med anledning av prop. 2008/09:91 Ägarlägenheter

Motion 2008/09:C3 av Carina Moberg m.fl. (s, v, mp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår regeringens proposition 2008/09:91 Ägarlägenheter.

Motivering

Den borgerliga regeringen har under sina två år vid makten monterat ned den sociala bostadspolitiken till att helt upphöra att existera. Det bostadspolitiska målet är avskaffat, och regeringen har med stor målmedvetenhet tagit bort produktionsstöd för bostadsbyggande och avlövat lagstiftningen på bostadspolitikens område.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet efterlyser en bostadspolitik som tar ansvar för bostadssituationen i landet. Därtill innebär den djupa lågkonjunkturen att stora varsel har lagts inom byggsektorn, vilket förvärrar situationen avsevärt. De åtgärder som presenterats av regeringen är klena och lever inte upp till de behov som finns, varken för att skapa fler jobb eller för att öka bostadsbyggandet.

Vi yrkar avslag på regeringens proposition om ägarlägenheter. Det finns en rad problem med den föreslagna lagstiftningen för ägarlägenheter som innebär att otryggheten på bostadsmarknaden ökar. I regeringens proposition prioriteras tillkomsten av en ny upplåtelseform före ett robust regelverk som garanterar de boendes rättigheter. En ny upplåtelseform i samband med nyproduktion av flerbostadshus måste ha tydliga regler. Om det finns behov av en ny upplåtelseform menar vi att ett sådant regelverk skulle kunna gå att åstadkomma, men att regeringen misslyckats.

Vi bedömer att införandet av ägarlägenheter inte kommer att innebära det välbehövliga tillskott av bostäder som svensk bostadsmarknad behöver.

Den borgerliga regeringen avvecklar, avskaffar och avrustar. Vi menar att vi tvärtemot måste föra en socialt hållbar bostadspolitik som är förutsägbar, framtidsinriktad och för alla. Med sådana insatser skapas fler attraktiva och hållbara bostadsområden med blandade upplåtelseformer.

Ny boendeform med äganderätt

Grunden i den sociala bostadspolitiken är en bostadsmarknad i balans med god tillgång till såväl hyresrätter och kooperativa hyresrätter som bostadsrätter och bostäder med äganderätt. Genom en mångfald av upplåtelseformer är det möjligt för den enskilde att forma sitt boende efter egna behov, krav och önskemål.

Det är av stor vikt att upplåtelseformerna omgärdas av ett regelverk där förutsättningarna är tydliga och förutsägbara. Överväganden kring ändringar i regelverk för befintliga upplåtelseformer bör därför göras med stor försiktighet.

Enligt nuvarande lagstiftning kan rätten till enskilda lägenheter i flerbostadshus endast tryggas med någon form av nyttjanderätt, vanligen med traditionell hyresrätt, kooperativ hyresrätt eller bostadsrätt. Därtill föreslår nu regeringen att en ny upplåtelseform i form av ägarlägenheter. Ägarlägenheterna skiljer sig på flera punkter från andra upplåtelseformer, främst bostadsrätt och hyresrätt.

Att människor ska kunna äga sin bostad är självklart på en fungerande bostadsmarknad. Det är utifrån denna princip som införandet av en ny upplåtelseform med äganderätt även i flerbostadshus ska ses. En sådan upplåtelseform måste dock omgärdas av ett vattentätt regelverk till skydd för eventuella hyresgäster och närboende. I regeringens proposition prioriteras tillkomsten av en ny upplåtelseform före ett robust och förutsägbart regelverk. En ny upplåtelseform i samband med nyproduktion av flerbostadshus måste ha tydliga regler. Om det finns behov av en ny upplåtelseform menar vi att ett sådant regelverk skulle kunna gå att åstadkomma, men att regeringen misslyckats.

I propositionen anförs att frågan om huruvida ägarlägenhetsfastigheter ska kunna bildas i befintliga flerbostadshus kommer att övervägas i ett senare sammanhang. Vi avvisar att ombildning till äganderätt i befintliga bostadsbestånd ska möjliggöras i framtiden.

Stort behov av att återinföra en social bostadspolitik

Rätten till en bostad är lagfäst i Sveriges grundlag, och tillgången till goda bostäder har utgjort en central del i den svenska välfärdspolitiken. Det tidigare bostadspolitiska målet tog sikte på att skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar.

För oss är bostaden något mer än bara en handelsvara. Det finns problem på bostadsmarknaden som måste hanteras. På många håll i landet råder det bostadsbrist, vilket också är ett stort hinder för rörligheten på arbetsmarknaden. Därför krävs det en aktiv bostadspolitik där inriktningen bör vara att skapa möjligheter för alla att kunna bo bra och till rimlig kostnad och att skapa möjligheter för näringslivet att utvecklas och kunna efterfråga den arbetskraft som behövs.

Den borgerliga regeringen har tillsammans med de borgerliga partierna i riksdagen i stället valt att stå passiv. Den borgerliga majoriteten har upphävt de bostadspolitiska målen och i stället ersatt det med ett mål som tar sin utgångspunkt i ”långsiktigt väl fungerande bostadsmarknader där konsumenternas efterfrågan möter ett utbud av bostäder”.

Detta marknadstänkande kring bostadspolitiken präglar regeringens förslag till regelverk för ägarlägenheter. Genom regelverkets utformning syftar ägarlägenheter i första hand till att skapa nya möjligheter för kapitalplacering snarare än att bidra till en hållbar bostadsmarknad i balans. Det riskerar i sin tur att leda till att ytterligare spekulation på bostadsmarknaden. Detta har också framförts till regeringen från flera remissinstanser.

En viktig del i en god boendemiljö är ett reellt boendeinflytande. Liksom remissinstanser påtalat innebär införandet av ägarlägenheter att det individuella boendeinflytandet stärks för lägenhetsägaren medan boendeinflytandet i vidare mening begränsas.

Trots regeringens ambitioner att i ett tidigt skede utvärdera effekterna av de nu föreslagna reglerna är det ofrånkomligt att följderna av den nya upplåtelseformen också kan visa sig på längre sikt. Inte minst gäller detta boendesociala frågor och frågor som rör förvaltning av de gemensamma tillgångarna och möjligheter till upprustning och renovering. Att förslaget kan få mera långsiktiga konsekvenser är något som bör beaktas.

Akut brist på hyresrätter kräver aktiva insatser

Det råder akut bostadsbrist i stora delar av Sverige, inte minst är bristen på hyreslägenheter stor. Antalet påbörjade hyreslägenheter har mer än halverats i Sverige sedan 2006. I dag ökar trångboddheten och kommunerna har sämre förutsättningar att garantera alla invånare en god bostad. Detta är djupt oroande och ansvaret vilar tungt på den borgerliga regeringen som valt att ta bort investeringsstödet för hyresrätter och avlövat lagstiftningen på bostadspolitikens område.

Regeringen argumenterar för ägarlägenheter genom att framhålla att dessa kan komma att hyras ut. På så vis skulle antalet bostäder möjligen öka på sikt, men inte andelen traditionella hyresrätter. Att skapa en ny upplåtelseform med äganderätt är knappast någon slagkraftig insats för att öka antalet hyreslägenheter på svensk bostadsmarknad.

Det bästa sättet att öka antalet hyreslägenheter är att bygga just riktiga hyresrätter. Om syftet är detta finns redan i dag medel för att stimulera byggandet av hyresrätter. Tidigare erfarenheter visar att ett investeringsstöd för byggandet av hyresrätter utgör en mycket viktig stimulans för tillkomsten av fler hyreslägenheter.

Vi bedömer att införandet av ägarlägenheter inte kommer att innebära det välbehövliga tillskott av bostäder som svensk bostadsmarknad behöver utan kommer att utgöra en mycket liten andel av beståndet på svensk bostadsmarknad åren framöver. Det behövs därför andra bostadspolitiska insatser för att få i gång bostadsbyggandet.

I detta sammanhang vill vi även trycka på den tidigare genomförda reformen om tredimensionell fastighetsbildning. Genom den nuvarande lagstiftningen om tredimensionell fastighetsbildning är det redan i dag möjligt att kompletteringsbebygga, såväl hyres- som bostadsrätter, i attraktiva områden nära kommunikationer och annan viktig infrastruktur.

Svagt besittningsskydd cementerar en otrygg bostadsmarknad

Enligt regeringens förslag ska en lägenhetsägare, i likhet med andra fastighetsägare, självständigt förfoga över sin fastighet, t.ex. hyra ut lägenheten utan krav på tillstånd. Vidare har regeringen valt att föreslå att hyreslagens regler om förstahandsuthyrning av småhus ska tillämpas även för ägarlägenheter.

Regeringens förslag till regelverk kommer aktivt att bidra till att cementera en otrygg bostadsmarknad.

Regeringens förslag innebär, vilket exempelvis även Hyresgästföreningen Riksförbundet påtalat, att den som hyr en ägarlägenhet ges en svagare rättslig ställning, t.ex. i fråga om besittningsskyddet, än andra hyresrättsboende. Ett svagt besittningsskydd betyder ett osäkert boende och en otrygg vardag. Vidare medför ett svagare besittningsskydd att hyresgäster i ägarlägenheter utestängs från viktiga bytesmöjligheter mellan hyresrätter.

Genom att fler fritt kan hyra ut ägarlägenheter kommer det att leda till fler oprofessionella hyresvärdar på svensk hyresmarknad. Ett flerbostadshus kan i praktiken bestå av flera sådana hyresvärdar. Särskilt oroande är att det ojämlika förhållandet mellan lägenhetsägare och den som hyr i andra hand riskerar att öppna upp för en friare hyressättning och en ny form av beroendeförhållande mellan hyresgäst och hyresvärd. Det starka beroendeförhållandet kan leda till att hyressättningen enligt bruksvärdet helt sätts ur spel. Besittningsskyddet måste därför stärkas.

Hyresgästföreningen Riksförbundet påtalar även att regeringens förslag skulle kunna innebära att bestämmelserna i förvärvslagstiftningen skulle kunna kringgås.

Regeringen anför i propositionen att det vid en utvärdering av de nu aktuella reglerna kan finnas anledning att analysera om regelverket om hyra har visat sig vara tillräckligt för att säkerställa ett gott skydd för hyresgäster till ägarlägenheter. Det är högst betänkligt att regeringen, trots att detta uppenbarligen inte är tillräckligt utrett, ändå väljer att lägga fram förslaget.

Neutralitet mellan upplåtelseformerna

En väl fungerande bostadsmarknad som erbjuder verklig valfrihet förutsätter ett regelverk som är så neutralt som möjligt till de olika upplåtelseformerna. I regeringens proposition 2008/09:83 Taxering och beskattning av ägarlägenheter ges ägarlägenheter skattemässiga fördelar framför både bostadsrätt och småhus.

För ägarlägenheter, som av regeringen beskrivs som ”radhus på höjden”, föreslås taxeringsvärdena beräknas enligt reglerna för värdering av hyreshus trots att de ekonomiska förutsättningarna är helt olika. Ägarlägenheter får ett taxeringsvärde som motsvarar hyresvärdet för ägarlägenheterna. Vi vet inte hur ägarlägenhetsmarknaden kommer att utvecklas, men en del talar för att det verkliga värdet på ägarlägenheter kommer att bli betydligt högre än det värde som utgår från hyresvärdet. Ägarlägenheterna blir en typ av fastigheter som gynnas skattemässigt jämfört med småhus.

Vanligtvis sker finansieringen av en bostadsrättsförening dels genom att föreningen tar upp lån, dels genom att medlemmarna skjuter till kapital i form av insatser. De som lånar till insatsen, vilket som bekant är mycket vanligt, får skattereduktion för räntekostnaden. Däremot får inte bostadsrättsföreningen någon sådan skattereduktion, eller annan form av kompensation, för sina räntekostnader. När det gäller ägarlägenheten blir situationen en annan. Där blir hela belåningen individuell och skattereduktionen beräknas därför på hela räntekostnaden. Ägarlägenheten gynnas därför också skattemässigt jämfört med bostadsrätten.

Det är olyckligt att en ny upplåtelseform introduceras för konsumenterna på bostadsmarknaden med hjälp av gynnsamma särregler.

Stockholm den 17 december 2008
Carina Moberg (s)
Egon Frid (v)	Jan Lindholm (mp)
Gunnar Sandberg (s)	Christina Oskarsson (s)
Rose-Marie Carlsson (s)	Johan Löfstrand (s)
Eva Sonidsson (s)	Hannah Bergstedt (s)
Fredrik Lundh (s)	LiseLotte Olsson (v)