företagande hör, som vi kan trygga jobben och välfärden. Vi har både själva och tillsammans med de andra borgerliga partierna presenterat en rad förslag till konkreta åtgärder för att förbättra företagarklimatet:

Minska krånglet

Krånglet måste minska. Företagarna ska vara just företagare och inte byråkrater. Det gäller inte minst reglerna för fåmansbolag som idag är så krångliga att i flera fall inte ens myndigheterna kan tolka dem. Vidare måste det bli lättare att starta företag genom att alla ska kunna få F-skattsedel. Deklarationerna för företagare måste göras enklare. Regler som inte används under fem år ska tas bort så att kostnaderna för administration av regler kan minska.

Sänk skatterna

Skatterna på företagande måste sänkas. Från Folkpartiets sida har vi lagt förslag om kraftfulla skattesänkningar på företagsområdet för de närmaste åren. Det rör sig om ca 45 miljarder kronor under en treårsperiod och gäller bl.a. sänkta arbetsgivaravgifter, slopad ”värnskatt”, slopad dubbelbeskattning och successivt avskaffad förmögenhetsskatt. Förutsättningarna för att underlätta generationsskifte av företag måste förbättras. En skattereduktion för hushållsnära tjänster måste införas för att göra många av jobben i denna sektor vita.

Öka konkurrensen

För att marknadsekonomi och fri konkurrens skall kunna hävdas måste konkurrensen bli bättre. Inte minst gäller det frågan om att bryta upp de offentliga monopolen. Det skulle betyda mycket för att bredda kvinnors arbetsmarknad och höja lönerna inom t ex vårdyrkena. Regeringens försök att hindra andra än de offentliga monopolen från att utföra skattefinansierade tjänster som vård och utbildning är ett av de stora hindren för en fungerande konkurrens i Sverige. Resultatet av detta är sämre kvalitet för konsumenten, högre kostnader för skattebetalarna och fortsatt usla arbetsvillkor för de anställda.

Konkurrensverket måste ges ökade resurser för att kunna bekämpa bristande konkurrens och kartellbildningar. Vi anser att kartellsamarbete bör kriminaliseras och bestraffas med höga böter.

Brister i den svenska arbetsmarknadspolitiken

Den svenska arbetsmarknaden fungerar inte som den borde. Även när högkonjunkturen kulminerade var den totala arbetslösheten i form av öppet arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder fortfarande ca 7 procent av arbetskraften. Sysselsättningen har visserligen ökat, men detta kan till en del förklaras med att sjukskrivna räknas som sysselsatta. Ungefär hälften av sysselsättningsökningen motsvaras av ökad frånvaro. Totalt sett ligger dock den svenska sysselsättningen kvar på samma nivå som i början av 1990-talet.

Vidare jobbar ett stort antal människor inom andra sektorer än de själva skulle vilja. Det gäller speciellt invandrare som alltför ofta utför okvalificerat arbete i relation till sin utbildnings- och erfarenhetsnivå. Samtidigt visar Föreningssparbankens och Företagarnas Riksorganisations småföretagsbarometer på att det största tillväxthindret för företagen är bristen på arbetskraft. Tydligare än så kan inte problemen med dagens arbetsmarknadspolitik belysas.

I dag är det uppemot 700 000 människor i Sverige som är arbetslösa eller inte får arbeta så mycket som de skulle vilja. En vanlig vardag står var fjärde vuxen utanför arbets­mark­naden. Förutom alla som är arbetslösa ökar hela tiden antalet personer som är sjukskrivna eller förtidspensionerade. Antalet personer som är förtidspensionerade är över 400 000. Sjukförsäkringskostnaderna ökar nu med 25 miljoner kronor om dagen. I statistiken över det ökade antalet sysselsatta mellan 1997 och 2001 består inte mindre än 70 procent av ett ökat antal sjukskrivna.

Dessvärre är regeringen påfallande passiv i arbetsmarknadsfrågorna. Förslag och idéer går i mångt och mycket ut på att utbudet av arbetskraft ska hållas nere så att den öppna arbetslöshetsstatistiken kan bli låg. I slutet av 1990-talet hette åtgärderna generationsväxling och Kalmarmodell. Nu är det friårsförsök och utredningar om hur arbetstiden ska minskas med lagstiftning som är modellen. Till detta kommer de alltmer ökande förtidspensioneringarna som ett instrument för att hålla nere arbetslösheten.

En flexiblare arbetsmarknadspolitik

Alla människor är olika. Det är dessa olikheter som är förutsättningen för utveckling. Det är genom att tillägna sig nya kunskaper och erfarenheter som man växer som människa. Varje väg till kunskap är unik. Därför behövs en arbetsmarknadspolitik som uppmuntrar individuella lösningar, en politik som utgår från alla människors olika behov, bakgrund och förutsättningar.

Därför anser Folkpartiet att vi måste ha en arbetsmarknadspolitik som syftar till en rörlig och öppen arbetsmarknad och som är tillgänglig för alla. De arbetslösa måste sättas i centrum och måste få kvalificerad service genom arbetsmarknadspolitiken. Den enskilde ska få inflytande över vilka åtgärder han eller hon bäst behöver för att kunna få ett riktigt jobb och därmed långsiktigt minska den verkliga arbetslösheten. Det håller inte att i längden enbart syssla med statistikfrisering.

Vi anser att Sverige tydligare bör redovisa den faktiska arbetslöshetsstatistiken och inte inför EU gömma sig bakom siffror som ser bra ut på ytan, men som är friserade genom defensiva åtgärder. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 13 juni 2002

Elver Jonsson (fp)

Runar Patriksson (fp)

Ana Maria Narti (fp)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Följdmotion Tilldelat: Arbetsmarknadsutskottet

Händelser

Inlämning: 2002-06-13 Hänvisning: 2002-06-14 Bordläggning: 2002-06-14

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (3)