med anledning av skr. 2000/01:142 Arbetsmarknadsverkets organisation

Motion 2000/01:A21 av Stefan Attefall m.fl. (kd)

av Stefan Attefall m.fl. (kd)
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en total översyn av Arbetsmarknadsverkets och
Arbetsmarknadsstyrelsens organisation och arbetssätt.
Motivering
Regeringen konstaterar i skrivelse 2000/01:142
Arbetsmarknadsverkets organisation att styrningen i verket
inte fungerar på ett tillfredsställande sätt och föreslår därför
att ledningsformen vid länsarbetsnämnderna ändras till
styrelse med begränsat ansvar. Länsarbetsnämnderna ska
däremot finnas kvar som egna myndigheter. Syftet med
förändringen är enligt regeringen att rätta till den nuvarande
organisatoriska ordningen som medför en otydlighet i
styrningen och ansvaret för verksamheten. Enligt AMS
äventyrar den nuvarande ordningen allvarligt effektivitet,
kvalitet, enhetlighet och rättssäkerhet.
Bakgrund
Riksrevisionsverket har i flera olika rapporter riktat kritik
mot delar av de verksamheter som verkställer den svenska
arbetsmarknadspolitiken. I rapporten Effektiviteten i
arbetsförmedlingen (RRV 1999:15) granskar
Riksrevisionsverket arbetet på arbetsförmedlingskontor.
Granskningen visar att det finns ett klart samband mellan
kontorens interna arbetssätt och graden av måluppfyllelse.
Slutsatsen är ett antal förslag till effektiviseringar på
kontoren.
I en särskild studie av arbetsmarknadsutbildningarna (RRV 1999:45) ser
man ett tydligt samband mellan olika sätt att arbeta och i vilken utsträckning
deltagarna fått arbete efter avklarad utbildning. Man framhåller till exempel
att de arbetsmarknadsutbildningar som oftast leder till arbete är plats- och
företagsinriktade. De förmedlingar som prioriterar systematiska
företagskontakter lyckas också betydligt bättre i sitt matchningsarbete.
I Effektivare arbetsförmedling (RRV 2001:15) konstaterar man utifrån
empiriska fakta att ett mer tillväxtorienterat verksamhetssätt gör att fler
arbetssökande får jobb. Exempel på sådana verksamheter är ett
företagsinriktat arbetssätt, matchningsarbete inom kontoren, yrkesinriktad
arbetsmarknadsutbildning och bristyrkesutbildning. En jämförelse mellan
åren 1999 och 2000 visar dock att verksamheten i AMV blivit mindre
tillväxtorienterad. Konsekvensen av detta är att det blivit svårare att uppfylla
såväl de tillväxtpolitiska som de fördelningspolitiska målen.
Alltför mycket tid på arbetsförmedlingskontoren ägnas åt byråkrati. Upp
till 40 procent av en arbetsförmedlares tid går åt till rent administrativa
uppgifter. Ett exempel är den enorma pappershanteringen kring
aktivitetsgarantin. Trettio deltagare i aktivitetsgarantin genererar 350 papper
och när en person slutar är det tretton poster i datasystemen som ska ändras.
Viss förenkling har sedan skett i rutinerna kring aktivitetsgarantin men
uppenbart är att administration och insamlande av statistik är så omfattande
att det stjäl dyrbar tid på bekostnad av det som borde vara centralt i
verksamheten - nämligen kontakt med arbetssökande och med arbetsgivare.
Kritik mot regeringens
förslag
Kristdemokraterna anser att regeringen använder de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna på ett felaktigt sätt.
Detta avspeglas i hur AMV och AMS arbetar. Istället för att
tjäna som ett smörjmedel i ekonomin, att matcha
arbetssökande och arbetsgivare och att göra arbetssökande
bättre förberedda för en föränderlig arbetsmarknad, har
arbetsmarknadspolitiska åtgärder fått tjäna som ett sätt att
dölja arbetslöshet. Det är uppenbart att de under senare tid
använts som ett sätt att siffermässigt uppnå målet för den
öppna arbetslösheten.
Arbetsmarknadspolitiken behöver reformeras om den ska kunna fylla sina
primära uppgifter. Enskilda arbetssökande måste uppleva att de utbildningar
och andra åtgärder som sätts in är relevanta och har hög kvalitet. Vidare
måste arbetsmarknaden bli flexiblare om det ska vara möjligt att uppnå den
höga sysselsättningsnivå som människor önskar sig och som är nödvändig av
demografiska skäl.
Utifrån vår syn på arbetsmarknadspolitik i allmänhet och AMV i synnerhet
anser vi att regeringens förslag till förändring av länsarbetsnämnderna, från
att vara styrelse med fullt ansvar till att bli en styrelse med begränsat
ansvar,
är en ogenomtänkt halvmessyr. Genom förslaget kommer man inte åt
problemen med otydlig styrning, ineffektivitet och byråkrati i organisationen.
Att förändringen leder till en tydligare ledning och därmed större effektivitet
är knappast troligt.
Ingenting tyder på att de nya styrelserna på regional nivå ges
förutsättningar att agera som dynamiska verksamhetsutvecklare. Inte heller
kommer förändringen som regeringen föreslår att lösa de problem som RRV
pekar på. Skrivelsen anger ingen ambition att minska det administrativa
arbetet som tar alltför mycket tid ute på kontoren.
Kristdemokraternas syn
på AMV och AMS
Arbetsmarknadsverket omsätter enorma summor och har en
förvaltningsbudget på 4 500 miljoner kronor. Under senare
tid har tydliga indikationer kommit som visar att det finns
problem med styrning samt resultatuppföljning och kontroll
av hur medel använts.
AMV består av två självständiga nivåer; centrala AMS och
länsarbetsnämnderna med de lokala arbetsförmedlingarna. Det innebär att
myndigheten har dubbla styrsystem. Dagens arbetsmarknad innebär dessutom
nya utmaningar för den traditionella arbetsmarknadspolitiken. Nya
möjligheter finns att samverka med privata bemanningsföretag och att lägga
ut verksamheter på entreprenad för att få nya impulser och stimulera
verksamhetsutveckling. Sammantaget talar allt detta för att det skulle behövas
en grundlig översyn av arbetsmarknadspolitiken och AMV:s organisation. En
utredning bör skyndsamt tillsättas med syftet att forma en
arbetsmarknadspolitik och en organisation för densamma för 2000-talets
arbetsmarknad. Inriktningen av denna översyn bör leda till att myndigheten
får en tydligare roll av stabskaraktär med möjlighet till ytterligare
rationaliseringar. Färre antal program kan också minska administrationen
centralt i AMS och inom länsarbetsnämnderna. Detta tydliggör att det är
förmedling av arbete som ska prioriteras. Det tydliggör också att de
överordnade organens roll är att stödja de lägre nivåernas arbete.
Arbetsmarknadspolitiken är ett tydligt nationellt ansvarsområde. Vi menar
dock att det är på lokal nivå man har den kunskap som rätt använd leder till
största möjliga effektivitet. Det gäller till exempel kontakterna med det lokala
näringslivet. Därför ska både den centrala och den regionala nivån vara
stödjande i sitt arbete gentemot arbetsförmedlingskontoren. AMV:s struktur
på lokal och regional nivå samt samarbetet med olika aktörer bör övervägas
noga. I sammanhanget bör också utredas hur bemanningsföretag och andra
aktörer både kan utveckla och komplettera arbetsförmedlingsverksamheten.
Regeringen bör genomföra en total översyn av AMV, AMS och
länsarbetsnämnderna i enlighet med vad som beskrivits i motionen.

Stockholm den 14 juni 2001
Stefan Attefall (kd)
Maria Larsson (kd)
Magnus Jacobsson (kd)
Rosita Runegrund (kd)
Mats Odell (kd)
Harald Bergström (kd)
Sven Brus (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)
Göran Hägglund (kd)
Helena Höij (kd)
Per Landgren (kd)
Kenneth Lantz (kd)
Mikael Oscarsson (kd)
Inger Strömbom (kd)
Ärendet är avslutat Motionskategori: Följdmotion Tilldelat: Arbetsmarknadsutskottet

Händelser

Inlämning: 2001-06-14 Granskning: 2001-06-15 Hänvisning: 2001-06-18 Bordläggning: 2001-06-18

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (2)