med anledning av prop. 2004/05:80 Forskning för ett bättre liv

Motion 2004/05:Ub6 av Jörgen Johansson och Rigmor Stenmark (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka forskningen inom byggsektorn avseende beteenden i samband med byggande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om genusperspektivet vid forskning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av forskning om energiförbrukning i boendet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att forskningen måste belysa såväl stads- som landsbygdsutveckling så att forskningen ser till behovet i hela landet.

Motivering

Genom forskning kan vi bättre förstå den värld vi lever i och också göra den bättre. Den mångfacetterade och tvärvetenskapliga forskningen behövs för att lösa olika samhällsproblem och utmaningar. Det är endast genom nya infallsvinklar och problemställningar som vi kan ge underlag för de framåtblickande visionerna. I det arbetet är forskningen viktig.

Inom byggsektorn har forskningen, i huvudsak, varit inriktad på byggmaterial och liknande. Allt för sällan har beteenden i samband med byggande, boende och förvaltning omfattats av någon forskning.

Ett annat område som saknar forskning är bebyggelseplanering och andra åtgärder i den fysiska miljön i syfte att stävja brottslighet och ordningsstörningar.

Målet för svenskt byggande är att erbjuda befolkningen bra och billiga bostäder. Vid sidan av detta finns målet om att skapa ett boende i en trygg livsmiljö. Det innebär att synen på bostaden är en väsentlig del av välfärdsbegreppet och inte ett spekulationsobjekt. Alltför många ser idag byggproduktionen som en handelsvara och alltför få ser den som en väsentlig del av den enskildes trygghet i tillvaron. Den utvecklingen har i produktionsledet påverkat livscykeln för bostäder negativt samtidigt som byggprocessen utvecklas dåligt och kunskapsöverföringen försvunnit. Därmed saknas målet om en byggnation som uppfyller kraven om långsiktigt ekonomiskt och ekologiskt hållbara bostäder.

Ytterligare en bidragande orsak till en bristande bebyggelseplanering är genusperspektivet. Idag är 80 procent av dem som är inblandade i byggprocessen män, vilket gör att kvinnors erfarenheter och behov inte tas till vara. Denna brist måste åtgärdas för att uppnå en långsiktigt hållbar utveckling. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Vid sidan av dessa faktorer bidrar samhället direkt till den negativa utvecklingen via beskattningsformer som har en oönskad effekt på bostads- och byggmarknaden.

Idag finns forskning om stads- och landsbygdsutveckling. Fördelningen mellan dessa två grupper är i markant obalans vilket bör förändras för att likställa dessa boendemiljöer och utvecklingsområden. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Forskningen om energibesparande åtgärder i bostäder bör också intensifieras då boendet står för 40 procent av landets energiförbrukning. Behov av ytterligare forskning är nödvändig dels ur energisparande synpunkt, dels utifrån den allt mer ökande energikostnaden och den kostnadsbild som boendet riskerar att få i ett framtidsperspektiv. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Svensk byggproduktion är inte lika effektiv som övrig industri i landet. Det industriella tänkandet saknas, allt för ofta, inom byggsektorn. En standardisering som formar utförandet är nödvändig och ska inte ses som en likformning av produktionen. Här fordras ett utvecklingsarbete där såväl sektorn som samhället har ett ansvar.

Svensk byggforskning måste utvecklas så att produktionsformer skapas så att bostäder byggs effektivare, får längre hållbarhet och klarar kravet om en rimlig boendekostnad för den enskilde. I det arbetet måste också boendemiljön ses utifrån ett helhetsperspektiv. För att nå det målet krävs mer av beteendeforskning inom byggsektorn vid sidan av traditionell byggforskning. Detta är en av förutsättningarna för att nå målet om en bra totalmiljö i boendet då detta tveklöst är en grundsten i välfärden. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Stockholm den 6 april 2005
Jörgen Johansson (c)	Rigmor Stenmark (c)